Inte bara lite förkyld…

Jag blev inte bara lite förkyld som jag trodde. Jag blev helt enkelt sjuk. Igår kväll när jag gick och la mig hade jag ren frossa. Jag insåg direkt att febern steg mot oanade höjder. Det var som när jag var ett litet barn. Kan inte minnas att jag haft sådan frossa som vuxen. Förmodligen har det hänt, men det är helt klart länge sedan.

I morse vaknade jag och kände mig fortfarande mosig. Tog faktiskt tempen, tänkte att jag kanske inte borde gå till jobbet om febern fortfarande var hög. Jag hade 38,1 och det kändes så där mitt emellan om jag ska vara ärlig. Det hela slutade i alla fall med att jag tog alvedon och gick till jobbet. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det skulle vara bättre för eleverna att träffa sin “vanliga” lärare när de kom tillbaka från sportlovet. De är ändå alltid lite stissiga efter ett lov och står då en vikarie där är ju risken att de blir ändå stissigare. Nej, det kändes som om det skulle vara bättre för dem med sin gamla fröken….tryggare så. Sagt och gjort, jag åkte dit och det gick förhållandevis bra. Nu är jag dock så trött att jag knappt orkar skriva detta inlägg. Därför avslutar jag nu och säger god natt!

Ler

Marie


Livet går vidare…

Jag skäms nästan över att jag inte uppdaterar min blogg mer frekvent än vad jag gör. Jag vill ju så gärna skriva här inte minst för mig själv. Det är ganska nyttigt att se på sitt eget liv i efterhand och dessutom utifrån. Det känns nämligen som om jag får tillfälle att göra det varje gång jag ser tillbaka i bloggen. Ofta skriver jag ju utifrån den känsla som jag har innehar just då. Många av mina inlägg speglar alltså mig och mina för-stunden-tankar.  Att läsa det som jag skrivit i ett visst sinnestillstånd vid ett senare tillfälle när jag har helt andra känslor är förvånansvärt nyttigt, för att inte säga rent av utvecklande. Nog om detta.

Veckan som gått har varit …. omväxlande. En mycket nära vän till lilla Mini har varit mycket, mycket MYCKET sjuk men verkar nu vara på bättringsvägen vilket är OTROLIGT skönt!!! Människans sårbarhet och den egna maktlösheten blir otroligt påtaglig vid sådana här tillfällen.

I tisdags avlivade vi dessutom vår kära mellanpudel  Liza. Förutom att hon faktiskt var närmare 10 år (vilket i och för sig inte behöver vara någon ålder på just en pudel) fick hon en hormonstörning eller hormonsjukdom som gav henne otroliga besvär. Det mest besvärliga var att hon hade svårt att andas. Periodvis var det nästan som om hon kippade efter luft, medan det gick bättre andra stunder. Hormonsjukdomen var densamma som även människor kan få. Har man någon gång sett eller hört talas om människor vars kroppsdelar börjar växa abnormt, exempelvis näsan eller liknande, så vet man vilken sjukdom Liza led av…fast hundvarianten av det förstås. I hundars fall börjar huden växa och bli “för stor”. Det hade börjat på Liza och hade det fortsätt i samma takt hade hon snart sett ut som en Shar-Pei valp. Dessutom hade  svansroten blivit förtjockad. Precis vid svansroten blev svansen helt plötsligt dubbelt så stor (förmodligen den abnorma kroppsdelen som även människor kan drabbas av). Sjukdomen går att operera men i Lizas fall gav inte provsvaren på entydiga resultat vilket innebar att veterinären inte kunde garantera att Liza verkligen skulle bli bra. Hon skulle bli bra om det verkligen var den här sjukdomen och ingenting annat. Vi övervägde på allvar att operera henne (man opererar bort livmodern och då sjunker de “felaktiga” hormonerna igen) men efter en läkarundersökning inför operationen upptäcktes 2 knölar i hennes juver. Dessutom hade hon en misstänkt hudtumör som också behövdes opereras bort. För ett halvår sedan opererade vi ju dessutom bort två knölar i livmodern…ja, allting som Liza led av hade uppkommit inom loppet av mindre än ett halvt år. Vi bestämde oss för att hon istället fick somna. Hennes allmäntillstånd kändes allt annat än bra. Hon som alltid har varit den matgladaste hunden av alla ville inte längre äta ( vi fick trixa och fixa i henne maten) och dessutom hade hon fått svårt att hoppa upp i möbler.

