Jag har idag tackat nej till en tillsvidareanställning med högre lön än den jag har idag!!! Det var en tillsvidareanställning i en angränsande kommun och jag skulle ha haft en etta. Jag har våndats i flera dygn nu och men nu är min inre kamp över och det känns jätteskönt. Den största våndan bestod i att tacka nej till en tillsvidareanställning, sådana växer just nu inte direkt på några träd!!! Jag skyller på att jag för första gången i mitt nästan 43 åriga liv ska vara lite wild and crazy (40-års kris månne). Frågan är dock om jag bara är allmänt galen.
Skämt åsido så är den största anledningen till att jag tackade nej att jag trivs så bra både på och med mitt nuvarande arbete. Jag arbetar med elever jag trivs med, vars föräldrar jag fungerar bra med, på en skola där jag stortrivs och med en ledning som jag trivs med. Vad kan man mer begära (förutom en tillsvidareanställning då vilket kommunen jag arbetar i inte kan erbjuda)? Jag valde trivseltrygghet föra ekonomisk trygghet och hoppas på att det ska löna sig på sikt även ekonomiskt.
Hade jag tagit arbetet jag erbjöds hade jag börjat på en ny skola, med nya arbetsuppgifter som skall genomföras tillsammans med nya kollegor. Jag skulle ha nya barn med nya föräldrar och allt detta skulle ske i en ny kommun. Jag kände att jag inte ville någonting av detta när allting är så bra som det är just nu. Jag kommer dessutom ha förmånen att få arbeta tillsammans med två otroligt duktiga pedagoger nu i höst på den skola där jag är och vill inte heller försitta den chansen…. Jag hoppas att jag valde rätt och inte är allmänt galen……
Läs även andra bloggares åsikter om Tillsivdareanställning, Vikariat, Lärare, Lärarvikarie, Skolledning, Elever, Föräldrar, Pedagoger,
Arbetskamraterna är superviktiga för trivseln på jobbet. Men jag tror inte att många skulle ha valt som Du och jag som älskar att jobba med de minsta barnen i grundskolan skulle ha valt ettan i annan kommun.
Men det finns förstås klokskap också i ´Ditt val. Om man verkligen vill vara kvar på ett ställe så måste man jobba sig in med tjänsteår. Om Du hade valt en annan kommun så hade Du blivit "fast" där ur anställningstrygghetssynpunkt och knappst kunnat byta tillbaka på annat sätt än att börja vikariera.
Det kommer att bli bra. Och arbetslös lär Du inte bli.
Inga M:
Om jag ska vara ärlig så är det inte BARA arbetskamraterna som jag har vägt in i mitt beslut. Skolan som jag arbetar på idag är "högteknologisk" om man jämför med den skola där jag blev erbjuden en tjänst. På min skola finns en uppskö med elevdatorer (fullt moderna) och dessutom flertalet smartboards. Detta innebär att jag kan uteckla mig som lärare genom att lära mig nyttja den senaste tekniken (IT) i min undervisning. Det fanns ingenting sådant på den andra skolan och om jag förstod det hela rätt så var just IT ingenting som kommunen som sådan satsade på. Jag resonerade helt sonika att jag har större möjligheter att utveckla mig inför framtiden på den skola jag är nu. Dessutom har min skola ett enormt gott rykte i kommunen. Den har gott rykte och den visar goda resultat. Skolan jag skulle ha börjat arbeta på hade tydligen inte fullt lika gott rykte, även om det var bättre nu än vad det hade varit tidigare…