Category Archives: Arbete

Matematikdiagnoser


Posted by Marie

Det går jättebra med mitt "nya" jobb. Nog för att det är mycket nytt och mycket att göra, men det flyter på bra ändå känns det som . Den här veckan har jag låtit eleverna göra en diagnos för att jag skall veta var alla elever befinner sig rent matematiskt just i denna stund. På så vis har jag snabbt kommit in i vilka elever som behöver extraträning (och vad de behöver träna extra) samt vilka elever som behöver ytterligare stimulans (jag får ta fram extramaterial till dessa elever, de behöver lite utmaningar). Eleverna i mellangruppen nöjer sig ofta med matematikboken (de trivs rent av bäst med att arbeta i den), möjligen är den bäst anpassad efter dessa elever (men det ska jag egentligen låta vara osagt för det är en rent ovetenskaplig och högst personlig åsikt ).

Jag har dessutom gått igenom allting som eleverna har gjort i matematikboken den här terminen, så nu har vi samma "grund" eleverna och jag. ;-) I ärlighetens namn är jag inte klar med den ena klassens matteböcker utan jag ska fortsätta även i morgon.

I kväll har jag letat i lärarhandledningen (som tillhör matematikböckerna) efter extrauppgifter till eleverna (tänkte mig dessa som hemläxa). Jag hittade dock ingenting som jag var nöjd med. Därför har jag nu "tillverkat" en egen läxa åt eleverna. Jag tror att det kommer att bli ungefär så här i fortsättningen. Jag är så "kräsen" och dessutom vill jag att läxorna ska vara så extremt anpassade efter både elevernas nivå och efter vad vi håller på med i matematiken för tillfället så jag kommer antagligen alltid att få skapa egna hemläxor. Färdigtryckta arbetsblad är tydligen ingenting för mig. Lite synd faktiskt , för på det här sätter kommer det att bli en massa merjobb…det har jag i alla fall insett.

I morgon blir det körigt (som vanligt). Först är det ju lektioner som vanligt och därefter är det arbetslagsplanering. Sedan är det APT (arbetsplatsträff) på kvällen. Jag kommer att ha en oavbruten dag mellan klockan 07.40 till 18.00 om jag känner mig själv rätt. Tiden mellan planeringen och APT:n kommer jag att utnyttja för planering och ytterligare rättning av matematikböcker.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,


Att vara huvudansvarig lärare – en helt ny tillvaro…


Posted by Marie

Den lärartjänst som jag börjar nu på måndag är helt annorlunda i jämfört med de tjänster som jag har haft tidigare. Jag kommer i första hand att ta hand om en 2:a. Det vill säga att jag kommer att ha flest antal timmar i den klassen. Ja, flest antal ämnen också för den delen. I denna 2:a kommer jag att ansvara för undervisningen i matematik, engelska, so/no och musik. Naturligtvis tillkommer det även en hel del svenska också, men där är jag inte huvudansvarig utan mer medansvarig.

Jag kommer också att undervisa i en 1:a. Där har jag ansvaret för matematikundervisningen men kommer också att ha lite specialuppdrag som är mer åt det specialpedagogiska hållet. (Spännande och jätteroligt!) Dessutom kommer jag att ha klassråd tillsammans med 1:an.

Rent praktiskt innebär detta att jag och en lärare till mer eller mindre "delar" på dessa två klasser vilket i sin tur gör att jag har någon att fråga nu så här i början innan jag kommer in i arbetet helt. Dessutom någon som är väl insatt i hur klasserna är vana vid att arbeta och som till min stora glädje även har en gedigen erfarenhet av läraryrket. Just nu känns det som om jag inte kunnat få ett bättre arbete. Att huvudfokus dessutom ligger på matematik (som är mitt huvudämne) gör ju hela tjänsten guld värld för mig.