Det är verkligen svårt att ta sådana beslut men det kändes samtidigt absurt att ""provoperera” henne. Om vi bara tar bort livmodern, juverna och skinnet så kanske vi har en frisk hund??!! Vi opererar helt enkelt bort halva hunden och ser om det funkar….så kändes det. Ett stort skäl till att vi inte ville operera henne igen var att hon mådde så OTROLIGT dåligt efter förra operationen. Hon blev fruktansvärt sjuk av det smärtstillande medlet och det enda de kunde göra då för att hjälpa henne mot smärtan var att sätta på ett plåster….vilket både de och vi visste inte hjälpte fullt ut. Det kändes som djurplågeri att eventuellt behöva utsätta henne för det igen. Dessutom led hon fruktansvärt av tratten hon var tvungen att ha på sig. Tänk då att sätta en tratt på en smärtpåverkad hund som inte kan andas ordentligt…vilken panik det måste vara… Nej, jag hoppas verkligen att vi tog “rätt” beslut även om det verkligen inte känns rätt just nu och att Liza har det så bra det bara går att ha det just nu. Lilla Mini blev alldeles utom sig av förtvivlan, men vi tröstar oss med (både hon och jag) att Liza leker tillsammans med våra tidigare hundar uppe i himlen!

I övrigt har veckan varit bra. Jag har bland annat haft mitt livs första medarbetarsamtal och det kändes som om det gick mycket bra. Det har varit många möten på skolan vilket resulterat i att jag haft en del rättningsjobb i helgen, men det är fix och färdigt nu. Idag ska vi åka till IKEA för att köpa nya möbler till min mans kontor. Han lyckas alltid röra till det så pass där inne att jag knappt står ut att ens titta på röran. Jag förstår inte hur han orkar sitta där inne och jobba. Hur som helst så ska vi alltså åka till IKEA och införskaffa mer/nya förvaringsmöjligheter för detta rum. Dessutom ska vi passa på och köpa ett nytt skrivbord. Det nuvarande är alldeles för brett och tar således upp alldeles för stor plats i rummet vilket också resulterar i att det ser rörigare ut än vad det behöver göra.

Marie

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


Vild och galen … eller kanske bara galen?

Jag har idag tackat nej till en tillsvidareanställning med högre lön än den jag har idag!!! Det var en tillsvidareanställning i en angränsande kommun och jag skulle ha haft en etta. Jag har våndats i flera dygn nu och men nu är min inre kamp över och det känns jätteskönt. Den största våndan bestod i att tacka nej till en tillsvidareanställning, sådana växer just nu inte direkt på några träd!!! Jag skyller på att jag för första gången i mitt nästan 43 åriga liv ska vara lite wild and crazy (40-års kris månne). Frågan är dock om jag bara är allmänt galen.

Skämt åsido så är den största anledningen till att jag tackade nej att jag trivs så bra både på och med mitt nuvarande arbete. Jag arbetar med elever jag trivs med, vars föräldrar jag fungerar bra med, på en skola där jag stortrivs och med en ledning som jag trivs med. Vad kan man mer begära (förutom en tillsvidareanställning då vilket kommunen jag arbetar i inte kan erbjuda)? Jag valde trivseltrygghet föra ekonomisk trygghet och hoppas på att det ska löna sig på sikt även ekonomiskt.

Hade jag tagit arbetet jag erbjöds hade jag börjat på en ny skola, med nya arbetsuppgifter som skall genomföras tillsammans med nya kollegor. Jag skulle ha nya barn med nya föräldrar och allt detta skulle ske i en ny kommun. Jag kände att jag inte ville någonting av detta när allting är så bra som det är just nu. Jag kommer dessutom ha förmånen att få  arbeta tillsammans med två otroligt duktiga pedagoger nu i höst på den skola där jag är och vill inte heller försitta den chansen…. Jag hoppas att jag valde rätt och inte är allmänt galen……

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Fröken…en lönsam historia ;-)

I onsdags hade vi skolavslutning på skolan. En av de finaste skolavslutningar som jag varit på. P, vår musiklärare ska ha all eloge. Vilket fenomenalt jobb hon har gjort och vad bra allting blev. Även A ska ha en stor eloge för hans stora bidrag!

