Ett vinterlandskap…

Vaknar faktiskt upp till ett vinterlandskap, vilket känns riktigt bra. Det har inte varit mycket till snö denna vinter och är egentligen fortfarande inte, men det har i alla fall kommit ett par centimeter snö och det är tillräckligt mycket för att ljusa upp tillvaron lite. Jag ska till och med unna mig en promenad idag har jag tänkt. Både min kropp och själv behöver röra på sig…

Mini är mycket bättre även om hon inte är bra. Hon vaknade utan feber och hostan har börjat ge med sig även om den ännu inte är borta. Jag ser att det går åt rätt håll och det är det viktigaste. Hon kommer antagligen att få vara hemma ytterligare ett par dagar så att hon har möjlighet att få tillbaka sina krafter ordentligt.

Själv har jag inte mycket annat inplanerat än att ta hand om Mini, promenera och rätta så smått. Dessutom måste jag försöka få igång Minis matlust igen, den verkade tappas bort helt nu när hon var så dålig. Jag skyllde på den höga febern, men hon vaknade i morse och var inte alls sugen på frukost och nu har jag ingen feber att skylla på. Å andra sidan vet man ju själv hur pigg man är på att äta när man inte mår bra. Jag får försöka lirka lite, det viktigaste är att hon får i sig någonting…speciellt dricka.

Marie


Lördagsmorgon och Miniförkylning…

Ja, så var det då lördag igen. Denna vecka har varit väldigt annorlunda på många plan, men det är ingenting som jag kan gå in på här på bloggen mer än att kontatera att det finns dimensioner i livet som man faktiskt inte vill ha erfarenhet av men samtidigt är tacksam för att man får delta i. Det låter komplicerat och det är det också, för att inte säga mycket komplicerat. Detta berör mig djupt personligen samtidigt som inte riktigt har med mig eller de mina att göra…nog så, av stor respekt för berörda parter måste jag lämna ämnet ifråga. 

I övrigt har jag arbetat som vanligt måndag-onsdag. I torsdags gick jag tillsammans med ytterligare två utvalda på skolan en Unikum-kurs.  Unikum är en webbtjänst som vår kommun har anslutit sig till och nu i vår kopplas vår skola på och då gäller det att några nyckelpersoner på skolan vet hur webbtjänsten fungerar. Vår roll blir att hjälpa övrig personal på skolan när de i sin tur ska börja använda tjänsten. Unikum själva sammanfattar sin tjänst så här:

 

Smidigt med mål, planer och blogg på webben – med Sveriges största e-tjänst för IUP, Individuella Utvecklingsplaner.


Kursen var bra, mycket innehållsrik och informativ. Själva webbtjänsten var dessutom extremt logiskt uppbyggd så det borde inte vara några som helst problem för oss att använda oss av den.

Mini blev tyvärr sjuk i onsdags men eftersom hon mest hade hosta fick hon börja dagen tillsammans med sin mormor och morfar för att sedan göra ett halvtids sidbyte och avsluta den hon sin farmor och farfar. På onsdagskvällen fick hos dessvärre hög feber så maken var hemma med henne under torsdagen medan jag gick på kurs. Under gårdagen var jag hemma  med henne. Hon har tyvärr ganska hög feber (ligger mellan 38,5 och 39 grader) och så har hon en förskräcklig hosta. Mini säger själv att hon har ont i halsen, men den ser inte speciellt ansatt ut när man tittar i den. Dessutom snyter hon sig mer eller mindre oavbrutet. Hon har fått en riktigt kraftig förkylning helt  enkelt. Det som är och alltid har varit jobbigt när hon är ordentligt förkyld är ju hennes hosta. Det är någon blandning av infektionsastma och krupp och VÄLDIGT svårbehandlad. Igår klädde jag faktiskt på henne ytterkläderna och så fick hon gå ut en stund. Min förhoppning var att kruppen skulle ge sig något så det "bara" var astman vi var tvugna att tampas med och jag lyckades till viss del. Hostan blev mycket bättre även om den inte försvann.

Denna dag kommer alltså att tillägnas Minisjuklingar och så ska jag försöka hinna med att städa lite. Veckostädningen blev ju uppskjuten till förmån för de lite viktigare  sjuksköterskeuppgifterna. 

