Idag har jag och mannen varit till husläkaren med Mini för att diskutera hennes astma. För det första så behöver vi mer medicin och uppdaterade doseringar och för det andra så ville vi diskutera svininfluensan i och med att Mini tillhör en av riskgrupperna på grund av sin astma. Det visade sig i alla fall att man förväntar sig att även barn ska få vaccineras, men inte förrän de är 6 år. Detta innebär att Mini inte kommer att bli vaccinerad förrän tidigast i november, vilket inte är helt roligt i och med att hon är en av de som i första hand borde ha vaccin.
På vårdcentralen hade man dessutom vidtagit försiktighetsåtgärder. I BVC:s lokaler fick inga sjuka barn vistas och dessutom hade man plockat bort alla leksaker…allt i ett försök att minska smittspridningen. Det känns som om hela Sverige håller på och mobiliserar sig för denna "milda" influensa. Informationsblad kommer hem från skolan och hela universitetet är pyntat med informationsblad om den nya influensan. Gissa om det är jättekul att åka tunnelbana på morgnar och eftermiddagar. …Jag som dessutom är kort i rocken har minst en 7-10 medpassagerare som står och flåsar mig rakt i ansiktet!
Läs även andra bloggares åsikter om Husläkare, Astma, Svininfluensa, BVC, Informationsblad, Influensavaccin, Massvaccinering, Riskgrupper, Vårdcentral, Läkarbesök, Tunnelbana, Smittspridning
Det låter inte kul …
Min bror har astma och vi talade i telefon om det bara för någon timme sen. Han är bekymrad över att det tar så lång tid innan vaccinet kommer. Men optimist som han är, väljer han att tro att han skall klara sig ifrån den innan dess.
Det är både bra och dåligt att det hausas upp och att vi blir skrämda och verkligen följer rekommendationerna – att inte söka upp vården om det inte är nödvändigt, att ha en bra handhygien, att inte nysa någon rakt i ansiktet mm. Men vi får inte drabbas av panik. Jag har vidtagit åtgärder ifall jag kommer drabbas, bunkrat upp med mat, fixat telefonkedja osv. så alla vet vad göras om vi drabbas. Min bror kan ju knappast hjälpa mig annat än på telefon.
Jag har ännu inte bestämt mig om jag skall vaccinera mig eller inte.
Och till slut, känner jag bara en slags trötthet. Vad gör man inför alla sjukdomshot som man kan skydda sig emot, men kanske bara marginellt. Nu kommer ju även larm om residenta bakterier efter dödsfallen i veckan.
Har det alltid varit så här …
Ja, det har det … Asiaten, Bangkock … jag har t.o.m. varit med om en smittkoppsepidemi här i Stockholm. Då var det också massvaccinering. Men man glömmer sånt där…
Hongkong … inte Bangs kock!
Monika Ringborg,
Ja, jag både känner och resonerar ungefär likadant som du gör. Speciellt det där med tröttheten, just nu känner jag mig verkligen trött. Det spelar ingen roll hur man planerar här i livet, det finns saker man i alla fall inte rår på det är ju helt klart.
Min planerande sida funderade dock över det hur det där med obligatorisk närvaro går ihop med att ta hänsyn till sina kurskamrater om man blir förkyld. Jag har nämligen otroligt svårt att vara hemma om jag vet att det är obligatorisk närvaro. Jag vet inte hur många gånger jag har suttit på seminarier med både förkylning och feber. Visserligen brukar jag varna mina kurskamrater så att de får välja själva om de vill sitta i närheten av mig eller om de vill hålla sig en bit bort. Nu när svininfluensan står för dörren känns det ju dock inte som om man skulle vilja chansa och gå på några seminarium alls om man blir förkyld, jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag smittade ngn med svininfluensan som sen sedan fick allvarliga komplikationer. Det måste ju vara svårt att avgöra om man har en lindrig form av insluensa eller om man har en kraftig förkylning!? Däremot har jag ingen som helst lust att missa obligatoriska seminarier och därmed riskera min kurs på grund av ”bara” en vanlig förkylning…vilket i princip innebär att jag måste göra någon slags riskbedömning om jag blir förkyld…och hur säker är den bedömning som då görs av en enkel amatör? Jag måste nog fråga mina lärare om det här. Det kanske vore bättre att slopa alla obligatoriska seminarier tills man vet hur svininfluensan verkligen kommer att slå, för jag gissar att det inte bara är jag som har svårt att slita mig från det som är obligatoriskt….
Vi har just haft en diskussion i lärarlaget om det där med frånvaron. Var sätter man gränsen. Det är inte någon enkel sak när man börjar problematisera det hela.
Rent principiellt anser jag personligen att sjukdom är ett legalt skäl, även om vi kan hävda obligatorium på grund av de upplägg vi har. Av två skäl – er egen hälsa och smittrisken. Jag hanterar all form av frånvaro individuellt och försöker lösa det tillsammans med studenten. Nu kommer de flesta på seminarierna så det är normalt inget stort problem.
Men nu vet ju inte hur det blir.
Men om halva klassen är borta (och kanske även vi lärare), så måste vi ju hitta lösningar. Vilka är svårt att säga i nuläget.
Jo, men du är inte ensam om att sitta och snörvla på seminarierna …
Jag jobbar också med förkylning men håller avståndet och ber studenterna göra detsamma. Men om jag får influensa är jag hemma. Förutom att jag inte vill smitta ner andra, så är jag övertygad om att jag inte skulle göra ett bra jobb med 39 graders feber.
…
Vill tillägga att en förkylning som är kraftig ofta inte är någon förkylning, utan en virusinfektion. Förkylning går över på ett par tre dagar. Får man feber och är däckad, är det något annat. Men det behöver ju inte vara svininfluensan. Jag har råkat ut för några sådana svåra virusinfektioner. Bland annat fick jag en sån sjuka i Athen hösten 07.
Jag skrev:
Jag jobbar också med förkylning men håller avståndet och ber studenterna göra detsamma.
Vad jag menar är att jag ber dem att inte vara nära MIG när jag är förkyld. En vän som sitter bredvid mig vid datorn, tyckte jag skulle förtydliga det.
Nu blir det inga mer tillägg.
Hm, det var ju intressant information. Får se vad sonens läkare säger. Sonen har ju förkylningsastma och är äggallergiker. Men inte så allvarligt i bägge fallen så jag kan gissa vad hon kommer att säga…
Jag trodde barn var en prioriterad grupp, i alla fall över 6 månader! Själv vet jag inte hur jag ska förhålla mig. Gick till jobbet med feber förra veckan. Jag fattade inte att jag hade feber, den var rätt låg. Det är nog bara en envis förkylning vi har, men hur ska vi veta säkert när allt är så osäkert…
Monika,
Haha…jag förstod dig första gången…jag är HELT övertygad om att du inte är en sådan som skulle be studenterna hålla sig borta ifrån dig
Lotten,
Ja, precis så känner jag. HUR ska vi veta någonting alls egentligen?
Det mesta är osäkert om influensan. Jag försöker på min blogg i ett inlägg att översätta sjukstatistiken till Årjängsförhållanden men det ser inte klokt ut. I så fall skulle 12-13 personer dö i influensan hos oss, varav hälften helt friska människor i sina bästa år. Jag får inte ihop det. För så stor andel döda kan man väl inte ha haft i Mexiko o England. Men infon är lite vimsig så man får ta den med en nypa salt.
En läkare sa till mig häromdagen att skillnaden mellan vanlig förkylning och influensan är att influensan kommer snabbt och att man rätt omgående får hög feber. Vet inte om det stämmer.