Igår fick jag min kallelse från Stockholms universitet angående min nästa kurs som jag ska börja i slutet av augusti. Den heter Naturvetenskap  mot yngre åldrar I och därefter ska jag gå Naturvetenskap mot yngre åldrar II. Detta fick mig att inse att det är bara några veckor kvar på vad som kändes som en evighet till "sommarlov". Vi har verkligen haft det bra så jag ska verkligen inte klaga. Det har varit "mycket" sommar och sol i år. Mini börjar dessutom längta tillbaka till dagis igen och det känns ju bra. Mannen börjar jobba den 11 augusti men Mini är ledig ytterligare en vecka. Däremot har jag bestämt med förskolan att hon börjar en vecka före mig eftersom jag inte vill börja med heltid direkt när hon har varit hemma 2,5 månad, det får bli lite "inskolning" den veckan, tänkt som lite mjukstart. Själv ska jag passa på att klippa alla hundarna då så att jag inte behöver tänka på det på ett par månader när allt drar igång igen.

Idag är mitt humör MYCKET bättre (tack och lov), men det har varit en jobbig vecka med rena tonårshormonerna känns det som. Min mamma kom tidigt i klimakteriet (hon var av med det där "kvinnliga" redan vid 46 års ålder). Denna vecka med alla hormonsvängningar fick mig att fundera på om även jag så sakterliga börjat mitt inträde i klimakteriet. Det är väl helt okej, bara man slipper må som jag gjort denna vecka en hel vecka i månaden, DET är lite överdrivet mycket!!! (Skitjobbigt om jag ska vara helt ärlig). Veckan avslutades i alla fall med en hejdundrande huvudvärk (som jag haft hela natten i natt), men just nu känns både mitt humör och mitt huvud mycket bättre…jag hoppas det fortsätter så åtminstone i 3 veckor till ;-) ).

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

30. juli 2008 · 6 comments · Categories: Familj

Mitt besök hos optikern som föranleddes av att jag blir trött i mina ögon när jag har mina glasögon på mig och illamående när jag tar dem av mig slutade lite oväntat. Mitt synfel har gått tillbaks så mycket att jag inte behöver några glasögon för att korrigera det. Däremot fungerade styrkan i mina glasögon på liknande sätt som prismaglas gör som man använder mot skelning. Detta kan vara orsaken till att jag blir illamående när jag tar dem av mig. Jag har nämnligen en svag dold utåtskelning som således blev hjälpt av mina glasögon. Nu är jag remitterad till en ortoptist som istället ska kontrollera min skelning så att jag kan få glasögon bara mot den. Detta innebär att jag inte behöver glasögon annat än när jag läser, skriver och tittar på tv, ja när jag koncentrerar mig med andra ord. Den 7 augusti ska jag till ortoptisten och se vad han/hon säger…

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

30. juli 2008 · 2 comments · Categories: Familj

Idag är en sådan där dag då man aldrig vill gå upp. Jag kunde inte komma på någonting annat än min Lutherska uppfostran som gjorde att jag gick ur sängen. Jag förstår inte vad det är med mig den här veckan, ingenting känns bra. Det är verkligen inte ofta jag har sådana här veckor..någon dag javisst…men en hel vecka där allting är fel…nej, det är verkligen inte jag.

Jag berättade ju förut att jag lyckades både klippa av mig håret och färga det i en färg som jag antagligen inte är nöjd med…men det är svårt att uttala sig om eftersom jag inte är nöjd med frisyren. Jag tror tyvärr att detta är kärnpunkten i alltihop, jag är verkligen missnöjd med mitt hår för tillfället  och jag har ingen att skylla på… Jag får stå mitt eget kast som det verkar… Dessutom är det fel hormonvecka…det är säkerligen en stark bidragande orsak till alltihop gissar jag. Jag ska bli man i mitt nästa liv, det verkar enklare, inga kvinnliga hormoner och ett rakat huvud verkar starkt frestande just nu!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jag är en 60-talist, född 1967. Min pappa är född 1938 och min mamma är född 1943, men jag har i mitt stilla sinne alltid klumpat ihop dem till "40-talister". Jag själv växte upp i en tid då Sverige blomstrade och det har således aldrig gått någon nöd på mig. Min inre bild av mitt framtida vuxenliv bildade jag mig under min uppväxttid och jag riktigt såg framför mig hur jag skulle kunna arbeta mig till en framtida trygghet bara genom hårt arbete, liksom mina föräldrar gjort. Konjunkturen var då fortfarande på både min och företagens sida…