I veckan som gått har jag tillbringat mycket tid i de båda klasserna för att i första hand bekanta mig med barnen, men även för att se hur de arbetar. Det vill säga vilka rutiner de har och vilka regler eller vilka krav som gäller just i de här klasserna. Dessutom har jag försökt att planera och strukturera så mycket som möjligt inför nästa vecka så att inte allting blir alldeles för rörigt för mig. Jag har i alla fall kommit så långt att jag vet vad vi ska göra under varje lektion hela nästa vecka och det känns skönt. Jag har dessutom delat upp den resterande delen av matematikböckerna på den resterande terminen. Detta innebär att jag vet exakt hur mycket tid matematikboken får ta från vecka till vecka och jag vet dessutom hur mycket tid som finns över för olika typer av genomgångar samt mer praktisk matematik. Matematik som alltså inte bygger på att arbeta i någon matematikbok. Om två veckor börjar dessutom utvecklingssamtal som ska hållas och även detta kräver sin man…

Ja, som ni hör så går jag en spännande tid tillmötes. En tid som alltså kommer att kräva sin man, men jag är inte orolig. Med en stor portion ambition (och den är det ju aldrig något fel, det vet ju ni som känner mig sedan tidigare) och genuin planering så kommer detta att bli bra. För första gången sedan jag slutade studera får jag nu arbeta efter eget huvud och kan dessutom utnyttja hela min egen potential både när det gäller ambition och kreativitet. Detta känns fantastiskt.

Tro nu bara inte att allting är rosenrött. Jag är mycket medveten om att det kommer att bli en slags inkörsperiod för både mig och eleverna nu när jag tar över. Det kommer att bli en viss oro när allting inte är PRECIS som vanligt och både jag och eleverna kommer att få lägga tid på att lära känna varandra för att tillsammans bli ett "team". Det jag har emot mig är att de faktiskt har haft en mycket duktig lärare som de dessutom tycker mycket om. Jag tänkte dock vara lite smart och låta just detta bli en plattform även i vår framtida relation. Jag fortsätter alltså att bygga vidare på goda lärar-eleverrelationer. Rättare sagt utgår jag från dem och bygger vidare på dem, men naturligtvis på ett lite annorlunda sätt. Jag är ju jag och det går ju inte att förändra. Eleverna kommer trots allt (vilken ambitionsnivå jag än har) att faktiskt byta lärare….

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,


Fredagsmys


Posted by Marie

Äntligen är veckan slut och det är dags för lite "fredagsmys". Hahahah…till och med jag har gått på reklamen. Hur som helst så har jag haft en bra vecka. Den bästa arbetsveckan någonsin faktiskt. Jag kommer att arbeta i två underbara klasser och jag överdriver inte. Det är verkligen toppenbarn och toppenpedagoger som jag kommer att tillbringa mina arbetsdagar tillsammans med. Det är bara synd att läraren som jag ska vicka för inte också är där, även hon är en jättemysig person.

Hela min kalender är nu fullklottrad med allting som jag ska komma ihåg i nästa vecka. Allt sådant som jag själv ska göra, mängder av rutiner och annan information som ska underlätta mitt arbete. Hoppar man som jag in mitt i en pågående termin så måste man ju försöka att upprätthålla flertalet av de rutiner som eleverna är vana vid, annars blir det alltför förvirrande för dem. Därav alla mina otaliga anteckningar. Själv har jag ju inga inarbetade rutiner ännu men de kommer väl så småningom.


Nu blir det allvar!


Posted by Marie

Ja, vad var det då för någonting glädjande som jag tackade ja till och som jag skulle återkomma till lite senare. Jo, från och med måndag ska har jag en egen klass, eller rättare sagt två klasser. ;-) Jag kommer att dela en etta och en tvåa tillsammans med en annan lärare och det ska bli jätteroligt (det är på samma skola som jag arbetar nu). Jag kommer att undervisa i matematik, engelska, so, no, musik och livskunskap. Jag kommer även att ha svenska, men under dessa lektioner kommer jag att fungera mer som en resurs. Denna vecka går till största delen åt att förbereda nästa vecka. Jag har nu ett intensivt samarbete tillsammans med den lärare vars tjänst jag ska ta över och tillsammans med den lärare som jag kommer att arbeta tillsammans med. Dessutom försöker jag hinna med att strukturera upp allt mitt eget material samt strukturera fram ett fungerande arbetssätt, sådant som jag inte kommer att ha tid med nästa vecka. I helgen ska jag exempelvis dela upp resten av matematikboken på resten av terminen så att jag vet exakt vad vi (jag och eleverna) har att göra fram tills sommarlovet. Jag är ju en strukturmänniska och lämnar ogärna någonting åt slumpen.

