Kommentarer till Behavioristerna var kanske på rätt väg ändå….

Av: Marie

Marie — Tue, 11 Aug 2009 14:33:30 +0000

Monika Ringborg:

Jag tänkte när jag läste kursen om alla lärandeteorier att en blandning av herrarna Skinner, Piaget och Vygotskij kanske inte är så dumt. Jag tänkte dock att tyngdpunkten skulle ligga på Vygoskij och hans teorier. Nu när jag läser ditt inlägg så slår det mig igen att en blandning kanske inte är så dum. Även om man vill lägga tyngdpunkten på kreativiteten så åligger det ju oss lärare att forma eleverna…en blandning fast med en god portion sunt förnuft är kanske inte en så dum idé trots allt

Av: Monika Ringborg

Monika Ringborg — Tue, 11 Aug 2009 07:40:49 +0000

Jag är nu ingen framstående nutida forskare, men lite har jag med mig i bagaget.

Skinners pedagogik är effektiv enbart när det gäller att få ett önskat beteende. Det handlar inte alls om lärande i Vygotskijs anda.

Skinners pedagogik används fortfarande i hög grad. Och har säkerligen sitt berättigande med tanke på att vi i samhället vill forma våra barn till att bli de medborgare vi vill ha.

Som jag ser det, har Skinners och Piagets pedagogik skapat många problem då de varit enkelriktade och inte tagit hänsyn till elevernas kreativitet. Jag ser inte Vygotskijs pedagogik som DEN pedagogik som kommer lösa allt. Den ger iaf större utrymme till elevers frihet att lära det dom vill lära sig, utöver det dom måste lära sig. En framgång!

Av: Marie

Marie — Thu, 30 Jul 2009 17:03:23 +0000

Janis: Nej, det är inte något motsatsförhållande för mig heller, jag ser nog Vygotskijs perspektiv som en vidareutveckling av både Skinners och Piagets tankar. Däremot tror jag att de nya rönen gör en viss skillnad utbildningspolitiskt där man inte alltid tar den pedagogogiska forskningen i beaktning, en forskning som förmodligen syntes mer abstrakt än vad den forskning gör som är mer biologisk.

Av: Janis

Janis — Thu, 30 Jul 2009 14:59:24 +0000

För mig står inte dessa rön i något motsatsförhållande till Vygotskij – som Inga M skriver så fokuserar ju båda på det positiva. Rönen du skriver om tar ju bara upp förstärkningen av det positiva – det är inte piska och morot, utan bara morot!

Jag är verkligen sommarledig – detta är de första rader jag formulerat på länge, så jag är ringrostig men skulle gärna återkomma till detta när jag fått fart på hjärnhalvorna!

Av: Marie

Marie — Thu, 30 Jul 2009 06:33:50 +0000

Inga M: Ja, för mig är också Vygotskij en person vars teorier stämmer väl överens med min syn på lärande och samspel. Däremot tror jag dessvärre (lite inside information kanske) att det finns ett glapp mellan de resutlat som hjärnforskare kommer fram till och det resultat forkare inom pedagogiken kommer fram till. Detta är naturligt i och för sig, hur många forkare är har utbildning för båda gebiten? Däremot skulle naturligtvis ett samarbete vara intressant. Hur ett sådant skulle kunna se ut har jag ingen aning om, men jag anser nog ändå att det borde vara det bästa. Kunde man utveckla pedagogiken både från forskning som handlar om mer biologiska faktorer och från den forskning som tar hänsyn till det mer relationella, kanske man skulle kunna få en inblick i hur ett optimalt sätt att lära skulle se ut.

Av: Inga M

Inga M — Thu, 30 Jul 2009 04:05:04 +0000

Jag som nu snart står inför en vecka av idel ”komptenshöjande” verksamhet, skulle förstås önska att även skolledningar läste den här forskningsrapporten. Möjligtvis kunde även lärare då få lov att lära av sina goda gärningar och hela tiden slippa påminnas om sina mindre lyckade. )

För mig så är Vygotsky i hög grad en pedagog som tar vara på det positiva i lärandeprocessen. Genom att se barnet som en som får lära sig först tillsammans med andra, sedan på egen hand och till slut som en som lär andra så tar han verkligen vara på det som ger framgång.

Jag länkar hit om jag hinner.