1989 bestämde jag mig för att jag var "fullvuxen", med ett arbete i bagaget skaffade jag både barn och villa, framtidsutsikterna var enligt min egen naiva ståndpunkt på "topp".  Jag arbetade då som egenföretagare (frisör) med hur mycket kunder som helst, ekonomin blomstrade precis så som jag hade tänkt mig… men sedan hände någonting, helt plötsligt blev det lågkonjunktur och därefter har det aldrig någonsin blivit sig likt igen. Mitt inträde i vuxenvärden sammanföll med denna lågkonjunktur och sedan dess har det inte varit lika lätt för småföretagen att blomstra igen och definitivt inte för frisörer. Trots att jag slet mellan 50-60 timmar i veckan på frisersalongen under nästan 20 års tid, vart ekonomin aldrig mer så blomstrande som den hade varit innan lågkonjunkturen, min bild av hur mitt vuxenliv skulle yttra sig förverkligades aldrig. Den ekonomiska tryggheten har aldrig infunnit sig, utan jag har alltid behövt oroa mig för hur jag ska få allting att gå ihop….trots att jag "slitit hund" mellan varven.

Dessvärre har man inte kunnat beklaga sig när man vuxit upp i ett välfärdssamhälle, 40-talisterna tycker bara att man är bortskämd som ens yttrar sig och drar paralleller med sin egen otrygga barndom där man kanske inte ens var garanterad mat på bordet. Jag håller visserligen med, men jag vill också gnälla över mina egna möjligheter till att bygga upp en framtida trygghet har minimerats av konjunktursvängningar och högt skattetryck, utan dåligt samvete. Varför ska jag alltid behöva leva i skuggan av en forna generation, varför tas inte mina åsikter på allvar, varför uppfattas vi 60-talister fortfarande som bortskämda barnungar som inte vet hur saker och ting ligger till. Vi har vår egen verklighet och våra egna erfarenheter och de har också varit både slitsamma och tröttsamma…

Nu har jag uppnått en ålder när de första krämporna tyvärr har börjat visa sig och jag skulle till viss del vilja skylla åtminstone en del av dessa på den inre stress som jag har kämpat mot under alla dessa "vuxna" år. Sedan läser jag i DN och SvD hur sjukvårdkostnaderna förväntas att stiga med 270 %, fram till år 2040 i och med att 40-talisterna blivit äldre och kommer att behöva vård. Återigen kommer jag att behöva leva i skuggan av 40-talisterna…vem kommer att ta mig och mina krämpor på allvar med mina ynkliga 40 år, när det finns betydligt äldre personer som behöver ännu mer hjälp?? Jag kan antagligen ta mitt höga blodtryck och mina onda leder och slänga i väggen, det kommer inte att finnas varken tid eller pengar till mina små åkommor i framtiden. Frågan är bara vad som kommer att hända den dagen jag går i pension…kommer jag att få leva i skuggan av 40-talisterna då också och stillatigande få acceptera att det inte finns några pensionspengar kvar utan att jag snällt kommer att få arbeta till jag är 100 år och då kanske kan jag ta ut min välbehövliga vila i form av en himmelsk viloplats??? Mitt liv slutade med 100 års malande oro som jag inte hade rätt att uttrycka i ord, för det var aldrig "tillräckligt" synd om varken mig eller mina barn som hade förmånen att få växa upp i ett fredligt välfärdssamhälle… 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

29. juli 2008 · 1 comment · Categories: Familj

Vaknar upp till ytterligare en strålande dag med klarblå himmel. Trots värmen är jag tacksam över att det är en "riktig" sommar. Jag lider hela året om jag inte har fått min "soldos" på sommaren, men i år verkar jag slippa det ..;-)).

