Mitt i mitt nya arbete har jag nu hållt en mängd utvecklingssamtal. Visserligen har skolan där jag arbetar elevledda sådana, vilket faktiskt underlättar en del, men det har varit nästan övermäktigt mycket att göra de senaste två veckorna. Speciellt då en liten magsjuka bestämde sig för att göra en visit också. Idag hade jag dock de sista samtalen så när som på ett enda, men det ska inte hållas förrän efter påsk. Det har i alla fall varit trevligt att både lära känna barnen lite närmare samt deras föräldrar. Matnyttigt skulle man kanske kunna sammanfatta det. Jag var också med om en episod som jag själv tyckte var vansinnigt rolig. Jag skrattade gått både en och två gånger efteråt.
För att förstå varför jag var så road så måste man förstå att elevledda samtal verkligen är hur politiskt rätt som helst om jag får uttrycka mig så. I en målstyrd och demokratisk skola så kan det egentligen inte bli mycket mer rätt. Eleverna får genom samtalen syn på sin egen utveckling och blir insatta i hur de uppnår mål och blir medvetna om det egna lärandet. Dessutom sitter det inte några vuxna och pratar över huvudet på dem utan de är hela tiden med och deltar i samtalet. Hur bra som helt med andra ord. Vi pedagoger lägger också ner mycket med både energi och tid för att få dessa samtal att fungera. VI avsätter en hel del tid så att alla elever ska kunna träna sig på att hålla dessa samtal så att de vet PRECIS vad de ska göra när föräldrarna kommer. Mitt i allt detta riktiga och pedagogiskt vackra sitter dock en lite kille som inte har en aning om att det är han som ska leda samtalet med sina föräldrar. När jag lite försiktig försöker påminna honom om att han ska göra precis på samma sätt som han har gjort när han har tränat tillsammans med sin kamrater tittar han på mig med sina stora förundrade ögon och säger:.
- Jaha, är det jag som ska berätta det. Jag trodde att det var som när vi gick i ettan….att läraren kommer och viftar lite med pennan och bläddrar i en massa papper.
Hahaha….vilken skön summering av vad vi lärare håller på med hela dagarna….speciellt i utvecklingssamtaltid.
Läs även andra bloggares åsikter om Utvecklingssamtal, Mål, Måluppfyllelse, Målstyrd skola, Pedagoger, Elever, Föräldrar, Magsjuka, Stress
Så det vart VAB för min del. Mitt första VAB sedan Mini föddes tror jag. Jag har ju inte behövt hålla på med det när jag pluggade, det gick att pussla ihop ändå när hon var sjuk när man pluggar. Däremot så har vi utvecklingssamtal på skolan just nu, så i onsdags eftermiddag åkte jag till skolan och höll fyra sådana i alla fall. Jag tänkte att 4-8 föräldrar tagit ledigt från sina arbeten för att komma till skolan, då blir det väldigt besvärligt att boka om.
Senaste kommentarer