Jag fick en film från min bror för kanske ett år sedan som jag tittade på i min ensamhet. Jag visste inte vad det var för film eller vad den handlade om. Efter en förhållandevis kort stund blir jag dock HELT ställd. Jag förstår ingenting. Det tar säkert en minut innan jag börjar förstå sambandet. Det är inte ofta jag tappar fattningen så, men denna gång gjorde jag det. Jag var helt oförberedd på handlingen.
Det är ett stort ansvar att vara en hero… Men du axlar det säkert galant.
Ibland önskar jag på riktigt att vissa saker skulle kunna basuneras ut just ur en heros mun. En sådan sak är drogerna som jag tog upp hos mig idag. Vi som arbetar inom skolan har på ett sätt ett stort ansvar som ett viktigt komplement till föräldrarna. Vi måste våga se, redan de tidiga tecknen… och agera. Nog skulle man vilja vara en hero!
Ailas:
Ja, herorollen är lite tung att bära men jag gör mitt bästa.
Jag försöker nog i ärlighetens namn vara lite hero till vardags också. Jag har faktiskt gjort en del heroiska insatser speciellt sedan mina egna barn blev tonåringar. Insatserna gällde väl intealltid mina egna barn många gånger handlade det om andra barn som man stötte på i bara farten….
Min chef ropade in mig på sitt rum och sa att han hade något att visa mig på datorn. Det tog ett tag innan jag fattade vad han hade gjort:-) Tänk att man har sånt inflytande i världen!
Ja, visst är det skönt att få vara lite Hero ibland