Vaknar faktiskt upp till ett vinterlandskap, vilket känns riktigt bra. Det har inte varit mycket till snö denna vinter och är egentligen fortfarande inte, men det har i alla fall kommit ett par centimeter snö och det är tillräckligt mycket för att ljusa upp tillvaron lite. Jag ska till och med unna mig en promenad idag har jag tänkt. Både min kropp och själv behöver röra på sig…

Mini är mycket bättre även om hon inte är bra. Hon vaknade utan feber och hostan har börjat ge med sig även om den ännu inte är borta. Jag ser att det går åt rätt håll och det är det viktigaste. Hon kommer antagligen att få vara hemma ytterligare ett par dagar så att hon har möjlighet att få tillbaka sina krafter ordentligt.

Själv har jag inte mycket annat inplanerat än att ta hand om Mini, promenera och rätta så smått. Dessutom måste jag försöka få igång Minis matlust igen, den verkade tappas bort helt nu när hon var så dålig. Jag skyllde på den höga febern, men hon vaknade i morse och var inte alls sugen på frukost och nu har jag ingen feber att skylla på. Å andra sidan vet man ju själv hur pigg man är på att äta när man inte mår bra. Jag får försöka lirka lite, det viktigaste är att hon får i sig någonting…speciellt dricka.

Marie

Ja, så var det då lördag igen. Denna vecka har varit väldigt annorlunda på många plan, men det är ingenting som jag kan gå in på här på bloggen mer än att kontatera att det finns dimensioner i livet som man faktiskt inte vill ha erfarenhet av men samtidigt är tacksam för att man får delta i. Det låter komplicerat och det är det också, för att inte säga mycket komplicerat. Detta berör mig djupt personligen samtidigt som inte riktigt har med mig eller de mina att göra…nog så, av stor respekt för berörda parter måste jag lämna ämnet ifråga. 

I övrigt har jag arbetat som vanligt måndag-onsdag. I torsdags gick jag tillsammans med ytterligare två utvalda på skolan en Unikum-kurs.  Unikum är en webbtjänst som vår kommun har anslutit sig till och nu i vår kopplas vår skola på och då gäller det att några nyckelpersoner på skolan vet hur webbtjänsten fungerar. Vår roll blir att hjälpa övrig personal på skolan när de i sin tur ska börja använda tjänsten. Unikum själva sammanfattar sin tjänst så här:

Smidigt med mål, planer och blogg på webben – med Sveriges största e-tjänst för IUP, Individuella Utvecklingsplaner.

Kursen var bra, mycket innehållsrik och informativ. Själva webbtjänsten var dessutom extremt logiskt uppbyggd så det borde inte vara några som helst problem för oss att använda oss av den.

Mini blev tyvärr sjuk i onsdags men eftersom hon mest hade hosta fick hon börja dagen tillsammans med sin mormor och morfar för att sedan göra ett halvtids sidbyte och avsluta den hon sin farmor och farfar. På onsdagskvällen fick hos dessvärre hög feber så maken var hemma med henne under torsdagen medan jag gick på kurs. Under gårdagen var jag hemma  med henne. Hon har tyvärr ganska hög feber (ligger mellan 38,5 och 39 grader) och så har hon en förskräcklig hosta. Mini säger själv att hon har ont i halsen, men den ser inte speciellt ansatt ut när man tittar i den. Dessutom snyter hon sig mer eller mindre oavbrutet. Hon har fått en riktigt kraftig förkylning helt  enkelt. Det som är och alltid har varit jobbigt när hon är ordentligt förkyld är ju hennes hosta. Det är någon blandning av infektionsastma och krupp och VÄLDIGT svårbehandlad. Igår klädde jag faktiskt på henne ytterkläderna och så fick hon gå ut en stund. Min förhoppning var att kruppen skulle ge sig något så det "bara" var astman vi var tvugna att tampas med och jag lyckades till viss del. Hostan blev mycket bättre även om den inte försvann.

Denna dag kommer alltså att tillägnas Minisjuklingar och så ska jag försöka hinna med att städa lite. Veckostädningen blev ju uppskjuten till förmån för de lite viktigare  sjuksköterskeuppgifterna. 

Marie

Idag ska vi göra det årliga konststycket att fira två födelsedagsbarn på samma dag. Den ena är makens kusin som fyller 50 år och den andra är brorsans fru som fyller 37 år. Vi har olika metoder för hur detta dubbelfirande ska gå till med tanke på att de båda (varje år) envisas med att vilja bli firade exakt samma klockslag (dock helt ovetandes om hur den andra planerar). Ibland delar maken och jag på oss och åker till en varsit födelsedagsbarn och ibland firar vi först den ena för att sedan åka över till den andra och upprepa proceduren. I år åker vi tillsammans. Fyller man 50 måste man naturligtvis bli uppvaktad av hela familjen. Denna gång börjar vi med 50-årsbarnet. Detta innebär i sin tur att vi kommer fira brorsans fru efter det att alla hennes gäster har gått, men jag har redan ansökt om dispens och också fått den godkänd.

Marie

och jag har ännu inte hamnat i duschen… Inledningen på nya året är verkligen slött..