
Nu är det bara den här veckan kvar sedan är det sportlov! Det ska bli jätteskönt att vara ledig ett tag. I år blir det lite annorlunda eftersom våra utvecklingssamtal ligger i ganska snar anslutning till sportlovet. Det innebär att jag just nu är inne i en intensiv arbetsperiod för att förbereda alla samtal. Därefter blir det mer eller mindre stiltje i en vecka för att sedan sätta full fart igen med själva samtalen. Det känns liksom som om jobbet dras ut på och blir onödigt långt…jag är lite osäker på om jag gillar upplägget eller inte. För utvärdera det hela till nästa år….
För att prata om något trevligt så var maken och jag på utvecklingssamtal idag med Mini och det gick jättebra (vilket det borde om man bara går i tvåan). Nu måste jag skryta lite också, stolt mamma som jag är. Mini hade gjort jättebra ifrån sig på PRIM-provet (ett matematikprov som alla årskurs 2:or har). Hon hade bara ett poängavdrag på hela provet. Hon fick mycket, mycket beröm av sin fröken. Det var väldigt roligt tyckte jag. Nu pratar vi mycket matematik Mini och jag eftersom det roar oss båda, men då det mest har varit under lekfulla former har jag ändå varit osäker på vad det hela skulle kunna ge i dagsläget. Att det däremot lönar sig på längre sikt är jag naturligtvis medveten om. Ofta vill hon prata om och öva på sådant som de inte gör i skolan och det var kanske detta som oroade mig något. Att hon inte övar så mycket på det hon ska utan istället engagerar sig i det hon tycker verkar roligare… Multiplikationstabellen är bland annat ett exempel på sådant som hon tycker är roligt…
Dagen avslutades med en lugn kväll. Mini och jag såg familjen Annorlunda, Minis absoluta favoritprogram. Detta är den kvällen i veckan då vi fuskar lite med sovtiden till förmån för favoritprogrammet. Nu påminner jag aldrig själv Mini om att programmet är, jag vill hellre att hon kommer i säng i tid, men kommer hon på det själv som hon gjord ikväll då tittar vi faktiskt på det…
Nej nu ska jag också gå och knyta mig. Inte för att jag tycker att jag blir så mycket piggare av att lägga mig tidig, men jag tänker att ngn nytta ska det väl ändå göra. Är lite spänd inför den begravning som vi ska gå på gå onsdag….kanske är det sådana saker som just nu suger energin ur mig….
Marie
Mini har precis konstaterat att hon vill bli kremerad och uthälld i vinden… Det verkar ju jättekul att virvla runt i vinden… och finnas överallt…
(Det är mycket som rör sig i hennes lilla huvud just nu)
Här går allt sin gilla gång. Vi fortsätter så sakterliga fram på livets stig och det mesta flyter på som det ska. Just nu håller jag på och förbereder mig inför utvecklingssamtalen som kommer att hållas vecka 11-12. Helgen tillbringar jag således med att skriva omdömen och eftersom jag har 52 elever i matte och no blir det sammanlagt 156 omdömen som ska skrivas. Alla elever ska ha ett omdöme i matematik, fysik och biologi. Tidigare kunde man skriva ihop no ämnena men det går inte längre, åtminstone inte för den årskurs som jag undervisar i nu (4:or). Jag har med andra ord en hel det att göra. Nu är det sista gången som det kommer att bli så här intensivt. Nästa gång vi har utvecklingssamtal ska jag se till att omdömena redan är skrivna. Jag tänker att jag ska skriva färdigt dem efter varje arbetsområde. Jag hoppas att jag ska få till det så i alla fall. Kommunen håller ju på att introducera ett nytt datasystem som alla omdömen ska skrivas i och vi kopplas på till hösten, vilket i sin tur innebär att det kanske blir aktutskrivning av omdömen även i höst om det nu är så att jag måste överföra allting dit i ett nafs, vi får se…
Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag funderar på att byta bil och funderade då på att leasa bilen som privatperson, men den idén har jag nu förkastat. Allting verkar okej tills man kommer till den lilla detaljen att bilen ska genomgå en granskning när man lämnar tilbaks den. Granskningen innebär att alla eventuella skador som inte anses som normalt bruk för bilens ålder ska ersättas av mig och det är bilfirman själva som är enväldiga domare i granskningsproceduren vilket i stort sätt innebär att jag får betala allting de inte är nöjda med. Jag är helt enkelt rädd att de tar igen pengarna där från det som från början verkar vara en så fördelaktig affär. Då står man där med fingrarna i kläm och den fördelaktiga affären visade sig inte vara särskilt fördelaktig. Det skulle till och med kunna bli en riktigt dyr historia…. Jag fortsätter dock att titta på bil, men måste komma på det smartaste sättet (läs billigaste sättet) att äga den på…
Läs gärna här: Varför man inte ska leasa bilen.
