Inte bara lite förkyld…

Jag blev inte bara lite förkyld som jag trodde. Jag blev helt enkelt sjuk. Igår kväll när jag gick och la mig hade jag ren frossa. Jag insåg direkt att febern steg mot oanade höjder. Det var som när jag var ett litet barn. Kan inte minnas att jag haft sådan frossa som vuxen. Förmodligen har det hänt, men det är helt klart länge sedan.

I morse vaknade jag och kände mig fortfarande mosig. Tog faktiskt tempen, tänkte att jag kanske inte borde gå till jobbet om febern fortfarande var hög. Jag hade 38,1 och det kändes så där mitt emellan om jag ska vara ärlig. Det hela slutade i alla fall med att jag tog alvedon och gick till jobbet. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det skulle vara bättre för eleverna att träffa sin “vanliga” lärare när de kom tillbaka från sportlovet. De är ändå alltid lite stissiga efter ett lov och står då en vikarie där är ju risken att de blir ändå stissigare. Nej, det kändes som om det skulle vara bättre för dem med sin gamla fröken….tryggare så. Sagt och gjort, jag åkte dit och det gick förhållandevis bra. Nu är jag dock så trött att jag knappt orkar skriva detta inlägg. Därför avslutar jag nu och säger god natt!

Ler

Marie


Terminens höjdpunkter…

Konversation med en flicka i femman

- Hej Marie, hur gammal är du? (Undrar en flicka i femman).

- Gissa så får vi se hur nära du kommer, föreslår jag.

- 43, gissar flickan utan omsvep.

- Ja, det var verkligen en pricksäker gissning, svarar jag förvånat.

- Min lillebror sa att du var det, förklarar flickan.  (Jag har flickans lillebror som elev)

- Inte visste jag att du var SÅ gammal! Jag trodde att du var 29, säger hon med förundran i rösten.

Blinkar

Konversation med några flickor i trean

- Marie vi du har alltid klackskor på dig, konstaterar en liten flicka.

- Ja, det stämmer nog, svarar jag.

- Och alltid halsband, fortsätter en annan flicka.

- Ja, så är det nog, svarar jag lugnt.

- Vi har utklädningskläder på fritids, fortsätter samma flicka.

- Jaha, svarar jag lite undrande.

- Men det finns bara ett par klackskor där som vi brukar gömma för att ingen annan ska ta dem, fortsätter den första flickan.

-Jaha, svarar jag ännu mer undrande, är lite osäker på vart de vill komma.

Sedan kommer då själva förklaringen:

- Vi brukar klä ut oss till dig på fritids.

Blinkar

 

Konversation med några flickor i förskoleklassen

Av någon anledning hade jag ett ärende till den avdelning där förskoleklassen håller till. På min väg till mitt mål går jag förbi några flickor som hälsar så glatt och naturligtvis hälsar jag lika glatt tillbaka. Tilläggas kan kanske att som gammal frisör så är ju mode och utseende ett av mina stora intressen vilket naturligtvis genomsyrar mitt eget utseende (vilket kanske redan har framgått). Många elever noterar mitt alltid så nyfönade hår, klackskor, smycken och konstnaglar. En del tycker om det, andra är mer ifrågasättande, men alla noterar det. Många flickor tycker att det är fint. Hur som helst, när jag sedan är på återväg träffar jag på samma flickor som tidigare hade hälsat så glatt. När jag precis passerat dem ropar en av flickorna till mig:

- Hej då fina tanten!

Blinkar

Marie

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Trodde för en stund att bloggtiden var ett minne blott… ;-)

