Möjligheten att läsa upp betyg på komvux kommer att stoppas. Det föreslår regeringen i den nya skollag som presenteras idag skriver DN, SvD och Expressen. Enligt Jan Björklund att möjligheten till att läsa upp sina betyg ett rent slöseri med samhällets resurser.
– Jag tycker att det är slöseri med samhällets resurser att den som redan har en komplett godkänd gymnasieutbildning ska kunna kräva att få läsa exakt samma utbildning en gång till, säger utbildningsminister Jan Björklund till Rapport. (Svd, DN, Expressen).
Själv kan jag tycka att förslaget är okej, MEN det krävs då även ytterligare en förändring och det är att eleverna även ska ges en möjlighet att överklaga betyg som de anser vara felaktigt satta. Detta ska gälla för både grundskola och gymnasium. Enligt mitt perspektiv stoppar man annars alla vägar till "rättvisa" betyg. Anser man idag att man har fått ett felaktigt satt betyg kan man själv "rätta till det" genom att läsa upp betyget på komvux. Med det nya förslaget är man fullständigt i händerna på betygssättaren.
Anledningen till att jag trots allt tycker att förslaget är okej är att även jag anser att det är ett visst resursslöseri, resurser som samhället faktiskt inte har. Kanske får man helt enkelt acceptera att inte alla kan få MVG i alla ämnen. Jag har själv gått på komvux och sett hur ett flertal personer försökt att läsa in MVG i alla ämnen för att ha en möjlighet till att söka till läkarlinjen. Dessvärre lyckades de inte alltid vilket innebar att de själva och samhället lagt ner bubbla resurer på någonting som ändå inte utmynnade i någonting nytt eller annat. Personerna i fråga stod mer eller mindre kvar och stampade på samma punkt efter avslutade kurser, läkarexamen var forfarande lika långt borta som den hade varit innan tiden på komvux.
Läs även andra bloggares åsikter om Komvux, Betyg, Läsa upp betyg, Studier, Jan Björlund, Regeringen, Skollag, Skola, Utbildning, Samhälle, Resurser, Politik
Det här är ingen ekonomisk besparing utan ett slöseri med samhällets resurser. Utbildning är nämnligen en investering med enormt god avkastning.
Mina betyg var för visso godkända i alla ämnen men knappt mer än så, och jag har levt större delen av mitt liv i olika bidragssystem. Men så en dag fick jag chansen och idag har jag maxat ut mina betyg och är på väg in i en akademisk karriär.
Jag hade stora problem i tonåren. Min far hade alkoholproblem och jag var hårt mobbad.
Jag har 133 i IQ så min begåvning är det inget fel på, det krävs att jag inte är med på lektionerna överhuvudtaget för att få IG. Men mina sociala problem på den tiden tillät mig att visa min potential eller min vilja. Den lärde mig att jag inte var något värd och att jag inte behövde försöka. Men jag har också en diagnos idag för något man inte upptäckte förrän 1997, alltså 2 år efter jag tog studenten. Diagnosen var starkt bidragande faktor till mina problem och tyvärr också så att jag behöver starka kunskaper för att vara konkurrenskraftig på arbetsmarknaden.
I det här systemet skulle jag blivit bidragsberoende i resten av mitt liv.
Högskoleprovet är kass för det ger dig inte kunskaperna, dessutom är det dåligt konstruerat . Tentor är kass för det ger dig inte motivationen, stödet, vännerna som du behöver, i synnerhet om du blivit socialt isolerad och fått fel självuppfattning (vilket är ett Svenskt folkhälsoproblem).
Min nyförvärvade kunskapsnivå och den motivation mina lärare gett mig, och mina nya vänner, har gett mig ett nytt liv. I mina nästkommande år i arbetslivet är det min tur att värna av förbättrad folkbildning och bidra till att bygga ett starkare Sverige.
För ett öppet betygsystem är inte bara där för dem som misslyckats i skolan. Det är inte rimligt att arbeta 47 år av sitt liv på samma kunskapsnivå. Vi lever i en värld i snabb förändring med en snabbt växande asienmarknad. Vi kommer behöva all förstärkning av utbildningssystemet vi kan få och vi behöver motivera så många som möjligt att utbilda sig.