Det ska bli skönt att få en mer fast tillvaro samtidigt som denna fasta tillvaro kommer att ställa betydligt större krav på mig. Jag får ju nu ansvaret för att elevernas kunskapsinlärning. Att vara "springvikarie" innebär ju att någon annan har det mer övergripande ansvaret. Jag gillar ju ansvar så jag tror att mitt "nya" jobb kommer att passa mig bättre även på den fronten. Dessutom gillar jag den andra läraren som jag ska arbeta med och det känns också bra. Jag tror att vi kan trivas ihop. Hon verkar vara lika "rak" som jag själv tycker att jag är. Rak men ändå med en viss feeling för hur saker och ting ska sägas. Ja, jag hoppas på det här. Det känns väldigt bra just nu i alla fall. Vi får väl se när nästa vecka sätter fart. Jag är ju medveten om att det alltid är en inkörsperiod på sådant här. Både jag och eleverna måste ju lära känna varandra ordentligt…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,


Sista dagen på sportlovet…


Posted by Marie

Hjälp vad 9 dagars ledighet har försvunnit fort. Idag är det sista dagen på sportlovet och jag har fortfarande en massa som jag vill göra. Nog för att vi har hunnit med en del redan. Jag och tjejerna har åkt stjärlapp 2 gånger, fikat 2 gånger, ätit ute 1 gång, bio 1 gång, shoppat 3 gånger och vart på tjejmiddag 1 gång för att ta lite av de roligare sysslorna. Sedan har vi gjort mycket annat också men de tillhör de mer vanligare bestyren. Igår kväll hade vi tillexempel något slags tv-maraton. Hela familjen hamnade framför tv:n och satt sedan dar i 3 timmar….har aldrig hänt tidigare. Antingen är det Mini eller jag som tröttnar och det brukar gå fort…på si så där en halvtimma. ;-) Nu var vi dock helt försjunkna i tv:n allihop och det var jättetrevligt.

Idag har jag inga som helst planer och det bådar ju gott. Vi får med andra ord se vad vi förgyller den sista dagen med. Igår passade vi ju på att klippa hundarna. Jag tänkte att det var smart att göra det nu när jag ändå är ledig. Då behöver jag inte tänkta på dem under de närmsta veckorna utan koncentrera mig helt på jobbet. Det tar nämligen så många timmar att göra iordning hundarna, i stort sett en hel dag, och har man bara en helg ledigt så känns det mycket att ta en hel dag för att bara stå och arbeta med hundarna. När jag arbetar behöver jag hela min ledighet både till familjen och för att planera lite lektioner.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,


Snart lov…


Posted by Marie

Denna vecka har varit bra på många sätt. Jag trivs fortfarande både med och på mitt arbete och på hemmafronten har det varit lugnt. Visserligen har veckan innehållit både lite mamografi och annat smått och gott som ingår i måstekategorin, men det har inte stört mig nämnvärt. Det är ju inte hur man har det utan snarare hur man tar det…

Nästa vecka är det dessutom lov och jag ska vara ledig. Mini och jag ska ha sportlov tillsammans. Jag gissar att även Medi kommer att tillbringa en del tid tillsammans med oss. Det ska bli både skönt och trevligt att vara hemma och umgås med tjejerna. Jag har lovat Mini att vi ska åka stjärtlapp. Personligen har jag aldrig åkt stjärtlapp någon gång (jag föredrar pulka eller någon form av kälke), men eftersom jag har lovat Mini att även jag ska åka så får jag väl stå för mitt ord. Jag har bara ett enda måste nästa vecka och det är ett besök hos ögonläkaren… eller rättare sagt hos ortoptisten. Jag tänkte att jag skulle kontrollera min om min skelning har förändrats någonting innan jag beställer ett par extraglasögon. Skulle mina glasögon, som jag har nu, gå sönder eller rent av försvinna skulle jag inte kunna sköta mitt arbete. Jag är fullständigt beroende av mina glasögon när jag läser. Därför har jag tänkt att jag ska beställa ett extrapar. Jag kan ju inte gärna sjukskriva mig på grund av borttappade glasögon. ;-) Frågan är ju om man kan bli betraktad som sjuk i ögonen och därför inte kan jobba…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Mitt i veckan


Posted by Marie

Så var drygt halva veckan gjord och jag trivs fortfarande bra på mitt nya arbete. Det är verkligen uppfriskande att umgås med barn hela dagarna. Igår gissade en elev att jag var arton år, bara någon timma senare var det en annan elev som trodde att jag var fyrtiosju…hahaha jag måste ha risat till mig rätt bra på bara en timma. ;-)

Idag var det en liten flicka (6 år) som tyckte att jag såg ut att ha så lena kinder och frågade mig om hon fick känna på dem. Ja, vad svarar man, jag sa i alla fall att det gick bra. Hon kände då på mina kinder och konstaterade att de var PRECIS så lena som hon hade trott. Hahahahaha….de är verkligen roliga, vi får väl se vad som händer i morgon.

