Kommuner vs staten

Lärarnas riksförbund kritiserar Anders Borg och menar att det är allvarligt att han avfärdar Globaliseringsrådets expertrekommendationer om skolan. (DN.se – debatt) Enligt den granskning som Lärarnas riksförbund låtit göra av 30 kommuner visar det sig att vissa skolor inte upprättar några skolplaner, därmed bryter de mot lagen. Metta Fjelkner menar att om kommunerna brister i sitt ansvar måste istället staten kliva in och ta över ansvaret.

Nyligen avslutade Globaliseringsrådet sitt arbete. Både slutrapporten och delrapporten om utbildning och skola är intressant och viktig läsning. Det är därför både trist och allvarligt att finansminister Anders Borg uttryckligen markerat att Globaliseringsrådets arbete inte är något som regeringen kommer att använda sig av. Borg avfärdar det hela med hänvisning till den ekonomiska krisen. Det ekonomiska läget i sig gör det dock än mer angeläget att ta till sig av experternas rekommendationer! (DN.se)

 

När det gäller skolplaner kan man fundera över deras egentliga funktion då vissa kommuner inte har några alls medan  andra kommuner har katalogliknande skolplaner. Trots dessa massiva skillnader har man inte påvisat något samband mellan skolornas prestationer och deras skolplaner:

Genomgången visar att prestationerna i kommunens skolor inte har något samband med hur pass bra eller dåliga skolplaner man tagit fram. Kommunernas mest centrala styrdokument har alltså inte fyllt någon funktion. Det spelar därför ingen roll om man skulle ta bort dessa styrdokument helt och hållet. Det är just detta som är skrämmande. Tid ägnas åt dokument som ingen bryr sig om eller som är så svårbegripliga att de inte fyller någon funktion. (DN.se)

 

Lärarnas riksförbund spaltar upp en egen kravlista (DN.se):

• Visa att skolan är en nationell angelägenhet och garantera en likvärdig statlig finansiering. Det blir därmed också lätt-
are att skapa lika villkor för fristående och kommunala skolor.
• Styrningen av skolan måste stärkas och vidareutvecklas. Resultaten från skol­inspektionens arbete måste tas på allvar och resurser tillföras och fördelas i syfte att skapa likvärdiga villkor.
• Inför 10-årig grundskola med engelska tidigare, kanske från årskurs ett.
• Uppvärdera läraryrket. Det viktiga är att en ny lärarutbildning skapas och en lärarlegitimation införs.
• Satsa på att fler kommer igenom gymnasieskolan genom att höja kvaliteten både i de studieförberedande och yrkesförberedande programmen.
• Utveckla studie- och yrkesvägledningen.
• Grundskolan skall tillhandahålla elever en grundutbildning som garanterar skriv- och läsförmåga.

Mm, återigen någonting att fundera över! 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,


Spetsutbilning

Intresset för att söka till så kallade elitklasser tycks inte vara fullt lika stort som man hade hoppats på, skriver DN.

Försöket med spetsutbildningar på gymnasienivå tillkom i all hast. Skolverket fick uppdraget den 1 december förra året och redan den 15 januari hade 10 skolor vaskats fram ur 100 ansökningar för att vara först ut med att erbjuda riksrekryterade elitutbildningar. Från och med i höst erbjuds sammanlagt 300 platser för teoretiskt intresserade elever i hela landet, som ofta har snabbare studietakt, möjlighet att läsa in universitetskurser och som tar in genom betyg, prov eller särskilda intervjuer.

Men intresset för de nya utbildningarna är svagt. Åtta av tio program har inte tillräckligt med ansökningar för att fylla alla platser. De flesta kommer att starta med grupper kring 20 elever. (DN.se)

 

Det kan nog vara svårt att hitta riktiga spjutspetsar bland eleverna om det inte finns tillräckligt många att leta bland. Å andra sidan är det kanske märkligt att man startar upp en ny utbildning och sedan förväntar sig at intresset ska vara stort redan från början. Det där med försiktigt föräldrar som vill sina barn väl och därmed också vill sätta in sina barn i välbeprövade verksamheter med gott rykte verkar inte ha varit med i planeringen.

