Det talas för tillfället mycket om datorer, iPads och telefoner i undervisningen vilket ju inte är särskilt konstigt med tanke på att moderna hjälpmedel eller modern teknik naturligtvis borde finnas i skolan. Den finns ju för övrigt överallt runt omkring oss, så varför skulle skolan vara undantagen?

Problemet är dock inte att modern teknik inte finns i skolan, för det gör den, utan att den finns i skolan i alldeles för liten utsträckning. Vi som undervisar elever i svensk skola har ett kunskapsuppdrag och ett fostransuppdrag. Båda uppdragen ska skötas under demokratiska former och dessutom ska den vara likvärdig för alla elever i svensk skola, inte särskilt konstigt med det. Så här långt är det kanske obegripligt varför den senaste tekniken absolut måste in i skolan. Vi som arbetar i skolan har ju koll på både vårt uppdrag och hur vi ska sköta det. Skolan är en mycket komplex värld så när kunskapsuppdraget  och fostransuppdraget i kombination med demokrati och likvärdighet ska in under samma tak som en skola för alla, ja då blir det lite mer kravfyllt. Ännu är uppdraget dock fullt möjlig att genomföra utan alltför stora svårigheter. Att individanpassa undervisningen så att den tillgodoser alla är inte en övermäktig uppgift. Det krävs en del jobb, men det går absolut att göra. Uppdraget är dessutom fullt möjligt att genomföra trots att det sitter nästan 30 olika elever med 30 olika behov, tankar och viljor i mitt klassrum. Problemet är alltså inte att jag ska undervisa, inte heller att jag ska fostra. Det är inte heller att jag ska undervisa och fostra under likvärdiga och demokratiska former. Problemet är inte heller det att jag ska undervisa, fostra under likvärdiga och demokratiska former på ett individanpassat sätt trots att jag har 30 olika elever att anpassa min undervisning till. 30 elever är visserligen en stor klass, men den är inte övermäktigt stor.

Nå vad är det då som är så problematiskt? Problemet uppstår när man ska undervisa och fostra demokratiskt och likvärdigt 30 olika elever på ett individanpassat sätt alldeles själv i en och samma lokal. Detta hade förmodligen inte heller varit ett problem om jag hade haft 30 elever som älskar att sitta och arbeta i stora grupper. 30 elever som gynnas av helklassgenomgångar och som lär sig bäst genom någon form av grupparbete. Problemet är när man ska ta hänsyn till varje individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, Lgr11, s. 14 och eleverna ifråga inte har samma behov förutsättningar, erfarenheter och tänkande. Problemet är när någon elev lär sig bäst i samspel med någon annan, när en annan elev lär sig bäst när den arbetar individuellt, när någon elev lär sig bäst när det är tyst och någon annan elev när det låter. Problemet är när någon elev lär sig bäst genom att se, någon annan genom att höra, en tredje genom att rita, en fjärde genom att läsa, en femte genom att skriva och en sjätte genom att tala. Problemet uppstår när någon elev lär sig bäst under gemensamma genomgångar och någon annan under enskilda genomgångar. Problemet uppstår när någon elev lär sig bäst genom det konkreta och någon annan elev behöver det abstrakta. Ja, jag tror att jag vid det här laget med all önskvärd tydlighet har fått fram problematiken.

Tro nu för all del inte att vi inte skapar en sådan undervisning i skolan. Tro mig, det gör vi. Hur många gånger har inte lärare slagit knut på både sig själva och sin undervisning för att få fram en så mångfacetterad undervisning som det bara är möjligt. Efter några stycken lyckade sådana lektioner är man nästan beredd att utnämna sig själv till trollkonstnär.

Kärnan i problemet är alltså inte att vi inte kan undervisa våra elever i skolan för det kan vi och våra elever lär sig. De lär sig dessutom mycket. Kärnan i problemet blir således att vi i skolan har kravet på oss att bedriva en kompetent, kvalitativ, mångfacetterad undervisning under moderna krav utan moderna förutsättningar och det sätter käppar i hjulet för oss.

Vad skulle då moderna förutsättningar kunna vara? Vi har idag en betydligt modernare syn på undervisning än traditionell katererundervisning vilket innebär att den ställer vissa krav på miljöns utformning. En modern förutsättning skulle alltså kunna inbegripa rena lokalfrågor. Har vi tillräckligt med lokaler i skolan för att eleverna ska kunna arbeta på ett sådant sätt att det verkligen gynnar alla, det vill säga i helklass, i halvklass, i smågrupper eller helt enkelt bara individuellt? Finns det tillräckligt många klassrum/grupprum för att vi ska kunna tillgodose alla elevers behov? Moderna förutsättningar skulle också kunna vara en fråga om verktyg. Har vi tillräckligt med verktyg i skolan för att eleverna ska kunna lära sig på olika sätt exempelvis genom att se, höra, läsa, skriva, rita, bygga, lyssna eller prata. Jo, det har vi men vi har inte förutsättningarna för att alla elever ska kunna göra det samtidigt. Vi har helt enkelt inte förutsättningar för att tillgodose alla elevers olika behov samtidigt  i ett och samma klassrum. Hade det funnits en uppsjö av lokaler som vi hade kunnat använda oss av hade förutsättningarna sett helt annorlunda ut. Olika typer av undervisning hade kunnat pågå i olika rum, problemet är just att rummen oftast inte finns och att det i de flesta fall är en och samma pedagog som ska bedriva undervisningen. Pedagogen i fråga kan ju tyvärr inte klona sig vid behov. Man kan alltså inte individanpassa undervisningen i den utsträckning som man skulle vilja med tanke på kraven som faktiskt ställs idag. Individanpassad undervisning okej, men inte i dess yttersta form.