Hur som helst så är allting bra. Mini har varit på skridskoskola i kväll och hon börjar bli riktigt duktig på att åka. Eftersom det ofta blir ganska mycket skridskoåkning i skolan så tycker jag att det är bra om hon kan åka skridskor. Mini och Maxi är inget vidare på det och det måste väl betraktas som mitt fel är jag rädd.

Maxi har förresten fått extrajobb som vikarie på en skola. Hon fick vicket genom sin pojkväns mamma som arbetar som biträdande rektor om jag har förstått det hela rätt. Hon tycket tydligen att det var jätteroligt och kommer att få några fasta dagar i veckan som hon ska vikariera på. Det är bra för hon behöver lite extrapengar nu när hon är självförsörjande med egen bostad. Arbetet hon har är ju deltid och på det här viset blir det i alla fall en heltidslön för hennes de. Perfekt i mitt tycke. Dessutom har hon ju så pass bra betyg från gymnasiet så om detta passar henne bra kan hon ju alltid studera vidare. Mattelärare skulle passa henne bra också, det har jag alltid tyckt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


God morgon


Posted by Marie

Vaknade upp efter ytterligare en god natts sömn. Denna helg har jag verkligen lyckats, om man ser det ur sömnperspektiv. Det känns som rena hälsokuren faktiskt, att få sova ordentligt menar jag. Däremot är det fortfarande plågsamt mörkt när jag vaknar. Jag känner hur en viss desperat längtan till vår och sommar börjar växa sig stark inom mig och jag har förstått att jag inte är ensam.

Denna vecka ser ut att bli precis som alla andra veckor, förhållandevis intensiv. Den innehåller, förutom det dagliga arbetet, Minis skridskoskola, en vän som fyller 45 år, en svägerska som fyller 45 år samtidigt som jag har APT, arbetsplatsträff på jobbet. De flesta bestyr är alltså av det trevligare slaget. Eftersom jag är ny i gamet som lärare tycker jag även att APT- möten är trevliga, eller det kanske inte har att göra med att jag är ny. Vad vet jag? De kanske ÄR trevliga helt enkelt.

Hur som helst så ska jag nu hoppa in i duschen och börja min färd mot ett betydligt trevligare yttre än vad jag har just nu. Precis i detta ögonblick sitter jag i mjukisbyxor med liknande tröja till. Håret står på ända….eller har i ärlighetens namn bestämt sig för att stå i 90 graders vinkel rakt ut från huvudet och där under skymtar ett likblekt ansikte som har lite sminkrester kvar. Jag är mycket snartlik ett litet troll och eftersom jag inte vill skrämma ihjäl varken min familj eller några barn på skolan så krävs det en stor och omsorgsfull insats från min sida. Eftersom insatsen dessutom tar en liten stund, är det lika bra att jag börjar nu….så att jag hinner..;-)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Om att hamna på fel ställe


Posted by Marie
Nu när jag med blixtens hastighet har haft möjlighet att arbeta på två olika skolor inom samma kommun kan jag bara konstatera att det har varit som att vistas i två olika länder. Det var en smärre chock för mig att två kommunala skolor skulle kännas så otroligt olika. Därmed inte sagt att den ena behöver vara bättre än den andra, däremot passar jag bättre in på den ena än den andra. En erfarenhet som känns väldigt viktig för mig i mitt framtida yrkesliv. Det gäller alltså inte bara att hitta ett arbete som passar till den egna utbildningen eller som låter intressant. Det gäller med andra ord också att hitta en arbetsplats som har en liknande grundsyn som jag själv har på lärande, elev och lärarrelation samt ordning och struktur. Inga små punkter faktiskt. Hemligheten bakom lärarrollen ligger ju bland annat i dessa punkter. Ska jag kunna utvecklas på ett gynnsamt sätt så känner jag spontant att jag vill att det ska ske i gemensamt samarbete med den övriga personalen på skolan och då behöver man också en gemensam plattform att stå på. Visserligen kan man även utvecklas genom motpolerna, men det blir ytterst slitsamt. Så slitsamt för en nyexaminerad lärare att man tappar självförtroendet helt, tro mig! Vem har rätt och vem har fel? Ligger sanningen kanske mitt emellan och hur hittar vi i sådana fall den? Invändig kaos råder. Ser de inte det som jag ser? Hur kan de tänka så? Har jag fullständigt fel i mina tankar? De är ju ändå gamla i gården även om de själva också vill ha en förändring…etc…
 
