Ja, så var det då lördag igen. Denna vecka har varit väldigt annorlunda på många plan, men det är ingenting som jag kan gå in på här på bloggen mer än att kontatera att det finns dimensioner i livet som man faktiskt inte vill ha erfarenhet av men samtidigt är tacksam för att man får delta i. Det låter komplicerat och det är det också, för att inte säga mycket komplicerat. Detta berör mig djupt personligen samtidigt som inte riktigt har med mig eller de mina att göra…nog så, av stor respekt för berörda parter måste jag lämna ämnet ifråga.
I övrigt har jag arbetat som vanligt måndag-onsdag. I torsdags gick jag tillsammans med ytterligare två utvalda på skolan en Unikum-kurs. Unikum är en webbtjänst som vår kommun har anslutit sig till och nu i vår kopplas vår skola på och då gäller det att några nyckelpersoner på skolan vet hur webbtjänsten fungerar. Vår roll blir att hjälpa övrig personal på skolan när de i sin tur ska börja använda tjänsten. Unikum själva sammanfattar sin tjänst så här:
Kursen var bra, mycket innehållsrik och informativ. Själva webbtjänsten var dessutom extremt logiskt uppbyggd så det borde inte vara några som helst problem för oss att använda oss av den.
Mini blev tyvärr sjuk i onsdags men eftersom hon mest hade hosta fick hon börja dagen tillsammans med sin mormor och morfar för att sedan göra ett halvtids sidbyte och avsluta den hon sin farmor och farfar. På onsdagskvällen fick hos dessvärre hög feber så maken var hemma med henne under torsdagen medan jag gick på kurs. Under gårdagen var jag hemma med henne. Hon har tyvärr ganska hög feber (ligger mellan 38,5 och 39 grader) och så har hon en förskräcklig hosta. Mini säger själv att hon har ont i halsen, men den ser inte speciellt ansatt ut när man tittar i den. Dessutom snyter hon sig mer eller mindre oavbrutet. Hon har fått en riktigt kraftig förkylning helt enkelt. Det som är och alltid har varit jobbigt när hon är ordentligt förkyld är ju hennes hosta. Det är någon blandning av infektionsastma och krupp och VÄLDIGT svårbehandlad. Igår klädde jag faktiskt på henne ytterkläderna och så fick hon gå ut en stund. Min förhoppning var att kruppen skulle ge sig något så det "bara" var astman vi var tvugna att tampas med och jag lyckades till viss del. Hostan blev mycket bättre även om den inte försvann.
Denna dag kommer alltså att tillägnas Minisjuklingar och så ska jag försöka hinna med att städa lite. Veckostädningen blev ju uppskjuten till förmån för de lite viktigare sjuksköterskeuppgifterna.
Marie
Inga Magnusson says:
Vår kommun har också anslutit sig till nåt sånt här som ska vara ett hjälpmedel för planer och annat. Jag önskar att jag kunde vara optimistisk och tro att det verkligen blir ett hjälpmedel och inte ett stjälpmedel. Ibland tenderar det att bli långt mellan it-folks produkter och den verklighet som ska använda dem. Det största felet är ofta att man lägger in en massa krånglig möjligheter som aldrig blir aktuella att använda men som man ändå på något sätt måste hantera; ta sig förbi eller välja bort.
Egentligen skulle jag nog vilja gå i pension innan det här bryter ut totalt och innan man höjer pensionsåldern. För det kan väl ändå inte bli aktuellt att ta tillbaka de redan avgångna i arbete,
Hoppas att Mini inte drabbats av mykoplasma eller hur det nu stavas. Vi har ett antal såna fall hos oss på skolan och de blir långdragna.
Ha det så gott nu under helgen och sköt väl om Er!
Marie says:
Inga M:
Du har rätt i att detta riskerar att bli ytterligare ett "måste" som läggs på lärarnas axlar. Jag är dock än så länge förhoppningsfull och sedan får tiden visa hur det blir i framtiden.
Jag tror inte att Mini drabbats av mykoplasma. Jag läste faktiskt på om det och där börjar inte hostan förrän efter ett par dagar. I Minis fall började hostan först. Jag håller i alla fall tummarna för att min "logik" har rätt.
Önskar även dig en skön helg.