Golf

Den här helgen har Mini och jag gått en golfkurs. Vi har också lyckats köpa golfklubbor, golfvagnar och blivit medlemmar i en golfklubb samt gått vår första 9-hålsrunda med ett hyfsat gott resultat. För en vecka sedan var vi inga golfare alls. Tänk vad fort saker och ting kan förändras. 🙂 Skämt å sidå så är maken en gammal golfare och han har tjatat på framför allt mig i många år att jag också borde börja och nu har jag alltså givit till vika. Vi har haft en alldeles fantastisk helg, jag kan inte minnas när jag kopplade av så till den milda grad som jag gjort den här helgen. Det här känns riktigt, riktigt bra. Det har också gått över förväntan bra med kursen. Jag är mycket mer träffsäker än vad jag trodde att jag skulle vara och jag har redan gjort stora framsteg. Nu har jag hållt på med bollsporter tidigare, både tennis och fotboll samt även fuskat lite i volleyboll och jag tror att det är en bidragande orsak. Fantastiskt roligt har det i alla fall varit och jag är jätteglad att jag upptäckt denna sport. 🙂

Thumb IMG 6086 1024

Mormors kärlek!

Thumb IMG 5555 1024

Påskafton

Påskafton firades här hemma hos oss genom en påskmiddag tillsammans med Maxi med familj, mina föräldrar och min bror med familj. Det var första gången lilla Loa (lilla barnbarnet) var hemma hos oss och första gången min bror med familj fick träffa honom. Nu tror jag inte han var fullt lika medveten om alla möten han gjorde som vi var, men oj så gulligt att ha honom här. Vi åt ett traditionsenligt påskbord så när som på revbensspjäll från Texas Longhorn – de hade vi lagt till för att tillgodose allas smaklökar, även ungdomarnas. 

Lilla Loa skötte sig utmärkt förutom att han fick lite magknip på slutet men det löste vi genom att bära lite på axeln, då somnade han så fint. 🙂

Thumb IMG 5523 1024

Thumb IMG 5516 1024

Glad Påsk!

Så var vi då framme vid påsk igen. Det känns som om tiden bara rinner iväg på både gott och ont. Vaknar upp till en långfredag vars väder ger en del kvar att önska. Fåglar kvittrar visserligen vackert och det är uppehåll, men sol och värme ”lyser” med sin frånvaro. 😉 Ett tungt molntäcke ligger över himlen.

Idag ska vi fira påsk tillsammans med min mans sida hos mina svärföräldrar och det ska bli trevligt. Jag tänker inleda dagen med att färga håret så att jag blir lite påskfin. Jag skippar dock den gula färgen – påsken till trots – och kör med min gamla vanliga hårfärg. 😉

I morgon firar vi påsk tillsammans med min sida här hemma hos oss och då får vi hit en riktig liten hedersgäst. Lilla Loa kommer på sitt allra första besök hos mormor och morfar. 🙂 Även on han fortfarande är oerhört liten så lägger han nu på sig ordentligt och har nu fått lite fylligare kinder. Det är SÅ näpet. 

Önskar er där ute en riktigt Glad Påsk genom några bilder på lilla Loa.

Thumb IMG 5476 1024

Thumb IMG 5464 1024

Thumb IMG 5475 1024

 

En liten, liten Loa

En liten, liten kille har nu fått komma hem från sjukhuset. Efter lite bekymmer med att hålla blodsockret på rätt nivå och efter att ha fått ligga under en lampa under två nätter för gulsot så är lillkillen äntligen hemma. Det var skönt för hela familjen att få komma hem, speciellt för Maxi som då hade varit på sjukhuset i närmare 1,5 vecka. Bara att få slippa sjukhusmaten är ju guld värt. De hade det dock bra på sjukhuset och blev oerhört väl omhändertagna så det var samtidigt väldigt tryggt för både dem och mig att de var där. 

Jag har naturligtvis varit och hälsat på den nya lilla familjen i sitt hem och jag fick till och med den stora äran att byta blöja på Loa. Det är verkligen en ära att få byta blöja på någon som inte ens är en vecka gammal. Han är så oerhört liten och näpen och man är så oerhört försiktig när man tar i honom. Ja, det hela är HELT fantastiskt. 