Nu när man arbetar i intima lärararbetslag gäller det ju att man inte förvirrar varandra. Grundtanken bakom arbetslagsidén är ju trots allt att man ska stötta och stärka varandra.  På skolan som jag arbetar på nu känner jag en slags gemensam värdegrund. Nu vet jag förstås inte var denna värdegrund har kommit ifrån, möjligen är det en ledningsfråga. När jag studerade på Stockholms universitet trivdes jag olika bra på olika institutioner. På UMN, Institutionen för matematikämnets och naturvetenskaps-ämnenas didaktik, kände jag mig alltid hemma. Där talade alla samma språk som jag själv gör. Här upplevde jag aldrig att vi talade förbi varandra eller inte nådde ända fram till varandra, där trivdes jag ypperligt. Jag trivdes så pass bra att jag med berått mod såg till att de flesta av mina kurser låg inom denna institution. Jag läste ju även på andra institutioner exempelvis på UHS, Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot humaniora och samhällsvetenskap, en institution som kändes helt annorlunda om man jämför med UMN. Där arbetade också trevliga, intelligenta och extremt kompetenta människor, men vi nådde aldrig varandra lika självklart som vi gjorde på UMN…det kändes i alla fall så. När jag och någon lärare diskuterade med varandra så noterade jag att både läraren och jag förtydligade oss inför varandra. Det var visserligen små detaljer det handlade om, men kommunikationen var inte lika klockren mellan lärarna och mig som den var på UMN.
 
Jag minns att jag har nämnt detta fenomen vid ett flertal tillfällen under min utbildning och då genast fått gehör hos andra studenter, de hade upplevt precis samma sak. Skillnaden var att beroende på med vem man talade med så trivdes man på olika institutioner – vi är ju alla i grund och botten olika. Vissa älskade att vara på specialpedagogiska institutionen, medan andra var som jag  – älskade matematiska – osv. Gemensamt var dock att vi alla hade hittat någon institution som vi trivdes bäst på.
 
Nu när jag har haft förmånen att få arbeta på två olika skolor inom en kort period och upplevt i stort sett samma sak som jag upplevde på Stockholms universitet så slog mig en tanke, möjligen är den helt fel, men det är i alla fall en tanke och på min egen blogg så äger jag ju mina egna tankar ;-) . Biträdande rektorn, på den skola som jag arbetar på nu (det är hon som anställer lärarna på skolan), är naturvetare i grunden. Kan det möjligen vara så att detta är med och påverkar på något sätt…? Kan det vara därför som jag trivs på min nuvarande arbetsplats och är det därför som det nu känns rätt? Jag vet inte…det är som sagt bara en tanke…

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,


En mycket bra dag!


Posted by Marie

Idag har jag börjat på mitt "nya" arbete och det kändes jättebra. Jag har både hunnit stukturera en massa och tagit fram material att plocka av när jag blir "inslängd" som vikarie. (Jag är ju anställd som fast vikarie på skolan nu, det innebär i praktiken att jag kommer att befinna mig där jag behövs bäst). Idag fick jag även tillfälle att gå runt och presentera mig i alla ettor och tvåor, dessutom vikarierade jag i en årskurs 2…premiärvick.. ;-)

Jag hann dessutom få ordning på den praktiska biten också (det mesta i alla fall), sådant som nycklar, larmkort, skåp och namnbricka. Ja, jag har haft en riktigt effektiv dag faktiska och det är ju då som jag trivs som allra bäst. Det kommer nog att bli bra det här, jag hoppas i alla fall verkligen det.

Jag  var inte ens trött när jag kom hem. Jag var bara glad och energifull…så vill jag att det fortsätter hela livet nu… ;-)

I morgon ska jag vara vikarie i en av de klasser som jag hade innan jul och det ska också bli roligt. Det var för övrigt mycket roligt att träffa alla på skolan igen. En av lärarna som jag jobbade tillsammans med förra terminen är dessutom gravid, hon väntar tvillingar. Hon var jättefin i sin mage, även det var roligt att få se-

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,


Nu är det förkylt…


Posted by Marie

Så var jag tillbaks igen efter ett litet uppehåll. Då jag har haft ett otroligt intensivt arbetsliv den senaste månaden så har jag knappt orkat att tänka på annat än jobbet. Nu är det dock över…för denna gång. Jag har nämligen sagt upp mig och börjar att arbeta igen på den skola som jag arbetade på innan jul. Efter MYCKET övervägande fram och tillbaka kom jag fram till att det var den bästa lösningen för mig. Tyvärr kan jag inte skriva så mycket här på bloggen om vad det är som har hänt, men jag är åtminstone tillbaka och bloggar igen…ett gott tecken alltså! :-) På måndag börjar jag alltså min nya tjänst som fast vikarie på en och samma skola. Jag är anställd terminen ut och hoppas på att det så småningom ska dyka upp någonting  så inför hösten.