Marie


Terminens första vecka är avklarad :-)

Veckan var intensiv, bland annat på grund av otaliga möten, men annars tyckte jag att det löpte på bra. Inom NO:n har jag startat upp ett nytt arbete som handlar om människokroppen. Jag har inför detta arbete skrivit en Lpp som jag ska följa och har snart finslipat färdigt med den bedömningsmatris som jag tänker använda mig av när jag gör min bedömning av eleverna. Jag har även funderingar att skapa en självutvärdering till eleverna utifrån matrisen, dock omskriven så att det blir enklare för eleverna att både förstå och läsa. När det gäller matematiken flyter allt på som det ska. Vi arbetar som jag berättat tidigare med multiplikation och för tillfället är det tabellträningen som det är hårdkörning på. 

Helgen inleddes med Minis konståkningsträning. Klockan tio i 9 var vi i ishuset  och förfrös oss. ;-) Mini har blivit väldigt duktig på att åka skridskor. Man märker stora framsteg från pass till pass för tillfället och det är naturligtvis stimulerande för Mini. 

Resterande dag har inte reserverats för någonting alls. Jag ska tvätta och plocka lite och köpa en födelsedagspresent eftersom Mini ska på pyjamasparty i eftermiddag, i övrigt lär det nog inte bli så mycket mer.

Marie

 


Sista dagen på en lång ledighet…

 

Så var vi då plötsligt framme vid sista dagen på en lång ledighet. I alla fall det som borde känts som en lång ledighet, men plötsligt tog den bara slut och det långa kändes plötsligt kort. Hur som helst så har jag och familjen haft en skön ledighet. Denna helg har till viss del gått åt till jobb. Jag har arbetat med sådant som jag hade tänkt portionera ut under hela ledigheten, men som jag sköt upp till sista stund. Nu är jag i alla fall klar med veckans läxor och det multiplikationsprov som jag ska börja med under några veckor framöver. Innan denna termin är över är ambitionen att alla mina 52 elever ska kunna tabell 0-10 utantill. Kanske inte ett helt realistiskt mål, men övervägande ska i alla fall kunna det. 

Vidare har jag gjort en LPP (lokal pedagogisk planering) på nästa arbetsområde i Biologi och som handlar om kropp och hälsa. Det tog mig några timmar men nu är den i alla fall klar och jag blev nöjd med den. 

Nu har vi inte bara varit ambitiösa denna helg. Igår hade jag ett avbrott för IKEA besök med Medi, medan maken och Mini åkte skidor. Idag var dessutom maken, jag, Medi och Mini i pulkabacken. 

Fördelen med att blanda in lite jobb i ledigheten så här på slutet av den är att man mentalt börjar förbereda vad som komma skall. Det känns faktiskt inte alltför svårt att gå upp i morgon för att gå till jobbet, jag känner mig helt förberedd. Dessutom börjar vi ju med en mjukstart i och med att eleverna inte börjar förrän på tisdag.

Marie


50- och 37- årsfirande

Idag ska vi göra det årliga konststycket att fira två födelsedagsbarn på samma dag. Den ena är makens kusin som fyller 50 år och den andra är brorsans fru som fyller 37 år. Vi har olika metoder för hur detta dubbelfirande ska gå till med tanke på att de båda (varje år) envisas med att vilja bli firade exakt samma klockslag (dock helt ovetandes om hur den andra planerar). Ibland delar maken och jag på oss och åker till en varsit födelsedagsbarn och ibland firar vi först den ena för att sedan åka över till den andra och upprepa proceduren. I år åker vi tillsammans. Fyller man 50 måste man naturligtvis bli uppvaktad av hela familjen. Denna gång börjar vi med 50-årsbarnet. Detta innebär i sin tur att vi kommer fira brorsans fru efter det att alla hennes gäster har gått, men jag har redan ansökt om dispens och också fått den godkänd. ;-)

Marie


2012 – 01 – 01

Så var det då äntligen 2012 och jag vaknar upp detta nya år tillsammans med ett vackert frostnupet landskap.

20120101-100752.jpg

Gårdagen blev mycket lyckad. Vi firade övergången till det nya året tillsammans med mina föräldrar och min bror och hans familj. Kvällen bestod till största delen av mat och diverse tilltugg (som sig bör) samt mycket prat och många glada skratt. Barnen gjorde charader för oss och vi vuxna fick gissa och tävla mot varandra. Dessutom hade vi kreativ verkstad i köket där det skapades snöflingor på löpande band. :-)

20120101-100834.jpg

Jag fick vackra nyårsbuketter när mina gäster kom…

20120101-100844.jpg

….som gjorde sig fint på nyårsbordet.