Äntligen! ÄNTLIGEN har jag tid att blogga en stund. Jag har åtskilliga gånger satt mig här vid datorn för att skriva några rader på bloggen, men jag har inte haft tillräckligt med ro i kroppen. Denna vecka har varit precis lika galet fullspäckad som alla andra veckor. Det måste ju vara mig det är fel på som lyckas se till att jag alltid har mer än fullt upp. Å andra sidan kanske det inte är något direkt fel. Jag får ju massor gjort även om det kostar på lite grann. Nå vad är det nu som är så mycket då? Jo, denna vecka har jag haft allt ifrån ett extra arbetslagsmöte, via föräldramöte till ett litet födelsedagsbarn här hemma. Allting har gått bra, men det har kostat tid. Tid som jag inte har. Det extra arbetslagsmötet berodde inte på några bekymmer utan snarare på att vårt arbetslag kände att vi ville förmedla lite ytterligare information. Det extra föräldramötet kändes också väldigt viktigt då det första föräldramötet som vi hade i början av terminen endast var ett rent informationsmöte. På detta andra möte fick vi möjlighet att lära känna alla föräldrar och de fick även möjlighet att känna oss lite bättre. Det kändes som en sund fortsättning då man har tagit emot en hel klass nya elever som från och med i år arbetar på lite annat sätt än de varit vana vid sedan tidigare. Mötet gick fantastiskt bra och jag tror att föräldrarna kände sig lika nöjda som vi lärare gjorde efteråt. Jag hoppas det i alla fall, jag fick det intrycket.

Så var det då det lilla födelsedagsbarnet. Mini har nu fyllt sju år och det måste naturligtvis firas. Dessutom ordentligt. Blinkar Detta skedde under lördagen vilket innebar att jag och mannen gick upp förhållandevis tidigt för att börja förbereda det som skulle bli ett pyjamasparty med början klockan 17.00. Eftersom Mini alltid är full av storslagna idéer (egentligen ville hon hyra en buss som skulle köra in alla hennes kompisar till Tekniska museet och fira sin födelsedag där….hur hon nu kom på en sådan idé!!??) fick vi kompromissa en del. Kompromissen slutade alltså med att vi ordnade ett pyjamasparty här hemma där vi bjöd 20 barn på taco och glass. Det var tillräckligt storslaget i mina ögon… Förmiddagen gick således åt att försöka komma på ett sätt att lyckas duka för 20 barn i köket samtidigt som vi förberedde hela middagen. Vi var klara med alla förberedelserna klockan 12.45. Då satte vi oss i bilen och tog en sväng förbi Mc Donalds för att sedan fortsätta hem till svägerskan och hennes familj där vi firade lillebror i familjen som fyllde 2 år (mycket opraktiskt med småkusiner som bestämmer sig för att det blir bra att se dagens ljus dagen innan kusinens födelsedag). Därefter var det bara att jäkta hem igen och invänta alla små gäster i sina nattkläder. Ler Pyjamaspartyt blev mer än lyckat och Mini somnade med ett leende på läpparna.

Idag började vi återigen dagen förhållandevis tidigt. Denna gång för att börja förbereda dagens festligheter (hela släkten skulle ju komma). Tre tårtor skulle bakas (ja, det är många önskemål och olika smaklökar i vår stora släkt) och en citronkaka. Så blev det också. Klockan 14.00 dignade återigen köksbordet av diverse läckerheter och alla åt så magarna stod i fyra väderstreck. När det bara återstod 3 gäster (mina föräldrar och min brorsdotter) bestämde vi att vi skulle äta middag ihop. Det blev en mix av taco från gårdagen och lasagne. Återigen blev vi mätta och belåtna. När alla sedan hade gått sjönk Mini och jag ner i soffan i vardagsrummet. Mini tittade på TV och jag planerade lite. Det har varit en underbar helg och jag som älskar att umgås har fått mitt behov mer än tillfredsställt. Det enda molnet på himlen var nog att jag förutom alla trevligheter även var tvungen att rätta 45 matteböcker. Eftersom jag av förklarliga skäl inte hade direkt tid med detta löste jag det så att jag delade upp alla böckerna på tre kvällar (fredag-, lördag och söndagskväll) då kändes det inte lika påtagligt att jag var tvungen att jobba en del. Jag ska dock försöka att undvika att det blir så här igen. Att sitta framåt elva på helgkvällarna och rätta matteböcker är verkligen ingen hit. Enda fördelen var att Mini fick ha sitt firande alldeles ifred….ingen tråkig arbetande mamma som förstörde stämningen (jag rättade ju när hon sov, så hon märkte aldrig av det). Ikväll blev jag glädjande nog klar med all rättning redan klockan halv-tio. Därav att jag kan sitta här och blogga en stund. Känns faktiskt riktigt avkopplande om jag ska vara ärlig. Ler

