Inga Magnusson gjorde mig uppmärksam på att Expressens ledarredaktion tycker att det daltas för mycket med lärarna i Sverige idag och menar att lärarens egen motivation är drivkraften bakom en bra lärare, inte deras utbildning!?

Formell behörighet säger sannolikt väldigt lite om man är bra på att lära ut och motivera sina elever. (Expressen.se)

Innebär detta att omotiverade lärare är skolans största problem?! Nej, det tror inte jag i alla fall. Jag har nu under 3 års tid haft den stora äran att få auskultera till och från i skolor runt om i den kommun där jag har min praktik (inside information alltså) och jag skulle tro att de flesta av dessa skolor är tillräckligt representativa för skolan i stort. Jag har dagligen sett hur både engagerade och motiverade lärare mer eller mindre trollar med sina elever. Jag måste säga att de omotiverade lärare är en klar minoritet i skolan och jag är ledsen att säga det men denna gång tror jag faktiskt att Expressens ledarredaktion är helt ute och cyklar. De skulle behöva tillbringa någon vecka i en alldeles vanlig skola för att se hur övervägande lärare nästan vänder ut och in på sig själv för att tillgodose varje elev, deras föräldrar, rektorer och övrigt inblandade. Ibland är de bara en fråga innan de slår knut på sig själva för att allting ska bli så bra som möjligt. Det är nästintill oförskämt att säga någonting annat.

Att bara ha mage att (återigen) skjuta ett eventuellt samhällsproblem rakt i armarna på de stackars lärarna är verkligen oförskämt och vem vinner på det. Är det någon som har  fått betalt för att göra detta eller vad är det frågan om? Usch, nu blev jag  verkligen riktigt arg. Först överbelastar man lärarna med arbete och sedan kallar man dem för omotiverade, vem har mage att göra någonting sådant? 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

29. juni 2009 · Write a comment · Categories: Böcker · Tags:

Modet att skapa

av Rollo May

 

 

 

Bild: Bokus.com

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

29. juni 2009 · 2 comments · Categories: Böcker · Tags:

Okej, nu har jag läst klart Bodil Malmstens bok Mitt första liv. Boken är en slags irrationell berättelse om Bodil Malmstens liv (de yngre åren), men berättelsen har samtidigt en logik som man företrädesvis hittar mellan raderna. Sanningen att säga så kändes det som om hon fångade mitt eget sätt att tänka när hon skrev sin bok. Min hjärna fungerar på ungefär samma sätt som bokens berättelse med tankar som springer hit och tankar som springer dit men samtidigt följer en logisk ordning som vid första anblicken kan vara svår att upptäcka.

Bodil Malmsten lyckas förmedla sitt unga jag med alla känlsor och tankar som finns hos just unga människor. Samtidigt lyckas hon förmedla kanske mer konstaterande tankar från sitt mer erfarna jag, då hon har ett slags metaperspektiv på sin barn- och ungdomtid i boken. Den skrivande, berättande och mer erfarna Bodil vrider och vänder på barndomens Bodil och ut kommer en fantastisk berättelse.  

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,