Just elitklasser i grundskolan har den senaste tiden varit föremål för diskussion. Skolminister Jan Björklund (FP) ska presentera en ny skollag före midsommar och ­föreslår bland annat att förbudet mot antagningsprov i teoretiska ämnen slopas. Björklund tvekar inte själv att kalla det för en satsning på elitklasser för de mest studiebegåvade eleverna – något som ogillas starkt av socialdemokraterna. (DN.se)

 

Dessvärre finns det tydligen väldigt lite klasser kring profilklasser och dess funktion.

I Sverige finns väldigt lite forskning om elitklasser och de utländs­ka studier som är gjorda går inte att direkt applicera på det svenska systemet. Den så kallade Pisa-studien pekar dock på att tidiga elitsatsningar i till exempel Tyskland och Frankrike inte leder till att länderna får något utbildningsmässigt försprång. (DN.se)

 

 Ann-Christine Kjell man är universitetslektor vid Stockholms universitet och hon har gjort en utvärdering av profilklasser. Hon menar att några av de fördelar som hon kan se med dessa klasser är:

De elever som betraktas som nördar i vanliga klasser var normala barn i profilklasserna. Alla i klassen arbetar mot samma mål och det är inte lika många konflikter i profilklasserna. (DN.se)

 

Nackdelarna har hon dock inte forskat kring och kan därför inte göra ett eget uttalande om dessa. Däremot hänvisar hon till andra forskare som menar att nackdelarna med profilklasser bland annat är:

Det fanns lärare som påpekade att profilklasserna ledde till en uppdelning mellan vi och dom, det ansågs finare och bättre att gå i ma/no-klass och det kunde uppfattas som negativt av andra elever. (DN.se)

 

Ja, det är väl bara att vänta och se vad det blir av elitsatsningen. Själv tycker jag att det är bra med lite nya "grepp" i skolan. Det är ett sätt att utvecklas vare sig satsningen lyckades eller inte. Lite nytt tänk måste ändå in i skolan om den inte ska stagnera helt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,


Elitprov i matte

Grundskolan kan få elitprov i matematik skriver DN.

Lagen tillåter intagningsprov till estetiska elitklasser för balett och musik i grundskolan. Men inte till klasser för matematik. Dit sker intagning efter närhetsprincipen, något som utbildningsministern vill ändra. (DN.se)

 

Orföranden i Lärarnas Riksförbund Metta Fjelkner anser att detta inte är speciellt märkvärdigt:

Ordföranden i Lärarnas riksförbund Metta Fjelkner anser att det ska "vara tillåtet att vara duktig i matematik" liksom det är "tillåtet att vara duktig i idrott och musik. Intagningstester är "inget dramatiskt", säger hon. (DN.se)

 

 Svd presenterar  däremot vissa farhågor hos sina läsare som menar att det finns risk att föräldrarna pressar sina barn mer om det upprättas elitprov.

Själv tror jag inte att förslaget grundar sig på ren välvilja till eleverna individuellt utan jag anser att det ligger något större tankar bakom. I globaliseringens anda måste även lilla Sverige kunna vara med och konkurrera och hur ska vi kunna göra detta utan att ha några spjutspetsar? Förslaget ligger på samhällsnivå och inte på individnivå…det är i alla fall en hyfsta kvalificerad gissning. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Införa avgifter på högre utbildning?

I slutrapporten som statens globaliseringsråd har tagit fram finns bland annat förslag på att införa avgifter på högre utbildning skriver DN.  Tanken är att studiemedlet ska höjas i motsvarande grad och att man sedan ska låta utbildningsinvesteringarna bli avdragsgilla.

En hög kunskapsnivå gör det möjligt för ett land att producera varor och tjänster med ett högt förädlingsvärde och en god löneutbetalningsförmåga. Låg variation i utbildning är också ett viktigt omfördelningsverktyg när traditionell omfördelning försvåras genom tilltagande institutionell konkurrens. För att stärka kunskapsbasen och öka den globala attraktionskraften föreslår vi att:

• Öka det statliga inflytandet över resursfördelningen till för- och grundskolan.

• Öka frihetsgraderna för universitet och högskolor, öka statliga anslag till civil forskning till en procent samt inrätta ett globalt excellenscenter baserat på ett ”Nobelanslag”.

• Införa möjligheten för avgifter på högre utbildning, höja studielånet i motsvarande grad och låta utbildningsinvesteringar vara avdragsgilla precis som realkapitalinvesteringar. (Dn, Debatt 09-05-16)

 

Ja, varför inte…. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,


Endast tid för lästips!

