Så var det långfredag igen då. I år ska Maxi och Medi med pojkvän komma hit på middag vid tretiden. Då det mer traditionella påskbordet inte smakar ungdomarna på samma sätt som för oss lite äldre, kommer vi att istället bjud a på fajitasmiddag. Det är nästan så att jag får lite dåligt samvete av att inte följa traditionerna.

Detta säger nationalencyklopedien om långfredagen:

"långfredagen, den skandinaviska benämningen på fredagen i stilla veckan i kyrkoåret, firad till minnet av Kristi död på korset (jfr påsk). Långfredagen började firas i Jerusalem på 300-talet och blev snart allmän i kyrkan. I gudstjänsten läser man om Jesu lidande, ibland i dramatiserad form, något som under 1500-talet byggdes ut till musikaliskt genomarbetade passioner. Traditionellt förekommer ingen mässa resp. liturgi, men ofta ett hyllande av korset (i väst med improperierna) och en symbolisk begravningsakt (särskilt i östkyrkan); i romersk liturgi utdelas sedan 1955 åter nattvarden. I det medeltida västerlandet (också i Sverige) skedde en symbolisk begravning med en hostia eller ett kors; även realistiska bilder av Kristus i graven förekom (kända exemplar finns i Uppland, i Åbotrakten och i Riddarholmskyrkan i Stockholm). I Spanien (bl.a. i Sevilla) förekommer väldiga botprocessioner med figurer ur passionshistorien. På många håll ringer man inte i kyrkklockorna denna dag; under svensk medeltid lindade man klockornas kläppar för att få ett dovt ljud (jfr dymmelveckan). Långfredagen blev tidigt helgdag i evangeliska områden. I romersk-katolska områden, där man förknippade begreppet helg med glädje, förblev den vardag; först i nutiden har den blivit helgdag i vissa katolskt dominerade länder. I "Den svenska kyrkohandboken" 1986 finns en särskild ritual för långfredagsgudstjänst.

Långfredagen var (och är i den romersk-katolska kyrkan alltjämt) årets stora fastedag. I Sverige betonades dess karaktär av sorg- och botdag genom att den firades i stillhet, och många bar ännu på 1900-talet svarta kläder. Barn hölls inomhus, och offentliga nöjen som biografer, teatrar och danstillställningar var enligt lag förbjudna; förbudet upphävdes 1969. Maten var oftast fisk, särskilt salt sådan som sill, kabeljo eller salt laxrygg; mjölkmat borde undvikas – in i vår tid har det funnits de som därför avstått från grädde i kaffet på långfredagen. Bland de allmänna svenska långfredagssederna märks risningen: husfadern skulle med ett knippe nyskuret björkris aga sitt husfolk, en sed som utvecklades till en mer allmän ömsesidig och skämtsam risning familjemedlemmarna emellan (jfr fastlagsris)." (Källa: 2009-04-10 Nationalencyklopedin • Lång

http://www04.sub.su.se:2052/artikel/246804)

 Läs även andra bloggares åsikter om Påsk, Långfredagen, Påskmat, Traditioner