Dagen är ännu av den oplanerade sorten och jag tror att den så får förbli. Mannen pular med altantaket, jag ska snygga till en hund, men när, var eller hur är inte riktigt bestämt ännu..;-)). Dessutom ska jag sola en stund idag också….tror jag…..om jag inte planerar ngt annat. Ja, ni hör själva hur ostrukturerad jag är just nu, det är faktist hur skönt som helst. Mini får hit en liten kompis under dagen och det duger för att göra hennes dag bra..;-))

28. juli 2008 · 4 comments · Categories: Familj

Man skulle kunna tro att det inte existerar några veckodagar när man är ledig, men det gör det. Nu är det måndag igen och jag ringer några samtal som jag behöver göra och skriver några brev som behöver komma iväg. Det är konstigt men den inrutningen som sker av livet den övriga tiden hänger med i stort sätt semestern ut. Jag vill till och med ha något extra gott på fredagskvällen även om jag inte har jobbat under hela veckan…

I natt regnade det faktiskt, men det innebar tyvärr inte att det vart skönare ute utan tvärt om. Nu är det både varmt och fuktigt, det känns som om man skulle kunna ta på luften. Jag har precis varit ute och sprungit och jag kan tala om att det känns som om jag kommer direkt från duschen, inte roligt alls…
 
Idag ska det fixas lite på vår altan. Mannen och svärfar ska byta ut några vindskivor som har ruttnat och ett staket som också har ruttnat sönder. De som bodde här innan oss hade en förkärlek för plastfärg vilket innebär att de målade in fukt till det resultatet att staketet ruttnade. Vi har redan gjort om stora delar av det, nu är det bara den sista delen kvar…sedan ska det väl vara okej igen. Själv ska jag ta hand om Mini och hundarna under tiden.
 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

27. juli 2008 · 9 comments · Categories: Familj

Natten var spännande….spännande så tillvida att det inte gick att somna i värmen. Temperaturen låg i början av natten vid 20 grader för att sedan sjunka till 13 grader som lägst och när jag slutligen vaknade igen var det 21 grader ute.Både fönster och dörrar var öppna, vi hade skapat korsdrag och satt på takfläkten på högsta spurt, då vart det i alla fall drägligt i sovrummet. Jag som alltid trott att jag ÄLSKAR sommar, sol och värme, har nu insett att jag gillar solen men inte värmen.

Idag ska jag försöka att "röja" lite på tomten. Mini och hundarna leker runt överallt så pass att de verkligen stökar till. Jag ska plocka undan både hundleksaker och Mini leksaker för just nu ser det bara stökigt ut. Jag kan förlika mig med att det blir småstökigt inomhus när man har barn, men när det börjar bli stökigt på utsidan också, nej då orkar jag inte. Just nu har Mini spridit sina saker som ett lager över hela tomten, med jämna mellanrum ligger det en sak. Själv har hon övergett allihop, de tillhörde antagligen någon lek som hon lekte just den stunden då hon lade sin lilla leksak där, men i och med att leken försvann, försvann också tanken på leksaken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Idag kan man läsa i DN om en amerikansk studie som visa att flickor och pojkar är lika bra på matematik. För mig som håller på att utbilda mig till lärare med matematik som huvudämne är all rapportering angående matematik intressant.

