I går började jag dagen med att springa 4 kilometer tillsammans med en cyklande Mini och en utav hundarna (Rutan som inte har något nyopererat ben). Därefter badade och klippte mannen och jag hundarna (dvs det som inte klipptes igår alltså kroppen). De blev jättenöjda och låg sedan och njöt i sin lilla Biabädd som vi har gjort i ordning i tvättstugan nu när inte Liza får hoppa upp i möbler och så på grund av sitt nyopererade ben. (Tvättstugan är nämligen det enda ställe i hela huset där det verkligen inte finns någonting alls att hoppa upp på).
Hundarna är alltid så nöjda och glada när de är nybadade och nyfriserade. Liza ligger längst in med en liten kompis i munnen. Rutan låg och som när jag kom för att ta bilden, därför ser hon så nyvaken ut. 
När vi var klara med hundarna tyckte Mini att vi skulle göra någonting roligt, det hade ju bara varit “hundklipperi” hela dagen. Vi bestämde oss då för att åka och bowla. Det visade sig att Mini var en fena på bowling. 
När hon väl kom på snitsen så var det inga större problem att få iväg klotet…hon har liksom redan stilen inne….
…och så får man vänta för att se om det lyckades bli någon träff…
Efter bowlingen var vi hungriga och gick till Pizza Hut för att äta. Senaste gången jag var där är ett otal antal år sedan. Den gången fick vi vänta i 1,5 timma på en pizza…därefter bojkottade vi stället i säkert 10 år.Ska jag vänta i 1,5 timma på lite mat så ska det faktiskt vara mat av mycket bättre kvalité än pizza…så är det faktiskt. Hur som helst så fick stället en andra chans och det var hur bra som helst. Maten kom säkert inom en 10-15 minuter, alltså ingenting att klaga på. Dessutom var den jättegod. Mini åt spaghetti med köttfärssås medan jag och mannen delade på en super suprime och en spicy´n hot.
Mini fick dessutom lite pysselmaterial så fort vi hade satt oss ner. Pizza Hut har alltså blivit proffsiga under de 10 år som vi har bojkottat dem.
Läs även andra bloggares åsikter om Hundklipp, Hundar, Pudlar, Pudelklippning, Biabädd, Bowling, Pizza Hut, Pyssel
Det är så mysigt att se bilder på hundarna, man riktigt kan känna mjukheten i pälsen och väldoften efter klippning och tvätt.
Bowling med barn har jag varit på ett par gånger. Kloten kan ju vara tunga för de yngsta. I vår bowlinghall finns en anordning som är en ställning där barn kan lägga upp klotet och så rikta in det som de tror att det ska vara och så släppa iväg klotet. Det brukar passa de allra yngsta. Sen finns möjlighet att fälla upp sidogrindarna förstås så att klotet inte går ner i rännan alls. Det blir lite lättare att lyckas då, ett slags handikappsystem.
Men Mini ser inte ut att behöva någon extra hjälp.
Inga M:
Från början tyckte Mini att det var ganska svårt att bowla, det var ju första gången för henne. Sedan kom hon igång och klarade av det galant. Innan hon fick in svungen så provade vi både de uppfällningsbara sidorna och den ställning som du beskriver. Hon tyckte dock att hon klarade sig bäst på egen hand…