Gårdagen var en lugn dag. Jag tog några promenader medan maken arbetade med olika utomhussysslor. Tyvärr känns sommaren fortfarande ganska långt borta, då det ännu är så kallt ute. Jag kunde utan problem ha min tunnare vinterjacka på mig när jag tog min promenad. Det är någonting väldigt kylslaget i luften detta år. 

I natt sov jag gott, till skillnad från natten innan, men när jag vaknade kunde jag inte låta bli att planera matematikundervisningen i huvudet. Jag ska ju börja jobba igen den 28 maj om allting går som det ska, vilket innebär att mitt huvud nu börjar ”trappa upp” igen. Jag tror att vikarien har hunnit med att gå igenom bråk med eleverna, men kontrollfreak som jag är vill jag ju veta vad de förstått och inte förstått då det är en viktig del i matematiken och dessutom en del som vissa kan tycka vara lite extra svår. Jag har ju mitt upplägg på genomgångar och så och min grundtanke är att jag inte ska krångla till det för eleverna utan att vi hela tiden jämför matematikspråket med det vardagliga språket och händelser. Det blir absolut enklare för eleverna då. Därför känner jag att jag måste ”scanna av” mina elever, vad de har förstått och inte har förstått, när jag kommer tillbaka. Det känns viktigt att ingen elev känner sig rädd för eller ett motstånd för bråk, bara för att de eventuellt krånglar till det mer än nödvändigt. DET låg jag och funderade på när jag vaknade och HUR själva scanningen skulle gå till utan att jag ”misstänkliggör” vikariens undervisning.

Marie

Idag ska vi fira min mamma som egentligen fyllde år igår. Vi ska dit på födelsedagsfika klockan 2. Hade nu vädret varit med oss så hade vi suttit och njutit i solskenet på deras altan, men jag gissar att det blir inomhusfirande idag. Tyvärr är maken jätteförkyld så han får stanna hemma så att han inte smittar någon annan. Det är samma sak där, hade vi kunnat sitta på altanen hade han kunnat följa med. Risken att smitta någon när man är ute är ju avsevärt mycket mindre i jämfört med när man är inne. 

Annars är det inte så mycket planerat denna långledighet. Jo, på söndag förstås, då ska vi fira min svärmor som egentligen fyller 75 år på måndag. Det blir en något större tillställning än de ”vanliga” födelsedagarna. Det ska bli trevligt. Jag och Mini har ekiperat oss så att vi ska vara fina då.

Annars fortsätter väl jag med min ”rehabilitering”. Jag tar mina friskvårdspromenader och varvar aktivitet med vila. Jag som är van vid fullt ös börjar så smått att vänja mig vid att hålla ett annat tempo. Därmed inte sagt att jag gillar det, nej fullt ös är nog (tyvärr) mer min melodi. 

Marie

Nej, nu tror jag faktiskt inte att jag ska sitta här och blogga, jag tror att det är bättre att jag går ut och går en promenad.

Marie

Är det någon som tror sig ha sett sommaren eller som vet var man kan finna den går det bra att maila mig på marie@mariee.se. 

// Orolig semesterplanerare

Den här hurtsen står i köket och den innehåller mestadels Minis rit- och målarsaker. Jag har några kokböcker där också men det är i huvudsak Minis saker som upptar all plats. Jag har om och om igen försökt att få det att se lite prydligt ut i hyllorna, men ordningen består bara i ca. 5 minuter sedan är det lika rörigt igen. Nu har jag dock löst det hela med en ”stökgömma”

Jag blev faktiskt mycket nöjd. Tyget matchar dessutom min gardin utomordentligt bra, vilket inte gjorde det hela sämre.

Vi började ”hundvaktandet” med en promenad. Sandy som inte är fullt lika van som Rutan att gå i kort koppel, ville hela tiden gå sin egen väg. Nu fick hon naturligtvis inte det, men jag ser mer mellan fingrarna när det gäller henne än vad jag gör med min egen hund. Efter morgonpromenaden verkar hundarna tycka att det är dags att vila och det passar mig alldeles utmärkt. Då kan jag sitta här och blogga en stund och äta frukost i lugn och ro.

