Några sovmorgnar blir det inte trots sjukskrivningen. Mini vill ha sin mamma som ”vanligt” vilket innebär att hennes mamma snällt går upp samma tid som vanligt och har samma morgonrutiner som vanligt. Man skulle ju kunna tycka att jag skulle tänka lite mer på mig själv just nu och det gör jag också, i alla fall under resten av dagen, det är bara det att det har varit ett jobbigt år för lilla Mini och min operation gjorde det inte bättre. I och med hennes bästa kompis bortgång blev livet mycket rörigt för Mini. Hon börjar så smått landa i det, men än är det en lång väg kvar. Att jag då åkte in på sjukhuset i 5 dagar för en operation underlättade av naturliga skäl inte. Rädslan och oron kom tillbaka och inte förrän jag börjat se och bete mig lite mer normalt har jag märkt att Mini börjat slappna av igen. Jag tänker att om jag bara orkar, så är det faktiskt bättre att låta henne få en lite mer normalt liv igen…det är hon mer än värd.
Jag börjar faktiskt också må mycket bättre. Jag tyckte att det vände igår. Jag har känt ett viss illamående och en viss yrsel sedan operationen men det försvann som genom ett trollslag i går kväll, detta trots att jag var mycket trött då. Det har ännu inte kommit tillbaka så jag håller tummarna på att det håller sig borta. Idag har jag absolut ingenting planerat. Det är riktigt, riktigt skönt. Jag ska utnyttja dagen till rekreation och ingenting annat. Mini ville bli hämtad från skolan klockan 15.00 vilket innebär att jag har många långa timmar framför mig att bara koppla av på.
Marie