Thumb IMG 5422 1024

Här ser man hur liten lilla Loa är när han ligger i sin lilla spjälsäng. <3

Det mer vardagliga livet fortsätter naturligtvis parallellt med mitt nyvunna ”mormorskap”. Idag vaknar jag upp till en förhållandevis ljus dag, himlen ser ut att kunna klarna upp riktigt ordentligt innan det är färdigt. Fåglarna kvittrar och jag sitter här vid köksbordet i solskenet och dricker mitt kaffe samtidigt som jag skriver på min blogg. Jag ska snart åka och träna och det enda som är inplanerat idag är att jag ska fixa håret på min mamma. Jag ska permanenta, färga och klippa henne så att hon blir fin till påsk. Det brukar ta ca 2-3 timmar allt som allt så ansträngningen från min sida är inte överdrivet stor. I övrigt blir helgen ganska lugn. Jag ska eventuellt färga mitt eget hår också så att även jag blir fin till påsk, det är väl ungefär det som är inplanerat. Naturligtivs måsta vi ta en sväng förbi lilla Loa också. Han behöver alldeles säkerligen en liten puss av mormor, morfar och moster. 🙂

Jag har blivit mormor…det är stort!

Äntligen har jag efter lång tids väntan, kändes som minst tre år, blivit mormor till en mycket liten gosse som vägde 2345 g och var 43 cm lång (läs kort). Lillkillen ska heta Loa och han är så oerhört näpen och fantastisk på alla sätt och vis. En riktigt liten prins! Nu kan jag äntligen pusta ut efter 3 veckors oerhörd oro. Maxi fick havandeskapsförgiftning under den senare delen av graviditeten och mådde inte alls bra på slutet. De satte därför igång förlossningen 3 veckor för tidigt, därav att det blev en så liten kille. Maxi mådde igår, redan ett dygn efter förlossningen, mycket bättre och de flesta symtomen hade gått över och blodtrycket var på väg ner. Hon hade då 130/80 utan blodtrycksmedicin vilket var betydligt mindre än vad hon hade med blodtrycksmedicin. som värst hade  hon 155/100 och med blodtrycksmedicinen fick de ner blodtrycket till ca 135-140/90-95. Hon hade dessutom konstant huvudvärk och orkade egentligen ingenting annat än att sova.  Det har verkligen varit JÄTTEJOBBIGT i ett mammahjärta/blivande marmorhjärta. Jag är SÅ tacksam, SÅ OERHÖRT tacksam att allt till slut gick bra och för den FANTASTISKA sjukvård som Maxi fick! 

Den nyblivna lilla familjen ligger kvar på BB ytterligare någon/några dagar och det känns också bra, tryggt och skönt. Idag ska lillkillen bland annat kolla sitt lilla hjärta och sina lungor om jag förstod det hela rätt. Vi var där och hälsade på dem igår, och jag fick för första gången hålla mitt lilla barnbarn – STORT! Risken finns dock att vi åker över idag också om de känner att de vill ha lite sällskap. 🙂

Thumb IMG 5343 1024

Sportlov och bröllop…

Så kom sportlovet igen. Detta läsår har gått i en rastande fart. Innan jag ens hade hunnit blinka var det jullov och vid blinkningen är det redan sportlov. För första gången på väldigt många år blir vi hemma detta sportlov. Maxi är nu höggravid och ska föda om bara någon månad, det känns verkligen  som om jag vill hålla mig i närheten. Under senaste besöket på mödravården sa barnmorskan att lillkillen fixerat sig och är nu redo för att komma till världen. Maxi har tyvärr fått lite högre blodtryck och svullnat upp en del i kroppen (vätska) vilket skulle kunna innebära en begynnande havandeskapsförgiftning, därför har hon nu blivit skickad till specialistmödravården på Huddinge sjukhus, där de fortsätter att följa upp henne vilket i sig känns betryggande. Däremot vill jag som sagt inte åka långväga här ifrån. Vad jag förstår så plockar man ut lillkillen om det skulle behövas och då vill jag vara hemma som stöd för det vet jag att Maxi gärna vill. Hon kände sig lugnare när jag talade om för henne att vi blir kvar hemma. Mini är dock inte fullt lika nöjd. Hon gillar att vara ute och fara och hon vill gärna upp till Ramsele, dit vi brukar åka på sportlovet. Mini och jag får göra dagsutflykter istället, det får duga bra i år. 🙂

Första dagsutflykten blir idag till Mall of Scandinavia, Minis önskemål. Där ska vi kika efter babykläder till lillkillen, Minis förslag. Vädret är fantastiskt idag så vi borde egentligen vara ute, men jag har redan lovat Mall så det får bli så. Jag ska ut och springa innan allting drar igång och då kan jag njuta lite av solen i alla fall.

Förra helgen gifte sig Maxi med sin sambo. De gifte sig i stadshuset och hade sedan middagen på Häringe slott. Tyvärr var det snöstorm ute när vi åkte till Häringe så själva bilresan dit var inte rolig. Jag var glad att vi kom fram utan att hamna i någon krock eller något dike. Hemresan var betydligt bättre, då hade stormen bedarrat helt. Maxi med make stannade kvar på Häringe så för deras del var det inget som helst problem med någon hemfärd. 😉