Idag har jag trotsat min förkylning och både arbetat och varit till frisören. Jag blev blondin igen efter en ett par månader som något mörkare. Att jag inte lär mig! Jag trivs ju bäst som blond, jag begriper inte varför jag envisas med att bli mörkare mellan varven.

I övrigt så har vi hur mycket snö som helst. Mycket mer än vad jag egentligen vill ha. Jag börjar nästan oroa mig för att trycket på taket här hemma ska bli för stort. Det har nu snöat så mycket att till och med barnen börjar tycka att det blir för mycket. De tycker inte det är roligt att pulsa runt i nysnö HELA tiden. Grabbarna i skolan börjar längta efter sommaren då de kan vara ute och spela fotboll…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Ett ben i varje läger…


Posted by Marie

Så handlar det om mitt "nya" arbete. Efter en vecka som; fritidspedagog med specialuppdrag i skolan, har jag förstått att jag står med ett ben i två olika "läger". En intressant position måste jag säga och framför allt inte den lättaste uppgiften. Ingen kommer att se på situationen som jag gör…jag får nämligen en enorm helhetsbild som är få förunnade i skolans värld trots att man kanske arbetat där i åratal. Så här långt kan jag dock konstatera att det uppstår en viss problematik om skolan och fritids befinner sig i exakt samma lokaler och dessutom med samma personal. Visserligen "kliver" lärarna "av" efter halva dagen…men de fortsätter ju trots detta att cirkulera i skolan. Jag börjar utveckla en viss skepsism mot att tala om uppdelningen skola och fritids. Kanske skulle man benämna det på något annat sätt istället…exempelvis vid skolans namn…eller enbart något så enkelt som skolverksamhet. Detta skulle kunna vara ett sätt att tydliggöra att samma regler gäller när man vistas på samma ställe och att även fritids är en organiserad verksamhet som inte innebär att man får göra precis som man vill… även om eftgermiddagsaktiviteterna bör vara betydligt friare. Så skulle man kunna se på det…om man vill. ;-)  

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Öppnar idag


Posted by Marie

Veckolivet är fortfarande så pass intensivt att det är svårt att uppdatera i bloggen. I onsdags började Mini exempelvis på konståkningen skridskoskola och i går kväll var jag på möte mellan 17.30-19.30. I dag öppnar jag dessutom fritids och ska vara på skolan 06.20, då ska jag träffa en annan fritidspedagog som visar mig rutinerna vid morgonöppningen. Det här med att öppna så tidigt på morgonen är verkligen inte min grej insåg jag i natt. Jag har knappt sovit en blund, jag har hela tiden vaknat till för att titta på klockan och om och om igen konstaterat att jag inte är försenad. Jag känner att jag stressar upp mig….vilket inte alls är bra med tanke på mitt blodtryck. Jag var till och med så stressad att jag hade domningar i fingrarna under natten.

Hur som helst så gissar jag att det blir en tidig kväll för mig ikväll trots att det är den efterlängtade fredagen. Veckostädningen är skjuten på till i morgon. Lördagen är annars tillängnad Minis handboll, veckostädning och hundpassning. Vi har i helgen besök av en liten extrahund. Sådant är alltid roligt. Dessutom skulle jag behöva klippa tassar och nosar på mina egna hundar. Jag ska försöka att avsätta tid till det, det känns kanske som helgens viktigaste mål.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Minimorgon


Posted by Marie
Mini har börjat med att vakna så där tidigt igen. En period vaknade hon inte förrän framåt sju åtta, men nu är vi tillbaka till sex-sju igen. Själv tycker jag att det är liiite väl tidigt att vakna klockan sex en söndagsmorgon när man ändå inte har någonting planerat.
 
