Vaknar faktiskt upp till ett vinterlandskap, vilket känns riktigt bra. Det har inte varit mycket till snö denna vinter och är egentligen fortfarande inte, men det har i alla fall kommit ett par centimeter snö och det är tillräckligt mycket för att ljusa upp tillvaron lite. Jag ska till och med unna mig en promenad idag har jag tänkt. Både min kropp och själv behöver röra på sig…

Mini är mycket bättre även om hon inte är bra. Hon vaknade utan feber och hostan har börjat ge med sig även om den ännu inte är borta. Jag ser att det går åt rätt håll och det är det viktigaste. Hon kommer antagligen att få vara hemma ytterligare ett par dagar så att hon har möjlighet att få tillbaka sina krafter ordentligt.

Själv har jag inte mycket annat inplanerat än att ta hand om Mini, promenera och rätta så smått. Dessutom måste jag försöka få igång Minis matlust igen, den verkade tappas bort helt nu när hon var så dålig. Jag skyllde på den höga febern, men hon vaknade i morse och var inte alls sugen på frukost och nu har jag ingen feber att skylla på. Å andra sidan vet man ju själv hur pigg man är på att äta när man inte mår bra. Jag får försöka lirka lite, det viktigaste är att hon får i sig någonting…speciellt dricka.

Marie

Ja, så var det då lördag igen. Denna vecka har varit väldigt annorlunda på många plan, men det är ingenting som jag kan gå in på här på bloggen mer än att kontatera att det finns dimensioner i livet som man faktiskt inte vill ha erfarenhet av men samtidigt är tacksam för att man får delta i. Det låter komplicerat och det är det också, för att inte säga mycket komplicerat. Detta berör mig djupt personligen samtidigt som inte riktigt har med mig eller de mina att göra…nog så, av stor respekt för berörda parter måste jag lämna ämnet ifråga. 

I övrigt har jag arbetat som vanligt måndag-onsdag. I torsdags gick jag tillsammans med ytterligare två utvalda på skolan en Unikum-kurs.  Unikum är en webbtjänst som vår kommun har anslutit sig till och nu i vår kopplas vår skola på och då gäller det att några nyckelpersoner på skolan vet hur webbtjänsten fungerar. Vår roll blir att hjälpa övrig personal på skolan när de i sin tur ska börja använda tjänsten. Unikum själva sammanfattar sin tjänst så här:

Smidigt med mål, planer och blogg på webben – med Sveriges största e-tjänst för IUP, Individuella Utvecklingsplaner.

Kursen var bra, mycket innehållsrik och informativ. Själva webbtjänsten var dessutom extremt logiskt uppbyggd så det borde inte vara några som helst problem för oss att använda oss av den.

Mini blev tyvärr sjuk i onsdags men eftersom hon mest hade hosta fick hon börja dagen tillsammans med sin mormor och morfar för att sedan göra ett halvtids sidbyte och avsluta den hon sin farmor och farfar. På onsdagskvällen fick hos dessvärre hög feber så maken var hemma med henne under torsdagen medan jag gick på kurs. Under gårdagen var jag hemma  med henne. Hon har tyvärr ganska hög feber (ligger mellan 38,5 och 39 grader) och så har hon en förskräcklig hosta. Mini säger själv att hon har ont i halsen, men den ser inte speciellt ansatt ut när man tittar i den. Dessutom snyter hon sig mer eller mindre oavbrutet. Hon har fått en riktigt kraftig förkylning helt  enkelt. Det som är och alltid har varit jobbigt när hon är ordentligt förkyld är ju hennes hosta. Det är någon blandning av infektionsastma och krupp och VÄLDIGT svårbehandlad. Igår klädde jag faktiskt på henne ytterkläderna och så fick hon gå ut en stund. Min förhoppning var att kruppen skulle ge sig något så det "bara" var astman vi var tvugna att tampas med och jag lyckades till viss del. Hostan blev mycket bättre även om den inte försvann.

