I Du och Jobbet kan man läsa om att lärare har Sveriges sämsta psykosociala miljö och bygger på uppgifter som SCB har tagit fram åt dem. De skriver att var fjärde lärare både jobbar under hög anspänning och samtidigt tycker att de saknar stöd i sitt arbete.
Att ha ett yrke med hög anspänning innebär att man utsätts för höga krav och samtidigt har små möjligheter till inflytande och kontroll över sitt arbete.
Arbetssituationen blir än mer pressad om man saknar stöd av andra (chefer eller arbetskamrater). (Du och jobbet.se)
Metta Fjelkner på Lärarnas Riksförbund säger så här:
Det finns många förklaringar till att lärare pressas hårt på jobbet, kommenterar Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund (LR).
- Det ställs höga krav på lärare på väldigt många områden. Lärare ska vara allkonstnärer, inte bara eminenta pedagoger, utan dessutom socialarbetare och ta sig an elever med problem, administrera och marknadsföra skolan. Uppgifter som lärarna inte är utbildade för har tillkommit, utan att något tagits bort.
Lyssnar man på lärare generellt så säger de ungefär samma sak som Metta Fjelkner. Kanske är det även detta man måste titta lite närmare på när man utvärderar skolan och funderar över varför den inte ser ut som man önskar att den ska göra. Det är så lätt att skylla på lärarutbildningen och olika typer av krav, men om skolan håller på att utvecklas till en organisatorisk "katastrof" så spelar det ju ingen som helst roll hur bra lärarutbildningen är eller hur kompetenta lärarna blir, det finns ju varken tid eller ork att utnyttja sin egen fulla kapacitet…
Läs även andra bloggares åsikter om Psykosocial miljö, Arbetssituation, Lärarnas Riksförbund, Metta Fjelkner, Pedagoger, Lärare, Socialarbetare, Administratör, Marknadsföring, Arbetskamrater, Skola, Utbildning, Politik, Samhälle