Vår kaffebryggare gick sönder igår så det är väl möjligen det då som får bli dagens projekt, inköp av ny sådan. Jag ska också läsa lite papper som jag har fått ifrån skolan. Bland annat de lokala målen som skolan arbetar efter. Dessutom tänker jag läsa igenom vad läroplanen säger om fritids. Det gäller ju att även vara insatt i deras styrdokument nu när jag ska verka i båda organisationerna.
  

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Jag har ett problem…


Posted by Marie
Jag har ett problem, ett personligt problem som för många säkert låter fullsändigt uppåt väggarna. Speciellt med tanke på hur situationen i världen ser ut med krig, klimathot, sviktande ekonomi och ständiga epidemier. Förvisso är det också så att i det stora världsalltet så är mitt problem verkligen inte stort, det är till och med mycket litet….för att inte säga försvinnande litet. På det personliga planet är det dock stort, för att inte säga gigantiskt stort. Mitt stora problem är att jag är i konstant behov av intellektuell stimulans. Vi talar dessutom inte om vilken stimulans som helst, utan nu talar vi om överstimulans…sådan överstimulering så att intellektet får sig en rejäl utmaning. Får inte jag denna stimulans blir jag orolig, rastlös och näst intill deprimerad. Det går egentligen inte att beskriva hur det känns, jag ser själv att det ser banalt ut i text, men det är det egentligen inte, för mig betyder det allt. Därför tyckte jag aldrig om mitt gamla jobb, som frisör ställdes jag aldrig inför sådana utmaningar eller överstimuleringar som fick mig att må bra.
 
Av samma orsak passade det mig ypperligt att studera. På universitetet fick jag tillgång till all stimulans jag kunde tänka mig. Jag studerade ju bara sådant jag inte kunde tidigare och jag studerade allting på djupet…jag kunde på så vis överstimulera mig själv. Jag tog lärarna till hjälp att för att ideligen spränga gränser och jag njöt som mest när när jag knappt klarade av någon uppgift för att den var så svår. När de andra studenterna grät eller hade hjärtklappning då njöt jag som mest. Kanske är jag galen…men jag fullkomligen älskar att bli utmanad…det gör mig lugn.
 
När jag tog mitt förra vikariat blev jag också utmanad. Jag hamnade mitt i någonting som gjorde att jag var tvungen att använda hela min potential för att lyckas och jag njöt även denna gång…det är nu som jag har fått problem. När jag går och tänker på mitt kommande arbete, jag har ju fått lite mer insikt nu tack vare de två studiedagar som jag varit där och informerat mig, så ser jag inte någon utmaning i det. På det sätt som lärarna vill att jag ska arbeta kommer det inte att bli någon utmaning för mig. Jag kommer inte att planera lektioner i den utsträckningen och jag kommer inte heller att hålla några lektioner i den utsträckningen. Just nu känns det som om det mer eller mindre är en fråga om att bara finnas där till hands. Vis av erfarenhet vet jag dock att min blotta uppenbarelse brukar skapa en lugn atmosfär i klassrummet. Om det nu blir som jag befarar finns det ingenting kvar till mig…utmaningen är liksom klar…och jag kommer att bli rastlös. Jag är i ett enormt behov av att få använda mig av den kunskap som jag numera går och bär på. Jag vet att jag kommer att må dåligt om jag inte får använda mig av den fullt ut. För mig räcker det inte att bara möta eleverna, jag har ett enormt behov av att utmana dem och låta mig själv utmanas av dem. Det är där glädjen för mig ligger. Jag tror dock att jag inte kommer att tillåtas ha en sådan position i det arbete som jag nu har tagit och det smärtar mig EMORMT.
 
Någonstans i min enfald trodde jag att mina år av understimulans var förbi, men det verkar inte så. Nu får jag dock ta det för vad det är och istället vara tacksam för att jag trots allt har ett arbete. Som arbetsmarknaden ser ut just nu är oddsen mycket större att man som nyexad lärare får gå arbetslös än att man verkligen hittar ett jobb. Jag är alltså egentligen lyckligt lottad, även om det inte känns så just nu. Just nu känner jag mig bara orolig, rastlös och understimulerad….en känsla som jag hoppades ALDRIG mer skulle komma tillbaka. Jag är SÅ besviken på att jag skulle bli tingad att uppleva denna känsla igen…
 
Måste nog påminna mig själv att kontrollera möjligheterna för att läsa in en magisterexamen…
 
 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Spännande inledning på det nya arbetet…


Posted by Marie

Idag var det stormöte i samlingssalen. Alla lärare skulle samlas där kvart över åtta i morse, så även jag. Där inledde rektorn mötet med att tala om att han skulle byta tjänst och att han inte hade en aning om vem som eventuellt skulle efterträda honom. Därefter presenterades att ytterligare nedskärningar var att vänta under 2010, bara positivt alltså….NOT! Det är alltså bara att hoppas att jag inte "skärs bort" igen då. Det skulle ju vara en underbar inledning på min lärarkarriär, eller vad tycker ni?