Att vara fröken och ha skolavslutning visade sig vara en riktigt lönsam historia. Jag blev fullkomligen överöst med både blommor och presenter. Detta var faktiskt inte någonting jag hade förväntat mig men det var en jättetrevlig överraskning.

IMGP5854

IMGP5855

IMGP5856

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Restaurangbesök med arbetslaget

Gårdagen var en märklig dag. Den började med att vi egentligen skulle ha varit ute och gått en äventyrsstig tillsammans med 3 klasser (F-2). Alla elever kom på morgonen förväntansfulla och med ryggsäcken full av mat. Tyvärr hade vädrets makter bestämt sig för att hällregn skulle vara dagens väder. Vår äventyrsstig reducerades snabbt till att 1:an och 2:an gick en mindre äventyrsstig, medan förskoleklassen var kvar på skolan. Efter ca 2 timmar var vi tillbaka igen (alla mer eller mindre dyngsura trots massiva regnkläder) för att äta vår matsäck i klassrummet. Därefter blev det sagostund och skattjakt. Lite plåster på såren blev det dock tack vare att 5:orna hade sin årliga fotbollsturnering mot lärarna plus att det slutade regna fram på dagen. Vi kunde med andra ord se på matchen vilket de flesta av eleverna tyckte var roligt.

Efter arbetsdagens slut hämtade jag upp Mini och så åkte vi hem och städade. Därefter var det bara att slänga sig i duschen för andra gången och försöka reda upp det som en spöregnande äventyrsstig hade ställt till. Därefter var det utgång med arbetslaget. Vi samlades hos den arbetskamrat som jag vikarierar för. Hon och hennes familj bor i Hammarby sjöstad och det var första gången som jag var inne i en lägenhet där. De bodde fantastiskt fint. Efter att vi inmundigat lite champagne med tilltugg gick vi till en närliggande restaurang som var både fantastisk mysig och som hade fantastiskt god mat. Själv åt jag grillad oxfilé med klyftpotatis och bearnaisesås. Inte tråkigt alls…

Vi var sammanlagt 6 stycken. Det var jag, och A som jag vikarierar för. Sedan var det M som jag arbetar med och så var det M som har arbetat tidigare i arbetslaget men numera är biträdande rektor för några förskolor om jag förstod det hela rätt. Naturligtvis var även M och P med samt snygg A. Tyvärr kunde inte musik A följa med och det var lite synd tycker jag. Han är annars en fena på att förhöja stämningen ytterligare ett snäpp. Hur som helst så hade vi det jättetrevligt och jag  var inte hemma förrän framåt halv ett igen, men då var jag jättetrött. Det tog inte många minuter från det att jag kom hem tills det att jag slog igen min blå…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Grillfest och blommor

Igår kväll hade vi grillfest på skolan där jag arbetar. Ja, egentligen fyllde brorsan år igår också, så först var jag på födelsedagsfika och sedan var jag på grillfest. Det var en mycket välordnad grillfest all eloge till de som hade ordnat den! Eftersom det var fredagskväll (och jag därmed hade mammajouren ;-) )  så blev det enbart alkoholfritt. Jag kunde alltså i godan ro sitta och bara insupa atmosfären. :-D

En vänlig kollega till mig hade dessutom den goda smaken att ge oss andra lite hjärngymnastik under fikat. Jag som älskar klurigheter blev naturligtvis väldigt glad och i nästa inlägg får även ni ta del av gympapasset.

Idag ska jag och Mini åka till plantagen och köpa blommor. Nu är det dags att “städa” även på utsidan och göra lite sommarfint. Hoppas också på en solkbränna under tiden. Här är det nämligen ett strålande solsken idag.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Ut och springa…eller kanske inte

Egentligen borde jag gå ut och springa. Jag hann aldrig det i helgen, men det lär nog inte  bli så idag heller. Jag är SÅÅÅ trött nu för tiden. Jag är trött morgon, middag och kväll. Dessbättre är jag bra på att vara trött, jag har övat mig i många år då Mini var liten och de stora tjejerna i sina värsta tonår. Jag har lärt mig att vara fullt fungerande hur trött jag än är… det är faktiskt bara en teknik. ….åtminstone i mitt fall.

Veckan har annars varit som veckor i övrigt. Jobb, jobb och åter jobb. Problemlösning hit och problemlösning dit. Jag tänker ibland på Alfons Åberg när jag är mitt uppe i någon problemlösning…” En sak i taget, ordning och reda. Var sak på sin plats”…ja, ungefär så….