Jag har fullt upp med min c-uppsats. Den går stadigt framåt och ser ut att bli riktigt bra, däremot undrar jag om vi inte varit lite för ambitiösa…Å andra sidan så är det både stimulerande och roligt. Största problemet är att jag är så trött i huvudet efter 5-6 timmars intensivt skrivande framför dataskärmen att resten av dagen blir "förstörd". Jag hämtar mig inte under hela dagen utan min trötthet fortsätter ända tills jag går och lägger mig. Nu är jag i och för sig allergiker också, vilket kanske också har en viss påverkan på min trötthet. Våren är ju trots allt här och slänger en massa pollen runt omkring sig. Hur som helst så blir det inte mycket bloggande och det skyller jag min trötthet för. Jag tänkte i alla fall att jag skulle leverera några lästips:

SvD, Tre av fyra kommuner skär ner i skolan.

SvD, Oro i Strängnäs när skola stängs

Sydsvenskan, "Lärare bör söka jobb i Danmark"

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Fyradagarsvecka?

Förstaklassare kan få fyradagarsvecka i Perstorps kommun, skriver DN. Tydligen har kommunens förstaklassare haft 5 timmars "överskottsundervisning" som nu skärs bort och genererar i en fyradagarsvecka istället.

Enligt den centrala timplanen ska eleverna i årskurs ett ha 22 lektioner i veckan. I Perstorp har de fått 27.

– Jag har överskridit min budget och tvingas nu skära bort dessa fem extra timmar i veckan, säger Karin Thörnkvist. Visst kan vi lägga ut de 22 timmarna på fem dagar, men jag tror inte det är det mest effektiva. (DN).

 

Jag kan inte låta bli att återigen fundera över om inte en centralstyrd skola skulle vara bättre. Jag tycker att den decentraliserade skolan skapar en möjlighet för lite väl  "kreativa" idéer. Det jag funderar på är hur väl sådana här situationer klingar med en likvärdig skola för alla!?

Läs också: Barnen får betala för krisen, DN

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,


Sveriges lärare befarar tuff lönekamp

Sveriges lärare befarar en tuff länekamp, skriver DN. I lågkonjunktyrens tecken har kommunerna med sitt minskade skatteunderlag det tufft och risken är att det förhandlingarns i nästa avtalsrörelse kanske inte når så långt som man vill.

Med stigande arbetslöshet ökar det ekonomiska trycket på kommunerna, vilket de inte underlåter att föra fram i olika sammanhang.
– Det bådar inte gott. Den fråga vi ställer oss är om landets kommuner är beredda att betala för kompetens. Det har de inte velat i högkonjunktur så man kan fråga sig hur det blir nu. Men man kan inte säga att det är fel tid att komma med krav. I så fall skulle man alltid kunna argumentera för att det är fel tid. Våra medlemmar har förväntningar också på den här avtalsrörelsen, säger Metta Fjelkner. (DN.se)

 

Jag som absolut måste dra paralleller mellan allting funderar i mitt stilla sinne på hur det blir med planerna på en ny lärarutbildning. Risken är väl att om man vill hålla lönerna nere så kan man inte heller göra nya satsningar på en ny utbildning?  Jag tycker mig också märka en mer nedtonad Björklund för tillfället. Stridsropen ljuder inte fullt lika högt och ofta längre. Jag undrar jag om det kan ha något samband … 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,


Studievägledning

Sverige saknar studievägledning skiver universitetskanslern Anders Flodström i dagens SvD, Brännpunkt. I och med att nya regler börjar gälla för antagning till högskola från och med nästa år blir det ännu viktigare för eleverna att göra "rätta" val. Planeringen en för att ta sig in på högskan börjar alltså redan vid elva- tolvårsåldern då man ska välja ett språk.

De nya antagningsreglerna till högskolan som börjar gälla hösten 2010 innebär att det första strategiska valet inför högre studier görs redan när man i elva-tolvårsåldern väljer språk. Det blir också svårare att rätta till felval i efterhand. (SvD)

 

Anders Flodström talar vidare om antal studievägledningstimmar eleverna får här i Sverige.

Sverige är i strykklass i Norden när det gäller studie- och yrkesvägledning. I Finland har man i skollagen fastställt 70 timmar studiehandledning i årskurs sju till nio. I Norge får man i årskurs sju till nio 113 timmar till vägledning och till att exempelvis prova på olika ämnen på gymnasiet. Danska elever i åttonde klass har rätt att prova på minst två olika gymnasieutbildningar. I nionde klass ges de möjlighet till ytterligare två veckors utbildningspraktik och i årskurs tio upp till hela sex veckor.