Marie

Mini har väntat hela terminen på att jag ska komma, men det är ju svårt för mig att vara med eftersom jag själv måste lämna två klasser bakom mig. Därför tyckte jag själv att jag var fiffig när jag föreslog att jag skulle komma när jag ändå var sjukskriven. Nu är jag ju faktiskt tröttare än vad jag vill låtsas om så i morse kändes kanske min fiffighet inte så väldigt fiffig längre. Nu gick det ju i alla fall bra och Mini är nöjd. So far so good.

Marie

Förutom att skriva så går dagarna åt till hundpromenader och Miniaktivitet. Jag hämtar ju Mini tidigare nu när jag är ledig, detta innebär att hon i stort sett slipper fritids för tillfället. Däremot vill hon ju aktiveras i alla fall och ibland blir det tillsammans med mig, vi gör ngt lugnt ihop, och ibland tar hon med en vän hem. Det är ju mycket ledighet nu också, med klämdagar och grejer vilket innebär att jag inte blir fullt lika ensam på dagarna som jag normalt borde blivit med tanke på att jag är den enda som är sjukskriven här.

Passar också på att torka av någon hylla, eller torka ur något skåp när jag ändå är ledig. Jag gör någonting ”nyttigt” varje dag. Inga storverk, men det blir fräscht och fint ändå.

Idag var det den här hyllan som blev ren och fin:

Marie

Vaknar upp till en solig och vindstilla dag. Igår var det också soligt, men näst intill storm ute. Jag trodde att taket skulle flyga bort vid flera tillfällen. Idag ska maken och jag åka och shoppa lite. Jag behöver uppmuntra mig själv med lite färgglada sommarkläder känner jag. Min klädbas är och förblir alltid svart eller vitt, i huvudsak svart, men nu när det är så många glada färger ute i butikerna smittas även jag. Jag ska försöka att hitta någonting passande, någonting som passar min ”tråkiga” bas och som lättar upp lite. Kanske kan jag hitta några klatschiga skor till också.

Marie

Annars går allt sin gilla gång. Jag blir bättre och bättre för varje dag och känner mig också starkare. Därmed inte sagt att allting är precis som vanligt, för så är det naturligtvis inte. Även min kropp behöver tid för att läka ihop. Jag insåg ju på sjukhuset att jag faktiskt inte är någon stålkvinna, en erfarenhet som jag gärna sluppit. Lite självbedrägeri mår man gott av.

Nu när jag i alla fall har tid att tänkta har jag verkligen hakat upp mig på att jag skulle vilja ha ett nytt köksbord, ja stolar också naturligtvis. Problemet är att jag tycker att det som är snyggt är GRÄSLIGT dyrt. Jag har svårt att komma ner i vad jag själv tycker är ett rimligt belopp. Jag vill inte (så länge Mini är ganska lite och fortfarande använder köksbordet som en arbetsbänk) lägga åt så mycket pengar på ett bord så man börjar gråta vid varje liten skråma och rimliga priser på snygga bord verkar inte finnas. Då blir borden så små att de inte passar i en familj. Jag ger dock inte upp, hoppas på att ett erbjudande eller någonting sådant ska dyka upp…. den som väntar på något gott….

Idag är det precis som det har varit resten av veckan. Ingeting inbokat, vilket fortfarande är skönt. Maken och jag har möjlighet att ta dagen som den kommer och det tror jag att vi behöver båda två. Det blev överdrivet intensivt här hemma mycket på grund av min operation. Vardagen tog ju ingen paus bara för att jag skulle opereras utan den fortsatta lugnt vidare det var bara det att en stark skäl som sköter mycket plötsligt inte kunde sköta någonting alls på ca en vecka. Det är klart att det blir lite rörigare, på både det ena och andra planet…. och det som blev gjort blev liksom gjort och det som inte blev gjort det sköts liksom på…

Marie

Morgonstund

Bloggen hittar du här.

