4 kommentarer

1. 
   stråhatt

   13 augusti, 2009 at 19:21

   Den var en fin dikt.
   Jag skickade den till min dotter som just nu söker lägenhet i Sthm. Som förälder kan man bara muntra upp trots att läget ser allt annat än ljust ut. Att det ska vara så svårt med bostad. I varje fall tyckte jag dikten skulle passa henne just nu och hon tyckte att den var fin.

   Ha det gott
2. 
   IT-mamman

   14 augusti, 2009 at 19:12

   Så sant! Och nu ska jag ta tag i bloggen igen och ändra din länkadress!
3. 
   Inga M

   14 augusti, 2009 at 23:57

   Det här med bostad i Stockholm är inte lätt. Min son har nog bott på 10 ställen de senaste 10 åren allra minst. Nu verkar han äntligen ha fått en lägenhet som han stannar i en längre tid, men det är ett sant elände.

   Dikten är absolut fin. Men vart har Du tagit vägen, det är nu flera dagar av tystnad på bloggen. Jag börjar bli orolig.
4. 
   Marie

   15 augusti, 2009 at 10:31

   Inga M: Det var gulligt av dig att oroa dig för mig! Jag tror dock inte att det är ngn större fara med mig, jag är för tillfället bara trött. Jag brukar tyvärr komma in i sådana perioder. Det handlar inte om att jag är så trött att jag inte fungerar, jag fungerar fin fint, men är som sagt allmänt trött. Denna vecka har varit intensiv och jag har känt att jag inte haft någon större energi över för bloggen och därför har den fått vara. Idag har jag dock skrivit lite och nästa vecka är jag HELT ledig så då kommer det nog att bli mer.