Detta ska jämföras med den svenska skolan där varje studie- och yrkesvägledare ansvarar för 550 elever. Det ger ungefär två och en halv timmar per elev och läsår. Undervisning och administration som ingår i tjänsten syns inte, så det kan vara ännu mindre. (SvD)

 

Om jag själv ska tycka någonting baserat på de erfarenheter jag har fått genom mig själv och genom mina flickor så är det bristen på tillgänglighet hos studievägledarna som är det sämsta. I vissa fall har det även handlat om kompetensen hos studievägledaren. Studievägledning skulle vara som ett enda stort och långt pågående samtal och man skulle aldrig behöva gå från ett sådant samtal med obesvarade frågor. Den studievägledning som finns idag känns som små isolerade punktinsatser, friställt från någon slags helhet. Ja, ungefär så kan man nog sammanfatta mina åsikter om studievägledningen i Sverige idag

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Ett tionde skolår?

Tionde skolår testas på två skolor i Stockholm, skriver DN. Min första spontana reaktion var att någonting är fel i skolans organisation. Min tankte var att det måste vara fullt tillräckligt med en nioårig skolgång, man har helt enkelt 9 år på sig att lära eleverna det som de ska kunna.Nio år är ganska många år och min tanke var att det bara måste fungera om man organiserar det hela rätt.

Min nästa tanke var inte fullt lika spontan. Varför ska alla elever i hela Sverige ha en exakt lika lång skolgång? Arbetar alla elever i Sverige lika snabbt, kan alla elever tillgodogöra sig undervisningen lika snabbt? Vad händer om eleven blir sjuk under en längre tid, eller råkar ut för någon energikrävande kris under sin skoltid? Dessa elever kanske behöver ytterligare tid för att klara av grundskolan? Är det inte bättre att ge alla elever en sportslig chans att klara skolan trots vissa eventualiteter?

Jag gissar dessutom att det för den "drabbade" eleven inte känns som ett lika stort misslyckande om man bara förlänger sin utbildning ett år, jäfört med att börja IV. Detta har jag inga som helst belägg för alls, men jag tycker att resonemanget verkar rimligt….eller? 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Skriftliga omdömen och den personliga integriteten

Återigen måste jag tyvärr hänvisa till min brist på tid, men vill i alla fall ge ett par tips när det gäller de de skriftliga omdömena i skolan och offentlighetsprincipen. Elevernas personliga integritet riskerar att bli stående mitt emellan dessa:

Alla kan läsa om ditt barn.

Är skolbarnens integritet hotad? 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


Nu är det slut på lugnet ;-)

Då var det dags igen då, att fortsätta med c-uppsatsen. Idag ska jag in till skolan och fortsätta att skriva tillsammans med Emelie. Därefter ska jag skynda mig hem för Mini ska på 5-årskontroll och få en spruta. Eftersom jag redan nu är ute i senaste laget kan jag inte blogga mer just nu. Däremot såg jag någonting i Expressen som jag hade velat skriva om, men lägger istället bara ut länken till den som är intresserad: Skolan kan få stänga av stökig elev.

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Gemensam skolpolitik, del 2 (Lärarutbildningen)

Lästips!

Igår skrev jag ett inlägg om gränsöverskridande skolpolitik. Anledningen till inlägget berodde egentligen på en artikel i SvD: Oppositionen tar fram gemensam skolpolitik. Idag skriver P J Anders Linder en krönika i SvD som kan betraktas som en förlängning av dessa tankegångar, eller åtminstone som ett svar på dem. Han reflekterar över slitningar både inom blocken och mellan blocken.

Det enda tråkiga i det hela är att P J Anders Linder i sin framfart även lyckas göra slarvsylta av min kära utbildning (media har en benägenhet att gärna göra det). Jag ifrågasätter kanske inte att det kan behövas någon form av förändring av lärarutbildningen, även om jag själv har gått en som jag är mycket nöjd med, allting kan med största sannolikhet förbättras. Däremot ifrågasätter jag om det verkligen är nödvändigt att från medias håll om och om ingen göra slarvsylta av den, till förmån för vad kan man fråga sig? Vem vinner på att både lärare och lärarstudenter om och om igen blir ifrågasatta? Vem vinner på att lärare tappar självförtroendet i förhållande till sin egen yrkesroll, till samhället  i stort och i förlängningen både till elever och föräldrar. Visserligen ser jag inget fel i att debatten grundar sig på kunskapsargument, men kanske borde den också bottna i kunskap.

