Varit ute och sprungit 4 km 
och nej jag är ingen martyr, jag kände mig bara stressad…
Läs även andra bloggares åsikter om Stress, Jogga, Stresshantering, Terapi
Jag lyckades ta mig runt på midnattsloppet. Jag tog det väldigt lugn eftersom jag egentligen endast är tränad för en halv mil och dessutom har jag ju en ryggsäck med 17 kilo på ryggen. 
Jag hade verkligen ingen lust att få hjärtinfarkt i spåret. Jag såg faktiskt ett flertal ambulanser, sjuktransporter, folks som fick åka flakmoppe och någon som låg på en liten lastbil. Dessutom sprang jag om en man som hostade betänkligt i spåret. Hur som helst så registrerade mitt chip en sluttid på 1.18, ett lugnt tempo alltså. Jag är inte någon snabbspringare och har aldrig varit men däremot har jag sprungit tjejmilen på 1.03, men det var som sagt för ca 17 kilo och 14 år sedan. Mannen som är fullständigt allergisk mot all form av rörelse (men fick midnattsloppet i födelsedagspresent när han fyllde 40) tog sig runt på 1.23.57. Det tyckte jag var en väldigt bra tid för någon som så konsekvent undviker all form av motion. Nu är han dock ledbruten och kan inte röra sig. Han ligger just nu platt på ryggen i soffan och HELT orörlig.
Det var i alla fall en rolig erfarenhet att vara med på midnattsloppet. Det var verkligen springfest. En fest som tyvärr grumlades lite av det faktum att det regnade hela tiden. Vid ett tillfälle sprang jag i regnet och lyssnade på låten sommartider som dundrade ut över nejden från massiva högtalare. Då kunde jag inte låta bli att le…nu är det RIKTIG svensk sommar tänkte jag.
Läs även andra bloggares åsikter om Midnattsloppet, Hjärtinfarkt, Ambulans, Sjuktransport, Flakmoppe, Tjejmilen, Sommartider, Ryggsäck, Övervikt
Senaste kommentarer