Det var ljuvligt väder och backen var full av en massa skolungdomar. Det verkade nästan som om fritidspersonalen hade ngn form av skidskola med dem…
När Mini tröttnat på skidorna åkte hon svävaren istället 
Jaha, så har jag lyckats att bli förkyld. Egentligen blev jag förkyld redan i torsdags då min röst började bli märkligt hes. I fredags protesterade eleverna och ville att jag skulle försöka undervisa dem tyst (mkt omtänksamt måste jag säga). I lördags hade jag i stort sett ingen röst kvar när vi kom fram till Ramsele, men sedan blev rösten bättre. Dessvärre har jag fortfarande ont i halsen ( mestadels på nätterna) och i natt höll jag på att hosta lungorna ur mig. Dessutom undrar jag om inte snuvan börjar komma smygande. Idag känns det som om förkylningen har brutit ut på riktigt, men då undrar jag vad det är den har håll på med sedan i torsdags!? Brukar inte förkylningar FÖRSVINNA efter ngn dryg vecka!!!??? De brukar väl inte småjäklas för att sedan bryta ut på allvar efter en vecka? Det här är nog den konstigaste förkylning jag någonsin har haft. Hoppas bara att det var denna Mini hade veckan innan så att hon inte får detta jobbiga och smygande elände!
Idag är det i alla fall tänkt att jag ska kurera mig med lite alvedon och så ska vi åka slalom igen. Mini tycker att det är alldeles fantastiskt roligt. Hon börjar bli riktigt duktig nu och åker numera helt själv. Gårdagen tillbringades bland annat på skridskobanan, i affären och så promenerade vi. Mini åkte dessutom långfärdsskidor. Ja, vi har det fantastisk skönt och avkopplande. Hade det inte varit för det illa valda tillfället att bli förkyld på så hade allt varit perfekt.
Marie
Det är inte ens svårt att göra av med pengar på en så liten ort som Ramsele… Det måste vara en gåva jag har 
Med betoning på sport
Och betoning på vackra vyer
Och hundar i vinterkläder
Äntligen är det sportlov. Det ska bli jätteskönt med ett avbrott från vardagen. När man är ledig är det lättare att leva en stund i en liten ”idyll” och om inte annat låtsas att allting bara är bra och inga bekymmer finns i världen. Åtminstone kan jag det. Kanske är det för att allt roligt inte behöver trängas med alla måsten. Kanske är det också för att jag då tillåter mig en slags selektiv syn och hörsel där jag helt enkelt inte tar in sådant som åt det jobbigare hållet. Försöker också stänga av mina tankar (ngt som inte är fullt utvecklat ännu) och bara tänka på det som är trevlig. Jag lurar mig själv helt enkelt för att få en veckas välbehövlig paus från verkligheten. Låter kanske märkligt men det är mitt sätt att orka så mycket som jag alltid orkar…och jag är oftast det som alltid orkar. Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan hur jag orkar med allt jag både gör och tar i.
I år är vi (liksom förra året) lediga både min man och jag vilket innebär att vi ska försöka utnyttja veckan till sportiga aktiviteter tillsammans. På schemat står skidåkning, skridskoåkning och pulkaåkning. Däremellan tänker jag mig lite shopping, allmänt samkväm och goda middagar.
Marie
Nu är det bara den här veckan kvar sedan är det sportlov! Det ska bli jätteskönt att vara ledig ett tag. I år blir det lite annorlunda eftersom våra utvecklingssamtal ligger i ganska snar anslutning till sportlovet. Det innebär att jag just nu är inne i en intensiv arbetsperiod för att förbereda alla samtal. Därefter blir det mer eller mindre stiltje i en vecka för att sedan sätta full fart igen med själva samtalen. Det känns liksom som om jobbet dras ut på och blir onödigt långt…jag är lite osäker på om jag gillar upplägget eller inte. För utvärdera det hela till nästa år….
