Jag köpte en jättefin skinnväska i februari på Åhlens. Efter ca 6 månaders användning gick blixtlåset sönder och som tur var hade jag sparat kvittot. Jag tyckte nämligen att väskan var förhållandevis dyr. Tack vare detta förutseende beteende kunde jag igår bara lämna in väskan och få alla mina pengar tillbaka igen.

Då uppstod av naturliga skäl ett nytt problem. Nu hade jag alltså ingen väska. Inte någon bra väska i alla fall som både skulle fungera som privat och arbetsväska. Jag tillbringade därför större delen av gårdagen med att leta efter en ny och det var inte lätt. Ingen dög för ingen var o närheten lika bra som min förra. Slutligen, efter mycket idogt letande, hängde den bara där. Det bar i den sista affären som jag tänkte gå in i och inte var det ngn väskaffär heller. Den hängde där så vackert mitt i en klädaffär, Brothers and Sisters. Nu kan jag åter organisera mig så att mitt privatliv kan möta mitt yrkesliv utan några som helst problem. I väskan har jag nästan hela mitt liv….

Nu ska vi se om vi får igång den också…

Läs även andra bloggares åsikter om iPhone 4, Smartphones, Mobiltelefoner, Apple, iPhone

H&M:s kortläsare har drabatts av kortkapare runt om i landet enligt Expressen. Själv är jag ju en trogen kund till H&M och vill inte gärna läsa om sådant här. Maxi arbetar i en bokhandel och hon har berättat för mig att varje gång media går ut med något liknande börjar deras kunderna slita och dra i kortläsaren innan de betalar. Det slits och dras så pass mycket att personalen får säga ifrån. De är rädda att kortläsaren ska gå sönder. Själv känner jag likadant, men jag kan faktiskt hejda mig.

Jag längtar tillbaka till checkarnas tid. Jag tyckte det var bekvämt och bra med check och inte behövde man oroa sig för några kortpirater heller.

Läs även andra bloggares åsikter om Kontokort, Kreditkort, Betalkort, Korläsare, Kortkapare, Butiker, Handeln, H&M

Medi arbetar i en ICA-butik och är i regel alltid på språng. Hon behöver därför sköna skor att arbeta i. De flesta har gympaskor på hennes arbete, själv har hon gått runt i ett par nötta Converse som nu har gått sönder. De nya arbetsskorna blev ett par gymnastikskor av märket Adidas. De var verkligen jättesnygga om jag får säga mitt. Funderar själv på om jag också skulle ta och köpa mig ett par.

Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsskor, Gymnastikskor, Gympadojor, Adidasskor, Adidas, Arbete,

Detta är bara hur intressant som helst: SvD, Nytt ljus över Mona Lisas leende.

Kanske är da Vinci-koden äntligen knäckt. En grupp vetenskapsmän har undersökt den italienske renässansmästaren Leonardo da Vincis verk för att – 500 år senare – förstå hur Mona Lisa kom till. (SvD)

Själv kan jag inte göra några relevanta kommentarer till artikeln, min kunskap om konstens tekniska sida är alltför begränsad. Däremot kan jag varmt rekommendera artikeln. Jag lät mig både imponeras av att Leonardo da Vinci var så briljant och att dagens forskare kan får fram så otroligt mycket kunskap genom sina undersökningar. För mig är det rent fantastiskt att man ens kan mäta ett penseldrag som gjordes för ett otal antal år sedan.

Läs även andra bloggares åsikter om Konst, Leonardo da Vinci, Mona Lisa, Mona Lisas leende, Forskning, Röntgen, Penseldrag, Vetenskap, Konsthistoriker

Jag har alltid hävdat att jag mår dåligt av att ställa om klockan till sommartid. Min kropp är liksom gjord för vintertid…och det året om. När jag säger detta brukar folk i allmänhet titta lite undrande på mig, de tycker nog att jag är en aning gnällig och att det inte ligger någon större substans i mitt uttalande.

Nu är det dock inte bara jag som har märkt av det här. Forskarna har tydligen lagt märke till samma sak: Sommartid ökar risken för hjärtinfarkt, DN.

Läs även andra bloggares åsikter om Sommartid, Vintertid, Kropp, Hälsa, Hjärtinfarkt, Forskare, DN, Karolinska Institutet

Jag fick en film från min bror för kanske ett år sedan som jag tittade på i min ensamhet. Jag visste inte vad det var för film eller vad den handlade om. Efter en förhållandevis kort stund blir jag dock HELT ställd. Jag förstår ingenting. Det tar säkert en minut innan jag börjar förstå sambandet. Det är inte ofta jag tappar fattningen så, men denna gång gjorde jag det. Jag var helt oförberedd på handlingen.

DU KAN SE FILMEN HÄR.

Natten blev förhållandevis sömnlös (igen). Denna gång var det dock en kombination av egna och andras barn som höll mig vaken. Maxi hade nämligen åkt in till Stockholm tillsammans med en väninna. De hade tänkt att sitta på någon liten kvarterskrog och ta ett glas vin och snacka lite skit. Sedan skulle de åka hem igen förhållandevis tidigt eftersom Maxi arbetar idag.