Annars var dagen bra. Det var mycket information att ta till sig även idag, men tack vare arbetet jag hade innan jul känner jag till mycket av rutinerna så denna gång känns inte allting lika "nytt" som det gjorde då.

Mini och mannen har roat sig själva idag när jag var på arbetet. De besökte bland annat Barnens planet som finns i Heron City. Gissa om Mini var glad eller om hon var glad.

Just nu sitter Mini och jag i soffan i vardagsrummet och "myser". Hon ligger mot min arm och tittar på barntv medan jag bloggar. Hon vet att jag inte är så förtjust i barnprogrammen så hon har överseende med att jag "datar" …snäll tjej ;-)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Första dagen kirrad :-)


Posted by Marie

Första dagen på nya jobbet är nu kirrad. Det gick bra och det känns framför allt bra. Jag tror att jag fick ett bättre grepp om vad det är jag ska göra och vad det är som förväntas av mig. Idag träffade jag bara fritidspedagogerna, men jag kände spontant att jag kommer att gå bra ihop med dem allesammans. Hoppas att det blir så också. I morgon ska jag träffa lärarna och jag håller tummarna för att det blir ett lika positivt möte. Nu tänker jag i och för sig inte bjuda på något annat, men mina möten idag kändes spontant positiva. Det kändes inte som om det krävdes någon "insats" från min sida…hoppas att det även blir så med lärarna i morgon.

Om jag denna gång har förstått allting rätt så kommer jag att till största delen att vara i  en specifik årskurs 2 klass. Visserligen kommer jag att ha några timmar även på fritids, men det är förhållandevis få timmar som jag kommer att vistas där. I stort sett bara onsdagseftermiddagar. Dessvärre kommer jag att öppna fritids varje fredag….det blir ett äventyr må jag säga….då börjar jag 06.30!

Tanken är att jag ska vara alltifrån ett extrastöd till att jag leder lektionerna själv. Det kommer klassläraren och jag att göra upp beroende på vad som för tillfället passar bäst. Det är därför som just jag blev anställd, tanken är att det alltid ska finnas en person i klassrummet som är lärarutbildad. En bra tanke om jag får säga mitt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Två hektiska månader är nu slut


Posted by Marie

Två hektiska månader är nu slut (mitt vikariat avslutades idag) och det är inte utan att jag tycker att det känns lite sorgligt. Trots att jag fick en mycket intensiv start på min nya karriär så har jag verkligen trivts bra med mitt yrkesval.

Igår blev jag avtackad av biträdande rektor och hon sa några fina ord till mig som verkligen värmde. Idag fick jag dessutom tillfälle att själv tacka för mig hos både skolans rektor och biträdande rektor. Båda sa att jag var välkommen tillbaks vilket kändes skönt för då måste de alltså ha varit nöjda med mig.

Nu kommer jag att vara ledig i hela nitton dagar innan jag börjar att arbeta igen, min första riktiga ledighet på nästan ett och ett halvt år (jag pluggade ju i somras). Mini har inte ens sin handboll i morgon….det är alltså helledigt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Bittra lärare?


Posted by Marie

Idag kom jag på mig själv med att sucka högt. Jag nämde det för en manlig lärare. Jag menade på att när jag började att arbeta som lärare så tyckte jag att jag förvånansvärt ofta hörde min omgivning sucka och nu hade även jag börjat. Han skrattade och sa att det är kanske lätt att halka in i sådana mönster. Bara man inte blir bitter som vissa tenderar att bli fortsatte han sedan lite menande. Jag vet inte exakt vem det var han hade i åtanke eller om han menade lärare över lag men jag vet själv att jag har tänkt samma tanke ett flertal gånger genom åren och just i kombination med läraryrket….. Jag hävdade med bestämdhet att någon bitterhet inte skulle få bita tag i mig…men kände ett visst obehag efter hans ord….och bestämde mig snabbt för att humorn ska få bli ledord i min lärargärning. Humor bör ju motarbeta all form av bitterhet, inte sant?

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,