För att prata om något trevligt så var maken och jag på utvecklingssamtal idag med Mini och det gick jättebra (vilket det borde om man bara går i tvåan). Nu måste jag skryta lite också, stolt mamma som jag är. Mini hade gjort jättebra ifrån sig på PRIM-provet (ett matematikprov som alla årskurs 2:or har). Hon hade bara ett poängavdrag på hela provet. Hon fick mycket, mycket beröm av sin fröken. Det var väldigt roligt tyckte jag. Nu pratar vi mycket matematik Mini och jag eftersom det roar oss båda, men då det mest har varit under lekfulla former har jag ändå varit osäker på vad det hela skulle kunna ge i dagsläget. Att det däremot lönar sig på längre sikt är jag naturligtvis medveten om. Ofta vill hon prata om och öva på sådant som de inte gör i skolan och det var kanske detta som oroade mig något. Att hon inte övar så mycket på det hon ska utan istället engagerar sig i det hon tycker verkar roligare… Multiplikationstabellen är bland annat ett exempel på sådant som hon tycker är roligt…
Dagen avslutades med en lugn kväll. Mini och jag såg familjen Annorlunda, Minis absoluta favoritprogram. Detta är den kvällen i veckan då vi fuskar lite med sovtiden till förmån för favoritprogrammet. Nu påminner jag aldrig själv Mini om att programmet är, jag vill hellre att hon kommer i säng i tid, men kommer hon på det själv som hon gjord ikväll då tittar vi faktiskt på det…
Nej nu ska jag också gå och knyta mig. Inte för att jag tycker att jag blir så mycket piggare av att lägga mig tidig, men jag tänker att ngn nytta ska det väl ändå göra. Är lite spänd inför den begravning som vi ska gå på gå onsdag….kanske är det sådana saker som just nu suger energin ur mig….
Marie
Idag har vi varit runt och tittat på bilar. Jag hittade både en och två som jag mycket väl kunde tänka mig, men jag vill helst inte bestämma mig när jag står där och är alldeles exalterad över en bil. Jag föredrar att bestämma mig när jag kommer hem och har fått lite mer distans till objektet ifråga. Nu har har jag fått distans och bilen kommer inte att köpas…. Så kan det gå
Däremot funderar jag faktiskt på det där med konsumentleasing som WV erbjuder. Det blir eventuellt en ny tur i morgon och titt på lite fler bilar…. Jag måste informera mig om vad konsumentleasing är för något och om det kan vara något för mig….jag tror faktiskt att vi skulle kunna fungera ihop, i alla fall känns det så nu….
Marie
Ibland när det inte känns alltför bra är det svårt att vara som vanligt, men jag känner att jag måste försöka "tvinga" mig själv att vara som "vanligt" och jag tänker att jag kan börja med det här blogginlägget. Jag tänker att det "vanliga" ska få mig må bättre.
Vad är det då som har hänt i mitt liv som har skakat om mig så. Jo, lite kortfattat kan man säga att jag har fått ta del av livets största orättvisa, någon alldeles för oskyldig har tagits av daga alldeles för tidigt och det var dessutom någon som stod lilla Mini mycket, mycket nära. Mer än så det vill jag inte skriva här på bloggen. Därför återgår jag till det mer vardagliga.
På jobbet är allting (tack och lov) som vanligt. Dagarna går åt till att planera, undervisa och lösa problem. Troligtvis ganska vanliga sysselsättningar i alla lärares vardag skulle jag tro. Idag hade vi PUG – pedagogiska utvecklingsgrupp och det var många intressanta diskussioner. Vi diskuterade alltifrån hemsidan via bevilja ledigheter till implementeringen. I morgon får vi några forskare till skolan som ska bedriva ngt forskningsprojekt i matematk, ett projekt som jag och några av skolans andra matematiklärare kommer att ingå i. Förhoppningsvis kommer det att bli både intressant och utvecklande för oss som deltar.
I morgon ska jag börja förbereda ämnesutvärderingar och även utvecklingssamtalen som vi kommer att ha framåt v. 10-11. Det känns som vanligt som om ett hästjobb ska göras, men när man väl börjar brukar det flyta på ganska bra och vips är det hela över. Nu har jag ganska lite lektioner i morgon, så jag hoppas att jag får ganska mycket gjort bara under morgondagen.
