Marie E – my point of view

Hittade idag BÄSTA presenten någonsin till maken. Så länge jag kan minnas har han jagat runt efter en välfungerande handsfree och han blir aldrig nöjd trots prisklass. Är det inte det ena som inte fungerar så är det det andra. Idag har jag dock löst hans problem. Inhandlade en handsfree som GARANTERAT fungerar!

(Tyvärr blev kortet felvänt av ngn anledning, men jag tror att det framgår hur den fungerar ändå) ))

Sitter alldeles nyvaken vid köksbordet och dricker en stor mugg svart kaffe samtidigt som jag tittar ut genom köksfönstret. Jag kan krasst konstatera att SMHI hade rätt i sin väderprognos denna gång och att vi återigen begåvats med, vid det här laget, mycket oönskat snöfall. Jag ser att både grannens trädgård och bilar återigen är klädda i ett tunt vitt snötäcke, men hoppas att gumman tö ska sopa bort så mycket som möjligt under dagen då det faktiskt är plusgrader ute.

En summering av veckan skulle bli att alla utvecklingssamtal utom ett är avklarat. Jag har varit alldeles förfärligt jätteförkyld under hela arbetsveckan, men är på bättringsvägen. Mina problem sedan förra veckan är någorlunda under kontroll. Arbetsbelastningen är fortfarande på topp, men jag fuskar lite i helgen eftersom jag inte fick någon helg att tala om förra veckan. Ja, ungefär så skulle den nog se ut.

Denna helg är tillägnad lite läxläsning med Mini, en par svängar i tvättstugan och avkoppling. Maken kommer att arbeta idag, han ska stå på en mässa, så Mini och jag får rå oss själva.

Marie

Det är dags att förstatliga den kommunala grundskolan!

Är veckan vimsig så blir hela familjen vimsig tydligen. Igår firade vi så stort våffldagen….som visar sig vara idag. Ambitionsnivån var det dock inget fel på. Hemmagjorda våfflor med vispgrädde och jordgubbsylt med en topping av färska jordgubbar. Hur gott som helst. Vi kom faktiskt på redan igår att det var fel dag. Rättare sagt så var det Mini som hade koll på att det var idag som det är våffeldagen. Det hade hennes fröken sagt! Hennes fröken hade antagligen inte tagit en sväng via akuten under veckan och hade säkerligen sitt vett och sans i behåll….

Idag vaknar jag i alla fall upp till en absolut underbar (om än mycket blåsig sådan) dag. Projektet för dagen blir att permanenta och klippa min mamma. Kanske borde jag även planera någonting inför nästa vecka, men jag tror faktiskt att allting är under kontroll och min kalender ligger inlåst i mitt skåp på jobbet så jag kan inte kontrollera det. Jag litar dock på att kirrar måndagen utan alltför stora bestyr. Resten kan jag ju planera på måndagskvällen om det nu skulle vara någonting som måste planeras. Vi är just nu mitt inne i arbetsområden i både matten och NO:n vilket innebär att det för tillfället tuggar på av sig själv.

Nu blir det i alla fall kaffe och sedan promenad!

Marie

Efter en intensiv vecka har lugnet åter lagt sig. Veckan har kantats av diverse möten även om fokus kanske har varit utvecklingssamtal och allting har gått bra känns det som. I går eftermiddag/kväll var jag, maken, Maxi och Mini ute och åt och såg sedan Sean banan – Inuti Seanfrika.  Filmen var, utan den minsta lilla överdrift, den absolut sämsta jag sett i hela mitt liv! Jag funderade minst ett dussintal gånger om jag inte borde ta Mini med mig därifrån, men bestämde mig ändå för att hon inte borde få några framtida men. Säker är jag inte! Jösses säger jag bara. Antingen är det jag som både har blivit gammal och verklighetsfrånvänd eller så är det jepparna som har gjort filmen. Nästa film som jag ser med Mini ska dock kontrolleras noggrant innan vi går på den. Jag hade faktiskt mina aningar även denna gång, men avfärdade mig själv med frågan: Hur illa kan det bli? Svaret var tyvärr: Hur illa som helst!