Observara att detta inlägg endast är en reflektion gjord av mig och därmed gör den inte anspråk på att representerar några "sanningar".
Jag har haft en trygg uppväxt tillsammans med två förnuftiga föräldrar som under hela min barndom har haft ett och samma mantra: orsak och verkan. Detta har lett till att jag tidigt började leta samband, orsak- och verkansamband. Jag kan tipsa om att detta mantra är mycket matnyttigt både när man vill planera någonting och när man vill försöka förutsäga någonting. De gånger då orsak och verkan sambanden inte fungerar speciellt bra är då oerfarenhet blandar sig i som en variabel, vilket händer mig med då och då även om det blir alltmer sällan med åren. Tyvärr missbedömde jag orsak och verkan sambanden i samband med min lärarutbildning, eller i alla fall i samband med betygssättningen. Jag trodde i min enfald att strålande betyg i lärarutbildningen innebar att en arbetsgivare skulle se på mig så här:
Här har vi en mogen kvinna i 42-års åldern som har rent ut sagt strålande goda betyg från en hel lärarutbildning. Dessutom verkar hon vara en fullt fungerande trebarnsmor, hustru och som pricken över i:t även en matte. Detta måste innebära att jag framför mig har en mycket omhändertagande, ambitiös, strukturerad, uthållig och stresstålig person – alla sådana egenskaper som vi skulle behöva ha hos den lärare som vi anställer. Här gäller det att agera fort – henne MÅSTE vi ha!
Men icke sa nicke, inte var betygen intressanta för att bilda sig en uppfattning om mig som person eller om min framtida yrkesroll. Nej, visserligen verkar det vara vara intressant att få reda på vilka kurser jag har gått, men endast i syfte för att man inte själv ska få kritik för att man har anställt obehörig personal. Ett papper att vifta med om någon skulle råka fråga helt enkelt. Skolverksmonstret är ju svårt att tämja och då gäller det att man har tillgång till de rätta metoderna….
Vart vill jag egentligen komma? Jo, orsak och verkan principen har jag redan nämnt och detta skulle kunna översättas till tillgång och efterfrågan när det gäller läraryrket. För mig har det blivit fullständigt uppenbart att läraryrkets status ALDRIG KOMMER ATT HÖJAS och det beror inte på att lärarutbildningen skulle vara dålig. Det beror enbart på att tillgång och efterfrågan. Vad är det som efterfrågas? Ja, inte är det bra betyg i alla fall, utan man efterfrågar istället ERFARENGHET AV ATT HANDSKAS MED BARN OCH FÖRÄLDRAR- sådant som en helt outbildad person skulle kunna besitta.
Den lärarutbildning som har har gått har bjudit på ett enastående stort kursutbud som dessutom inneburit att jag har kunnat plocka ihop en fantastisk lärarutbildning. Kunskaperna har bara legat där och väntat på att någon ska hämta upp dem, vilket jag också har gjort. Drivkraften för mig har hela tiden varit en gångbar lärarexamen med goda betyg. Jag ville bli konkurrenskraftig samtidigt som jag ville ha nytta av HELA min lärarutbildning i min framtida profession.
Andra studenter har under hela min utbildning försökt att hålla mig tillbaka och bestämt hävdat att betygen inte spelar någon roll när man söker arbete, vilket jag inte lyssnade på. De visar sig nu att de hade rätt och jag hade fel. Gör man ett nedslag där jag just nu vid detta tillfälle står är det bara att konstatera att det hade varit betydligt bättre om jag hade plockat ihop en lärarutbildning som bestod av kurser där man inte var tvungen att lägga ner hela sin själ. Dessutom borde jag inte ha satsat på höga betyg utan istället haft tid över att arbeta extra med barn, DET hade varit en efterfrågad utbildning.
Då är vi tillbaka till orsak och verkan igen. Jag har nu konstaterat att det inte är någon som helst fel på lärarutbildningen utan vad är det som är fel då? Jo, efterfrågan. Hade skolan istället börjat värdesätta höga betyg när de anställer sin personal så hade naturligtvis fler studenter än jag börjat läsa på "allvar". Drivkraften att få höga betyg hade ökat vilket i sin tur skulle innebära att man höjer kunskapsnivån hos studenterna. Det är alltså inget fel på den utbildning som finns att tillgå . Det är inte heller något fel på kurslitteraturen eller utbudet av den utan litteraturen är snarare imponerande väl vald (och jag är inte lätt att imponera på trots att jag är en enkel lärarstudent). Det är inte heller fel på tentorna eller bedömningen av dem. Vad som är fel är efterfrågan. Man får helt enkelt det man frågar efter. Lärare med måttliga pedagogiska- och ämneskunskaper men med en gedigen erfarenhet av att umgås barn och prata med deras föräldrar! Dessvärre är umgänget med barn inte det enda målet i en lärarens uppdrag utan det minst likga viktigt med kunskaps- och fostransuppdraget. Det är bara att konstatera att det är någonstans det klickar och konsekvenserna av detta har jag redan beskrivit….