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Skolstart…

Ja, så var då de två första skoldagarna på terminen avklarade och allting fungerade näst intill perfekt. Det var bara några felstavade namnlappar som ställde till det lite, men det ordnades upp i ett nafs. I torsdags tog jag alltså emot den klass som jag även hade förra terminen och det blev ett kärt återseende från båda sidor. Vi hade upprop, utdelning av en miljon informationsblad och så naturligtvis lite uppgifter. Uppgifterna var dock av de lite roligare slaget, en slags introduktion till skollivet igen. Det var också mycket praktiskt som skulle sätta sig som klassrumsplacering, matled och matsalsplacering. Allting gick HELT bra och det var jätteskönt för min del. Detta var ju första gången som jag har startat upp ett nytt läsår och det kändes som om det var oerhört viktigt att starten blev bra. Jag tror att första mötet kan sätta sina spår för resten av terminen.

I fredags mötte jag den andra klassen som jag ska undervisa i och detta möte blev minst lika bra som det första. Denna klass verkar dessutom lite lugnare och det kändes ju bra. Det är nämligen två stora klasser vi talar om. Det är två stycken 3:or med 26 elever i varje klass. Hur som helst så introducerade jag den nya matematikboken under dagen (mattesafari) och hade en liten genomgång av tal och talsorter. Det verkade inte som om någon elev tidigare stött på positionssystemet så jag passade på att introducera det också. Naturligtvis på ett enkelt sätt och jag tror att de flesta eleverna var med på noterna.

Nu återstår alltså bara resten av terminen. ;-) Jag har insett att jag kommer att ha mer än fullt upp den här terminen. Eftersom jag inte tidigare undervisat i år 3 innebär det att jag måste ta fram ALLT material . Jag har inte gammalt sparat material som jag kan luta mig emot.  Mitt största dilemma blir nog hur jag ska kunna utmana de starkaste eleverna i matematik. Inom kort måste jag ta och sätta mig ner se om jag kan hitta något häfte/bok/folder med extrauppgifter för dessa elever. Uppgifter som trots allt passar bra när man går i 3:an men är väldigt duktig i matematik. Det är ju inte så att bara för att man är duktig i matematik så har man hela matematiken klart för sig. När man går i trean är det förfarande många matematikhål kvar att fylla. Därför vill jag leta rätt på sådant material som jobbar på bredden och inte så linjärt som jag tycker att matematikböckerna gör. Jag kommer säkerligen få ta fram mycket eget material till dessa elever, men skulle även behöva hitta någonting som redan är färdigt så att jag har större möjligheter att alternera lite. Jag gissar att en viss tidsbrist och även tidspress kommer att sätta vissa käppar i hjulet för  mig när jag vill framställa eget material. Det är ju nationella prov också i 3:an vilket gör att jag får om möjligt ännu mer att göra.

Ja, ungefär så här har jag det just nu och ungefär så här går mina tankegångar för tillfället. Idag ska jag ha lite ledigt, eller rättare sagt: Idag ska jag vara helt ledig. Inte förrän i morgon ska jag sätta mig ner och rätta de matteböcker som den “nya” klassen har börjat räkna i. Jag vill bland annat se hur dessa elever verkar ligga till i matematiken, det vill säga få en första inblick i deras kunskaper och samtidigt försöka skapa mig en bild av hur “självgående” de är. Dessutom ska jag planera lite lektioner.

Marie

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Är det väldigt komplicerat att vara lärare och samtidigt med i Facebook?

Jag har funderat mycket på om jag ska gå med i Facebook eller inte. Egentligen har jag ingen större önskan att bli medlem där, jag har det bra som jag har det. Den där gigantiska kompisboken för vuxna känns egentligen inte speciellt jag. Men ändå…jag känner att jag ställer mig utanför någonting som jag kanske borde ta del av och kanske skulle kunna ha nytta av att som lärare. Är det kanske rent av utvecklande för mig som pedagog att vara en del av denna gigantiska plattform för socialt umgänge och kommunikation? Bara det att jag vet vad det är som upptar elevernas intresse, tid och liv är ju egentligen en vinst. Att jag är insatt i något som elever tycker är mycket viktigt.

