Ja, det har verkligen varit lite VÄL intensivt ett tag nu. Inte nog med att C-uppsatsen skulle lämnas in igår, allting annat som skulle kunna haverera havererade verkligen. Först gick min mobiltelefon sönder (i tisdags förmiddag). Därefter tvärdog min bärbara dator (på tisdag kväll). Dessa två (otroligt irriterande) faktum kunde jag dock sätta mig över, då jag hade tillgång till både andra mobiltelefoner och andra datorer. I första hand har ju jag och min skrivkamrat Emelie suttit och skrivit i datasalarna på universitetet.
Dessvärre slutade det inte där. I onsdags upptäckte vi att vi inte längre kunde skriva ut någonting på universitetets skrivare. De hade helt enkelt infört ett NYTT system som innebar att man var tvungen att fixa något kort eller vad det nu var för att kunna skriva ut (viket jag varken hade tid, lust eller ork med just då). Jag nöjde mig med att jag kunde åka hem och skriva ut allting via min mans dator (phu).
I torsdags (då vi hade hur mycket som helst att göra) ringer de från dagis till Emelies mobil och säger att hennes dotter är sjuk!!! Ja, vad gör man, barnen går ju först. Detta innebar att jag satt ensam och skrev fram till klockan halv fyra (i datasalen på universitetet). När jag sedan behövde skriva ut (eländet) tog jag helt sonika tuben och tåget hem till min mans kära dator för att skriva ut. Nu var jag (skit-) stressad, vilket genererade i att jag lyckades förstöra skrivaren här hemma!!!! (KRIS!!!). Det löste sig tillslut genom att mannen åkte hem till sina föräldrar och hämtade deras skrivare, kvällen samt en del av natten var räddad!
Gick sedan upp tidigt på fredagsmorgonen för att kontrollrätta hela uppsatsen (som skulle lämnas senast klockan 11 till våra opponenter). Emelie och jag hade telefonkontakt under nästan två timmar och gjorde gemensamt det sista med uppsatsen. I detta läge var jag så stressad att jag hade svårt att andas ….jag tänkte i mitt stilla sinne att jag antingen fått astma på kuppen eller också var jag på väg att få en hjärtinfarkt!! När uppsatsen väl skickats iväg kändes det något bättre, men det tog nästan hela dagen innan jag kunde andas som vanligt igen…
Idag blir det lugnt!
Läs även andra bloggares åsikter om C-uppsats, Stress, Opponering, Opponenter, Datorer, Skrivare, Mobiltelefoner, Examensarbete, Tuben, Tunnelbanan, Tåget, Kollektivtrafik, Telefon, Astma, Hjärtinfarkt, Förskola, Stockholms universitet, Lärarutbildningen, Studier
Senaste kommentarer