Läs även andra bloggares åsikter om Lärare, Lärarrutbildning, Pedagoger, Fostransuppdrag, Kunskapsuppdrag, Tillgång och efterfrågan, Orsak och verkan, Betyg, Utbildning, Status, Yrkesstatus, Drivkrafter
Jag blir lite ledsen över att läsa om dina insikter. Eftersom dina betyg visar ju att du har tagit till dig just de kunskaper som behövs för att kunna analysera och tolka en situation som uppstår och därmed kunna lösa den. Något som man kan behöva åratal utan utbildning, om ens någonsin, för att komma fram till. Därmed inte sagt att du inte behöver erfarenhet. Det tar lång tid om ens någonsin att bli färdiglärd. Och det skall man nog inte heller bli som lärare. Världen förändras ständigt och nya kunskaper OCH erfarenheter behövs.
Det räcker inte med erfarenhet, eftersom utbildning vidgar erfarenheten.
I mitt eget yrke har jag haft stor fördel av att ha gått igenom lärarutbildning och vetenskaplig utbildning. Jag har insikt i vad det innebär att vara lärarstudent och har kunskaper om barns och vuxnas lärande vilket hjälpte mig i mötet med mina studenter. Men utan övrig vetenskaplig utbildning och kunskap om de teorier jag undervisar i, hade denna erfarenhet inte räckt i längden.
Och det kanske är den insikten om utbildningens betydelse en del ute i praktiken saknar. Det räcker inte med erfarenhet, utan man behöver också utbildning. Det är då erfarenheten kan vidgas och en utveckling kan ske. Allt man lär sig på utbildningen genomsyras ju av ett pedagogiskt och didaktiskt tänkande, samt av läroplanens mål. Att detta inte skulle ha betydelse för hur man klarar av skolverkligheten är orimligt. Men att vissa kanske inte tror det är inte så konstigt med tanke på den debatt som förts kring lärarutbildningen.
Jag tror du får se framåt. Med tiden kommer din utbildning och de betyg du fått gå genomslag. Men det är något mycket viktigt du pekar på. Och som vi alla behöver fundera mer på. Vad innebär det att vara lärare? Är det att handskas med problem eller är det något helt annat.
Det Du skriver är förfärande och jag förstår ingenting. Varför värdesätter man inte kunskaper och ambition när man anställer lärare?? Erfarenheten får ju alla så småningom. Men det som var och en lärare har med sig från sin utbildning ligger ju ändå till grund för det jobb som ska utföras.
Det låter mycket märkligt nu när kommunerna är i ett unikt läge med många sökande till få jobb och man verkligen kan välja och vraka. Varför väljer man inte ut de bästa? Självklart finns det paralleller mellan att genomföra en lärarutbildning med höga ambitioner + goda resultat och förmågan att göra ett bra jobb. Den som inte vill något med sin utbildning, vill säkert inget med sitt jobb heller sedan. Det är helt obegripligt. Varför tar man inte kontakt med praktikhandledare och förhör sig om den sökande? Där kan man ju verkligen få en god bild av vem man har framför sig. Varför ringer man inte upp lärare på lärarutbildningen och förhör sig?
Jag undrar hur man kommer till rätta med det här i skolans värld? Jag menar att man inte värdesätter lärares grundkunskaper och utbildning. Det kanske är en del av samma fenomen som lett till att man anställer obehöriga lärare på fasta tjänster också. Och en del av samma fenomen som gör att man inte avlönar duktiga lärare högre än medelmåttor?
Men Du kommer in ska Du se och Du kommer att tycka om att börja jobba. Sen när Du väl har erfarenhet och gott rykte så är det lättare. Och vi gamlingar i jobbet avgår numera ganska många varje år så det blir platser som ska fyllas.
Monika Ringborg,
Ja, jag ser framåt, jag är nog inte den som låter mig slås ned i första taget. Däremot blev det uppenbart för mig vilka variabler som var med i spelet när det gäller både läraryrkets status och fördelning av lärartjänster. Jag trodde nog att min utbildning skulle ”smälla” högre än så om jag ska vara ärlig. Jag anser själv att jag verkligen har tillgodogjort mig min utbildning och det är synd att inte mina betyg verkar kunna förmedla det. Nu hoppas jag som sagt på den där fritidspedagogtjänsten. Jag tror att den skulle vara något för mig.
Inga M,
Ja, det förvånade även mig mycket att man inte värdesätter kunskaper och ambition högre än vad man gör. Jag trodde också att det var helt okej att erfarenheten kommer vart eftersom, men så verkar det inte vara. Nu har jag ju i och för sig endast sökt vikarietjänser och det verkar nästan vara ännu kinkigare med dessa tjänster om jag ska vara ärlig….det måste ju fungera trots att ordinarie pedagog är bort…barnen ska inte bli lidande…
Hur som helst så hoppas jag i alla fall på den där fritidspedagogtjänsten…det kändes verkligen som om det skulle kunna vara någonting för mig. Jag ska dock börja med att hämta min tenta i religion i morgon och se vad jag fick på den.
Mycket intressanta reflektioner. Och ganska omskakande måste jag erkänna. Visst vill jag som förälder ha en erfaren lärare, men jag vill ju faktiskt ha någon som kan förmedla kunskap till mina barn. Annars blir det ju alldeles tokigt…. Vilken roll ska egentligen skolan ha i barnens liv kan man fråga sig.
Lotten,
Ja…det är en relevant fråga känner jag! Jag tycker nog att det viktigaste med mina reflektioner är att fundera på om skolan bakbinder sig själv med sina krav…