Inga M gjorde mig uppmärksam på någonting som jag under mina studieår inte har reflekterat över, eller rättare sagt förträngt då de stötvis har blinkat förbi. Problematiken att skriva en blogg och samtidigt vara en "offentlig" person. Det fick mig genast att "grunna" på om jag verkligen kan vara exempelvis klasslärare och samtidigt skriva en blogg, tveksamt måste jag nog säga. Jag tänker på den amerikanska polisen och deras Miranda varning.
You have the right to remain silent. Anything you say can and will be used against you in a court of law
Okej, svenska skolan, dess elever och alla föräldrar är inte den amerikanska polisen, men vis av min tid som frisör vet jag av ren erfarenhet att allting man säger verkligen kan vändas emot en och kommer förmodligen så småningom även att göra det. Tala är silver och tiga är guld är inte helt taget ur luften, det ligger MYCKET i det ordspråket. Jag riskerar alltså att ramla ner från en pedistal om någon av mina elever eller dess föräldrar läser min "personliga" blogg , som visar att jag är en alldeles vanlig kvinna med alldeles vanliga ambitioner och dessutom lever ett alldeles vanligt liv tillsammans med en alldeles vanlig familj, Jag minns själv när jag träffade Medi och Maxis fritidsfröken på den lokala "krogen" en gång för hundra år sedan. Hon satt där ganska så lullig och jag minns hur besviken jag blev. Jag tyckte att det inte riktigt passade sig att hon var en alldeles "vanlig" människa som satt där och drack bland alla oss föräldrar. Barnslig känsla måste jag nog erkänna så här i efterhand, men likväl har jag sedan detta tillfälle inte sett denna stackars fritidsfröken med samma ögon. Jag gör det inte ens idag, 15 år senare….kanske var hon alkoholiserad….eller hade hon några andra allvarliga problem och var hon VERKLIGEN lämpad att ta hand om barn om hon drack på helgerna…? Skitdumt, men likväl sant.
Jag var själv med om samma sak som frisör. Folk agerade nästan som om man var en kändis, alla ville känna frisören! När jag skiljde mig vallfärdade folk för att klippa sig för att få senaste nytt på frisörfronten så att de kunde stoltsera med nyheterna. Det var nästan paparazzistämning ett tag, en kund smög till och med runt i buskarna i ett försök att höra vad jag sa….kanske hade jag ngt smaskigt att komma med. Vad jag menar är att man inte ska underskatta den bild som människor bygger omkring en. För att det byggs bilder, både frivilligt och ofrivilligt, är ofrånkomligt. Kanske är det då bättre att låta var och en bygga sig den bild av mig som den vill ha och klarar av att handskas med. Genom att skriva en blogg riskerar jag att rasera dessa bilder och därmed underminera min egen framtida yrkesroll, precis som den stackars fritidsledaren gjorde. (Egentligen tror jag att hon är och var en mycket bra kvinna, men hade som sagt var svårt att hålla kvar den bilden…kanske blev hon "hotfullt" mänsklig i mina ögon).
Jag måste noga överväga detta känner jag…ett alternativ är ju att friställa mig helt från bloggen som privatperson och enbart blogga som pedagog, men även den typ av bloggande är som att gå balansgång på slak lina….åsikter är ju som vi alla vet livsfarliga! Allting man säger kan och kommer att vändas emot en…. men jag har ju rättigheten att faktiskt vara tyst!
Läs även andra bloggares åsikter om Blogg, Blogga, Offentlighet, Klasslärare, USA, Miranda warning, Polis, Frisör, Paparazzi, Alkohol, Alkoholiserad, Fritids, Fritidspersonal, Fritidsfröken, Lärare, Elever, Föräldrar, Krogen
och nej jag är ingen martyr, jag kände mig bara stressad…
Senaste kommentarer