Jag saknar min storpudel…
Det går i stort sett inte en enda dag utan att jag saknar min storpudel. Så fort vi har möjlighet ska vi skaffa en storpudel igen….det har JAG bestämt. Det var nog ett av de mest sorgliga beslut som jag har tagit i hela mitt liv när jag bestämde att hon skulle få gå till högre höjder. Jag tycker fortfarande att beslutet var rätt, jag tror verkligen att hon led…men ändå, nu lider jag och har gjort så ända sedan hon gick ifrån oss. Hon var MIN och vi älskade varandra. Jag vet att ingen annan hund kan ersätta henne, men jag vill verkligen ha en stor hund.
Se vad fin hon var, min vita vackra storpudel!
februari 26th, 2010 at 7:05
Hon är verkligen fin, vit som snön! Och med en drottninglik hållning. Visst gör det ont i hjärtat att mista ett älskat husdjur! Minnena bleknar lite men finns kvar och saknaden dessutom.
Livet med valp är roligt och jag hoppas förstås att Ni kan få uppleva det så fort som möjligt.
februari 27th, 2010 at 15:04
Kan tänka mig att du saknar din storpudel.
Man blir ju så fäst vid sina goa fyrbenta vänner.
Och det är svårt att ta beslut att låta ett få gå till högre höjder.
Kommer ihåg hur det var när jag tog det beslutet för min kära kisse.
Underbar bild du har här
Kram