20120101-100855.jpg

Efter lite kompromissande med gästerna, framför allt den yngre delen. Bestod nyårsmiddagen av räktoast, oxfilé och potatisgratäng med antingen bearnaisesås eller rödvinssås. Efterrätten bestod av en Fyriskaka (äppelsockerkaka) med vaniljsås för oss vuxna och av chokladpudding för de små.

Mini fick till sin stora förtjusning vara uppe ända till klockan 00.00 i år och stor med stora glittrande ögon och tittade på alla fyrverkerier. Från våra övervåning ser vi ut över nästan hela området vilket innebär att vi varje nyår får se ett skådespel utan dess like. Vattenfestivalen kan slänga sig i väggen. ;-)

20120101-100911.jpg


Nyårsplaner…

Eftersom julen kändes förhållandevis intensiv bestämde jag mig för att nyår skulle hålla en lägre profil i år. Nu verkar det inte bli så utan vi kommer att vara mellan 9-13 stycken som firar tillsammans här hemma . Därmed inte sagt att det skulle vara otrevligt på något sätt, snarare tvärt om. Däremot blir det betydligt mer att stöka runt med när det gäller planering, handlande och framför allt lagande av mat. Det som är viktigast just nu är att jag bestämmer mig för vad jag vill bjuda på och i år verkar det av någon underlig anledning vara ovanligt svårt… Lider tillfälligtvis av välfärdsproblemet beslutsångest.

Dagen kommer att tillägnas en viss uppfräschning av golv samt som sagt diverse inköp till morgondagen. Funderar starkt på blini och löjrom till förrätt, oxfilé med potatisgratäng till huvudrätt och någon trevlig äppelkaka med vaniljsås till efterrätt och naturligtvis lite olika sorters ostar och kex… jaja, vi får se vad mina smaklökar bestämmer sig för när de är färdiga. ;-)

Marie

 


Torsdag och fortfarande slappt…

Jaha, mina slapparambitioner har ännu inte misslyckats. :-) Gårdagen blev i stort sett lika slapp som dagen innan. Jag satt visserligen en liten stund och arbetade vid datorn, men det var så roligt att det inte riktigt räknas. Mini lekte med sin kompis hela dagen så jag kunde även igår fnula på med det som jag själv ville. 

Idag blir det dock lite mer allvar. ;-) Idag SKA jag till jobbet och vattna blommorna. Dessutom hoppas jag att Minis fritids är öppet så att vi kan åka förbi även där och plocka upp lite saker. Ikväll har Mini dessutom konståkningsträning igen, både ett ispass och sedan fysträning efteråt. Dessutom måste jag börja planera nyår lite mer seriöst eftersom vi kommer att ha gäster. Jag har liksom skjutit på nyår i mina tankar men hur jag än skjuter så gissar jag att det kommer att bli nyår vare sig jag vill eller inte på lördag. 

Marie


Julstök och Knutte…

Så har jag vaknat upp igen efter att ha haft en riktig slappardag under gårdagen. Visserligen förpassade jag alla tomtarna tillbaka till de dunkla vråna igen, men annars blev inte mycket gjort. Maxi kom förbi en sväng på morgonen och åt frukost med mig och Mini. Hon hade varit och besiktigat sin bil och firade att den gått igenom med att äta frukost här. Maken jobbade hela dagen och Mini lekte med en kompis. Jag kunde alltså fnula runt här bäst jag ville och det gjorde jag också. Mycket av tiden gick faktiskt åt till att inte göra någonting…alls. :-)

Nu när tomtarna är förpassade är det bara julgranen och advenstljusstakarna kvar och det riktigt kliar i fingrarna på mig att förpassa dem också, men de får väl bli kvar tills Knutte kommer förbi. Någon ordning måste det väl ändå vara. ;-) Lika roligt och mysigt som jag tycker att det är att plocka fram hela julkittet lika skönt är det att plocka bort allting igen. Det blir för plottrigt med alla julsaker framme. Jag tröttnar helt enkelt för att jag tycker det ser stökigt ut. När jag sätter fram allting tycker jag att samma plotter skapar julmys….det är märkligt hur olika man kan se på det med ett par veckors mellanrum.

