Natten blev förhållandevis sömnlös (igen). Denna gång var det dock en kombination av egna och andras barn som höll mig vaken. Maxi hade nämligen åkt in till Stockholm tillsammans med en väninna. De hade tänkt att sitta på någon liten kvarterskrog och ta ett glas vin och snacka lite skit. Sedan skulle de åka hem igen förhållandevis tidigt eftersom Maxi arbetar idag.
Maxi och jag hade i vår tur bestämt att Maxi skulle ringa mig när de båda vännerna åkte tillbaka hem igen från stan för att jag skulle kunna hämta upp Maxi då hon kom fram till vår station eftersom hon inte skulle få sällskap hela vägen hem. Ensamma flickor som promenerar mitt i natten är ju inte helt lyckat i dagens samhälle tyvärr. Så blev det också så när som på en liten detalj. Till samma krog hade även kommit ett gäng killar som Maxi och hennes väninna kände sedan tidigare. Problemet var att en av killarna fyllde år och de andra killarna bjöd honom generöst på allt han ville ha. Maxi och hennes vän insåg tillsammans med en av killarna i gänget att födelsedagsbarnet fått alldeles för mycket i sig lagom till Maxi och hennes väninna skulle åka hem. De tre vännerna utser i det läget sig själva som överförmyndare till födelsedagsbarnet och släpar helt sonika med sig killen till tåget. (Tågresan hade inte varit helt lyckad…).
När de närmar sig stationen som jag väntar vid ringer Maxi och frågar om jag möjligen skulle kunna köra hem det överförfriskade födelsedagsbarnet, vilket jag svarade ja till. Maxi brukar aldrig be om någonting sådant så jag förstod att det var helt uteslutet att lämna honom ensam vid stationen eller sätta honom på någon buss. Genom bara ett ögonkast på den stackars saten kunde ä'ven jag konstatera samma sak som Maxi. Inte ens bilresan var helt lyckad om jag ska vara ärlig. Killen mådde ju inte alltför bra och när han mådde som sämst så öppnade han bara dörren och lutade sig ut, trots att jag körde. (Han hade tappat all kontroll).
Det hela slutade med att jag delegerade ett visst ansvar till den överförmyndar som satt bredvid födelsedagsbarnet. Han fick helt enkelt se till att killen inte ramlade ut i farten. Till slut fick vi hem herr överförfriskad. Därefter släppte jag av två av de tre överförmyndarna och slutligen körde jag hem Maxi. Jag var hemma igen klockan 01.30. Djupt tacksam över att fördelsedagsbarnet inte var mitt. Visserligen är det en kille på 21år, men trots myndighetsåldern är det inte roligt att få hem någon i det skick som han var i…. oavsett ålder.
Läs även andra bloggares åsikter om Sömnlöshet, Överförmyndare, Ungdomar, Fylla, Stockholm, Krogliv, Tågresa, Kollektivtrafik, Vänner, Myndig
Dina döttrar har allt fått en snäll mamma! Du ställer upp alla tider på dygnet i alla väder! Det var nog en hjälteinsats Ni gjorde nu tillsammans och jag tror att den räddade unge mannen kommer att vara djupt tacksam när han inser det.
Jag antar att Ni har lov nu också och får njuta av ledighet en vecka. Vi såg just att det är inte långt till påsklovet, faktiskt bara 5 veckor till. Det är ovanligt. Påsk är ovanligt tidigt i år, första dagarna i april redan.
Inga M,
Ja, det var inte utan att även jag (när jag satt där mitt i natten med en illamående yngling i min bil) tyckte att jag var snäll.
Ja, Mini och jag är lediga tillsammans och det är jätteskönt. Jag kommer även att umgås en del med både Medi och Maxi i veckan. De behöver nog också få ha sin mamma för sig själva ett tag nu. De har ju också blivit satta på undantaget när jag pluggade. Det är verkligen skönt att ha mer tid nu!