Att skriva sin c-uppsats tillsammans med någon annan har sina sidor. Jag och min skrivpartner Emelie har haft ett intensivt samarbete en hel termin nu och det är då man inser hur komplext ett samarbete är och vad som krävs för att få det att fungera. Dessutom har jag både hört och sett andra som sitter i samma situation och insett att jag har haft det mycket bra under denna termin.
Att samarbeta så intensivt med någon som vi har gjort, speciellt de sista 2 månaderna, kräver mycket mer än vad man kan tro. Det krävs en viss prestigelöshet av båda parter (det är få personer som är helt prestigelösa) eller åtminstone att man kan hantera den prestige som man trots allt äger. Dessutom krävs det humor, lyhördhet och respekt för varandras åsikter. Slutligen krävs det en enorm flexibilitet som gör att man kan vända på en femöring om så skulle behövas.
Jag tror att Emelie och jag har en god portion av allt det där, det är nog det som har varit vår fördel. Vi har även funnit varandras styrkor och utnyttjar dem istället för att slita med varandras svagheter. Jag tror att jag av många i min omgivning uppfattas som ganska bestämd då jag nästan är övertydlig med vad jag står i både tankar och åsikter. Barn brukar tycka om just den egenskapen hos mig medan jag tror att vuxna skräms av den. Där har Emelie en klar fördel. Hon skräms inte av mina tydliga ja eller nej och inte av någon annan tanke eller åsikt heller för den delen. Hon vet att jag är mycket resonabel och flexibel om man bara talar om det. Ge mig bara goda argument…
Jag minns speciellt vid ett tillfälle när Emelie ville göra ganska stora ändringar i vår uppsats. Ändringarna gällde inte innehållet utan strukturen. Till en början svarade jag att jag inte alls var med på noterna, men hon gav mig tre goda argument för dessa förändringar precis innan jag gick in på toaletten. Efter mitt toalettbesök (vilket inte var speciellt långt) kom jag ut och sa att vi skulle göra som hon föreslog. En totalomvändning på ett par minuter alltså. Det är nog sådan flexibilitet som krävs att ett samarbete ska bli riktigt lyckat. Jag trot att både Emelie och jag värderar om saker och ting är tillräckligt viktigt att strida för. Är de inte det, letar vi ett annat sätt att utföra dem på så att båda är nöjda.
Tack vare att Emelies och min relation har fungerat så bra har vi haft fantastiskt roligt medan vi har skrivit vår uppsats. Visserligen har det varit ett hårt arbete med mycket pust och stön. Men då vi lyckats pusta, stöna och skratta vid ungefär samma tillfällen så har vi även funnit ett enormt stöd av varandra genom hela arbetet.
Tilläggas kan att uppsatsen ser ut att bli mycket bra 
Läs även andra bloggares åsikter om Samarbete, C-uppsats, Studier, Flexibilitet, Lyhördhet
Just detta som Du beskriver; att kunna bjuda på sig själv, sin kunskap, sina åsikter, sin prestigelöshet och också kunna möta sin samarbetspartner öppet ger ett gott resultat, antingen det handlar om att skriva uppsats tillsammans eller jobba tillsammans. För kruxet är ju inte att kringskära och tysta ner varandra så mycket som möjligt utan våga ta fram det mesta hos varandra av både bra och dåligt och sedan tillsammans vända och vrida på det man ser och därefter göra gemensamt val om vad man förkastar och vad man behåller. Bra samarbete är att låta ”tusen blommor blomma” och utvecklas, sen kan man värdera och välja utan prestige. Du beskriver det så bra! Ibland undrar jag om inte det här är den viktigaste kunskapen att få med sig från en utbildningstid.
Åh, vilka minnen som kommer tillbaka hur det var när Annika (min C-uppsats kompis) och jag satt och skrev på vår uppsats. Jag håller med dig. Det är ett hårt arbete! Jag minns när vi vred på varje ord och mening för att det skulle bli förståeligt för en utomstående att läsa. Vad kul att er uppsats verkar bli bra. Annika och jag fick ett VG för vår och det är vi stolta över. Kram på dig, du kämpande kvinna!