På fredag ska jag både på födelsedagsfest (brorsan fyller) och på grillfest (på jobbet). Det ska bli trevligt. Helgen kommer nog att avsättas till hundklippning är jag rädd. Rädd och rädd är kanske att ta i men särskilt roligt är det inte, dock skönt när det är klart. Det tycker både hundarna och jag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


49 000 kronor i lön ;-)

lararloner

De får gärna höja min lön till 49 000 kronor i månaden om de vill. Sverige vill ju ligga i täten på allting annat så varför inte också när det gäller lärarlöner. :-D

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Gumman tö städar ordentligt…

Gumman tö städar verkligen ordentligt just nu. Tyvärr verkar hon hälla ut sitt skurvatten precis där jag bor för här är både blött och grått just nu….

Det blev tyvärr inget bakande igår så det kvarstår som dagens ambition. Jag ska snart ge mig ut och springa och sedan ska Mini och jag baka 100 bullar medan mannen byter däck på min bil samt tvättar den. Jämställdhet ni vet… ;-)

Därefter blir det nog lite mockarutor också, men sedan är all måsten över för idag i alla fall. I morgon ska jag planera lite lektioner samt ta lite riktmärken i strävansmålen för matematik- och svenskundervisningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Utvecklingssamtal

Mitt i mitt nya arbete har jag nu hållt en mängd utvecklingssamtal. Visserligen har skolan där jag arbetar elevledda sådana, vilket faktiskt underlättar en del, men det har varit nästan övermäktigt mycket att göra de senaste två veckorna. Speciellt då en liten magsjuka bestämde sig för att göra en visit också. Idag hade jag dock de sista samtalen så när som på ett enda, men det ska inte hållas förrän efter påsk. Det har i alla fall varit trevligt att både lära känna barnen lite närmare samt deras föräldrar. Matnyttigt skulle man kanske kunna sammanfatta det. Jag var också med om en episod som jag själv tyckte var vansinnigt rolig. Jag skrattade gått både en och två gånger efteråt.

För att förstå varför jag var så road så måste man förstå att elevledda samtal verkligen är hur politiskt rätt som helst om jag får uttrycka mig så. I en målstyrd och demokratisk skola så kan det egentligen inte bli mycket mer rätt. Eleverna får genom samtalen syn på sin egen utveckling och blir insatta i hur de uppnår mål och blir medvetna om det egna lärandet. Dessutom sitter det inte några vuxna och pratar över huvudet på dem utan de är hela tiden med och deltar i samtalet. Hur bra som helt med andra ord. Vi pedagoger lägger också ner mycket med både energi och tid för att få dessa samtal att fungera. VI avsätter en hel del tid så att alla elever ska kunna träna sig på att hålla dessa samtal så att de vet PRECIS vad de ska göra när föräldrarna kommer. Mitt i allt detta riktiga och pedagogiskt vackra sitter dock en lite kille som inte har en aning om att det är han som ska leda samtalet med sina föräldrar. När jag lite försiktig försöker påminna honom om att han ska göra precis på samma sätt som han har gjort när han har tränat tillsammans med sin kamrater tittar han på mig med sina stora förundrade ögon och säger:.

- Jaha, är det jag som ska berätta det. Jag trodde att det var som när vi gick i ettan….att läraren kommer och viftar lite med pennan och bläddrar i en massa papper.

:-D

Hahaha….vilken skön summering av vad vi lärare håller på med hela dagarna….speciellt i utvecklingssamtaltid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


En hemsk vecka verkar vara över….

Okej, denna vecka har inte varit rolig. Mini fick magsjuka i måndags (hon startade det hela med att spy ner sin morfars bil). Sedan fortsatte hon här hemma. Vi fick inte stopp på det och Mini blev svagare och svagare. Rättare sagt verkade vi få stopp på det men det började hela tiden om igen (3 ggr). Tillslut åkte vi in til sjukhuset för att försöka få klart för oss om det verkligen var magsjuka mini hade. Hon klagade nämligen på magvärk hela tiden även när hon verkade må förhållandevis bra. Jag började fundera på om hon kunde ha magkatarr liten som hon är…

