Allting är ungefär som vanligt. Jag jobbar och sliter, precis som alla andra. Det här läsåret har jag matte och no i 2 st 4:or. Fortfarande tycker jag jobbet är fantastiskt roligt, men det är som sagt alltid mycket att göra. Jag förstår inte hur det alltid kan vara så mycket, men det passar egentligen mig även om det fortfarande förvånar mig. 

Min farmor som varit sjuk en kortare tid har nu fått ro, vilket känne väldigt sorgligt. Hon har liksom alltid funnits där "uppe i norrland" och ska liksom fortsätta att göra det i evigheters evigheter. Nu blir det tyvärr inte så och det känns tungt. Vi kommer därför snart att åka upp igen till mitt älskade norrland för begravning, en begravning som jag oroar mig en del för. Jag har nämligen aldrig varit på en jordbegravning soma den här kommer att vara, men det ska nog gå bra ändå hoppas jag. Hoppas även att husvakten ställer upp igen, så kan hon ju vara hundvakt också. Vi räknar med att bli borta i 4 dagar, denna gång blir det alltså en snabbvisit. 

Mini har börjat på konståkningen igen och hon har verkligen blivit duktig. Nu kan man se att hon börjar röra sig och föra sig som en riktig liten konståkerska. Jag är verkligen imponerad av hur fort de lär sig. 

Jag springer fortfarande lika frekvent som vanligt, ja idag gick jag faktiskt om jag ska vara ärlig…jag var väldigt trött i morse så jag tog det lite lugnare. Har jag tur nu så dröjer vintern ett tag eller låter bli att släppa ned så mycket snö på oss, så kan jag fortsätta att springa länge än.

Idag var vi till Heron City och tittade på Smurfarna i 3D med Mini och hennes kompis. Det var verkligen jättetrevligt. Jag var riktigt imponerad av att 3D-effekten var så bra.

Maxi har nu påbörjat sina studier till förskolelärare på Stockholms universitet och Medi jobbar och stretar som vanligt. Ja, detta är nog ungefär som mitt liv ter sig just nu (förutom en viss specifik del som jag väljer att inte skriva om här på bloggen). 

Marie

Nu måste jag försöka att ta tag i detta med grävlingar på tomten igen! Jag inser nu när jag vet hur de låter att jag blir väckt flera gånger i veckan av just grävlingar. Jag har hela tiden trott att det varit en galen skata eller någonting liknande. Jag vill verkligen inte ha någon grävling som bor här på någon av våra tomter ( vi tror att den bor under grannens friggebod som ligger ungefär 2 meter ifrån den plats på tomten där vi vistas allra mest). Jag vet inte, men jag tycker att det känns obehagligt att ha grävlingar så nära hundar och barn. Vi har ju liksom samma revir som vi betraktar som vårt…

Hur som helst, grävlingen/arna upptog inte hela min dag, inte ens hela min morgon även om de upprörde mig lite. Resten av morgonen och förmiddagen gick till att förbereda dagens  midsommarfirande. Här duschades det, ströks finkläder, fönades och lockades hår, sminkades, dammsögs på altan, klipptes gräs och åt lunch. Därefter åkte vi till Hågelbyparken för att fira midsommar. Det var lika trevlig där som vanligt. Vi tog bland annat lotter, fiskade fiskdamm, dansade runt midsommarstången och åkte tåg… MIni blev dessutom fullständigt hänförd av en kvinnlig positivhalare som stod där och spelade på sitt vevpositiv. Hon ville också ha ett sådant positiv.

Efter vårt besök på Hågelby åkte vi hem igen och började med maten (min bror med familj samt mina föräldrar skulle ju komma för att fira midsommar tillsammans med oss). Bord dukades, potatis skrapades och kokades, ägg och röror tillreddes och så dukades det fram en härlig sillbuffé á la modell större. Därefter fick vi lov att ta en liten paus innan köttet grillades (annars hade vi aldrig orkat med huvudrätten, så mätta var vi redan efter sillen). Vi åt sedan 3 olika sorters grillat kött med färskpotatis och diverse tillbehör och såser. Även detta var naturligtvis hur gott som helst. Därefter blev det de obligatoriska jordgubbarna med vispgrädde och så avrundades slutligen hela middagen med en slät kopp kaffe. All detta ackompanjerades av glada samtal och både ditten och datten för att så småningom gå över till mer livliga politiska diskussioner där både skoj, skratt  och allvar blandades i en salig röra. Ja, vi hade verkligen en mycket trevlig midsommarafton. När Mini gick och lade sig konstaterade hon att det var jätteroligt att fira midsommar och hon önskade att det var midsommar varje dag.

Marie

Läs även andra bloggares åsikter om Midsommarafton, Midsommardagen, Midsommar, Hågelbyparken, Midsommarmiddag, Sillbuffé, Grilla, Lotter, Positivhalare, Midsommarfirande, Politik, Gäster

Inte heller lyser solen från en klarblå himmel dagen till ära, även detta gör att min semesterkänsla grusas lite. Å andra sidan är det ganska bra. Jag har nämligen mina funderingar på att ta med mig Mini ut på en joggingtur. Ja, cykeltur för hennes del. Sedan är det veckostädningen som gäller. Jag gjorde aldrig den igår eftersom jag visste att jag skulle vara ledig idag.

Maken jobbar två veckor till innan också han går på semester. Mini och jag får alltså lov att roa oss själva under tiden, men det lär inte bli några problem. Mina bekymmer har ju aldrig varit att jag hittar på för lite saker, mina bekymmer är ju att jag är alldeles för påhittig och hittar på 7 saker samtidigt att göra.

Veckan som gått har annars varit mycket bra. I måndags hade vi stora städardagen med klassen och gjorde iordning klassrummet både inför ett nytt läsår och inför skolavslutningen. Eleverna var fantastiskt duktiga att hjälpa till. Utan dem hade jag har ett hästjobb framför mig inför terminsavslut. Vi ska ju byta klassrum nästa år vilket innebär att jag måste lämna ett snyggt klassrum efter mig. Har jag förresten berättat att jag följer mina två treor upp till fyran?

I tisdags hade vi en underbar avslutning på skolan. Både elever och lärare var fantastiskt duktiga. Jag och mina två kollegor (det är vi tre som delar på de båda klasserna) blev dessutom överösta med både blommor och presenter. Det var inte klokt vad mycket vi fick. Det kändes nästan som en födelsedag istället för att vara en avslutning.

I onsdags hade alla lärare på skolan en utvärderingsdag och i går städade jag det sista i klassrummet, flyttade in en del till mitt nya klassrum samt städade hela min arbetsplats i personalrummet. Det sistnämnda inkluderade även rensning av pärmar och liknande, allmänna förberedelser inför nästa läsår med andra ord. När jag väl gick från skolan kändes det trots allt lite sorgligt. Jag tycker om att vara där, jag tycker om alla mina elever och nu ska jag inte få se varken arbetskamrater eller elever på 60 långa dagar. Det var med en blandning av lättnad (att pressen skulle släppa för ett tag) och nedstämdhet som jag till slut lämnade skolan.

Marie