Marie E – my point of view

Idag vaknade jag upp till en alldeles strålande morgon. Det är solsken från en alldeles klarblå himmel. Jag hoppas att hela dagen fortsätter i samma anda.

Igår lekte Mini med sin lilla pojk-syssling som är ett år yngre än henne, nästan hela dagen. Framåt kvällen åkte vi hem till honom och hälsade på min kusinT och hans familj. Det var jättetrevlig, vi är en riktigt buller å bångsläkt och kvällsfikat gick i samma anda, alla skrattar och pratar i munnen på varandra, stämningen är idel hög..;-)).

Allting skulle ha varit jättebra om inte Medi har bestämt sig för att vara osams med mig, hon är så arg att hon inte ens vill prata med mig just nu. Det är faktiskt inte helt roligt. Hon vill (idag) bila ner till Italien tillsammans med 4 ungdomar vara 3 av dem har hon bara känt i 1 månad. Där ska hon bo på en vingård hos ngn hon inte känner. Killen som ska köra (och är av en släkt av mkt osäker karraktär) har haft körkort i ett par månader och ska som sagt köra 5 ungdomar i Europatrafiken. Jag har själv varit i Italien och vet precis de kör där och det  är ingenting för en nybörjare att köra i. Dessutom ska Medi åka utomlands i 2 veckor i början på augusti och har inte några pengar till ytterligare en resa. Jag har med andra ord sagt att hon inte får åka, därav hennes ilska. Jag har försökt att förklara för henne att det är av omsorg om henne själv (att jag är rädd om henne) som jag inte vill att hon ska åka, dessutom skulle det vara ansvarslöst av mig att låta henne åka utomlands under så osäkra premisser. Detta är (tyvärr) ingenting hon själv håller med om utan hon försäkrar mig bara om att ingenting kommer att hända.

I april nästa år upphör mitt ansvar då är Medi myndig, det är bara att hoppas att hon också är förståndigare då…phu. Just nu sitter jag och tycker (lite) synd om mig själv, tänk att det alltid måste vara någonting. Hade inte denna resa dykt upp från ingenstans denna vecka så hade allting varit mer än bra, men det kanske inte är det som är meningen med livet, lite "grums" ska det vara…

Läs även andra bloggares åsikter om Släkten, Kusiner, Syssling, Italien, Europa

Jag behövde nog ett miljöombyte, detta är mitt första på 5 år har jag kommit på. Mini kom för 4,5 år sedan och sommaren som kom därefter var hon bara ett halvt år, var det jag som inte ville åka någonstans eftersom det var mer besvärligt än roligt med en så liten med sig. Visserligen var vi ner en snabbis till mina svärföräldrars landsställe i Trosa skärgård, men det var bara ett par dagar. Sommaren därefter bröt den värsta tonårsperioden ut hos Medi och Maxi och detta hindrade övriga somrar. Visserligen hade jag kunnat "tvinga" med Mini och Maxi om jag hade velat, men jag fann inte själv att det på något sätt skulle vara värt det. Hur trevligt/roligt är det att semestra med två buttra tonåringar som bara vill hem till sina kompisar. Inte särskilt roligt alls kan jag säga, därav mina begränsade utflykter under de senaste åren.

Hur som helst så behövde jag nog detta miljöombyte. Jag sover som en stock på nätterna, jag kan inte minnas när jag sov så bra senast! Det är bara att hoppas att jag kommer in i en bra lunk och att den fortsätter när jag kommer hem igen .

Läs även andra bloggares åsikter om Sömn, Trosa skärgård, Miljöombyte, Tonåringar