I torsdagskväll fick jag dock ett säkert svar på frågan, då blev nämligen jag också magsjuk. Magkatarr smittar ju inte så det blev i ett nafs fullständigt uteslutet. För min del var det dessbättre en mycket lättare magsjuka. Jag var dålig i ungefär 5 timmar sedan var det över för min del. Visserligen var jag lite matt dagen efter men jag mådde inte dåligt. På eftermiddagen var jag till och med så pigg att jag beslöt mig för att "utrota" allt vad baciller heter hemma hos oss så alla handdukar och sängkläder åkte i tvätten och både toalett och badrum "sanerades". Nu hoppas jag för allt i världen att mannen klarar sig för då tror jag (håller tummarna hårt och tar i trä samtidigt) att det är över för den här gången. Nu behöver Mini bara äta upp sig igen, sedan är vi på spår.

Jag är som dessutom är förhållandevis bortskämd med att kunna arbeta trots att Mini är sjuk (både svärföräldrar, mina föräldrar och mannen brukar ställa upp) kände att jag var tvungen att vara hemma den här gången trots att jag har ett nytt jobb. När Mini är alarmerande sjuk (det blir man när man varken får i sig mat eller dryck) så faller lotten på mig. Rättare sagt vill jag inte släppa kontrollen till någon annan då. Då BEHÖVER jag full koll! Mammor kan bäst ni vet. ;-) Så det vart VAB för min del. Mitt första VAB sedan Mini föddes tror jag. Jag har ju inte behövt hålla på med det när jag pluggade, det gick att pussla ihop ändå när hon var sjuk när man pluggar. Däremot så har vi utvecklingssamtal på skolan just nu, så i onsdags eftermiddag åkte jag till skolan och höll fyra sådana i alla fall. Jag tänkte att 4-8 föräldrar tagit ledigt från sina arbeten för att komma till skolan, då blir det väldigt besvärligt att boka om.

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Minimingel…

Så var det då söndag och sista dagen på helgen. Dagarna rasar iväg. Igår var vi på födelsedagsmottagning – en 18 årsmottagning. Det var jättetrevligt, god mat och mycket folk. Jag kände de flesta, men det gjorde däremot inte Mini eller min man. Mini fann sig dock mycket väl tillrätta och minglade helt ogenerat runt så mycket hon bara orkade. Kanske inte helt förvånande eftersom hon fullkomligen ÄLSKAR fest och folk. ;-)

Idag ska jag arbeta ett par timmar, men sedan är ingenting planerat. Blir vädret som det är just nu kommer dagen att bli mulen, vilket är lite tråkigt. Annars hade det kanske varit skönt att gå ut i solskenet, men så lär det väl inte bli. Jag ska i alla fall ta en joggingrunda nu på morgonen.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Fröken rättar :-)

Här sitter jag klockan kvart i tio på kvällen och rättar matteböcker. Ja, det är helt annat att ha en egen klass, det är helt klart. Nu ska jag bara planera en matematikgenomgång som jag ska hålla i morgon. Sedan ska jag sova!


Matematikdiagnoser

Det går jättebra med mitt "nya" jobb. Nog för att det är mycket nytt och mycket att göra, men det flyter på bra ändå känns det som . Den här veckan har jag låtit eleverna göra en diagnos för att jag skall veta var alla elever befinner sig rent matematiskt just i denna stund. På så vis har jag snabbt kommit in i vilka elever som behöver extraträning (och vad de behöver träna extra) samt vilka elever som behöver ytterligare stimulans (jag får ta fram extramaterial till dessa elever, de behöver lite utmaningar). Eleverna i mellangruppen nöjer sig ofta med matematikboken (de trivs rent av bäst med att arbeta i den), möjligen är den bäst anpassad efter dessa elever (men det ska jag egentligen låta vara osagt för det är en rent ovetenskaplig och högst personlig åsikt ).

Jag har dessutom gått igenom allting som eleverna har gjort i matematikboken den här terminen, så nu har vi samma "grund" eleverna och jag. ;-) I ärlighetens namn är jag inte klar med den ena klassens matteböcker utan jag ska fortsätta även i morgon.