Marie
Vaknar faktiskt upp till ett vinterlandskap, vilket känns riktigt bra. Det har inte varit mycket till snö denna vinter och är egentligen fortfarande inte, men det har i alla fall kommit ett par centimeter snö och det är tillräckligt mycket för att ljusa upp tillvaron lite. Jag ska till och med unna mig en promenad idag har jag tänkt. Både min kropp och själv behöver röra på sig…
Mini är mycket bättre även om hon inte är bra. Hon vaknade utan feber och hostan har börjat ge med sig även om den ännu inte är borta. Jag ser att det går åt rätt håll och det är det viktigaste. Hon kommer antagligen att få vara hemma ytterligare ett par dagar så att hon har möjlighet att få tillbaka sina krafter ordentligt.
Själv har jag inte mycket annat inplanerat än att ta hand om Mini, promenera och rätta så smått. Dessutom måste jag försöka få igång Minis matlust igen, den verkade tappas bort helt nu när hon var så dålig. Jag skyllde på den höga febern, men hon vaknade i morse och var inte alls sugen på frukost och nu har jag ingen feber att skylla på. Å andra sidan vet man ju själv hur pigg man är på att äta när man inte mår bra. Jag får försöka lirka lite, det viktigaste är att hon får i sig någonting…speciellt dricka.
Marie
Ja, så var det då lördag igen. Denna vecka har varit väldigt annorlunda på många plan, men det är ingenting som jag kan gå in på här på bloggen mer än att kontatera att det finns dimensioner i livet som man faktiskt inte vill ha erfarenhet av men samtidigt är tacksam för att man får delta i. Det låter komplicerat och det är det också, för att inte säga mycket komplicerat. Detta berör mig djupt personligen samtidigt som inte riktigt har med mig eller de mina att göra…nog så, av stor respekt för berörda parter måste jag lämna ämnet ifråga.
I övrigt har jag arbetat som vanligt måndag-onsdag. I torsdags gick jag tillsammans med ytterligare två utvalda på skolan en Unikum-kurs. Unikum är en webbtjänst som vår kommun har anslutit sig till och nu i vår kopplas vår skola på och då gäller det att några nyckelpersoner på skolan vet hur webbtjänsten fungerar. Vår roll blir att hjälpa övrig personal på skolan när de i sin tur ska börja använda tjänsten. Unikum själva sammanfattar sin tjänst så här:
Kursen var bra, mycket innehållsrik och informativ. Själva webbtjänsten var dessutom extremt logiskt uppbyggd så det borde inte vara några som helst problem för oss att använda oss av den.
Mini blev tyvärr sjuk i onsdags men eftersom hon mest hade hosta fick hon börja dagen tillsammans med sin mormor och morfar för att sedan göra ett halvtids sidbyte och avsluta den hon sin farmor och farfar. På onsdagskvällen fick hos dessvärre hög feber så maken var hemma med henne under torsdagen medan jag gick på kurs. Under gårdagen var jag hemma med henne. Hon har tyvärr ganska hög feber (ligger mellan 38,5 och 39 grader) och så har hon en förskräcklig hosta. Mini säger själv att hon har ont i halsen, men den ser inte speciellt ansatt ut när man tittar i den. Dessutom snyter hon sig mer eller mindre oavbrutet. Hon har fått en riktigt kraftig förkylning helt enkelt. Det som är och alltid har varit jobbigt när hon är ordentligt förkyld är ju hennes hosta. Det är någon blandning av infektionsastma och krupp och VÄLDIGT svårbehandlad. Igår klädde jag faktiskt på henne ytterkläderna och så fick hon gå ut en stund. Min förhoppning var att kruppen skulle ge sig något så det "bara" var astman vi var tvugna att tampas med och jag lyckades till viss del. Hostan blev mycket bättre även om den inte försvann.