Jag är kluven, mycket kluven i frågan ska jag ärligt säga. Facebook kan även kännas som ett mäktigt socialt kontrollorgan. Visserligen spelar det inte mig någon roll om någon vill kontrollera mig jag har inte speciellt mycket att dölja. Vad jag är rädd för att att man helt oförskyllt ska bli ihopkopplad med “fel” personer. Jag har själv besökt bekantas sidor på Facebook (utan att vara inloggad) och surfat vidare på deras kontakter och bara ett par knapptryckningar bort från dem har någon av mer vansklig natur dykt upp och genast har jag ställt mig frågan: Känner DE varandra? Tanken väcks utan att jag har något egentligt belägg för min “misstanke”.

Sedan finns det många andra aspekter att ta hänsyn till. Ska man eller till och med kan man som lärare bli vän med elever eller föräldrar? Är inte det ett sätt att blanda ihop två olika roller, den privata och den professionella? Ja, jag är som sagt var osäker på hur jag ska göra. Jag kommer antagligen överlägga detta med mig själv ett tag till. ;-)

Lästips i ämnet:  Why I´m quitting Facebook.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Bittra lärare?

Idag kom jag på mig själv med att sucka högt. Jag nämde det för en manlig lärare. Jag menade på att när jag började att arbeta som lärare så tyckte jag att jag förvånansvärt ofta hörde min omgivning sucka och nu hade även jag börjat. Han skrattade och sa att det är kanske lätt att halka in i sådana mönster. Bara man inte blir bitter som vissa tenderar att bli fortsatte han sedan lite menande. Jag vet inte exakt vem det var han hade i åtanke eller om han menade lärare över lag men jag vet själv att jag har tänkt samma tanke ett flertal gånger genom åren och just i kombination med läraryrket….. Jag hävdade med bestämdhet att någon bitterhet inte skulle få bita tag i mig…men kände ett visst obehag efter hans ord….och bestämde mig snabbt för att humorn ska få bli ledord i min lärargärning. Humor bör ju motarbeta all form av bitterhet, inte sant?

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Öppen reflektion till alla berörda parter inom utbildningsvärlden!

Observara att detta inlägg endast är en reflektion gjord av mig och därmed gör den inte anspråk på att representerar några "sanningar".

Jag har haft en trygg uppväxt tillsammans med två förnuftiga föräldrar som under hela min barndom har  haft ett och samma mantra: orsak och verkan. Detta har lett till att jag tidigt började leta samband, orsak- och verkansamband. Jag kan tipsa om att detta mantra är mycket matnyttigt både när man vill planera någonting och när man vill försöka förutsäga någonting. De gånger då orsak och verkan sambanden inte fungerar speciellt bra är då oerfarenhet blandar sig i som en variabel, vilket händer mig med då och då även om det blir alltmer sällan med åren. Tyvärr missbedömde jag orsak och verkan sambanden i samband med min lärarutbildning, eller i alla fall i samband med betygssättningen. Jag trodde i min enfald att strålande betyg i lärarutbildningen innebar att en arbetsgivare skulle se på mig så här:

Här har vi en mogen kvinna i 42-års åldern som har rent ut sagt strålande goda betyg från en hel lärarutbildning. Dessutom verkar hon vara en fullt fungerande trebarnsmor, hustru och som pricken över i:t även en matte. Detta måste innebära att jag framför mig har en mycket omhändertagande, ambitiös, strukturerad, uthållig och stresstålig person – alla sådana egenskaper som vi skulle behöva ha hos den lärare som vi anställer. Här gäller det att agera fort – henne MÅSTE vi ha!

Men icke sa nicke, inte var betygen intressanta för att bilda sig en uppfattning om mig som person eller om min framtida yrkesroll. Nej, visserligen verkar det vara vara intressant att få reda på vilka kurser jag har gått, men endast i syfte för att man inte själv ska få kritik för att man har anställt obehörig personal. Ett papper att vifta med om någon skulle råka fråga helt enkelt. Skolverksmonstret är ju svårt att tämja och då gäller det att man har tillgång till de rätta metoderna….