Denna dag kommer alltså att tillägnas Minisjuklingar och så ska jag försöka hinna med att städa lite. Veckostädningen blev ju uppskjuten till förmån för de lite viktigare  sjuksköterskeuppgifterna. 

Marie

Idag ska vi göra det årliga konststycket att fira två födelsedagsbarn på samma dag. Den ena är makens kusin som fyller 50 år och den andra är brorsans fru som fyller 37 år. Vi har olika metoder för hur detta dubbelfirande ska gå till med tanke på att de båda (varje år) envisas med att vilja bli firade exakt samma klockslag (dock helt ovetandes om hur den andra planerar). Ibland delar maken och jag på oss och åker till en varsit födelsedagsbarn och ibland firar vi först den ena för att sedan åka över till den andra och upprepa proceduren. I år åker vi tillsammans. Fyller man 50 måste man naturligtvis bli uppvaktad av hela familjen. Denna gång börjar vi med 50-årsbarnet. Detta innebär i sin tur att vi kommer fira brorsans fru efter det att alla hennes gäster har gått, men jag har redan ansökt om dispens och också fått den godkänd.

Marie

och jag har ännu inte hamnat i duschen… Inledningen på nya året är verkligen slött..

Mini och Maxi bakade morotskaka det sista de gjorde igår kväll….

….och det verkar därmed som om mina slapparambitioner nu är över…!

Jaha, mina slapparambitioner har ännu inte misslyckats. Gårdagen blev i stort sett lika slapp som dagen innan. Jag satt visserligen en liten stund och arbetade vid datorn, men det var så roligt att det inte riktigt räknas. Mini lekte med sin kompis hela dagen så jag kunde även igår fnula på med det som jag själv ville. 

Idag blir det dock lite mer allvar. Idag SKA jag till jobbet och vattna blommorna. Dessutom hoppas jag att Minis fritids är öppet så att vi kan åka förbi även där och plocka upp lite saker. Ikväll har Mini dessutom konståkningsträning igen, både ett ispass och sedan fysträning efteråt. Dessutom måste jag börja planera nyår lite mer seriöst eftersom vi kommer att ha gäster. Jag har liksom skjutit på nyår i mina tankar men hur jag än skjuter så gissar jag att det kommer att bli nyår vare sig jag vill eller inte på lördag. 

Marie

Så har jag vaknat upp igen efter att ha haft en riktig slappardag under gårdagen. Visserligen förpassade jag alla tomtarna tillbaka till de dunkla vråna igen, men annars blev inte mycket gjort. Maxi kom förbi en sväng på morgonen och åt frukost med mig och Mini. Hon hade varit och besiktigat sin bil och firade att den gått igenom med att äta frukost här. Maken jobbade hela dagen och Mini lekte med en kompis. Jag kunde alltså fnula runt här bäst jag ville och det gjorde jag också. Mycket av tiden gick faktiskt åt till att inte göra någonting…alls.

Nu när tomtarna är förpassade är det bara julgranen och advenstljusstakarna kvar och det riktigt kliar i fingrarna på mig att förpassa dem också, men de får väl bli kvar tills Knutte kommer förbi. Någon ordning måste det väl ändå vara. Lika roligt och mysigt som jag tycker att det är att plocka fram hela julkittet lika skönt är det att plocka bort allting igen. Det blir för plottrigt med alla julsaker framme. Jag tröttnar helt enkelt för att jag tycker det ser stökigt ut. När jag sätter fram allting tycker jag att samma plotter skapar julmys….det är märkligt hur olika man kan se på det med ett par veckors mellanrum.

Idag är inte heller någonting inbokat. Jag ska eventuellt ta en sväng förbi jobbet och se till att blommorna får sig något till livs, annars blir nog dagen ungefär lika fartig som igår. Inte mig emot måste jag nog säga. Jag lovade ju mig själv att tyngdpunkten denna ledighet skulle ligga på just avkoppling och jag tycker nog att jag lyckats ganska bra hittills.

Marie