Marie

Jag börjar faktiskt också må mycket bättre. Jag tyckte att det vände igår. Jag har känt ett viss illamående och en viss yrsel sedan operationen men det försvann som genom ett trollslag i går kväll, detta trots att jag var mycket trött då. Det har ännu inte kommit tillbaka så jag håller tummarna på att det håller sig borta. Idag har jag absolut ingenting planerat. Det är riktigt, riktigt skönt. Jag ska utnyttja dagen till rekreation och ingenting annat. Mini ville bli hämtad från skolan klockan 15.00 vilket innebär att jag har många långa timmar framför mig att bara koppla av på.

Marie

Idag ska jag ta det lugnt och gå en promenad med Rutan (hunden). Jag ska också åka en kort sväng förbi jobbet för att lämna in mitt sjukintyg. Igår var det dock lite mer aktivitet, trots att jag egentligen skulle vila då också. Mini vaknade upp med blått tandkött!! vilket fick mig att omedelbums ringa tandläkaren. Det visade sig dock vara väldigt vanligt med blått tandkött när nya tänder bryter igenom. Detta har gått mig helt spårlöst förbi trots både Medi och Maxi. Därefter var det en sväng till ortoptisten (skelningsmottagningen). Mini klagar på att bokstäverna byter plats när hon läser och visst hade hon en dold skelning precis som hennes morfar, mamma, syskon, morbror och kusiner. Det är tydligen en väldigt dominant gen den där ”skelningsgenen” eftersom den ynglar sig vidare utan undantag… Vi har kontrollerat henne vid upprepade tillfällen tidigare, men då har de tyckt att vi ska vänta. Nu ska det dock bli läsglasögon. Hon skelar på precis samma sätt som mig. På läsavstånd. Detta innebär att vi inte behöver ha glasögon vid något annat tillfälle än när vi läser. 

Jag har precis fått påhälsning av sotarmurre. Så nu är det fejat och klart för de närmsta 4 åren. Det känns alltid skönt när sådant är klart. Man bockar liksom av på något vis, i alla fall jag. 

Nu ska jag sätta mig och surfa runt efter ett runt köksbord. Jag skulle så jättegärna vilja hitta ett runt köksbord modell något större som inte kostar alltför mycket. Snygga köksbord modells större tenderar att sluta på 15-20 tusen, någonting som jag inte alls har lust att lägga ut för mitt infall att fräscha upp köket lite. 

På återseende!

Marie

Min underbara familj, mina döttrar högt älskade över allt annat och mitt kära arbetslag har dock gjort dagen någorlunda uthärdlig för mig. Utan dem hade jag nog sprungit och gömt mig tror jag

From my view….

Nu är det naturligtvis inte så att jag springer runt och gör ”måsten” precis hela tiden, även jag får pauser att fylla upp med sådant som jag själv vill göra, men jag tror inte att min ”överskottstid” är fullt lika lång som andras. I ambitionens anda väjer jag att fortsätta med mina ”måsten” istället för att koppla av. När jag kopplar av helt från allt blir det ofta framför tv:n, men eftersom mitt tittande är så förtvivlat sporadiskt kan jag ju inte direkt följa någonting. Det är snarare så att jag hamnar framför det jag hamnar. Därför är nog också mitt intresse för tv tittande ganska litet. Utbudet är kanske inte alltför lockande vid de tillfällen som jag ”råkar” hamna i soffan.

Nu har jag dock hittat ett tidsfördriv som passar mig alldeles utmärkt. Det direkt roar mig. Tidsfördrivet är Rumble. Jag spelar med både släkt och vänner och det är fantastiskt roligt. Kanske tycker jag att det är så roligt för att hjärnan både blir rejält utmanad samtidigt som jag kan spela det precis när jag vill, det finns ingen tidsbundenhet i det hela. Ett spel tar 2 minuter och detta innebär att jag kan ta fram telefonen och spela lite då och då, när andan faller på. Jag har hittat ett tidsfördriv som jag både roas av och faktiskt gör så att jag kopplar av. Jag känner mig ungefär lika förtjust i det spelet som man kan se barn framför ett tv-spel. MIn intellektuella topp har därmed kanske nått sitt maximum och är nu åter på väg mot barnstadiet igen och det med en märkbar hastighet.

Marie

Mini satt i baksätet på bilen och filosoferade härom dagen.

- Mamma jag önskar att jag var en stålkvinna. Då skulle jag våga allting farligt, säger hon efter en stund.