Vart vill jag egentligen komma? Jo, orsak och verkan principen har jag redan nämnt och detta skulle  kunna översättas till tillgång och efterfrågan när det gäller läraryrket. För mig har det blivit fullständigt uppenbart att läraryrkets status ALDRIG KOMMER ATT HÖJAS och det beror inte på att lärarutbildningen skulle vara dålig. Det beror enbart på att tillgång och efterfrågan. Vad är det som efterfrågas? Ja, inte är det bra betyg i alla fall, utan man efterfrågar istället ERFARENGHET AV ATT HANDSKAS MED BARN OCH FÖRÄLDRAR- sådant som en helt outbildad person skulle kunna besitta.

Den lärarutbildning som har har gått har bjudit på ett enastående stort kursutbud som dessutom inneburit att jag har kunnat plocka ihop en fantastisk lärarutbildning. Kunskaperna har bara legat där och väntat på att någon ska hämta upp dem, vilket jag också har gjort. Drivkraften för mig har hela tiden varit en gångbar lärarexamen med goda betyg. Jag ville bli konkurrenskraftig samtidigt som jag ville ha nytta av HELA  min lärarutbildning i min framtida profession.

Andra studenter har under hela min utbildning försökt att hålla mig tillbaka och bestämt hävdat att betygen inte spelar någon roll när man söker arbete, vilket jag inte lyssnade på. De visar sig nu att de hade rätt och jag hade fel. Gör man ett nedslag där jag just nu vid detta tillfälle står är det bara att konstatera att det hade varit betydligt bättre om jag hade plockat ihop en lärarutbildning som bestod av kurser där man inte var tvungen att lägga ner hela sin själ. Dessutom borde jag inte ha satsat på höga betyg utan istället haft tid över att arbeta extra med barn, DET hade varit en efterfrågad utbildning.

Då är vi tillbaka till orsak och verkan igen. Jag har nu konstaterat att det inte är någon som helst fel på lärarutbildningen utan vad är det som är fel då?  Jo, efterfrågan. Hade skolan istället börjat värdesätta höga betyg när de anställer sin personal så hade naturligtvis fler studenter än jag börjat läsa på "allvar". Drivkraften att få höga betyg hade ökat vilket i sin tur skulle innebära att man höjer kunskapsnivån hos studenterna. Det är alltså inget fel på den utbildning som finns att tillgå . Det är inte heller något fel på kurslitteraturen eller utbudet av den utan litteraturen är snarare imponerande väl vald (och jag är inte lätt att imponera på trots att jag är en enkel lärarstudent). Det är inte heller fel på tentorna eller bedömningen av dem.  Vad som är fel är efterfrågan. Man får helt enkelt det man frågar efter. Lärare med måttliga pedagogiska- och ämneskunskaper men med en gedigen erfarenhet av att umgås barn och prata med deras föräldrar! Dessvärre är umgänget med barn inte det enda målet i en lärarens uppdrag utan det minst likga viktigt med kunskaps- och fostransuppdraget. Det är bara att konstatera att det är någonstans det klickar och konsekvenserna  av detta har jag redan beskrivit….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Studier, studier, studier

Ja, jag är kanske lite tjatig angående mina studier så det är väl tur att det här är min blogg och jag kan skriva vad jag vill i den. ;-) Hur som helst så går även denna helg i studiernas tecken. Jag har visserligen kommit så långt nu att jag ska börja korrigera mig själv. Jätteskönt faktiskt. Jag börjar se slutet i tunneln. För tydlighetens skull kan jag tala om att jag alltså (i stort sett) är färdig med tre av de fyra tentor som ingår i kursen som jag nu går. Alla kursens tentor är/var dessutom förhållandevis massiva så jag har inte direkt legat på latsidan de här veckorna.

