Okej, nu har jag läst klart Bodil Malmstens bok Mitt första liv. Boken är en slags irrationell berättelse om Bodil Malmstens liv (de yngre åren), men berättelsen har samtidigt en logik som man företrädesvis hittar mellan raderna. Sanningen att säga så kändes det som om hon fångade mitt eget sätt att tänka när hon skrev sin bok. Min hjärna fungerar på ungefär samma sätt som bokens berättelse med tankar som springer hit och tankar som springer dit men samtidigt följer en logisk ordning som vid första anblicken kan vara svår att upptäcka.

Bodil Malmsten lyckas förmedla sitt unga jag med alla känlsor och tankar som finns hos just unga människor. Samtidigt lyckas hon förmedla kanske mer konstaterande tankar från sitt mer erfarna jag, då hon har ett slags metaperspektiv på sin barn- och ungdomtid i boken. Den skrivande, berättande och mer erfarna Bodil vrider och vänder på barndomens Bodil och ut kommer en fantastisk berättelse.  

Läs även andra bloggares åsikter om Bodil Malmsten, Författare, Böcker, Norrland, Mitt första liv, Logik, Irrationell, Erfarenhet, Barn, Ungdom, Vuxen, Berättelse