För ett tag sedan skrev jag ett inlägg angående facebook och att allt fler föräldrar väljer att kontrollera sina barn via just facebook. Det blev ett ganska stort rabalder bland ungdomarna och jag var till och med tvungen att ta bort vissa kommentarer som var näst intill hotfulla. Jag gissar att alla inte förstod den egentliga diskussionen utan trodde bara att jag förespråkade hård kontroll av alla ungdomar som råkade komma i min väg, inte minst mina egna barn. Jag var nog lite otydlig i inlägget i och för sig…. För att göra det hela tydligare denna gång kan jag tala om att jag själv aldrig varit med på facebook, varken under mitt eget namn eller någon annans. Däremot är båda mina äldsta döttrar med (och det vet jag på grund av att de har berättat det själva), så kontrollerande är jag… Däremot tycker jag fortfarande att det kan vara ett bra sätt att "hålla koll" om man märker att barnen verkar vara på glid….och då talar jag inte om vilket glid som helst utan glid som är av betydligt större dignitet. Nu menar jag inte bara mord utan det finns även många andra tråkiga och allvarliga steg däremellan som kriminalitet, droger, eller bara mer allmänt våld. Kanske kan man ändå som förälder inte göra någonting, men kanske får man tillräckligt med info för att kunna hjälpa till och reda ut det som eventuellt pågår…det handlar ju egentligen inte om att man som förälder vill ha Kontroll med stort K utan det handlar ju i första hand om att man vill väl och framför allt hjälpa sina barn ungdomar till ett bra vuxenliv…
Nu visar det sig att det inte bara är föräldrar som eventuellt kan utnyttja nätet, nu har polisen insett nätets betydelse när det gäller bland annant brottsutredningar och just ungdomsbrott. Jag gissar dessutom att polisen inte är fullt lika lätt att "skrämma bort" från nätet eller blockera bort som föräldrarna eventuellt kan vara…
Läs även andra bloggares åsikter om Nätet, Internet, Facebook, Brottsbekämpning, Ungdomsbrott, Polisen, Föräldrar, Kontroll, Barn, ungdomar, ungdomskriminalitet, Kontroll, Vuxna
Ja bara ett steg från att vara olagliga själva. tur man är så smart amn aldrig använder sitt riktiga namn i något sammanhang!
Kanske man kan se det som att man håller koll på dem som tar kontakt med ungdomarna. Det ger en positiv innebörd. Och är det inte det allt handlar om. Min erfarenhet är att de flesta föräldrar litar på sina egna ungdomar.
Sen vet jag inte hur det skall gå till utan att man måste ha tillgång till lösenord mm.
Jag ser en fara med Facebook och det är att man genom att berätta vad man gör i det ögonblick man gör det, (man kan skriva korta meningar som går ut till dem man har som vänner) utsätta sig för obehagligheter. Det tål att tänka på att inte skriva att man kommer vara hemma eller skall åka hem när man gör det, utan när man är borta och tvärtom. Man laborerar med tiden.
Ungdomar kanske inte alltid tänker på det. Jag menar, inte ens vuxna gör ju det. En del tror att de befinner sig i ett stängt rum. För ett antal år sen studerade jag hur man kommunicerar med varandra på bloggar, debattsidor och kontaktsidor. Och fann att många lade ut hela sitt liv på en sida och blev sen förvånade över att det kom in besökare de inte ville skulle vara där.
Så, håll inte koll på ungdomarna, håll koll på dem som tar kontakt med dem. Gör det tillsammans, och respektera ungdomarnas privatliv för övrigt, tror jag det leder till något positivt.
Hua, vilken ebarmerlig svenska det blev …
Jag är lite tvådelad i den frågan… Visst kan man skaffa sig ett konto och kontrollera sina barn men vad gör man med informationen man hittar där? Konfronterar dem rakt upp och ned? Det gör man en gång och sedan blir man portad från deras gemenskap. Sedan har man inge koll längre.
Vad jag tycker man borde fokusera på är att informera barnen hur internet fungerar! Vad kan konsekvenserna bli av en handling på internet? Vad kan hända med dina bilder? Vem äger det du skriver och lägger ut på internet? Det kanske inte är så många föräldrar som kan det själv, men jag tycker att de borde lära sig lite mer och prata med sina barn.
Pingback: VA-bloggen · För lite kunskap i skolpolitiken?