….och gissa när jag somnade? Japp, halv-tre..prick!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag suuuuuuuuuuuuuger verkligen som tonårsmamma, jag klarar egentligen inte ens av det! Det är det som jag är absolut sämst på i hela världen.

Här har jag en 19-årig dotter som är hemma hos några vänner fredagskväll, de tittar bland annat på film . Hon har skjuts hem och är dessutom HELT nykter…jag har alltså ingenting att oroa mig för men oroar mig ändå så pass att jag inte kan sova förrän hon är hemma. Jag vet egentligen inte vad jag oroar mig för, eller egentligen är jag inte ens speciellt orolig. Jag är mer berörd av att jag vet att hon inte är hemma. Dock så pass berörd att jag blir störd och kan därmed inte sova…. det hela går alltså ut över mig själv. Jag “berör mig” på bekostnad av min egen nattsömn och jag kan inte göra någonting åt det. Så här har det varit sedan hon och Maxi blev tonåringar och började vara ute längre på kvällarna. Vet jag att hon ska sova borta går det bra, men inte när hon ska komma hem. Då känner jag något slags ansvar att jag ska “kontrollera” att hon verkligen kommer hem ordentligt.

Jag suuuuuuuuuuuugggggggggggger!

Läs även andra bloggares åsikter om Tonåring, Tonårsliv, Tonårsmamma, Bekanta, Vänner, Filmkväll, Oro, Nattsömn