Jag anser själv att jag har både gått och fått en genuin utbildning.  En utbildning som ställt höga krav på oss studenter som har strävat mot de högsta betygen. Däremot kan jag inte uttala mig om kraven för de studenter som har de lägre betygen. Möjligen är det där skon klämmer, var går gränsen för de lägsta nivåerna? Nu är detta bara en fundering från min sida som jag inte har några belägg för alls, men om tanken äger den minsta riktighet så är inte problemet  per automatik likställt med en dålig lärarutbildning!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,


Gemensam skolpolitik?

Idag skriver SvD att Oppositionen tar fram gemensam skolpolitik. Själv suckar jag bara lite lätt och tycker det är synd att man inte  istället tar fram en gemensam arbetsgrupp som försöker att komma överens över blockgränserna istället. En långsiktigt och gemensam skolpolitik över blockgränserna skulle förmodligen vara det absolut bästa för svensk skola, enligt min mening. Däremot vet jag att det är naivt att tro att man ens skulle vilja enas över en sådan "hetpotatis" som svensk utbildningspolitik som utan ansträngning skulle kunna bli ett kraftfullt vapen i kampen om makten vid nästa val. Återigen SUCK! Vuxna människor som inte kan  sätta sig över sina egna intressen…. Detta är kanske största anledningen till att jag och min verbala förmåga aldrig har varit intresserade av att bli politiker…..jag har inte tillräckligt starka egenintressen…

(Nu var jag verkligen elak känner jag och dessutom presenterar jag en sanning med modifikation, men jag har ju friheten att göra det i min egen blogg…  (Ops!)…, jag kanske passar som politiker ändå!!?? ;-))))).

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Skolbarn slarvar med frukosten

Idag skriver SvD om att skolbarnen i Stockholm slarvar med frukosten och ju äldre barnen blir ju mer slarvar de. För att barnen ska orka bättre är det många skolor som har börjat servera frukost till barnen.

Många äter sin frukost i flykten – tar en fika och en färdiginpackad macka i kiosken på väg till arbetet. Och en hel del barn gör som de vuxna visar: hoppar över dagens första måltid. (SvD Stockholm

 

Det är speciellt flickor som gärna hoppar över frukosten, de prioriterar hellre sminking och sömn enligt artikeln. Själv vill jag tillägga att det även är en utseendefråga i denna ålder, eller åtminstone ett par år senare. I den åldern är det coolt att helst inte äta någonting, jag minns att mina flickor tävlade med klasskamraterna vem som kunde äta minst. Jag löste själv hela det problemet med att köpa hem sådant som flickorna inte kunde motstå och sedan blundade jag helt för nyttoaspekten i produkterna. Jag ansåg att jag trots allt vunnit kampen om hälsan om flickorna någonting överhuvudtaget vad de än må vara  (det är svårare att bli anorektiker om man äter var min devis). Så här efteråt kan jag också bekräfta att min strategi fungerade väl.

Ann-Sofie Cavefors, ordförande för Svenska skolläkarföreningen, tycker att frukostservering i skolan är en bra idé.

– Det skapar en lugn start på dagen och en sådan tror jag inte man ska underskatta. Olika undersökningar visar att den som inte äter på morgonen är tröttare och mer okoncentrerad än andra. Det finns flera goda skäl till att servera frukost i skolorna, säger hon. (SvD, stockholm).

 

Återigen kan man, precis som i alla debatter när det gäller skolan, återigen fundera över vem som bär ansvaret för barnen. Frukost i skolan eller hemma, samhälle eller föräldrar?

I SvD:s rundringning uppger flera skolor också att de inte planerar att införa skolfrukost.

– Vi tycker att det är ett föräldraansvar. Jag må vara lite konservativ, men det är ett värde att barnen äter frukost hemma, säger Bo Andersson, rektor på Sundbyskolan i Spånga-Tensta. (SvD, Stockholm).