I kväll har jag letat i lärarhandledningen (som tillhör matematikböckerna) efter extrauppgifter till eleverna (tänkte mig dessa som hemläxa). Jag hittade dock ingenting som jag var nöjd med. Därför har jag nu "tillverkat" en egen läxa åt eleverna. Jag tror att det kommer att bli ungefär så här i fortsättningen. Jag är så "kräsen" och dessutom vill jag att läxorna ska vara så extremt anpassade efter både elevernas nivå och efter vad vi håller på med i matematiken för tillfället så jag kommer antagligen alltid att få skapa egna hemläxor. Färdigtryckta arbetsblad är tydligen ingenting för mig. Lite synd faktiskt , för på det här sätter kommer det att bli en massa merjobb…det har jag i alla fall insett.

I morgon blir det körigt (som vanligt). Först är det ju lektioner som vanligt och därefter är det arbetslagsplanering. Sedan är det APT (arbetsplatsträff) på kvällen. Jag kommer att ha en oavbruten dag mellan klockan 07.40 till 18.00 om jag känner mig själv rätt. Tiden mellan planeringen och APT:n kommer jag att utnyttja för planering och ytterligare rättning av matematikböcker.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,


Att vara huvudansvarig lärare – en helt ny tillvaro…

Den lärartjänst som jag börjar nu på måndag är helt annorlunda i jämfört med de tjänster som jag har haft tidigare. Jag kommer i första hand att ta hand om en 2:a. Det vill säga att jag kommer att ha flest antal timmar i den klassen. Ja, flest antal ämnen också för den delen. I denna 2:a kommer jag att ansvara för undervisningen i matematik, engelska, so/no och musik. Naturligtvis tillkommer det även en hel del svenska också, men där är jag inte huvudansvarig utan mer medansvarig.

Jag kommer också att undervisa i en 1:a. Där har jag ansvaret för matematikundervisningen men kommer också att ha lite specialuppdrag som är mer åt det specialpedagogiska hållet. (Spännande och jätteroligt!) Dessutom kommer jag att ha klassråd tillsammans med 1:an.

Rent praktiskt innebär detta att jag och en lärare till mer eller mindre "delar" på dessa två klasser vilket i sin tur gör att jag har någon att fråga nu så här i början innan jag kommer in i arbetet helt. Dessutom någon som är väl insatt i hur klasserna är vana vid att arbeta och som till min stora glädje även har en gedigen erfarenhet av läraryrket. Just nu känns det som om jag inte kunnat få ett bättre arbete. Att huvudfokus dessutom ligger på matematik (som är mitt huvudämne) gör ju hela tjänsten guld värld för mig.

I veckan som gått har jag tillbringat mycket tid i de båda klasserna för att i första hand bekanta mig med barnen, men även för att se hur de arbetar. Det vill säga vilka rutiner de har och vilka regler eller vilka krav som gäller just i de här klasserna. Dessutom har jag försökt att planera och strukturera så mycket som möjligt inför nästa vecka så att inte allting blir alldeles för rörigt för mig. Jag har i alla fall kommit så långt att jag vet vad vi ska göra under varje lektion hela nästa vecka och det känns skönt. Jag har dessutom delat upp den resterande delen av matematikböckerna på den resterande terminen. Detta innebär att jag vet exakt hur mycket tid matematikboken får ta från vecka till vecka och jag vet dessutom hur mycket tid som finns över för olika typer av genomgångar samt mer praktisk matematik. Matematik som alltså inte bygger på att arbeta i någon matematikbok. Om två veckor börjar dessutom utvecklingssamtal som ska hållas och även detta kräver sin man…

Ja, som ni hör så går jag en spännande tid tillmötes. En tid som alltså kommer att kräva sin man, men jag är inte orolig. Med en stor portion ambition (och den är det ju aldrig något fel, det vet ju ni som känner mig sedan tidigare) och genuin planering så kommer detta att bli bra. För första gången sedan jag slutade studera får jag nu arbeta efter eget huvud och kan dessutom utnyttja hela min egen potential både när det gäller ambition och kreativitet. Detta känns fantastiskt.

Tro nu bara inte att allting är rosenrött. Jag är mycket medveten om att det kommer att bli en slags inkörsperiod för både mig och eleverna nu när jag tar över. Det kommer att bli en viss oro när allting inte är PRECIS som vanligt och både jag och eleverna kommer att få lägga tid på att lära känna varandra för att tillsammans bli ett "team". Det jag har emot mig är att de faktiskt har haft en mycket duktig lärare som de dessutom tycker mycket om. Jag tänkte dock vara lite smart och låta just detta bli en plattform även i vår framtida relation. Jag fortsätter alltså att bygga vidare på goda lärar-eleverrelationer. Rättare sagt utgår jag från dem och bygger vidare på dem, men naturligtvis på ett lite annorlunda sätt. Jag är ju jag och det går ju inte att förändra. Eleverna kommer trots allt (vilken ambitionsnivå jag än har) att faktiskt byta lärare….