Idag är inte heller någonting inbokat. Jag ska eventuellt ta en sväng förbi jobbet och se till att blommorna får sig något till livs, annars blir nog dagen ungefär lika fartig som igår. Inte mig emot måste jag nog säga. Jag lovade ju mig själv att tyngdpunkten denna ledighet skulle ligga på just avkoppling och jag tycker nog att jag lyckats ganska bra hittills. :-)

Marie


Dagmar kom förbi och levde rövare…

Dagmar kom förbi i natt och levde rövare mestadelen av tiden, så det gick inte att sova. Jag var uppe ett par svängar för att kontrollera om huset verkade intakt. Ja, det dundrade, knäppte och brakade så pass att jag inte var helt säker på att allting skulle bli kvar efter Dagmars besök. Klockan 03.00 konstaterade jag att vår påse med pantburkar, som stod bredvid grovköksingången, flög runt ute på vägen och ca 15 burkar hade rymt. Det var ett väldigt skramlande där ute när burkarna rullade mot asfalten. Snälle maken klädde på sig och gick ut på burkjakt och det med stor framgång. ;-)

Maken och jag sover normalt på övervåningen, men eftersom det lät som om Dagmar skulle slita bort hela övervåningen i ett enda svep gick det verkligen inte att sova där. I alla fall kunde inte jag göra det. Jag låg verkligen vaken i timmar med förhoppningen att snart somnar jag nog. Jag hade dessutom min egen livliga fantasi emot mig. Jag låg där och fantiserade om vilket träd som först skulle ramla in i huset och hur omfattande skadorna skulle bli. Det hela slutade med att jag gick ner till Mini och lade mig skavfötters med henne, där var oljudet inte ens hälften så kraftigt. Dessutom kändes det som om jag hade mer kontroll över henne där, om det nu skulle komma något träd inbrakandes i huset. Vad jag nu skulle kunna vara för hjälp i den situationen, oskyldigt sovandes i en säng… Det kändes i alla fall bättre, jag somnade ju tillslut. Jag tror att det var lejonhonan i mig som hade behov av att beskydda sitt barn mot hotande fara som plötsligt väcktes i mig i skuggan av Dagmar.

Nu har det mesta av stormen bedarrat och det verkar som om mina grannar fortfarande bor kvar på samma ställe… ;-)

Dock funderar jag på varför stormar ofta verkar få  kvinnonamn?

Marie


Juldagen och eftertanken…

Så var det värst röjet över (om man nu kan säga så men eftersom det är min blogg så kan jag naturligtvis säga ungefär det jag vill;-)). All stress och hets innan julafton och all strävan efter att göra den så perfekt som möjligt för i första hand mina barn är nu över och som alla andra år tror jag att de flesta var nöjda, åtminstone verkade det så. Själv känner jag att jag kommer att ta mig en riktig funderare beträffande julen nästa år. Mina värderingar är på väg att förskjutas och dessutom på ett oåterkallerligt sätt, men det är väl lika bra jag från början.

Maxi och jag var ju ute härom dagen och for runt efter de absolut sista julklapparna. Julklappar till personer som visserligen är viktiga i mitt liv, men som är otroligt svåra att köpa julklappar till. Plötsligt stod det klart för mig att jag egentligen ägnat timmar och åter timmar med att försöka hitta julklappar till personer som absolut inte behöver någonting, absolut ingenting alls. Jag lägger alltså ner mängder av energi, tid och pengar på att köpa klappar som ingen har önskat sig och som de i värsta fall kanske inte ens vill ha. Vi pratar alltså om ONÖDIGA saker. Onödiga saker ska alltså inhandlas och paketeras och sammanlagt till enorma summor. Förfarandet innefattar ju mig själv också. Hur många har inte suckat och undrat vad jag behöver eller eventuellt bli glad för och slutligen köpt "något"  som "kanske" blir bra eller förhoppningsvis glädjer.

Det är svårt att formulera mina känslor i ord, men känslan är att det ligger något absurt i det hela. I skuggan av vår välvilliga lyx- /överkosumtion där vi alltså lägger ner pengar på fullständigt onyttiga saker som verkligen ingen behöver (åtminstone inte i vårt välfärdsamhälle där de flesta av oss ha mycket mer än vi verkligen behöver) har vi miljöförstöring (som defenitivt inte förbättras av överkonsumtion), fattigdom och ren svält. Någonting kändes helt enkelt fel, HELT fel. Framför allt funderar jag på vilka värderingar jag själv är med och förmedlar med vårt sätt att agera, vilka värden förmedlar jag exempelvis till Mini och hur tar hon med sig dessa värden in i sin framtid….?

