Fortsättningen…

Ibland när det inte känns alltför bra är det svårt att vara som vanligt, men jag känner att jag måste försöka "tvinga" mig själv att vara som "vanligt" och jag tänker att jag kan börja med det här blogginlägget. Jag tänker att det "vanliga" ska få mig må bättre. 

Vad är det då som har hänt i mitt liv som har skakat om mig så. Jo, lite kortfattat kan man säga att jag har fått ta del av livets största orättvisa, någon alldeles för oskyldig har tagits av daga alldeles för tidigt och det var dessutom någon som stod lilla Mini mycket, mycket nära. Mer än så det vill jag inte skriva här på bloggen. Därför återgår jag till det mer vardagliga.

På jobbet är allting (tack och lov) som vanligt. Dagarna går åt till att planera, undervisa och lösa problem. Troligtvis ganska vanliga sysselsättningar i alla lärares vardag skulle jag tro. Idag hade vi PUG – pedagogiska utvecklingsgrupp och det var många intressanta diskussioner. Vi diskuterade alltifrån hemsidan via bevilja ledigheter till implementeringen. I morgon får vi några forskare till skolan som ska bedriva ngt forskningsprojekt i matematk, ett projekt som jag och några av skolans andra matematiklärare kommer att ingå i. Förhoppningsvis kommer det att bli både intressant och utvecklande för oss som deltar. 

I morgon ska jag börja förbereda ämnesutvärderingar och även utvecklingssamtalen som vi kommer att ha framåt v. 10-11. Det känns som vanligt som om ett hästjobb ska göras, men när man väl börjar brukar det flyta på ganska bra och vips är det hela över. Nu har jag ganska lite lektioner i morgon, så jag hoppas att jag får ganska mycket gjort bara under morgondagen.

Marie


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>