Har jag riktig tur nu också så har jag stora chanser att få ett vikariat från och med det jag slutar fram till augusti. Visserligen är det en fritidspedagogtjänst, men eftersom det är i nära samarbete med skolans pedagoger känns det intressant ändå. Det finns ju nästan inga lärartjänster att söka just nu. Skolan säger ju upp personal istället för att anställa dem. Vikariat finns, men de flesta är som fritidspedagoger eller som förskolepersonal. Om jag letar på arbetsförmedlingens hemsida på grundskollärare för skolans tidigare åldrar finns det ca 67 arbeten i hela Sverige, 28 av dem inom Stockholms län och av dessa är ca 85 % (min uppskattning) tjänster som fritidspedagog eller förskoletjänster, 10 % inom privat skolverksamhet som nischade friskolor och den resterande 5 procenten kan jag söka. (Det är alltså ingen konkurrens alls om platserna). Skolorna vet dessutom om hur läget är och alla tjänster innebär i stort sätt dokumenterad erfarenhet med goda referenser, skolorna kan med andra ord välja och vraka nu när det har varit uppsägningar. Nyutexade som jag ligger alltså inte högt på marknaden. De verkar knappt titta på mina goda betyg…de betyder tydligen ingenting, vilket faktiskt förvånat mig en hel del. Visserligen får jag komma på intervjuer men det verkar vara mitt eget brev som jag har skrivit och skickat med min ansökan där jag presenterar mig själv som jag varit orsaken till detta, inte mina betyg. Däremot faller jag på att jag inte kan uppvisa en dokumenterad erfarenhet från skolan värld. Vid de intervjuer jag har varit på har de frågat om detta och jag har sett hur ögonen slocknar varje gång jag  talar om att jag "bara" har min VFU att hänvisa till. Det hjälper inte att jag tillägger att jag har arbetat med människor i hela mitt liv. De menar att det är HELT annorlunda med barn i grupp, gruppdynamiken…. Dessutom är föräldrarna tydligen också ett gissel, de behöver någon som är van att handskas med dem på "rätt" sätt. De väljer med andra ord ett säkrare kort än vad de tror att jag är, även om jag vet att de har tyckt om mig som person. Hur som helst så innebär i alla fall en tjänst på fritids att jag i lugnt tempo kan visa vad jag går för och kan på så sätt (förhoppningsvis) få en egen klass till hösten….dessutom får jag lediga helger i över ett halvår, inte att förakta efter så många års studier!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


Blogga eller inte…

Inga M gjorde mig uppmärksam på någonting som jag under mina studieår inte har reflekterat över, eller rättare sagt förträngt då de stötvis har blinkat förbi. Problematiken att skriva en blogg och samtidigt vara en "offentlig" person. Det fick mig genast att "grunna" på om jag verkligen kan vara exempelvis klasslärare och samtidigt skriva en blogg, tveksamt måste jag nog säga. Jag tänker på den amerikanska polisen och deras Miranda varning.

You have the right to remain silent. Anything you say can and will be used against you in a court of law

Okej, svenska skolan, dess elever och alla föräldrar är inte den amerikanska polisen, men vis av min tid som frisör vet jag av ren erfarenhet att allting man säger verkligen kan vändas emot en och kommer förmodligen så småningom även att göra det. Tala är silver och tiga är guld är inte helt taget ur luften, det ligger MYCKET i det ordspråket. Jag riskerar alltså att ramla ner från en pedistal om någon av mina elever eller dess föräldrar läser min "personliga" blogg , som visar att jag är en alldeles vanlig kvinna med alldeles vanliga ambitioner och dessutom lever ett alldeles vanligt liv tillsammans med en alldeles vanlig familj, Jag minns själv när jag träffade Medi och Maxis fritidsfröken på den lokala "krogen" en gång för hundra år sedan. Hon satt där ganska så lullig och jag minns hur besviken jag blev. Jag tyckte att det inte riktigt passade sig att hon var en alldeles "vanlig" människa som satt där och drack bland alla oss föräldrar. Barnslig känsla måste jag nog erkänna så här i efterhand, men likväl har jag sedan detta tillfälle inte sett denna stackars fritidsfröken med samma ögon. Jag gör det inte ens idag, 15 år senare….kanske var hon alkoholiserad….eller hade hon några andra allvarliga problem och var hon VERKLIGEN lämpad att ta hand om barn om hon drack på helgerna…? Skitdumt, men likväl sant.

