Jag lånade det luftgevär som min man fick i 40-årspresent (i april i år) och sköt en serie. Så här gick det:
(Min man är inte helt glad…
)
Läs även andra bloggares åsikter om Luftgevär
Det finns någonting här i norrland som känns hemma. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är, jag kan bara konstatera att jag har lättare att känna mig här och leva nu när jag är här uppe. Kanske är det morgondagens stress som är borta, jag vet inte riktigt. När jag ser mig omkring här uppe saknas morgondagen. Ta exempelvis morgondagens bilar. Här finns gårdagens bilar eller kanske till och med bilar från i förrgår. Morgondagens bilar lyser dock med sin frånvaro. Samma sak gäller hus. Hemma är det bara morgondagens hus som gäller. Här skulle ingen förstå varför man slösade bort sina pengar på morgondagens hus när gårdagens finns för mycket rimligare priser, speciellt inte som gårdagens hus dessutom många gånger är bättre byggda. Jag kan fortsätta samma resonemang när det gäller kläder och en massa annat också för den delen. Den lilla klick som här uppe lever i morgondagen kategoriseras under samma samlingsnamn som i Stockholm, wannabees. Skillnaden mot hemma är att denna kategori är mycket mindre här och utgörs företrädesvis av ungdomar. Hemma är denna kategori ganska stor (för att inte säga enorm) och återfinns i betygligt högre högre åldrar.
Ramsele känns dessutom som min egen barndomsstad gjorde när jag var liten, nu pratar jag om storleken. Tyvärr har min barndomsstad vuxit mig ur händerna på det viset att jag inte längre känner "alla", jag känner inte ens en bråkdel av dess invånare. Min lilla stad har blivit stor och jag trivs inte med den längre. Jag vill tillbaka till gårdagen och det känns som om jag befinner mig där nu. Jag tror att jag stannar här!
Läs även andra bloggares åsikter om Morgondagen, Gårdagen, Barndomsstad, Uppväxt, Bilar, Hus, Kläder, Mode, Wannabees, Ungdomar, Vuxna, Trivsel, Nutid, Leva i nuet
Senaste kommentarer