En gammal föreställning är att även om pojkar och flickor i medeltal är lika bra i matematik, så är ändå de allra duktigaste pojkar. De amerikanska forskarna har speciellt studerat detta, och funnit en viss skillnad. Av den tusendel av barnen som var allra duktigast var två tredjedelar pojkar. (DN)

Jag har läst en hel del om "gamla föreställningar" när jag läste mina inriktningsstudier och hur det kan påverka flickor och pojkars förutsättningar i klassrummet. Speciellt hur barnens egna föräldrar kan vara med och upprätthålla dessa föreställningar och samtidigt skapa ett bra eller dåligt självförtroende hos barnet när det gäller matematik, beroende på vilket kön barnet är av.

Janet Hyde är både optimistisk och pessimistisk inför framtiden. – Jag är optimistisk för jag vet att flickor kan göra det. Det som gör mig lite pessimistisk är föräldrars och lärares inställning. De tror fortfarande att pojkar är bättre i matte än flickor. Det är kulturella faktorer som håller tillbaka flickorna, säger hon. (DN)

Själv lider jag inte av några sådana föreställningar tack vare att jag alltid varit bra på matematik. Det har inte varit någon kille som har slagit mig på fingrarna i någon av de klasser där jag har gått när det gäller just matematik, det har varit det ämne som jag har kunnat "briljera" i. Jag hoppas att jag kan använda mig av min egen erfarenhet och även påverka flickors självförtroende och inställning vad det gäller just matematik. Jag hoppas att jag kan få dem att känna som jag alltid har gjort…matematikboken (om man nu använder en sådan) är en enda stor pysselbok.

Läs också: "Det har varit besvärligt som ensam kvinnlig matematiker", DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

26. juli 2008 · 1 comment · Categories: Familj

Idag tror jag att jag ska åka till optikern. Det är 3,5 år sedan ngn undersökte mina ögon och jag tänkte att det kanske skulle vara smart med ett besök innan höstterminen börjar. Jag har upptäckt att jag lägger ifrån mig mina glasögon mer och mer, har jag dem på mig blir jag trött i ögonen, lägger jag dem ifrån mig blir jag trött i huvudet! Någonting verkar således inte vara som det ska, därav mina funderingar. Det är ju skönt att ha både ett fungerande huvud och ett par fungerande ögon när man studerar..;-)).

Annars är det nog solen som gäller idag också, jag börjar så smått ta pepparkaksfärg och inte mig emot, det ser mycket fräschare ut. Mini har fått fin färg hon också trots att jag försöker att hålla henne i skuggan när det är som varmast mitt på dagen. Däremot har hon inte blivit bränd och det är skönt tycker jag, man kan ju inte låta bli att oroa sig för alla hudcancer larm som kommer varje sommar…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

25. juli 2008 · 2 comments · Categories: Familj

…. så borde jag verkligen gå ner mina extrakilon om man ska tro på SvD. Jag skulle i bästa fall kunna göra en ekonomisk vinst på det om man ska tro forskarna..;-))

Forskarna har analyserat data från 4 000 finska män och kvinnor i åldern 25-54 år. De blev överraskade av resultatet. Det visade sig att kvinnor med fetma tjänar i genomsnitt 200 euro mindre än normalviktiga kvinnor, vilket innebär att lönen är cirka tio procent lägre. Dessutom löper feta kvinnor dubbelt så hög risk att förlora jobbet.

I och för sig måste jag väl tillägga att jag inte lider av fettma, men däremot lite övervikt. Om jag nu går ner dessa ovälkomna kilon kanske jag får möjlighet att tjäna 100 euro extra..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

 

25. juli 2008 · 3 comments · Categories: Familj

Mini är inte något vidare gnälligt barn. Däremot har hon mycket temperament, precis som sin mamma..;-)). Hon är sällan gnällig, hennes sinnestillstånd är som regel kanonglad, vrålarg eller jätteledsen. Några eventuella zoner däremellan existerar inte….precis som hennes mamma är, men försöker att inte vara..;-)). Detta gäller tyvärr inte denna morgon, idag vaknade hon faktiskt gnällig. Jag som har en förkärlek att skylla på något får väl skylla på vädret…och då menar jag värmen. Det är verkligen så varmt att man riskerar att bli gnällig, jag känner en släng av det jag också.