Denna dag kommer alltså att tillägnas Minisjuklingar och så ska jag försöka hinna med att städa lite. Veckostädningen blev ju uppskjuten till förmån för de lite viktigare sjuksköterskeuppgifterna.
Marie
Veckan var intensiv, bland annat på grund av otaliga möten, men annars tyckte jag att det löpte på bra. Inom NO:n har jag startat upp ett nytt arbete som handlar om människokroppen. Jag har inför detta arbete skrivit en Lpp som jag ska följa och har snart finslipat färdigt med den bedömningsmatris som jag tänker använda mig av när jag gör min bedömning av eleverna. Jag har även funderingar att skapa en självutvärdering till eleverna utifrån matrisen, dock omskriven så att det blir enklare för eleverna att både förstå och läsa. När det gäller matematiken flyter allt på som det ska. Vi arbetar som jag berättat tidigare med multiplikation och för tillfället är det tabellträningen som det är hårdkörning på.
Helgen inleddes med Minis konståkningsträning. Klockan tio i 9 var vi i ishuset och förfrös oss. Mini har blivit väldigt duktig på att åka skridskor. Man märker stora framsteg från pass till pass för tillfället och det är naturligtvis stimulerande för Mini.
Resterande dag har inte reserverats för någonting alls. Jag ska tvätta och plocka lite och köpa en födelsedagspresent eftersom Mini ska på pyjamasparty i eftermiddag, i övrigt lär det nog inte bli så mycket mer.
Marie
Så var vi då plötsligt framme vid sista dagen på en lång ledighet. I alla fall det som borde känts som en lång ledighet, men plötsligt tog den bara slut och det långa kändes plötsligt kort. Hur som helst så har jag och familjen haft en skön ledighet. Denna helg har till viss del gått åt till jobb. Jag har arbetat med sådant som jag hade tänkt portionera ut under hela ledigheten, men som jag sköt upp till sista stund. Nu är jag i alla fall klar med veckans läxor och det multiplikationsprov som jag ska börja med under några veckor framöver. Innan denna termin är över är ambitionen att alla mina 52 elever ska kunna tabell 0-10 utantill. Kanske inte ett helt realistiskt mål, men övervägande ska i alla fall kunna det.
Vidare har jag gjort en LPP (lokal pedagogisk planering) på nästa arbetsområde i Biologi och som handlar om kropp och hälsa. Det tog mig några timmar men nu är den i alla fall klar och jag blev nöjd med den.
Nu har vi inte bara varit ambitiösa denna helg. Igår hade jag ett avbrott för IKEA besök med Medi, medan maken och Mini åkte skidor. Idag var dessutom maken, jag, Medi och Mini i pulkabacken.
Fördelen med att blanda in lite jobb i ledigheten så här på slutet av den är att man mentalt börjar förbereda vad som komma skall. Det känns faktiskt inte alltför svårt att gå upp i morgon för att gå till jobbet, jag känner mig helt förberedd. Dessutom börjar vi ju med en mjukstart i och med att eleverna inte börjar förrän på tisdag.
Marie
Idag ska vi göra det årliga konststycket att fira två födelsedagsbarn på samma dag. Den ena är makens kusin som fyller 50 år och den andra är brorsans fru som fyller 37 år. Vi har olika metoder för hur detta dubbelfirande ska gå till med tanke på att de båda (varje år) envisas med att vilja bli firade exakt samma klockslag (dock helt ovetandes om hur den andra planerar). Ibland delar maken och jag på oss och åker till en varsit födelsedagsbarn och ibland firar vi först den ena för att sedan åka över till den andra och upprepa proceduren. I år åker vi tillsammans. Fyller man 50 måste man naturligtvis bli uppvaktad av hela familjen. Denna gång börjar vi med 50-årsbarnet. Detta innebär i sin tur att vi kommer fira brorsans fru efter det att alla hennes gäster har gått, men jag har redan ansökt om dispens och också fått den godkänd.
Marie
För både hundar och mattar…
och jag har ännu inte hamnat i duschen… Inledningen på nya året är verkligen slött..
Senaste kommentarer