Minitankar…

Meningen med livet…

Mini satt i baksätet på bilen och filosoferade härom dagen.

- Mamma jag önskar att jag var en stålkvinna. Då skulle jag våga allting farligt, säger hon efter en stund.

- Vad vill du göra för någonting farligt då, frågar jag förvånat.

- Sådant som de andra barnen gör på skolan, klättra på farliga ställen och sådant.

- Du kanske är förståndigare än vad de är, kontrar jag och fortsätter vidare med att meningen med livet faktiskt inte är att göra farliga saker.

- Nej, det är att ha kompisar, svarar Mini tveklöst.

Minis självklara svar på vad som är meningen med livet fick sedan mig att börja filosofera. :-) Jag tänkte på alla otaliga människor som genom alla tider har försökt finna meningen med livet. Jag tänkte på alla stora filosofer vars drivkraft till stora delar har varit att finna ”meningen”. Jag tänkte på vilken enorm energi, kraft och tid som sammanlagt har lagts ner på just den korta och enkla frågan med det otroligt svåra svaret:

Vad är meningen med livet?

Jag funderade vidare på om inte Mini med hela sin naivitet som grund, i just det ögonblicket, helt enkelt slog huvudet på spiken. Kanske är svaret precis lika kort och enkelt som frågan.

Det är att ha kompisar!

Nu vet jag, eller i alla fall tror, att Mini tänkte att livet handlar om att vara populär, en slutsats som många idag drar i hennes ålder. Själv utläste jag relationer av hennes svar. Kanske är det bara det som det går ut på, relationer…till andra. Att klara av att bygga relationer, att klara av att tycka om andra och framför allt klara av att få andra tycka om en själv, det vill säga att vara ”umgåsbar”. Livet, om jag summerar det som en tid då vi lever, utvecklas och fortplantar oss, innebär kanske enbart att få sitt eget släkte (i vårt fall människan) att överleva under bästa möjliga förutsättningar och i vårt fall ökar förutsättningarna lavinartat om vi klarar av relationer. Det är ingen av oss som skulle klarar sig på absolut egen hand, i alla fall väldigt få, och nya generationer skulle snart vara ett minne blott om vi inte kunde beblanda oss. Kanske var svaret nästan kusligt enkelt och kanske behöver man vara ett barn för att finna det. I en komplex och flerdimensionell värld förväntar man sig inte att svar på stora och svåra frågor ska vara så frustrerande enkla. Kanske är det också därför som vi fortsätter att söka efter svaret, vi låter oss helt enkelt förblindas av livets komplexitet och allsidighet. Det vore ju trots allt något mer spännande om det fanns en djupare mening….det är i alla fall en tilltalande tanke.

Marie

En reaktion på “Minitankar…”

  1.  
    Barns tankar träffar förvånansvärt ofta rätt när det gäller djupsinniga spörsmål. Din dotter har, förstår jag, också förmåga att kläda sina tankar i ord. Visst har Mini rätt i att meningen med livet  till stor del handlar just om relationer och att vårda dem.  Och det handlar förstås om relationer så som Du beskriver dem, på alla plan, både nära och längre bort. Det blir väldigt påtagligt när man påminns om sorg, så som jag beskrev i blogginlägg igår och som Du skrev om i kommentaren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>