Det här låter kanske ändå inte helt omöjligt för den oinvigde. Med stora portioner av ämneskunskap, ambition, kreativitet, social kompetens och framförallt välvilja går ju det mesta att lösa, det vill även jag tillstå. Vad är det då som är problemet? Problemet är att det finns ytterligare en variabel att ta hänsyn till och det är tiden. All undervisning ska som vi alla vet ske inom ramen för en viss tid, skolan är i dagsläget anpassad efter en timplan. Dessutom har vi arbetstid, undervisningstid, planeringstid och konferenstid att ta hänsyn till. Att planera, skapa och utföra en så mångfacetterad undervisning att den ska passa nästan 30 olika elevers olika behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande tar tid. Att dessutom skapa en undervisning där eleverna har möjlighet att arbeta på mängder av olika sätt och dessutom med mängder av olika material tar inte bara tid utan det tar en evinnerlig tid, en tid som faktiskt inte finns.

Många lärare löser detta genom att även nagga av sin fritid, så även jag. Det finns mängder av oss som förutom vårt uttalade uppdrag ser på vårt yrke som något slags kall där vi inte har råd att tappa en enda elev om vi bara kan undvika det. Jag vill nog gå så långt att jag rakt av påstår att det finns en skräll dus lärare där ute som mer eller mindre lever dygnet runt med sitt uppdrag under terminerna. Allt för att undervisningen ska kunna finslipas  så in i minsta lilla detalj för att vi ska lyckas nå alla elever. Alla elever är för dyrbara för att vi ska ha råd att tappa någon! Elevernas bästa är ständigt för ögonen.

Vad har då allt detta med modern teknik eller digitala verktyg att göra. Jo, i min enfald menar jag att modern teknik med alla dess verktyg till viss del är lösningen på problemet. Med hjälp av modern teknik kan man skapa ”rum” i rummet. Modern teknik skulle kunna möjliggöra att eleverna arbetar sida vid sida där några ser på exempelvis faktafilmer medan andra skriver faktatexter, kanske någon ritar (illustrera fakta) medan några andra  läser och några lyssnar. Digitala verktyg möjliggör dessutom arbetssätt som är både laborerande och abstrakta och allt detta skulle dessutom kunna pågå samtidigt i ett och samma klassrum. Mängder och åter mängder av information, kunskap, övningar och arbetssätt finns alltså bara några knapptryckningar bort. Datorn med dess tillgång till olika sociala medier gör det dessutom möjligt för eleverna att interagera med andra elever och då inte bara med andra elever i det egna klassrummet eller med andra elever på den egna skolan utan det är även fullt möjligt att interagera med elever över hela världen. 

Nu finns risken att ni tror att jag menar att den moderna tekniken medför att ett gigantiskt hav öppnar sig där det finns både kunskaper och arbetssätt som det bara är att ösa ur. Digitala verktyg är naturligtvis inte enbart förenat med fördelar, det är inte det jag menar. Vi bör ju veta att det vi sätter i händerna på våra elever verkligen är bra. Så visst den modern tekniken med alla dess digitala verktyg är kanske inte lösningen på allt, men skulle definitivt lösa en hel del. Modern teknik kommer naturligtvis att ställa sina egna krav på pedagogen, undervisningen och skolan som helhet, men modern teknik öppnar vägen för helt andra möjligheter. Möjligheter som är förenade med vårt samhället och de villkor som vi lever under/i idag. I Lgr 11 finner man :

”Skola har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevers lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. ” (Lgr11, s. 9)

Spontant menar jag, men ge oss då verktygen för att vi ska kunna främja alla elevers lärande för att de så småningom ska kunna leva och verka i samhället. Ge oss också möjlighet att skapa den gemensamma referensramen som alla i samhället behöver och låt oss få möjlighet att lära eleverna orientera sig den komplexa verklighet som de i framtiden både ska leva och verka i, en värld där informationsflödet dessutom är gigantiskt och förändringstakten är brutal. Ge oss möjlighet att verkligen låta eleverna utveckla sina egna studiefärdigheter och metoder för att så småningom självständigt kunna tillägna sig ny kunskap i en ständigt föränderlig värld.

Utan att sticka ut hakan alltför långt vill jag påstå att förändringstakten i skolan som helhet inte är särskilt brutal. Kanske är det just det som är bekymret med svensk skola och det som skolan nu faktiskt behöver förändra. Första steget borde därmed vara att se till att alla elever och alla som verkar i skolan har tillgång till någon form av modern teknik och då inte bara att det ska finnas att låna på skolan utan att var och en har en egen av vad de nu än må vara av det digitala utbudet. Själv skulle jag gärna se att alla som verkar i skolan har en alldeles egen dator. I min värld är detta ett minimikrav. Jag är fullkomligt övertygad om att ett modernt tänkande i kombination med moderna krav och modern teknik är formeln för att styra svensk skola och alla dess resultat i rätt riktning. Det är viktigt att skolan inte befinner sig i dåtiden när undervisningen ska ske i nutiden med sikte på framtiden. Det finns nämligen en hel uppsjö av lärare här ute som är beredda att anta de nya utmaningar som skolan står inför bara rätt förutsättningar ges…

Marie

Vi kommer att få tillgång till surfplattor på min skola. Surfplattorna är tänkta som ytterligare ett komplement i undervisningen. Hur man kan använda dem och tips på bra appar finns här om någon annan är intresserad.

Marie