Öppenheten är inte bara till för jobben, den är också viktig för att hålla sociala problem så låga som möjligt. Det finns tydliga samband mellan låg utbildningsnivå, kriminalitet, arbetslöshet och utanförskap.
Utbildning är samtidigt av stark betydelse för att stärka funktionen i en demokrati, ett folk med låg utbildningsnivå är ohyggligt lättmanipulerat för de extremistiska agendor som vill slå ut systemet i sin helhet.
Ett samhälle som vill vara starkt socialt och ekonomiskt behöver ha ett välutbildat folk och det är en investering med den största avkastning du kan få ut.
Så tro inte att det här är någon ekonomisk besparing att spara några futtiga slantar på att hindra ”taktikpluggare”. Det är en vrakförlust, ekonomiskt, socialt och intellektuellt.
Jag tror att komvux länge har varit en av våra viktigaste investeringar, både för att hålla oss konkurrenskraftiga med omvärlden och för att hålla social statistik positiv. Det här känns som ett bidrag till att förstöra det som gör Sverige starkt.
Hur kan det vara negativt och ett slöseri av resurser att läsa upp betyg oavsett tidigare betyg. BLir det inte 20.0 har dom fått utbilda sig mer och förhoppningsvis har dom någon glädje av det i framtiden. Har man g eller mer betalar man 500 kr för att få göra en prövning vilket borde täcka in mycket då läraren knappt behöver göra något själv. Det jag dock inte förstått helt i förslaget är om även prövningen ska slopas eller om det bara är att läsa hela kursen igen som ska slopas??? har du svar på det?
Nej du, Marie, nu måste jag säga emot! (Det måste ju hända någon gång!
)
Rätten att överklaga betygen skulle göra att undervisningen blev totalt fokuserad på provens ytliga kunskaper, och det vill vi väl inte?
Anser man att man fått ett ”felbetyg” och vill rätta till det så kan man fortfarande göra det på Komvux genom en prövning. Det är bara rätten att gå på lektioner för att läsa upp betygen som ska tas bort.
Staffan Bengtsson: Jag kan hålla med dig i din kommentar och jag var lite osäker på vad jag egentligen stod i frågan innan jag skrev mitt inlägg. Däremot är jag inte överens med tanken att vårt samhälle ska betala för samma utbildning två gånger för samma person. Det är verkligen stort att vi får den chans till utbildning som vi får. Kanske borde jag egentligen inte tycka så eftersom jag själv har fått en ”andra chans” men för mig är denna andra chans inte en självklarhet utan det är kanske snarare med en stor förvåning som jag insåg att jag hade möjlighet till en andra chans.
Tro nu inte att jag inte skulle vilja ge alla människor en andra chans, det vill jag egentligen, men inser samtidigt att det inte finns hur mycket pengar som helst att ta av. Därför skulle jag hellre se att större resurser gick till att få skolan som helhet att fungera, då kanske vi inte skulle behöva så många andra chanser och då skulle kanske de som trots allt behöver det också kunna få det.
Jacob: Om jag har förstått det hela rätt så är det bara rätten att gå om kursen som tas bort, rätten att tenta upp betygen finns fortfarande.
Christer: Hahah, ja…jag kan behöva lite mothugg så här i regnvädret
Okej, jag förstår din poäng och håller med dig. Däremot är jag verkligen emot att eleverna bara måste acceptera ett satt betyg. Det som får mig tveksam är att det naturligtvis måste göras misstag även i betygssätttningen, lärare är trots allt inte mer än människor. Kan eleven då inte överklaga ett betyg så menar jag att det inträder en viss rättslöshet. Dettta innebär inte per automatik att det ska vara lätt att överklaga ett betyg, men däremot så tycker jag nog att det ska vara fler personer inblandade i diskussionen om en elver anser sig felaktigt bedömd än bara eleven och läraren.
