En gång när jag var riktigt irriterad över ”användningen” av komvux minns jag att jag tänkte att jag gick på ett ”dagis för vuxna”….

Däremot är jag skeptisk till möjligheten att överklaga satta betyg. Det kommer att bli en storm av överklaganden tror jag, för hur många av eleverna är nöjda med alla sina betyg? Och risken med möjligheten till överklaganden är att man förstärker tendensen att lärare sätter för höga betyg.

Säkerhetsventilen är väl annars att man får betyg i flera terminer innan slutbetyget och utvecklingssamtalen. Vid dem går man ju igenom hur eleven ligger till och vad som behövs för att betygen ska förbättras. Det borde sedan vara ganska självklart vad betyget kommer att bli redan innan det delas ut, och ofta har man också betygssamtal innan de slutligen sätts. Jag brukar alltid fråga mina handledarelever om deras betyg innan de delas ut, och de vet nästan alltid vad de kommer att få i alla ämnen. Ytterst få blir förvånade på avslutningsdagen. Ska det ”överklagas” är det nog lämpligare att det sker i det tidigare skedet, i ett samtal mellan elev och lärare innan betygen är satta.

Okej, jag förstår din poäng och håller med dig. Däremot är jag verkligen emot att eleverna bara måste acceptera ett satt betyg. Det som får mig tveksam är att det naturligtvis måste göras misstag även i betygssätttningen, lärare är trots allt inte mer än människor. Kan eleven då inte överklaga ett betyg så menar jag att det inträder en viss rättslöshet. Dettta innebär inte per automatik att det ska vara lätt att överklaga ett betyg, men däremot så tycker jag nog att det ska vara fler personer inblandade i diskussionen om en elver anser sig felaktigt bedömd än bara eleven och läraren.

Tro nu inte att jag inte skulle vilja ge alla människor en andra chans, det vill jag egentligen, men inser samtidigt att det inte finns hur mycket pengar som helst att ta av. Därför skulle jag hellre se att större resurser gick till att få skolan som helhet att fungera, då kanske vi inte skulle behöva så många andra chanser och då skulle kanske de som trots allt behöver det också kunna få det.

Rätten att överklaga betygen skulle göra att undervisningen blev totalt fokuserad på provens ytliga kunskaper, och det vill vi väl inte?

Anser man att man fått ett ”felbetyg” och vill rätta till det så kan man fortfarande göra det på Komvux genom en prövning. Det är bara rätten att gå på lektioner för att läsa upp betygen som ska tas bort.

Mina betyg var för visso godkända i alla ämnen men knappt mer än så, och jag har levt större delen av mitt liv i olika bidragssystem. Men så en dag fick jag chansen och idag har jag maxat ut mina betyg och är på väg in i en akademisk karriär.

Jag hade stora problem i tonåren. Min far hade alkoholproblem och jag var hårt mobbad.
Jag har 133 i IQ så min begåvning är det inget fel på, det krävs att jag inte är med på lektionerna överhuvudtaget för att få IG. Men mina sociala problem på den tiden tillät mig att visa min potential eller min vilja. Den lärde mig att jag inte var något värd och att jag inte behövde försöka. Men jag har också en diagnos idag för något man inte upptäckte förrän 1997, alltså 2 år efter jag tog studenten. Diagnosen var starkt bidragande faktor till mina problem och tyvärr också så att jag behöver starka kunskaper för att vara konkurrenskraftig på arbetsmarknaden.

I det här systemet skulle jag blivit bidragsberoende i resten av mitt liv.

Högskoleprovet är kass för det ger dig inte kunskaperna, dessutom är det dåligt konstruerat . Tentor är kass för det ger dig inte motivationen, stödet, vännerna som du behöver, i synnerhet om du blivit socialt isolerad och fått fel självuppfattning (vilket är ett Svenskt folkhälsoproblem).

Min nyförvärvade kunskapsnivå och den motivation mina lärare gett mig, och mina nya vänner, har gett mig ett nytt liv. I mina nästkommande år i arbetslivet är det min tur att värna av förbättrad folkbildning och bidra till att bygga ett starkare Sverige.

För ett öppet betygsystem är inte bara där för dem som misslyckats i skolan. Det är inte rimligt att arbeta 47 år av sitt liv på samma kunskapsnivå. Vi lever i en värld i snabb förändring med en snabbt växande asienmarknad. Vi kommer behöva all förstärkning av utbildningssystemet vi kan få och vi behöver motivera så många som möjligt att utbilda sig.

Öppenheten är inte bara till för jobben, den är också viktig för att hålla sociala problem så låga som möjligt. Det finns tydliga samband mellan låg utbildningsnivå, kriminalitet, arbetslöshet och utanförskap.

Utbildning är samtidigt av stark betydelse för att stärka funktionen i en demokrati, ett folk med låg utbildningsnivå är ohyggligt lättmanipulerat för de extremistiska agendor som vill slå ut systemet i sin helhet.

Ett samhälle som vill vara starkt socialt och ekonomiskt behöver ha ett välutbildat folk och det är en investering med den största avkastning du kan få ut.

Så tro inte att det här är någon ekonomisk besparing att spara några futtiga slantar på att hindra ”taktikpluggare”. Det är en vrakförlust, ekonomiskt, socialt och intellektuellt.

Jag tror att komvux länge har varit en av våra viktigaste investeringar, både för att hålla oss konkurrenskraftiga med omvärlden och för att hålla social statistik positiv. Det här känns som ett bidrag till att förstöra det som gör Sverige starkt.