Det har i alla fall varit en intressant vecka ur personlig synpunkt menar jag. Jag är fruktansvärt trött och besviken på mig själv som inte går ner i vikt som jag ska. Visserligen har jag inte gått upp de 5 kilo som jag gick ner i början av året heller, men vad hjälper det när jag fortfarande har 13 kilo kvar? Dessutom är jag inte nöjd med varken mitt hår eller min hårfärg (ni hör att det är fel vecka va??). I ren desperation klippte jag av mig allt hår, ja kanske inte allt men tillräckligt mycket för att jag inte ska bli nöjd med håret igen förrän om ca 2 månader!!! F-n att det ska vara så lätt att ta till saxen. Min närhet till frisören ställer verkligen till det för mig, dessutom gör hon ALLTID som jag säger utan att någonsin protestera. Det hade suttit på sin plats en liten protest den här gången. Min stackars gubbe som vet hur det är när det gäller mitt hår (det här var inte första gången utan snarare 101 gången), ser bara uppgiven ut när jag kommer i detta sinnestillstånd. Jag försöker just nu att hejda mig och inte färga håret mörkt också… Jag brukar vara ljushårig i 5 års intervaller och mörkhårig i 5 årsintervaller, men egentligen vet jag med mig att jag trivs bäst i blont hår…men som sagt…gnällig + desperat = vilken hårfärg som helst.

Nu ska jag ut och springa, kanske dubbla rundor råder bot på detta…vi får väl se……. Jag kanske behöver plugga igen, jag har för mycket tid att ägna åt oväsentligheter….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

24. juli 2008 · 4 comments · Categories: Familj

Jag vaknade upp efter en varm natt. Trots att vi har haft fönstret öppet hela natten kändes det väldigt varmt när jag vaknade. Jag kommer ihåg förra sommaren så fick jag nästan panik när det var så här varm som det är nu, anledningen till att jag är lugnare i år är antagligen min blodtrycksmedicin. Jag tror att även mitt blodtryck påverkades av värmen, för jag hade nästan ont i huvudet hela sommaren. I år är alla kroppsliga symptom mycket bättre, nu känner jag som alla andra…att det bara är varmt och man får lite svårt att sova.

Idag ska jag i alla fall försöka att utnyttja och njuta lite av värmen och inte bara lida av den ;-) ). Jag ska lägga mig att sola en stund på dagen, så kanske jag känner mig lite fin också… Jag ska i alla fall inte bara "jobba" idag

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Idag blev det en massa jobb. Jag fick plocka fram mina gamla talanger och leka frisör igen. Jag började med att klippa mig själv, sedan såg jag hur min man trånade efter saxen och jag fick dåligt samvete, så jag klippte honom också. Medi ringde mitt i allt klippande och frågade vad vi gjorde, då ville hon också klippas vilket jag gjorde. Därefter tog jag Mini i bara farten och det hela slutade med att Medi ringde sin pojkvän och frågade om inte han skulle klippa sig också. Det blev som sagt mycket jobb, men tyvärr inga pengar. Jag får väl hoppas att det inte är mitt framtida öde ;-) )). Hur som helst så blev alla fina och jag slipper ha dåligt samvete för alla som jag borde sköta om men inte gör.

 Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

23. juli 2008 · 6 comments · Categories: Familj

Igår kväll ringde telefonen och det var B som ringde. Hon är just nu kaninvakt åt brorsans kanin när han är utomlands. Visserligen passar vi hans hund, men jag kan absolut ingenting om kaniner dessutom tycker jag att det räcker med fyra hundar hemma, därav att de skaffat en kaninvakt. Hon hade fått mitt telefonnummer ifall det skulle vara någonting särskilt och i och med att hon ringde visste jag att någonting var fel. B säger att hon har någonting tråkigt att berätta, sedan gör hon en kort paus och talar lågmält om att kaninen var borta. Hennes sätt att tala om detta för mig gjorde att jag genast trodde att kaninen hade gått vidare till mera himmelska breddgradern och jag började genast fundera på att det skulle bli jag som var tvungen att ringa och "förstöra" brorsans utlandsresa.

