Idag skriver SvD om hur samhällets nolltollerans mot ohälsa har sitt pris och slår mot barn och ungdomar, Frank Lindblad och Carl Lindgren har skrivit en bok – Välfärdslandets gåta – i ämnet.

Barnläkaren Carl Lindgren och barnpsykiatern Frank Lindblad känner varandra sedan länge. De utbildade sig till läkare på 1970­talet och har följt barn och ungdomar sedan dess. Frank som specialist i barn- och ungdomspsykiatri och Carl som specialist i barn- och ungdomsmedicin. De har under åren kunnat glädjas åt att barn och ungdomar i Sverige blivit allt friskare, att den svenska spädbarnsdödligheten är lägst i världen, att såväl mödra-, barn- som skolhälsovård i Sverige är synnerligen välutvecklad. (SvD.se)

Men på senare år har det goda samhället drabbats av ett bakslag. Den psykiska ohälsan hos unga har ökat dramatiskt i Sverige. Varför mår inte barnen lika bra som de har det? frågar sig de båda läkarna. De är oroliga för alla unga som förlorat aptiten på livet och tron på framtiden. (SvD.se)

De funderar också över orsakerna till varför det ser ut som det gör och varför Sverige får de resultat de får i jämförande studier med andra länder.

De ser flera möjliga förklaringar till fenomenet. Välfärdssamhällets starka medicinska utveckling riskerar att vi kräver att alltid ha en god hälsa. Alltför stark rädsla för stress en annan. Individualismen, i vilken ensam ska vara stark, är en tredje. En fjärde fundering är att den tid som barn tillåts – och tillåter sig själva – att vara barn tycks bli allt kortare. Socialt, men även i viss mån biologiskt, blir barn fortare ”vuxna” i dag än tidigare. (SvD.se).

Läs gärna hela artikeln, den är tankeväckande. Jag funderar själv på att läsa boken. 

Läs också mitt tidigare inlägg i samma ämne.

Läs även andra bloggares åsikter om Samhälle, Politik, Barn, Ungdomar, Välfärdssamhälle, Ohälsa, Nolltollerans, Individualism, Stress, Vuxen, Biologiska faktorer, Sociala faktorer, Sverige, Psykisk hälsa, Aptit, Livet, Framtidstro, Framtiden