 

Själv tycker jag inte att det är något fel att ge eleverna frukost i skolan. Det skulle kunna vara en trevlig start på morgonen, även för de elever som redan har ätit frukost hemma. Då  kan de få en liten mjukstart på dagen genom den gemensamma frukoststunden i alla fall, även om det kanske inte blir mer än ett glas juice då. Jag ser hellre att skolorna serverar frukost än att elverna inte äter någonting alls förrän vid tolvtiden på dagen. För mig är det en fråga av ren praktisk karraktär…det blir betydligt mer praktiskt för alla om eleverna äter frukost. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Apropå kunskapssamhället

Bris presenterar en ny studie där det visar sig att många elever inte tror att de har någon framtid om de inte har toppbetyg i allt.

"Trycket på unga människor att planera och fatta beslut om livet på längre sikt är ofta övermäktigt. Det medför att många känner ångest inför framtidsval som de inte kan överblicka. Och det gäller särskilt flickorna. Det visar en djupstudie som Bris gjorde vintern 2009. Barn är inriktade på relationerna i skolan och när de inte fungerar har de liten kraft att ta till sig kunskap". (DN.se Opinion). 

 

Äntligen tas det fram en studie där man påvisar detta samband mellan relationer och kunskap. Efter att ha haft två flickor i tonåren kan jag vittna om samma sak. Dessutom har jag förvånats över hur lite förståelse samhället har för tonåren, den tid i livet som kan vara den absolut värsta tiden i livet för många.

"Under år 2008 berörde 3 540 barn- och ungdomskontakter med Bris området skolan, vilket gjorde området till det fjärde av våra kontaktområden. Under två veckor vintern 2009 genomfördes en fördjupningsstudie av kontakterna inom områdena skolan/mobbning.

Totalt blev det 259 kontakter som talar ett entydigt språk: barn och ungdomar fokuserar i första hand på relationerna i skolan, vilket innebär att eleverna försöker hantera allt från vardagliga bråk och missförstånd till regelmässig mobbning. Långt senare i fokus kommer kunskaps­inhämtning. Bris får många berättelser från elever som använder så stor del av sin tid och energi för att hantera känslor och relationer att de halkar efter i skolan". (DN.se Opinion

 

Elak som jag är har jag ansett att lärarnas agerande många gånger förstärker problemet. Dessutom har jag noterat en viss naivitet bland lärarna, när de trots gedigen erfarenhet står helt frågande inför en tonårskris. Jag många gånger tänkt för mig själv att kanske borde utbildningen för speciellt högstadielärare även innebära någonting mer, någonting som gör att man har en möjlighet att få del av hela problemet kring tonåringarna (läs riktigt elakartade hormoner).

"Om läraren enbart koncentrerar sig på att förmedla ämneskunskap krockar kravet på skolprestationer med den enskilda elevens behov av stöd, vägledning och bekräftelse. Särskilt högstadieelever berättar hur de löser denna konflikt genom att ständigt öka kraven på sig själva, ofta med misslyckanden och ökade otillräcklighetskänslor som följd.

Mot denna bakgrund krävs det särskilt väl att dagens lärare måste ha kompetens att bygga en social plattform i klassrummet som utgångspunkt för kunskapsförmedling. Skolpersonalen måste även ha kunskap och förmåga att uppmärksamma de elever som faller utanför ramen." (DN.se, opinion). 

 

Sedan kommer vi till själva kärnan:

"Medan barnen tydligt visar att skolket hänger ihop med hela livssituationen, ser skolan däremot gärna problemet som en ordningsfråga. Ändå är det ovanligt att de långtidsskolkande barnen berättar om att några praktiska åtgärder vidtagits från skolans sida. Sådan passivitet bidrar till en nedåtgående spiral som förstärker deras känsla av att det inte kommer att bli någonting av dem i livet.

Särskilt illa ute är de elever som har hemförhållanden med misshandel, sexuella övergrepp, missbruk eller psykisk sjukdom i sin vardag. Många gånger berättar skolkarna att de möts av skäll och klander från den vuxna omgivningen, men att ingen frågar efter orsakerna till att de inte sköter sina studier.

Innerst inne längtar de efter att få börja skolan igen, de har nästan aldrig något meningsfyllt att fylla dagarna med och ensamheten är stor, liksom rädslan för att komma tillbaka efter allt de har missat. Samtidigt ökar utanförskapet och isoleringen risken för att drabbas av psykisk ohälsa. Bris anser dock inte att situationen behöver vara hopplös, det finns skolor som har satsat på att tidigt uppmärksamma skolket och där har problemen minskat". (DN.se, opinion).