Maxi och jag hade i vår tur bestämt att Maxi skulle ringa mig när de båda vännerna åkte tillbaka hem igen från stan för att jag skulle kunna hämta upp Maxi då hon kom fram till vår station eftersom hon inte skulle få sällskap hela vägen hem. Ensamma flickor som promenerar mitt i natten är ju inte helt lyckat i dagens samhälle tyvärr. Så blev det också så när som på en liten detalj. Till samma krog hade även kommit ett gäng killar som Maxi och hennes väninna kände sedan tidigare. Problemet var att en av killarna fyllde år och de andra killarna bjöd honom generöst på allt han ville ha. Maxi och hennes vän insåg tillsammans med en av killarna i gänget att födelsedagsbarnet fått alldeles för mycket i sig lagom till Maxi och hennes väninna skulle åka hem. De tre vännerna utser i det läget sig själva som överförmyndare till födelsedagsbarnet och släpar helt sonika med sig killen till tåget. (Tågresan hade inte varit helt lyckad…).

När de närmar sig stationen som jag väntar vid ringer Maxi och frågar om jag möjligen skulle kunna köra hem det överförfriskade födelsedagsbarnet, vilket jag svarade ja till. Maxi brukar aldrig be om någonting sådant så jag förstod att det var helt uteslutet att lämna honom ensam vid stationen eller sätta honom på någon buss. Genom bara ett ögonkast på den stackars saten kunde ä'ven jag konstatera samma sak som Maxi. Inte ens bilresan var helt lyckad om jag ska vara ärlig. Killen mådde ju inte alltför bra och när han mådde som sämst så öppnade han bara dörren och lutade sig ut, trots att jag körde. (Han hade tappat all kontroll).

Det hela slutade med att jag delegerade ett visst ansvar till den överförmyndar som satt bredvid födelsedagsbarnet. Han fick helt enkelt se till att killen inte ramlade ut i farten. Till slut fick vi hem herr överförfriskad. Därefter släppte jag av två av de tre överförmyndarna och slutligen körde jag hem Maxi. Jag var hemma igen klockan 01.30. Djupt tacksam över att fördelsedagsbarnet inte var mitt. Visserligen är det en kille på 21år, men trots myndighetsåldern är det inte roligt att få hem någon i det skick som han var i…. oavsett ålder.

Läs  även andra bloggares åsikter om Sömnlöshet, Överförmyndare, Ungdomar, Fylla, Stockholm, Krogliv, Tågresa, Kollektivtrafik, Vänner, Myndig

De flesta av mina bloggvänner bloggar under blogg.se och det har jag absolut ingenting emot. Däremot är jag inte alltför förtjust i att man alltid måste fylla i ett lösenord när man kommenterar hos någon av bloggarna hos blogg.se. Ja, egentligen har jag ingenting emot lösenordet heller, bara själva utförandet (läs designen) av lösenordet som jag ska skriva in. Jag inser att det är till för att man ska slippa en massa spammeddelanden, men det borde man väl göra ändå utan att göra lösenordet näst intill oläsligt för stackare som mig som både ska tyda vad där står och skriva av det. Så här kan det se ut:

Jag har faktiskt ofta svårt att tyda texten när den både är förvrängd och dold i olika färger. Möjligen är det mitt ögonfel (jag skelar ju och troligtvis är det just detta faktum som gör det svårare för mig än för de som inte skelar) som gör det extra besvärligt för mig, men jag förstår inte riktigt poängen om jag ska vara ärlig. Kommenterar man dessutom hos flera bloggar blir man riktigt irriterad tillslut. Det ska väl vara enkelt att kommentera hos alla bloggare, det är väl inte meningen att man ska behöva tyda en massa lösenord. Om jag misslyckas i mina försöka att tyda bokstäverna (vilket sker ibland) får jag upp ytterligare ett lösenord och så får jag istället försöka att tyda det lösenordet. Idiotiskt system om jag får säga mitt.

Läs även andra bloggares åsikter om Spam, Bloggar, Kommentarer, Bloggkommentarer, Lösenord, Blogg.se

Läs även andra bloggares åsikter om Trafik, Vinterväglag, Vägar, Snöröjning, Lastbilar, Personbilar, Chaufförer, Lastbilschaufförer, Landsvägskörning,

….nu BRÄKER det ner…

Sitter just nu i en idrottshall. Mini spelar handboll. Då slår mig tanken att det förmodligen ligger en massa snö på taket. Det är alltså bara att hoppas att det inte trillar in. Det ser i och för sig betryggande ut med cementbalkar i taket!

Skriver detta inlägg för att kontrollera om det är lätt att blogga ifrån min iPhone. Det verkar ju som om det skulle kunna fungera bra.

Minis disco gick bra. Från början var hon lite reserverad men det gick snabbt över, lite för snabbt om jag får säga mitt. Resten av kvällen for hon runt som ett litet skållat troll, precis som 700 000 andra barn…okej jag överdriver en aning men många barn var det och mycket spring var det. Phu, helt klart skönt att vara hemma.

Appel iPhone

Jag kan bara konstatera att jag är djupt imponerad!

 Foto: Telia.se

Läs även andra bloggares åsikter om iPhone, Mobiltelefoner, Mobiltelefoni, Telia