Ja…det är en relevant fråga känner jag! Jag tycker nog att det viktigaste med mina reflektioner är att fundera på om skolan bakbinder sig själv med sina krav…

Ja, det förvånade även mig mycket att man inte värdesätter kunskaper och ambition högre än vad man gör. Jag trodde också att det var helt okej att erfarenheten kommer vart eftersom, men så verkar det inte vara. Nu har jag ju i och för sig endast sökt vikarietjänser och det verkar nästan vara ännu kinkigare med dessa tjänster om jag ska vara ärlig….det måste ju fungera trots att ordinarie pedagog är bort…barnen ska inte bli lidande…

Hur som helst så hoppas jag i alla fall på den där fritidspedagogtjänsten…det kändes verkligen som om det skulle kunna vara någonting för mig. Jag ska dock börja med att hämta min tenta i religion i morgon och se vad jag fick på den.

Ja, jag ser framåt, jag är nog inte den som låter mig slås ned i första taget. Däremot blev det uppenbart för mig vilka variabler som var med i spelet när det gäller både läraryrkets status och fördelning av lärartjänster. Jag trodde nog att min utbildning skulle ”smälla” högre än så om jag ska vara ärlig. Jag anser själv att jag verkligen har tillgodogjort mig min utbildning och det är synd att inte mina betyg verkar kunna förmedla det. Nu hoppas jag som sagt på den där fritidspedagogtjänsten. Jag tror att den skulle vara något för mig.

Det låter mycket märkligt nu när kommunerna är i ett unikt läge med många sökande till få jobb och man verkligen kan välja och vraka. Varför väljer man inte ut de bästa? Självklart finns det paralleller mellan att genomföra en lärarutbildning med höga ambitioner + goda resultat och förmågan att göra ett bra jobb. Den som inte vill något med sin utbildning, vill säkert inget med sitt jobb heller sedan. Det är helt obegripligt. Varför tar man inte kontakt med praktikhandledare och förhör sig om den sökande? Där kan man ju verkligen få en god bild av vem man har framför sig. Varför ringer man inte upp lärare på lärarutbildningen och förhör sig?

Jag undrar hur man kommer till rätta med det här i skolans värld? Jag menar att man inte värdesätter lärares grundkunskaper och utbildning. Det kanske är en del av samma fenomen som lett till att man anställer obehöriga lärare på fasta tjänster också. Och en del av samma fenomen som gör att man inte avlönar duktiga lärare högre än medelmåttor?

Men Du kommer in ska Du se och Du kommer att tycka om att börja jobba. Sen när Du väl har erfarenhet och gott rykte så är det lättare. Och vi gamlingar i jobbet avgår numera ganska många varje år så det blir platser som ska fyllas.

Det räcker inte med erfarenhet, eftersom utbildning vidgar erfarenheten.
I mitt eget yrke har jag haft stor fördel av att ha gått igenom lärarutbildning och vetenskaplig utbildning. Jag har insikt i vad det innebär att vara lärarstudent och har kunskaper om barns och vuxnas lärande vilket hjälpte mig i mötet med mina studenter. Men utan övrig vetenskaplig utbildning och kunskap om de teorier jag undervisar i, hade denna erfarenhet inte räckt i längden.

Och det kanske är den insikten om utbildningens betydelse en del ute i praktiken saknar. Det räcker inte med erfarenhet, utan man behöver också utbildning. Det är då erfarenheten kan vidgas och en utveckling kan ske. Allt man lär sig på utbildningen genomsyras ju av ett pedagogiskt och didaktiskt tänkande, samt av läroplanens mål. Att detta inte skulle ha betydelse för hur man klarar av skolverkligheten är orimligt. Men att vissa kanske inte tror det är inte så konstigt med tanke på den debatt som förts kring lärarutbildningen.

Jag tror du får se framåt. Med tiden kommer din utbildning och de betyg du fått gå genomslag. Men det är något mycket viktigt du pekar på. Och som vi alla behöver fundera mer på. Vad innebär det att vara lärare? Är det att handskas med problem eller är det något helt annat.