 

 

Läs gärna hela artikeln själva, jag har här bara tagit upp de mer "mänskliga" delarna av studien, de delar som samstämmer med mina egna erfarenheter. Naturligtvis finns det också en mer politisk aspekt av den, men den lämnar jag i nuläget åt var och en. Nu måste jag åka till universitet. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Intressant:

Lärarnas Riksförbunds synpunkter på betänkandet: En hållbar utbildning, SOU 2008:109 eller en sammanfattning LR:s synpunkter.

Det verkar i alla fall som om det inte kommer att ske någonting när det gäller lärarutbildningen förrän tidigast 2011/12, vilket gör mig ganska glad om jag ska vara ärlig. Jag har ingen som helst lust att komma "i kläm "mellan den utbildning jag redan går och den nästkommande. Jag vet att man talade om "övergångsregler" för oss som kom i kläm och det har jag ingen som helst lust med om jag ska vara ärlig. När jag är klar med min utbildning så vill jag vara klar, jag vill inte komma ikläm vare sig det gäller det ena eller det andra!

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Tre terminer, några reflektioner för och emot…

Kommer precis tillbaka från ett besök hos Christermagister. Jag kan rekommendera ett besök där om man vill fundera lite djupare angående förslaget om tre terminer, där vägs förslaget både för och emot.

Läs också: Expressen 

Läs också: Eleverna orkar knappt nu

Läs också: Svd, Tummen ner från LR

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Tre terminer i skolan

Idag presenterar SvD ett förslag från en grupp centerpartister att man ska införa tre terminer i skolan.

C-gruppen vill ta ytterligare ett steg, och införa ett treterminssystem redan från första klass, något som kräver en lagändring. I dag slår skollagen fast att "varje läsår skall delas upp på en hösttermin och en vårtermin."

–Det vore väldigt spännande att testa ett treterminssystem, säger Sofia Larsen, som inspirerats av Storbritannien och Tyskland. (SvD.se)

Om jag ska utgå från mig som person och inte föra några smarta resonemang så vill jag INTE ha tre terminer. En av de stora fördelarna med att arbeta som lärare är ju att man har förmånen att själv få ett långt sommarlov, ja nu resonerar jag enbart egoistiskt. Ur samhällsynpunkt tror jag egentligen att 3 terminen är ett bra förslag….men det talar jag inte högt om….just nu vill jag bara vara egoist :-) ).

Läs också: Finland kan gå samma väg, SvD.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


Nolltollerans mot ohälsa har sitt pris

Idag skriver SvD om hur samhällets nolltollerans mot ohälsa har sitt pris och slår mot barn och ungdomar, Frank Lindblad och Carl Lindgren har skrivit en bok – Välfärdslandets gåta – i ämnet.

Barnläkaren Carl Lindgren och barnpsykiatern Frank Lindblad känner varandra sedan länge. De utbildade sig till läkare på 1970­talet och har följt barn och ungdomar sedan dess. Frank som specialist i barn- och ungdomspsykiatri och Carl som specialist i barn- och ungdomsmedicin. De har under åren kunnat glädjas åt att barn och ungdomar i Sverige blivit allt friskare, att den svenska spädbarnsdödligheten är lägst i världen, att såväl mödra-, barn- som skolhälsovård i Sverige är synnerligen välutvecklad. (SvD.se)

Men på senare år har det goda samhället drabbats av ett bakslag. Den psykiska ohälsan hos unga har ökat dramatiskt i Sverige. Varför mår inte barnen lika bra som de har det? frågar sig de båda läkarna. De är oroliga för alla unga som förlorat aptiten på livet och tron på framtiden. (SvD.se)

De funderar också över orsakerna till varför det ser ut som det gör och varför Sverige får de resultat de får i jämförande studier med andra länder.

De ser flera möjliga förklaringar till fenomenet. Välfärdssamhällets starka medicinska utveckling riskerar att vi kräver att alltid ha en god hälsa. Alltför stark rädsla för stress en annan. Individualismen, i vilken ensam ska vara stark, är en tredje. En fjärde fundering är att den tid som barn tillåts – och tillåter sig själva – att vara barn tycks bli allt kortare. Socialt, men även i viss mån biologiskt, blir barn fortare ”vuxna” i dag än tidigare. (SvD.se).

Läs gärna hela artikeln, den är tankeväckande. Jag funderar själv på att läsa boken. 

Läs också mitt tidigare inlägg i samma ämne.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,