- Vad vill du göra för någonting farligt då, frågar jag förvånat.

- Sådant som de andra barnen gör på skolan, klättra på farliga ställen och sådant.

- Du kanske är förståndigare än vad de är, kontrar jag och fortsätter vidare med att meningen med livet faktiskt inte är att göra farliga saker.

- Nej, det är att ha kompisar, svarar Mini tveklöst.

Minis självklara svar på vad som är meningen med livet fick sedan mig att börja filosofera. Jag tänkte på alla otaliga människor som genom alla tider har försökt finna meningen med livet. Jag tänkte på alla stora filosofer vars drivkraft till stora delar har varit att finna ”meningen”. Jag tänkte på vilken enorm energi, kraft och tid som sammanlagt har lagts ner på just den korta och enkla frågan med det otroligt svåra svaret:

Vad är meningen med livet?

Jag funderade vidare på om inte Mini med hela sin naivitet som grund, i just det ögonblicket, helt enkelt slog huvudet på spiken. Kanske är svaret precis lika kort och enkelt som frågan.

Det är att ha kompisar!

Nu vet jag, eller i alla fall tror, att Mini tänkte att livet handlar om att vara populär, en slutsats som många idag drar i hennes ålder. Själv utläste jag relationer av hennes svar. Kanske är det bara det som det går ut på, relationer…till andra. Att klara av att bygga relationer, att klara av att tycka om andra och framför allt klara av att få andra tycka om en själv, det vill säga att vara ”umgåsbar”. Livet, om jag summerar det som en tid då vi lever, utvecklas och fortplantar oss, innebär kanske enbart att få sitt eget släkte (i vårt fall människan) att överleva under bästa möjliga förutsättningar och i vårt fall ökar förutsättningarna lavinartat om vi klarar av relationer. Det är ingen av oss som skulle klarar sig på absolut egen hand, i alla fall väldigt få, och nya generationer skulle snart vara ett minne blott om vi inte kunde beblanda oss. Kanske var svaret nästan kusligt enkelt och kanske behöver man vara ett barn för att finna det. I en komplex och flerdimensionell värld förväntar man sig inte att svar på stora och svåra frågor ska vara så frustrerande enkla. Kanske är det också därför som vi fortsätter att söka efter svaret, vi låter oss helt enkelt förblindas av livets komplexitet och allsidighet. Det vore ju trots allt något mer spännande om det fanns en djupare mening….det är i alla fall en tilltalande tanke.

Marie

Helgen går förhoppningsvis i lugnets tecken. Jag ska visserligen färga håret och eventuellt klippa min mamma, men annars är planen att ta det ganska lugnt. Min svåger fyller år på måndag, men jag hörde ngt rykte om att vi ska fira honom på söndag. Det är väl ungefär det som är helgens ”måste”. När måsten innebär fika känns de verkligen okej.

Ikväll ska vi också ta det lugnt. Det har som sagt varit en intensiv vecka och jag tänker kompensera det med lite lugn och ro. Rumble är mitt nya spel på iPhonen och det blir väl också kvällens huvudsakliga sysselsättning.

Marie

Idag ska vi fira maken och Medi som egentligen fyller år under veckan som kommer. De fyller dagarna efter varandra så vi brukar fira dem ihop. Igår for vi runt och köpte födelsedagspresenter och idag är alltså själva firandet. Jag har bakat bullar och mockarutor i veckan så det är redan klart. Idag ska jag bara baka en mjuk sockerkaka och göra tårtor, sedan är det fix och färdigt för kalas.

Veckan som kommer erbjuder som vanligt en massa jobb, dessutom ska jag på en workshop på måndag eftermiddag. Jag ska dessutom försöka hinna med och ”lämna över” till den vikarie som kommer att ha mina elever under den tiden som jag ska vara sjukskriven. Jag har redan gjort en mer formell överlämning till en på skolan så att hon kan sätta in vikarien om det skulle behövas (vikarien är inte helt bokad ännu och risken finns ju att det blir ngn annan).

Nej, nu får det nog vara nogbloggat. Jag måste gå och fixa till mig inför dagen med alla festligheter.

Marie