Lästips!

SvD, Insidan:  Skolsyster tar emot när livet gör ont.

Mer i samma anda. 

Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Utbildning, Barn, Ungdomar, Hälsa, Skolsyster, Ohälsa

Barnläkaren Carl Lindgren och barnpsykiatern Frank Lindblad känner varandra sedan länge. De utbildade sig till läkare på 1970­talet och har följt barn och ungdomar sedan dess. Frank som specialist i barn- och ungdomspsykiatri och Carl som specialist i barn- och ungdomsmedicin. De har under åren kunnat glädjas åt att barn och ungdomar i Sverige blivit allt friskare, att den svenska spädbarnsdödligheten är lägst i världen, att såväl mödra-, barn- som skolhälsovård i Sverige är synnerligen välutvecklad. (SvD.se)

Men på senare år har det goda samhället drabbats av ett bakslag. Den psykiska ohälsan hos unga har ökat dramatiskt i Sverige. Varför mår inte barnen lika bra som de har det? frågar sig de båda läkarna. De är oroliga för alla unga som förlorat aptiten på livet och tron på framtiden. (SvD.se)

De funderar också över orsakerna till varför det ser ut som det gör och varför Sverige får de resultat de får i jämförande studier med andra länder.

De ser flera möjliga förklaringar till fenomenet. Välfärdssamhällets starka medicinska utveckling riskerar att vi kräver att alltid ha en god hälsa. Alltför stark rädsla för stress en annan. Individualismen, i vilken ensam ska vara stark, är en tredje. En fjärde fundering är att den tid som barn tillåts – och tillåter sig själva – att vara barn tycks bli allt kortare. Socialt, men även i viss mån biologiskt, blir barn fortare ”vuxna” i dag än tidigare. (SvD.se).

Läs gärna hela artikeln, den är tankeväckande. Jag funderar själv på att läsa boken. 

Läs också mitt tidigare inlägg i samma ämne.

Läs även andra bloggares åsikter om Samhälle, Politik, Barn, Ungdomar, Välfärdssamhälle, Ohälsa, Nolltollerans, Individualism, Stress, Vuxen, Biologiska faktorer, Sociala faktorer, Sverige, Psykisk hälsa, Aptit, Livet, Framtidstro, Framtiden

- Mamma du är tjock (!!)

- Ja det är jag, bekräftar jag helt lugnt.

- Visst kan man säga så? funderar hon vidare.

- Ja, till mig kan du säga så, men inte till någon annan, man ska ju helst inte säga någonting dumt till någon annan, svarar  jag.

- Nej, men till dig kan man säga så för du ÄR ju tjock, konstarerar hon …och sen är saken ur världen för henne….

Nästa gång vi ska byta dörrar till duschen ska vi ha frostat glas…

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Familj, Sanning, Dusch, Duschdörrar, Tjock

Här om kvällen kom samtalet upp igen. Hon undrade om jag trodde att man kunde se och leka med varandra i himlen och det trodde jag naturligtvis. Sedan kom även jag på en spontan tanke, antagligen påverkad av allt julpyntet, att det kanske var dags att introducera Gud i Minis tillvaro nu. Jag tänkte att hon kanske skulle bli mindre orolig när det gäller döden och alla människor som är "ensamna" uppe i himlen om jag kunde få henne att tänka sig en stor och genomsnäll fadersgestalt som ägnade sin tillvaro åt att ta hand om alla, en riktig nallebjörn liksom. Passar ju dessutom ypperligt så här i jultid, när man ändå är inne på honom…

Nöjd med min idé började jag så sakterliga introducera honom för Mini. Mini som däremot inte har några som helst problem med varken inlevelse eller egna självständiga tankar och slutsatser tog honom genast till sig och startade sedan en utfrågning som jag inte hade varit beredd på vilket innebar att svaren blev därefter.

 -Mamma har du sett Gud?

- Nej, det har jag inte.

- Har någon sett honom?

- Nej, det tror jag inte.

- Finns han här hos oss också?

- Ja det tror jag.

- Är han osynlig?

- (ohörbart svar)

- Kan han se oss?

- Ja, det kan han nog.

(Tystnad)

- Men, kan han se oss genom taket?

Rädslan för att Mini skulle tro att Gud var ngt farligt som kan se henne var hon än är och vad hon än gör fick mig att svara:

- Nej, det tror jag inte.

- Är han ett monster?

