Kommentarer till Jag har ett problem…

Av: Marie

Marie — Wed, 13 Jan 2010 21:06:22 +0000

Inga M,

Jag har idag bestämt mig för att så fort som möjligt söka mig vidare till en annan tjänst. Det är fullkomligt uppenbart att jag på detta arbete inte kommer att få planera en enda lektion..jag kommer bara att få agera ordningsvakt eller hjälpreda. Eftersom tjänsten egentligen är 8 månader lång känns det slöseri med tid…jag är ju trots allt fördigutbildad och har dessutom gått en riktigt genuin utbildning…

Av: Inga M

Inga M — Tue, 12 Jan 2010 22:05:31 +0000

Nej jag tycker inte att Du ska ta till Dig det där med avvänjning. Jag håller på med det för att jag faktiskt närmar mig pension och funderar på att trappa ner yrkesarbetet lite tidsmässigt också.
Men det vore bedrövligt om Du skulle liksom lägga ner innan Du börjat. Jag tror verkligen mer på att pratat med kollegorna om att få ansvar för en del av planeringen och klassundervisningen så kan Ni turas om mer.
Eller om inte det går alls, söka någon vidareutbildning.
Det kommer att ordna sig på något sätt!

Av: Marie

Marie — Mon, 11 Jan 2010 21:20:52 +0000

Inga M,

Dina ord får mig alltid att må bra. Ja, du har nog rätt att jag är anställd som någon slags hjälpreda och känner att jag därav blir understimulerad. Dagen idag (första dagen tillsammans med barnen) blev ungefär som jag hade väntat mig. Läraren var SÅ nöjd med att klassen var SÅ lugn. Det var ju ungefär det jag visste, jag har alltid en lugnande effekt när jag kliver in i en klass….speciellt när jag inte håller lektion själv. Jag har SÅ lätt att se var orosmolnen är och stävjar allting innan det har utvecklats till något större…vilket resulterar i att alla eleverna i klassen blir lugna. Gott så…men som sagt inte för mig.

Jag ska för söka ta till mig det där med avvänjning jag också. Allting kanske inte behöver vara en ständig utmaning…eller en ständig strid, ibland kanske man bara ska flyta med. Tyvärr mår jag ju inte psykiskt bra då, men det går kanske att ändra på!? Hur som helst så kommer min situation att lösa sig, det är jag HELT övertygad om, frågan är bara när. Jag hade hoppats så ortoligt mycket på att jag (tack vare mina långa studier) äntligen skulle ha chans till ett arbete som jag trivs med. Jag har i alla fall kommit så långt att jag är helt övertygad om att läraryrket verkligen är ett yrke för mig….nu gäller det alltså bara att hitta ett sådant jobb!

Av: Inga M

Inga M — Sun, 10 Jan 2010 21:35:31 +0000

Nej Marie, vad tråkigt! Detta har Du inte utbildat Dig för, det låter som om Du ska vara något slags hjälpreda.
Det finns lite olika val;
Du kan alltid ta upp det med Dina närmaste arbetskamrater och säga som det är; att Du nyss har gått Din utbildning färdigt och att det skulle vara roligt att få planera något eller några avsnitt av undervisningen för att få användning av kunskaperna. Jag tror att de skulle förstå det. Och kanske bli glada att bli avlastade en del av planeringsansvaret. Det värsta som kan hända är att de säger att det inte går just nu. Men jag skulle tro att de kommer att ta emot Ditt förslag med öppna armar.
Eller så söker Du en distanskurs eller nåt på universitetet. Jag har ju ett antal år jobbat heltid och samtidigt läst heltid på distans, men Du kan ju i alla fall ta en halvfart eller en kvartsfart. Magisterexamen är ju en idé men det finns andra utbildningar också; svenska 2-lärare brukar efterfrågas, studievägledare, lärare med specialpedagogiska kunskaper. Det är ju värt att kolla.
Jag fnissar lite när jag läser om Ditt behov av utmaningar. Det har jag alltid känt i mitt liv också, fast just nu är jag så att säga på avvänjning. Jag försöker träna mig att bli mer fritidsinriktad som en kollega sa för många år sedan. Vänja mig av vid att vara så superintresserad av att hela tiden göra ett bättre och bättre och bättre jobb. Vara nöjd med att det är good enough.

Jag håller tummarna att Du löser det här på något bra sätt.