Nästa år måste jag ta mig en funderare på vad jag tycker är viktigt och samtidigt fundera över hur jag själv har blivit en del av en karusell som bara syntes snurra snabbare och snabbare. Någon förändring måste ske, så långt är allt klart…..  Visserligen vill jag fortfarande ha kvar gemenskapen, det trevligt umgänget över en bit mat och kanske en liten gåva i all välmening. Det jag vill komma bort ifrån är ett slags allmänt slöseri som kanske inte ens, i förlängningen, glädjer utan snarare bara skapar ett omättligt habegär. Ett habegär som i sin tur inte leder till framtida lycka utan snarare tvärt om. Livet består ju trots allt av någonting större.. och framför allt innehåller det mycket mer…

Missförstå mig nu rätt…jag har egentligen ingenting mot karuseller de kan säkert vara nog så livskvalitetshöjande, åtminstone för stunden. Jag menar bara att de inte ska snurra FÖR fort, så fort att man både riskerar att bli åksjuk och ramla ur dem och göra sig illa. För det är väl ändå inte meningen att man ska behöva både åksjuketablett och säkerhetsbälte när man åker i dem för att det ska bli trevligt…

Marie


Dan före dopparedan…

Så var äntligen alla julklappar färdigköpta. Jag lyckades tillslut komma på vad jag skulle köpa till alla och jag känner mig nöjd med mina val. Jag tror att de flesta klappar passar sina framtida ägare bra på det ena eller andra sättet. När jag körde Maxi till Universitetet igår för att hon skulle lämna in sin tenta passade vi på att stanna och shoppa det sista. Mini var tillsammans med sina kusiner hemma hos sin farmor och farfar under tiden, vilket innebar att Maxi och jag fick en stund tillsammans vilket var mycket trevlig. Mini har en tendens att alltid ta över hela föreställningen när hon är med (tidtypiskt barn som hon är). 

Idag blir det dessvärre den städning som jag sköt på från igår. Jag hade en viss ambition att jag skulle vara klar med den idag men riktigt så blev det alltså inte. Fördelen är att det bara är golven kvar vilket i sig inte är alltför påfrestande. 

Maken arbetar visst halvdag idag vilket känns trevligt. Detta innebär att vi kan lägga in sillen tillsammans i eftermiddag. Därefter är det bara att invänta julafton. Mini är så spänd och så förväntansfull. I år är det nästan lite för mycket för henne. Varför vet jag inte för i år har det varit mindre bestyr här hemma tack vare att vi inte firar här. Kanske är det hennes ålder. Hon är så mycket mer medveten om allting just nu, inte minst tidsaspekten. Månader som ska bli till veckor, till dagar, till timmar, minuter och slutligen sekunder… Ju mer vi närmar oss ju mer spänd blir lilla damen. Idag ska hon dock leka med en kompis vilket förhoppingsvis lindrar plågan något. ;-)

Marie


Jullov…

Så har äntligen jullovet infunnit  sig och jag kan erkänna att i år har jag faktiskt både längtat och väntat efter det. Det var rejält ruschigt på jobbet nu i slutet men nu är jag äntligen i hamn och ytterligare en termin kan läggas till mig lärargärning. Till min stora överraskning blev jag och mina kollegor i arbetslaget överösta med "avslutningpresenter" och jag måste nog tillstå att det var lite trevligt, uppskattningen blev liksom väldigt påtaglig.

Nu är det ett par veckors ledigt innan allvaret börjar igen och jag ska verkligen försöka att lägga tyngdpunkten på just ledighet denna gång. Jag ska också försöka att inte påbörja några slags projekt här hemma. Läsa lite matnyttig litteratur på sin höjd, men sedan tar det stopp både när det gäller privata projekt och projekt som hör till arbetet. 

Förutom jobb så har veckan inneburit fler förberedelser inför helgens traditionella firande. I måndags var jag bland annat till frisören och fick en fin hårfärg och i morgon ska jag göra lite "julkul" med mina naglar. Dessutom måste julklappinköpen kompletteras något men sedan tror jag att allting är på spår. Fredagens enda projekt är att lägga in favoritsillen. Vi är ju annars bortbjudna på jul, så några större förberedelser när det gäller maten föreligger inte. Favoritsillen tar vi dock med oss eftersom det är fler än vi som gärna ser den på julbordet. 

Marie