Marie
Idag har vi varit runt och tittat på bilar. Jag hittade både en och två som jag mycket väl kunde tänka mig, men jag vill helst inte bestämma mig när jag står där och är alldeles exalterad över en bil. Jag föredrar att bestämma mig när jag kommer hem och har fått lite mer distans till objektet ifråga. Nu har har jag fått distans och bilen kommer inte att köpas…. Så kan det gå
Däremot funderar jag faktiskt på det där med konsumentleasing som WV erbjuder. Det blir eventuellt en ny tur i morgon och titt på lite fler bilar…. Jag måste informera mig om vad konsumentleasing är för något och om det kan vara något för mig….jag tror faktiskt att vi skulle kunna fungera ihop, i alla fall känns det så nu….
Marie
Ibland när det inte känns alltför bra är det svårt att vara som vanligt, men jag känner att jag måste försöka "tvinga" mig själv att vara som "vanligt" och jag tänker att jag kan börja med det här blogginlägget. Jag tänker att det "vanliga" ska få mig må bättre.
Vad är det då som har hänt i mitt liv som har skakat om mig så. Jo, lite kortfattat kan man säga att jag har fått ta del av livets största orättvisa, någon alldeles för oskyldig har tagits av daga alldeles för tidigt och det var dessutom någon som stod lilla Mini mycket, mycket nära. Mer än så det vill jag inte skriva här på bloggen. Därför återgår jag till det mer vardagliga.
På jobbet är allting (tack och lov) som vanligt. Dagarna går åt till att planera, undervisa och lösa problem. Troligtvis ganska vanliga sysselsättningar i alla lärares vardag skulle jag tro. Idag hade vi PUG – pedagogiska utvecklingsgrupp och det var många intressanta diskussioner. Vi diskuterade alltifrån hemsidan via bevilja ledigheter till implementeringen. I morgon får vi några forskare till skolan som ska bedriva ngt forskningsprojekt i matematk, ett projekt som jag och några av skolans andra matematiklärare kommer att ingå i. Förhoppningsvis kommer det att bli både intressant och utvecklande för oss som deltar.
I morgon ska jag börja förbereda ämnesutvärderingar och även utvecklingssamtalen som vi kommer att ha framåt v. 10-11. Det känns som vanligt som om ett hästjobb ska göras, men när man väl börjar brukar det flyta på ganska bra och vips är det hela över. Nu har jag ganska lite lektioner i morgon, så jag hoppas att jag får ganska mycket gjort bara under morgondagen.
Marie
Ibland förändras allting som genom ett slag. Ibland är förändringar bra och ibland är förändringar inte alls bra…. så är det nu…..
Ibland är man beredd och ibland är man inte alls beredd. Ibland tror man att man är beredd, men ibland visar det sig att det var man inte alls….. så är det nu….
Ibland måste man lära sig att leva med förändringen trots att den gör så otroligt ont. Ibland liksom fortsätter livet helt obärmhärtigt vidare….så är det nu….
Ibland tar livet inte den minsta lilla hänsyn till någon som inte var beredd. Ibland vill någon bara stanna upp ett litet slag, liksom hoppa av en stund för att försöka förstå, för att försöka stå ut, för att fösöka för att komma igen… så är det nu….
Ibland känns livet både obärmhärtigt och orättvist., nästan outhärdligt…så är det nu…
Ibland finns det stunder som är väldigt bra. Ibland blir man förvirrad av allt som man borde vara tacksam för när alla smärtsamma tankarna gnager…. så är det nu….
Ibland gäller det att sortera och försöka få allt på plats igen. Tankar hit och känslor dit, de irrar fram och tillbaka….så är det nu….
Ibland lägger sig tröttheten som ett töcken över alltihop och lindrar smärtan något….så är det nu….