Rena misstag sker nog inte så ofta, och i så fall tror jag att man kan ändra i efterhand…
Säkerhetsventilen är väl annars att man får betyg i flera terminer innan slutbetyget och utvecklingssamtalen. Vid dem går man ju igenom hur eleven ligger till och vad som behövs för att betygen ska förbättras. Det borde sedan vara ganska självklart vad betyget kommer att bli redan innan det delas ut, och ofta har man också betygssamtal innan de slutligen sätts. Jag brukar alltid fråga mina handledarelever om deras betyg innan de delas ut, och de vet nästan alltid vad de kommer att få i alla ämnen. Ytterst få blir förvånade på avslutningsdagen. Ska det ”överklagas” är det nog lämpligare att det sker i det tidigare skedet, i ett samtal mellan elev och lärare innan betygen är satta.
Christer: Okej, jag förstår nu hur du tänker. Jag utbildar mig ju själv för en åldersgrupp där man inte sätter betyg i den bemärkelsen, därför såg jag inte heller de ”säkerhetsventiler” som faktiskt finns. Du har naturligtvis rätt i att betyg och betygssättning är en mycket långdragen process. Är man bara lite vaken som elev och eventuellt också förälder så finns det alltså tid att gripa in om jag har förstått dig rätt.
Jag håller med dig om att det måste finnas någon slags möjlighet att överklaga betyg – tester där olika lärare betygsatt samma prov på skilda sätt visar det (även om jag tror överbetygen är ett större problem än att eleverna fått för låga betyg) – men att formen måste vara sådan att skolan inte får ett jättejobb med att administrera många överklaganden som faktiskt saknar grund.
Däremot tycker jag Björklunds förslag är förfärligt kortsiktigt. I den bästa av världar – om vi hade en skola som var tipp-topp och alla ungdomar var mogna, harmoniska och hade trygga hemförhållandet – så skulle hans resonemang kanske hålla, men så är det ju förstås inte.
Att det är tonårsjaget som till stor del ska avgöra vuxenlivet skrev jag ett kort inlägg om i dag.
För mig är det självklart att man ska kunna läsa upp ett betyg på komvux och det vore beklagligt om den möjligheten försvann. Bigitta Kimber har en poäng i att det är svårt att se konsekvenserna för resten av livet mitt i tonårens turbulens. De som vill bemöda sig att läsa upp eventuellt mediokra eller dåliga betyg ska få chansen till det.
Däremot är jag skeptisk till möjligheten att överklaga satta betyg. Det kommer att bli en storm av överklaganden tror jag, för hur många av eleverna är nöjda med alla sina betyg? Och risken med möjligheten till överklaganden är att man förstärker tendensen att lärare sätter för höga betyg.
Nu läser jag mer i ämnet och finner ofta åsikten att uppläsning av betyg är något som duktiga elever gör taktiskt för att få toppbeyg. Om det är sant så ändrar jag mig, för så trodde jag inte att det var. Vore intressant att se om det finns någon statistik över hur det egentligen är; om Komvux är taktikuppläsning av duktiga elevers redan goda betyg eller skoltrötta ungdomars andra chans. Jag trodde att det var det senare, men så kanske det inte alls är.
Inga M: Jag måste säga att jag till viss del är lite kluven i frågan och det beror på vad jag själv har sett på komvux. Jag inser att det är snudd på omöjligt att erbjuda det svenska folket samma utbildning två gånger. Jag håller med dig om att det skulle vara intressant att se statistik på hur komvux ”används”. Jag såg själv många användningsområden av det när jag gick där. Vissa hade det som ekonomisk utfyllnad efter att a-kassan hade tagit slut. Andra hade det som en breake när barnen var små eller läste upp betyg för att kunna bli läkare. Slutligen har vi även min egen grupp som använde komvux som en andra chans. Jag skulle också tycka att det skulle vara intressant med statisktik över hur många som efter avslutade studier på komvux verkligen använder sig av sina ”nya” kunskaper. Jag har träffad en hel del som inte kom ”vidare” utan helt sonika ”pausade” en stund på komvux och därefter återgick till det som de höll på med innan de började på komvux.
En gång när jag var riktigt irriterad över ”användningen” av komvux minns jag att jag tänkte att jag gick på ett ”dagis för vuxna”….
Pingback: En ny chans « Christermagister