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,


Fredagsmys

Äntligen är veckan slut och det är dags för lite "fredagsmys". Hahahah…till och med jag har gått på reklamen. Hur som helst så har jag haft en bra vecka. Den bästa arbetsveckan någonsin faktiskt. Jag kommer att arbeta i två underbara klasser och jag överdriver inte. Det är verkligen toppenbarn och toppenpedagoger som jag kommer att tillbringa mina arbetsdagar tillsammans med. Det är bara synd att läraren som jag ska vicka för inte också är där, även hon är en jättemysig person.

Hela min kalender är nu fullklottrad med allting som jag ska komma ihåg i nästa vecka. Allt sådant som jag själv ska göra, mängder av rutiner och annan information som ska underlätta mitt arbete. Hoppar man som jag in mitt i en pågående termin så måste man ju försöka att upprätthålla flertalet av de rutiner som eleverna är vana vid, annars blir det alltför förvirrande för dem. Därav alla mina otaliga anteckningar. Själv har jag ju inga inarbetade rutiner ännu men de kommer väl så småningom.


Nu blir det allvar!

Ja, vad var det då för någonting glädjande som jag tackade ja till och som jag skulle återkomma till lite senare. Jo, från och med måndag ska har jag en egen klass, eller rättare sagt två klasser. ;-) Jag kommer att dela en etta och en tvåa tillsammans med en annan lärare och det ska bli jätteroligt (det är på samma skola som jag arbetar nu). Jag kommer att undervisa i matematik, engelska, so, no, musik och livskunskap. Jag kommer även att ha svenska, men under dessa lektioner kommer jag att fungera mer som en resurs. Denna vecka går till största delen åt att förbereda nästa vecka. Jag har nu ett intensivt samarbete tillsammans med den lärare vars tjänst jag ska ta över och tillsammans med den lärare som jag kommer att arbeta tillsammans med. Dessutom försöker jag hinna med att strukturera upp allt mitt eget material samt strukturera fram ett fungerande arbetssätt, sådant som jag inte kommer att ha tid med nästa vecka. I helgen ska jag exempelvis dela upp resten av matematikboken på resten av terminen så att jag vet exakt vad vi (jag och eleverna) har att göra fram tills sommarlovet. Jag är ju en strukturmänniska och lämnar ogärna någonting åt slumpen.

Det ska bli skönt att få en mer fast tillvaro samtidigt som denna fasta tillvaro kommer att ställa betydligt större krav på mig. Jag får ju nu ansvaret för att elevernas kunskapsinlärning. Att vara "springvikarie" innebär ju att någon annan har det mer övergripande ansvaret. Jag gillar ju ansvar så jag tror att mitt "nya" jobb kommer att passa mig bättre även på den fronten. Dessutom gillar jag den andra läraren som jag ska arbeta med och det känns också bra. Jag tror att vi kan trivas ihop. Hon verkar vara lika "rak" som jag själv tycker att jag är. Rak men ändå med en viss feeling för hur saker och ting ska sägas. Ja, jag hoppas på det här. Det känns väldigt bra just nu i alla fall. Vi får väl se när nästa vecka sätter fart. Jag är ju medveten om att det alltid är en inkörsperiod på sådant här. Både jag och eleverna måste ju lära känna varandra ordentligt…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,


Sista dagen på sportlovet…

Hjälp vad 9 dagars ledighet har försvunnit fort. Idag är det sista dagen på sportlovet och jag har fortfarande en massa som jag vill göra. Nog för att vi har hunnit med en del redan. Jag och tjejerna har åkt stjärlapp 2 gånger, fikat 2 gånger, ätit ute 1 gång, bio 1 gång, shoppat 3 gånger och vart på tjejmiddag 1 gång för att ta lite av de roligare sysslorna. Sedan har vi gjort mycket annat också men de tillhör de mer vanligare bestyren. Igår kväll hade vi tillexempel något slags tv-maraton. Hela familjen hamnade framför tv:n och satt sedan dar i 3 timmar….har aldrig hänt tidigare. Antingen är det Mini eller jag som tröttnar och det brukar gå fort…på si så där en halvtimma. ;-) Nu var vi dock helt försjunkna i tv:n allihop och det var jättetrevligt.