Innan mina tankar hade fått löpa för långt, fortsätter hon att berätta att kaninen hade rymt även kvällen innan men att de hade hittat den igen efter mycket letande. B och hennes man hade dessutom tittat igenom hela kaninburen efter något rymningshål men det fanns inte, så de gjorde sig den förklaringen att någon måste ha lyft ner kaninen på marken. Nu var de alltså rädda att detta hade hänt igen men denna gång fanns inte kaninen att hitta, trots ett ännu mer genuint letande.

I sådana här lägen kommer min logiska och praktiska sida igång, fantasin flödar oftast när jag inte kan göra någonting utan står inför något slags faktum, men detta var en situation som i bästa fall skulle kunna lösas. Genast satte mina små går igång att arbeta. Jag som inte kan någonting om vare sig kaniner eller kaninjakt ska helt plötsligt ge mig i lag med detta på ett eller annat sätt. Slutligen svarar jag B att jag ska skicka över min man (Mini sov så vi kunde inte åka allihop) med en hund (även om de inte är några jakthundar så är de av den nyfiknare sorten och skulle säkert mer än gärna vilja leka med en liten kanin) så fatt de också fick leta innan vi gav upp. B bedyrade att de verkligen hade finkammat ett stort område, men jag stod fast vid att jag trodde att en av våra hundar skulle vara lösningen.

Min man och jag stod sedan och valde vilken hund vi skulle ta, vilken vi trodde var nyfiknast och piggast på att nosa upp en ny vän. Brorsans egen huns Sandy var utesluten eftersom hon var här, vi var rädda för att hon bara skulle bli distraherad av att komma hem igen och strunta helt i några kaninlukter speciellt eftersom hon är van dem. Det slutade med att Hasse tog Liza med sig. Det tog inte lång stund förrän kaninen var hittad, men rädd som den blev för det svartluddiga monstret som hittade henne for hon iväg som ett skott. Fördelen var att mannen hade sett ungfär var han nu skulle leta. Efter att ha bundit fast hunden så att hennes iver inte skulle skrämma iväg kaninen igen, letade han själv upp lilla Alvin. 

Nu blev det bestämt att kaninvkaten tillika den som från början sålde kaninen till brorsans familj skulle ha kaninen hemma hos sig istället, annars skulle vi förmodligen bli tvyngna att upprepa samma procedur ikväll igen och då är det inte säkert att resultatet blir lika lyckat. Själv drog jag en lättnadens suck för det sista jag ville var att ringa till brorsan och "förstöra" hans semester. Slutet gott allting gott

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

22. juli 2008 · 2 comments · Categories: Familj

Det blev en fin dag i Stockholm tillsammans med Medi. Vi både shoppade och ögonshoppade och de båda olika sätten var minst lika roliga. Vi gjorde det enkelt för oss och åt lunch på Åhlens. Det brukar vara lagom med folk där dessutom är där alltid rent och fräscht. Maten brukar vara av varierat slag från fantastiska smörgåsar över asiatiskt till husmanskost eller GI-mat. Vi åt kycklingspett med jordnötssås och ris, naturligtvis fick vi även sallad som tillbehör.