Jag var själv med om samma sak som frisör. Folk agerade nästan som om man var en kändis, alla ville känna frisören! När jag skiljde mig vallfärdade folk för att klippa sig för att få senaste nytt på frisörfronten så att de kunde stoltsera med nyheterna. Det var nästan paparazzistämning ett tag, en kund smög till och med runt i buskarna i ett försök att höra vad jag sa….kanske hade jag ngt smaskigt att komma med. Vad jag menar är att man inte ska underskatta den bild som människor bygger omkring en. För att det byggs bilder, både frivilligt och ofrivilligt, är ofrånkomligt. Kanske är det då bättre att låta var och en bygga sig den bild av mig som den vill ha och klarar av att handskas med. Genom att skriva en blogg riskerar jag att rasera dessa bilder och därmed underminera min egen framtida yrkesroll, precis som den stackars fritidsledaren gjorde. (Egentligen tror jag att hon är och var en mycket bra kvinna, men hade som sagt var svårt att hålla kvar den bilden…kanske blev hon "hotfullt" mänsklig i mina ögon).

Jag måste noga överväga detta känner jag…ett alternativ är ju att friställa mig helt från bloggen som privatperson och enbart blogga som pedagog, men även den typ av bloggande  är som att gå balansgång på slak lina….åsikter är ju som vi alla vet livsfarliga! Allting man säger kan och kommer att vändas emot en…. men jag har ju rättigheten att faktiskt vara tyst!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,


Intressant diskussion om betygssättning av lärare

Finns att läsa hos Mats - tysta tankar. Jag som själv är helt emot att elever ska betygsätta sina lärare finner naturligtvis diskussionen tillfredställande.

Jag läste själv Ola Mårtenssons artikel i SvD och var redan då inne på att skriva om den, men det blev aldrig så. Nu väljer jag alltså att istället länka till Mats artikel om den. Jag vill dock poängtera att jag "hakade upp mig" på samma citat som Mats syntes haka upp sig på. Dock inte av helt samma anledning, även om jag också var inne på hans tankar.

Självklart ska elever och deras föräldrar kunna påverka skolsituationen. Men att på lösa grunder be barn att betygsätta vuxna är en flumidé som får myspedagogerna att sprattla av lycka i de fotriktiga filttofflorna. (SvD.se)

Tankarna som dock tog överhand i mitt fall och som retade mig något enormt var att det verkar vara helt okej att använda en så arrogant ton, för att inte säga oförskämd ton, mot just pedagoger. En flumidé som får myspedagogerna att sprattla av lycka i de fotriktiga filttofflorna  - en mening och man har mer eller mindre underminerat statusen hos en hel yrkesgrupp då risken faktiskt finns att alla pedagoger besitter en del "myspedagogik"… (jag får rysningar bara av att skriva ordet. Myspedagogik vad är det för ngt och vem kom på själva ordet? Antingen är det väl pedagogik eller också är det inte det, finns det någon pedagogik som är "mysigare" än någon annan?).

Jag som tycker om att dra paralleller med läkare undrar vad som hade hänt om man skrivit en artikel där man uttrycker sig på liknande sätt, eller det hade förmodligen aldrig hänt. Tänk er själva:

En flumidé som får mysdoktorerna att sprattla av lycka i de fotriktiga och välventilerade foppatofflorna… (mysdoktorer med mysdiagoser…)

Nej, jag tror inte att någon hade valt att formulerat sig så i en artikel i SvD när det gäller läkare eller  någon annan yrkesgrupp heller för den delen. Denna "naturliga" arrogans verkar bara gälla just för pedagoger!

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Medi är HELT nöjd ;-)

Medi har varit och orienterat med skolan idag. Jag stötte ihop med henne i vårt lilla centrum och när hon kom från orienteringen. Hon hade på sig en snygg svart kjol, en snygg vit tröja, en axelremsväska, solglasögon och snygga skor!! Vad har du på dig för kläder i skogen undrade jag. Hon svarade att hennes svensklärare hade skrattat åt henne och hennes kompisar när de allihop kom till orienteringen i liknande kläder. Ni ser ut som tjejerna i sex in the city och inte som om ni ska ut och orientera, hade hon sagt. Jag hörde dock på Medi att hon fortfarande var helt nöjd över sitt klädval.