Ibland går det bra, nästan förunderligt bra för att i nästa stund vara över. Aldrig vet man när det är bra, man är tacksam när dagen väl är över….SÅ är det nu….

Vaknar faktiskt upp till ett vinterlandskap, vilket känns riktigt bra. Det har inte varit mycket till snö denna vinter och är egentligen fortfarande inte, men det har i alla fall kommit ett par centimeter snö och det är tillräckligt mycket för att ljusa upp tillvaron lite. Jag ska till och med unna mig en promenad idag har jag tänkt. Både min kropp och själv behöver röra på sig…
Mini är mycket bättre även om hon inte är bra. Hon vaknade utan feber och hostan har börjat ge med sig även om den ännu inte är borta. Jag ser att det går åt rätt håll och det är det viktigaste. Hon kommer antagligen att få vara hemma ytterligare ett par dagar så att hon har möjlighet att få tillbaka sina krafter ordentligt.
Själv har jag inte mycket annat inplanerat än att ta hand om Mini, promenera och rätta så smått. Dessutom måste jag försöka få igång Minis matlust igen, den verkade tappas bort helt nu när hon var så dålig. Jag skyllde på den höga febern, men hon vaknade i morse och var inte alls sugen på frukost och nu har jag ingen feber att skylla på. Å andra sidan vet man ju själv hur pigg man är på att äta när man inte mår bra. Jag får försöka lirka lite, det viktigaste är att hon får i sig någonting…speciellt dricka.
Marie
Ja, så var det då lördag igen. Denna vecka har varit väldigt annorlunda på många plan, men det är ingenting som jag kan gå in på här på bloggen mer än att kontatera att det finns dimensioner i livet som man faktiskt inte vill ha erfarenhet av men samtidigt är tacksam för att man får delta i. Det låter komplicerat och det är det också, för att inte säga mycket komplicerat. Detta berör mig djupt personligen samtidigt som inte riktigt har med mig eller de mina att göra…nog så, av stor respekt för berörda parter måste jag lämna ämnet ifråga.
I övrigt har jag arbetat som vanligt måndag-onsdag. I torsdags gick jag tillsammans med ytterligare två utvalda på skolan en Unikum-kurs. Unikum är en webbtjänst som vår kommun har anslutit sig till och nu i vår kopplas vår skola på och då gäller det att några nyckelpersoner på skolan vet hur webbtjänsten fungerar. Vår roll blir att hjälpa övrig personal på skolan när de i sin tur ska börja använda tjänsten. Unikum själva sammanfattar sin tjänst så här:
Kursen var bra, mycket innehållsrik och informativ. Själva webbtjänsten var dessutom extremt logiskt uppbyggd så det borde inte vara några som helst problem för oss att använda oss av den.
Mini blev tyvärr sjuk i onsdags men eftersom hon mest hade hosta fick hon börja dagen tillsammans med sin mormor och morfar för att sedan göra ett halvtids sidbyte och avsluta den hon sin farmor och farfar. På onsdagskvällen fick hos dessvärre hög feber så maken var hemma med henne under torsdagen medan jag gick på kurs. Under gårdagen var jag hemma med henne. Hon har tyvärr ganska hög feber (ligger mellan 38,5 och 39 grader) och så har hon en förskräcklig hosta. Mini säger själv att hon har ont i halsen, men den ser inte speciellt ansatt ut när man tittar i den. Dessutom snyter hon sig mer eller mindre oavbrutet. Hon har fått en riktigt kraftig förkylning helt enkelt. Det som är och alltid har varit jobbigt när hon är ordentligt förkyld är ju hennes hosta. Det är någon blandning av infektionsastma och krupp och VÄLDIGT svårbehandlad. Igår klädde jag faktiskt på henne ytterkläderna och så fick hon gå ut en stund. Min förhoppning var att kruppen skulle ge sig något så det "bara" var astman vi var tvugna att tampas med och jag lyckades till viss del. Hostan blev mycket bättre även om den inte försvann.
Denna dag kommer alltså att tillägnas Minisjuklingar och så ska jag försöka hinna med att städa lite. Veckostädningen blev ju uppskjuten till förmån för de lite viktigare sjuksköterskeuppgifterna.
Marie
- Mamma…..Vet du att flamingos står på ett ben bara för att krabborna också ska få plats i sjön.