Medi köpte en ny väska på vero moda, en kofta på MQ och ett linne på Hennes. Själv köpte jag bara ett läppstift. Däremot hittade jag ett par snygga glasögonbågar så i värsta fall blir vår lilla utflykt mycket dyrare än vad jag hade tänkt mig ;-)

Även om vi hade jättetrevligt idag så blev jag trött av vår dagstur, vilket innebar att det i kväll blev hämtmat, från Grekiska Kolgrillen 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Antagligen är jag av den naivare sorten, åtminstone vad det gäller vissa saker. Att det ska vara farligt att befinna sig på landets universitet och högskolor är en sådan fråga. Visserligen kan jag förstå att man kan bli både irriterad och arg även på dessa ställen, men att man ska gå så långt att man hotar någon är för mig helt oförståligt! Svd skriver idag om att hoten mot högskolepersonalen ökar så pass mycket att man måste anställa väktare! Det är verkligen att beklaga hur samhället utvecklas, jag kan tyvärr inte tycka annat… Jag gissar att vi ändå talar om vuxna människor…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det blev inte mycket bloggande igår. Jag var "dagen efter" hela dagen. Det blev mest plock och tvätt under dagen och sedan var grannens lilla pojke här och lekte med Mini under större delen av eftermiddagen.

Idag ska jag i alla fall börja dagen med min dagliga springtur och därefter ska Medi och jag åka in till Stockholm….eller "stan" som jag själv uttrycker det och shoppa lite. Jag gissar att hon var lite mammasugen efter min resa. Det var ju första gången jag åkte från Medi och Maxi  och de skulle ta hand om sig själva, (men det tror jag var nyttigt). Hur som helst så ska jag möta Medi klockan 11 och sedan tar vi tåget in till stan, därefter tar vi det i den takt vi har lust och vi får se när vi åker hem igen. Det blir väl inte alltför långvarigt skulle jag tro. Den här tiden på sommaren är alla snygga kläder, skor eller vad det nu är man vill ha redan sålda. Man får snällt vänta på att höstkläderna kommer, om de inte redan så smått har börjat komma.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

…..går ingen säker. Jag har många gånger funderat på vad som skulle hända om man faktiskt är i en akut situation och kör för fort. Accepterar lagens långa arm en sådan förseelse, eller kommer man att få stå där och bli förhörd om man nu kör för fort. Att försöka köra ifrån polisen känns ju inte direkt som ett alternativ, någon rally Harry är jag inte och har aldrig varit, så för min del blir det till att stanna…för att situationen inte ska bli ännu mer akut med ngn bilolycka också…

I Alltombarn får jag i alla fall ett svar på vad som kan hända i en dylik situation. Ett svar som besvarar mina värsta farhågor…

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

21. juli 2008 · 4 comments · Categories: Familj

Ja, nu är vi hemma igen och resan gick även denna gång över förväntan bra. Däremot var jag helt slut när vi kom hem. Vå åkte halv tio på morgonen och var hemma vid 17.15, nästan 8 timmar senare, man blir trött av att vara på resande fot så länge. Jag hade inte varit lika trött om det inte hade varit för Mini och hundarna, men det är en anspänning att resa med framför allt Mini som inte tycker om att sitta still och nu till och med måste sitta fastspänd så länga. Jag förväntade mig i ärlighetens namn att hon skulle vägra hoppa in i bilen tillslut, efter ngn rastpaus. Jag måste säga att hon var jätteduktig, verkligen jätteduktig. Jag tror att hon förstod att vi var tvungna att sitta där annars skulle vi aldrig komma fram. Är det någonting hon är så inte är det dum i alla fall..;-)).

När vi kom hem var det upppackning, inpackning och tvättmaskinen som gällde. Dessutom kom brorsans lilla Sandy till och (en liten mellanpudel, Lizas dotter och Rutans halvsyster), så nu är här fullt hus minst sagt. Idag ska jag tvätta och färga min utväxt på mitt hår, i övrigt blir det lugna gatan :-) ).

Jag har alltid hävdat att det bara finns en metod och åter en metod när det gäller att banta…att man gör av med mer kalorier än man tar in. Det stöds även av detta: SvD. Detta gäller även hjärtat. där har jag alltid hävdat att motion är bästa medicinen. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,