När vi gick mot min bil ( jag lovade att köra hem henne) talade hon om för mig med stolthet i rösten att de hade hittat sex kontroller. Okej, sa jag och tänkte att det var kanske bra med tanke på hur nöjd hon lät. Hur många kontroller var det då undrade jag. Nitton svarar hon, vi missade bara 13 stycken… Hon lät fortfarande lika nöjd…

Frågan är bara om gymnasikläraren var fullt lika nöjd. Medi och hennes gelikar hade lagt ner exakt 40 minuters energi på idrottsdagen. Jag tror i och för sig att hon var mest nöjd med att hon åkte dit överhuvudtaget och trots allt gjorde ett försök att hitta några kontroller. Frågan är som sagt om hon och hennes gymnasiklärare har samma syn på saken… tala om kulturkrock…

Jag måste komma ihåg sådant här när jag själv blir lärare. Om eleverna själva är ganska nöjda med sina insatser, hur sjutton gör man då som lärare. Risken är ju att det på ett eller annat sätt kommer att visa sig att man själv är av en annan åsikt, hur blir det då med elevens fortsatta motivation…och ambition… 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Tre terminer i skolan

Idag presenterar SvD ett förslag från en grupp centerpartister att man ska införa tre terminer i skolan.

C-gruppen vill ta ytterligare ett steg, och införa ett treterminssystem redan från första klass, något som kräver en lagändring. I dag slår skollagen fast att "varje läsår skall delas upp på en hösttermin och en vårtermin."

–Det vore väldigt spännande att testa ett treterminssystem, säger Sofia Larsen, som inspirerats av Storbritannien och Tyskland. (SvD.se)

Om jag ska utgå från mig som person och inte föra några smarta resonemang så vill jag INTE ha tre terminer. En av de stora fördelarna med att arbeta som lärare är ju att man har förmånen att själv få ett långt sommarlov, ja nu resonerar jag enbart egoistiskt. Ur samhällsynpunkt tror jag egentligen att 3 terminen är ett bra förslag….men det talar jag inte högt om….just nu vill jag bara vara egoist :-) ).

Läs också: Finland kan gå samma väg, SvD.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


Misstänksam mot utbildning

"En rektor vid en större skola i Boston i USA, som hade suttit i koncentrationsläger under andra världskriget, anställde flera nya lärare. Hon var bekymrad över skolans etiska grundsyn och skrev följande brev till de nyanställde (ref. i PRing 2001, 2. 204, vår övers.):

Kära lärare,

Jag är en överlevare från ett koncentrationsläger. Mina ögon såg vad inten människa borde få bevittna:

Gaskammare byggda av utbildade ingengörer.

Barn förgiftade av bildade läkare.

Småbarn dödade av erfarna barnskötare.

Kvinnor och barn skjutna och brända av högskolestuderande.

Så därför, jag är misstänksam mot utbildning.

Min begäran och önskan är: Hjälp dina elever att bli humana människor!

Dina ansträngningar får aldrig producera kunniga monster, skickliga psykopater, lärda Eichmans.

Att kunna läsa, skriva och räkna är bara viktigt om det tjänar till att göra våra barn mer humana."

 

Källa: Orlenius, Kennert & Bigsten, Ari. (2006). Den värdefulla praktiken: Yrkesetik i pedagogers vardag. Hässelby: Runa förlag, s. 139.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Professionella samtal och yrkesetiska dilemman

Min nästa kurs heter professionella samtal och yrkesetiska dilemman, 7,5 hp (med andra ord så är det en ny 5 veckors kurs). I kursplanen för kursen står följande:

Kursens innehåll

I kursen ges studenten möjligheter att utveckla redskap för en professionell medvetenhet i lärarskapets kommunikations- och värdefrågor. Olika typer av samtal, såsom kollegiala samtal, utvecklingssamtal samt andra samtal med barn/elever och föräldrar behandlas. Yrkesetiska dilemman studeras och bearbetas i förhållande till etisk teori, lärares yrkesetik och skolans grundläggande värden.

Förväntade studieresultat
 
Efter genomgången kurs förväntas studenten ha förmåga att
-leda och medverka i olika typer av samtal med elever, föräldrar och kollegor
-hantera yrkesetiska dilemman i relation till grundläggande värden
-genomföra och analysera intervjuer som redskap för att utvärdera och utveckla pedagogiska verksamheter.

Det ska bli intressant att se om kursen är lika bra som den låter. Å andra sidan blir ingenting bra om vi återigen måste stressa ihjäl oss i 5 veckor…

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,