Marie E – my poin of view…

Så jag målar, donna Bianca,
ty det roar mig att måla så!
Om det frågas, donna Bianca,
säg: »Det roar honom att måla så!—

En pedant från Salamanca
säger säkert: »Det är ingen pli,
ingen skola, donna Bianca,
ingen stil i Juans måleri.

Vankelmodigt tycks han vanka
med sin pensel ibland allt, som är,
forntid, nutid, donna Bianca,
är den vilsne målaren lika kär.

Och det friska och det kranka,
skratt och sorgetårar, natt och dag,
klart och mulet, donna Bianca,
målar han med samma välbehag.

Realistisk är hans tanka
och romantisk är den likaså,
ingen enhet, donna Bianca
är i denna målarkonst att få!»

Säg pedanten, donna Bianca,
att det roar mig att måla så,
arabesken är en ranka
som en stel pedant ej kan förstå.

 Källa: Wikisourse.org

Läs även andra bloggares åsikter om Gustaf Fröding, En konstteori, Dikter, Kreativitet, Självständighet, Konst, Självutveckling

Människan har två ögon, ett ont och ett gott, eller om man så vill, ett sjukt och ett friskt. Med dessa ögon ger hon av sig själv och tar emot av andra. Någon gång inträffar det att hon vågar viska till sin omgivning: Lägg märke till mig! Säg att jag duger! Tyck om mig! Ty människan kräver att få bli iakttagen och bedömd för det som är gott och friskt hos henne, inte för det som är ont och sjukt, att få bli uppmärksammad för det hon kan, inte för det hon inte kan. Årtusenden och släktled igenom hörs därför hennes oföränderliga bön som ett naket rop i dimman: Stränga medmänniska, barmhärtige domare och bödel! Dröj inte kvar vid det som är ont och ofullgånget hos mig, utan bli varse det goda inom mig! Se mig inte i det öga som är ont och sjukt, utan se mig i mitt friska öga!

Hämtat ur Gunnar Evanders bok Se mig i mitt friska öga. Bonniers 1980, s 7.

 Läs även andra bloggares åsikter om Svettlana Haak Koschinsky, Gunnar Evander, Dikter

För att kunna flyga

måste skalet klyvas

och den ömtåliga kroppen blottas.

För att kunna flyga

måste man gå längs ut på strået

fastän det böjer sig och svindeln kommer.

För att kunna flyga

måste modet vara något större än rädslan,

och en gynnsam vind råda.

- Margaretha Ekström -

Jag  har gjort ännu ett lyckat besök hos Christermagister. Där jag fann denna dikt: Ord, av Alf Henriksson. Jag kände att jag rös av den i hela kroppen, därför kan jag inte låta bli att publicera den här också! Jag har alltid hävdat och kommer alltid hävda att man inte kan förstå vidden av orden då ord är makt. Kanske kan denna dikt dock ge en liten inblick:

Ett ord en människa fäster sig vid
Kan verka i oberäknelig tid

Det kan framkalla glädje livet ut
Det kan orsaka obehag till livets slut

Ja, det påverkar livet på jorden
Så slarva inte med orden!

Läs även andra bloggares åsikter om Dikter, Alf Henriksson, Ord, Makt