(Skit, jag lyckades inte avvärja monsertanken ändå! Hjälp vad gör jag nu? Jag fortsätter att svara lite lugnt och neutralt! (Vilken pedagogisk strategi va!!)

- Nej, det är han inte, han är SNÄLL!!

(Känner hur en viss panik börjar växa fram…har jag helt förstört Minis möjlighet till att få ett gott förhållande till döden nu? Blir också irriterad på mig själv som märker att min oro börjar yttra sig i röstläget, något som Mini direkt skulle kunna känna av.)

- Har han raketskor?

- Raketskor?

- Ja, så att han kan åka upp till himlen?

- (Paus) Ja, det har han kanske!?

(Jag slappnar av ngt, Mini verkar välja en egen syn på Gud som hon tycker verkar både logisk och tilltalande )

Mini blir slutligen nöjd och somnar sedan lugnt helt förvissad om att det finns en osynlig världspappa som vill henne väl och som tar hand om vår förra hund i himlen samt har raketskor på fötterna….

Jag måste påminna mig att tänka igenom eventuella frågor kan dyka upp till nästa gång vi ska ha det här samtalet…för antagligen kommer det igen är jag rädd…dessutom borde jag ha hållt mig till min första strategi som gick ut på att hålla en låg profil för att inte riskera att göra det hela ännu mer komplicerat….

Jesus och hans förmågor får nog vänta ett tag…

 Läs även andra bloggares åsikter om Familj, Barn, Barns tankar, Gud, Religion, Traditioner, Seder och Bruk, Himlen, Tro, Kristendom

Idag ville Mini gå ut och skota snö…jag kontrade med att hon och pappa kanske kunde gå ut och SKOTTA lite senare med betonat  O (Å)….sedan åkte jag iväg en sväng med Medi. När jag kom hem igen var Mini SÅ glad… Hon berättade att hon och pappa hade varit ute och   …   skotat )))

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Snö, Skotta, Tala

Hon kommer nog inte att bli rolig för killarna när hon blir lite äldre är jag rädd…. . 

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Leka, Kompisar, Bestämma, Killar

Hur som helst så var han hur pluttig och söt som helst och mkt förnöjsam. Dessutom fick jag se deras vackra hem, de har precis flyttat in i ett alldeles nybyggt hus, det var precis hur fint som helst. 

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Baby, Kollega, Hus, Husbygge

Nej, i ärlighetens namn så får det räcka med barn för min del…jag får vänta tills barnbarnen kommer istället

Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Barnbarn, Svägerska, Son, Dotter, Döttrar, Tonåringar

Idag är det inte något speciellt på gång. Jag ska läsa lite och sedan åka till min mormor och morfars grav. I övrigt är ingenting planerat och det är riktigt skönt. Jag ska försöka att ta helgen som den kommer ). Ska jag vara riktigt ärlig tror jag att vi kommer fortsätta pyssla har hemma och försöka att få ordning på övervåningen också. 

Läs även andra bloggares åsikter om Sovmorgon, Småbarn, Sömn, Kyrkogården

 Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Barnhumor, Förskola, Recept, Grönsakslasagne

Eller mat och mat förresten. Det är halv- och helfabrikat som gäller också i de kök som finns för att laga mat. Och innehållsförteckningar som är svåra att förstå. Men med en pyttipanna som är gjord av "sammanpressat nötkött" ska man nog vara glad för att inte mer exakt veta vilka delar på djuret som pressats ihop med vad och hur man sedan får köttslamskuberna att hålla ihop. (DN).
 

Näringsmässigt är det också för bedrövligt. En laboratoriekontroll visade att en burk kattmat innehöll dubbelt så mycket D-vitamin och 16 gånger så mycket järn som en portion skolmat. Järninnehållet motsvarade inte ens en femtondel av dagsbehovet hos ett växande barn.

Jag begriper (som vanligt) inte varför barn och ungdomar så lätt går på något slags undantag. Vi som är så hälsomedvetna, hur kan det ens komma sig att sådan mat serveras i våra skolor och ännu mer alarmerande hur kan det komma sig att vanliga kvinnor eller män som arbetar i köken och vet vad som serveras inte tidigare här slagit larm??

Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Utbildning, Samhälle, Politik, Skolmat, Matbespisning, Näring, Näringsinnehåll, Halvfabrikat, Kattmat, Barn, Ungdomar, Järn, D-vitamin, Matakuten