Idag har jag inga som helst planer och det bådar ju gott. Vi får med andra ord se vad vi förgyller den sista dagen med. Igår passade vi ju på att klippa hundarna. Jag tänkte att det var smart att göra det nu när jag ändå är ledig. Då behöver jag inte tänkta på dem under de närmsta veckorna utan koncentrera mig helt på jobbet. Det tar nämligen så många timmar att göra iordning hundarna, i stort sett en hel dag, och har man bara en helg ledigt så känns det mycket att ta en hel dag för att bara stå och arbeta med hundarna. När jag arbetar behöver jag hela min ledighet både till familjen och för att planera lite lektioner.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,


Snart lov…

Denna vecka har varit bra på många sätt. Jag trivs fortfarande både med och på mitt arbete och på hemmafronten har det varit lugnt. Visserligen har veckan innehållit både lite mamografi och annat smått och gott som ingår i måstekategorin, men det har inte stört mig nämnvärt. Det är ju inte hur man har det utan snarare hur man tar det…

Nästa vecka är det dessutom lov och jag ska vara ledig. Mini och jag ska ha sportlov tillsammans. Jag gissar att även Medi kommer att tillbringa en del tid tillsammans med oss. Det ska bli både skönt och trevligt att vara hemma och umgås med tjejerna. Jag har lovat Mini att vi ska åka stjärtlapp. Personligen har jag aldrig åkt stjärtlapp någon gång (jag föredrar pulka eller någon form av kälke), men eftersom jag har lovat Mini att även jag ska åka så får jag väl stå för mitt ord. Jag har bara ett enda måste nästa vecka och det är ett besök hos ögonläkaren… eller rättare sagt hos ortoptisten. Jag tänkte att jag skulle kontrollera min om min skelning har förändrats någonting innan jag beställer ett par extraglasögon. Skulle mina glasögon, som jag har nu, gå sönder eller rent av försvinna skulle jag inte kunna sköta mitt arbete. Jag är fullständigt beroende av mina glasögon när jag läser. Därför har jag tänkt att jag ska beställa ett extrapar. Jag kan ju inte gärna sjukskriva mig på grund av borttappade glasögon. ;-) Frågan är ju om man kan bli betraktad som sjuk i ögonen och därför inte kan jobba…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Mitt i veckan

Så var drygt halva veckan gjord och jag trivs fortfarande bra på mitt nya arbete. Det är verkligen uppfriskande att umgås med barn hela dagarna. Igår gissade en elev att jag var arton år, bara någon timma senare var det en annan elev som trodde att jag var fyrtiosju…hahaha jag måste ha risat till mig rätt bra på bara en timma. ;-)

Idag var det en liten flicka (6 år) som tyckte att jag såg ut att ha så lena kinder och frågade mig om hon fick känna på dem. Ja, vad svarar man, jag sa i alla fall att det gick bra. Hon kände då på mina kinder och konstaterade att de var PRECIS så lena som hon hade trott. Hahahahaha….de är verkligen roliga, vi får väl se vad som händer i morgon.

Hur som helst så är allting bra. Mini har varit på skridskoskola i kväll och hon börjar bli riktigt duktig på att åka. Eftersom det ofta blir ganska mycket skridskoåkning i skolan så tycker jag att det är bra om hon kan åka skridskor. Mini och Maxi är inget vidare på det och det måste väl betraktas som mitt fel är jag rädd.

Maxi har förresten fått extrajobb som vikarie på en skola. Hon fick vicket genom sin pojkväns mamma som arbetar som biträdande rektor om jag har förstått det hela rätt. Hon tycket tydligen att det var jätteroligt och kommer att få några fasta dagar i veckan som hon ska vikariera på. Det är bra för hon behöver lite extrapengar nu när hon är självförsörjande med egen bostad. Arbetet hon har är ju deltid och på det här viset blir det i alla fall en heltidslön för hennes de. Perfekt i mitt tycke. Dessutom har hon ju så pass bra betyg från gymnasiet så om detta passar henne bra kan hon ju alltid studera vidare. Mattelärare skulle passa henne bra också, det har jag alltid tyckt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,