Min nya handväska

Jag köpte en jättefin skinnväska i februari på Åhlens. Efter ca 6 månaders användning gick blixtlåset sönder och som tur var hade jag sparat kvittot. Jag tyckte nämligen att väskan var förhållandevis dyr. Tack vare detta förutseende beteende kunde jag igår bara lämna in väskan och få alla mina pengar tillbaka igen. :-)

Då uppstod av naturliga skäl ett nytt problem. Nu hade jag alltså ingen väska. Inte någon bra väska i alla fall som både skulle fungera som privat och arbetsväska. Jag tillbringade därför större delen av gårdagen med att leta efter en ny och det var inte lätt. Ingen dög för ingen var o närheten lika bra som min förra. Slutligen, efter mycket idogt letande, hängde den bara där. Det bar i den sista affären som jag tänkte gå in i och inte var det ngn väskaffär heller. Den hängde där så vackert mitt i en klädaffär, Brothers and Sisters. Nu kan jag åter organisera mig så att mitt privatliv kan möta mitt yrkesliv utan några som helst problem. I väskan har jag nästan hela mitt liv…. ;-)

Kortkapare…

H&M:s kortläsare har drabatts av kortkapare runt om i landet enligt Expressen. Själv är jag ju en trogen kund till H&M och vill inte gärna läsa om sådant här. Maxi arbetar i en bokhandel och hon har berättat för mig att varje gång media går ut med något liknande börjar deras kunderna slita och dra i kortläsaren innan de betalar. Det slits och dras så pass mycket att personalen får säga ifrån. De är rädda att kortläsaren ska gå sönder. Själv känner jag likadant, men jag kan faktiskt hejda mig. ;-)

Jag längtar tillbaka till checkarnas tid. Jag tyckte det var bekvämt och bra med check och inte behövde man oroa sig för några kortpirater heller. :-)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ursnygga arbetsskor

Medi arbetar i en ICA-butik och är i regel alltid på språng. Hon behöver därför sköna skor att arbeta i. De flesta har gympaskor på hennes arbete, själv har hon gått runt i ett par nötta Converse som nu har gått sönder. De nya arbetsskorna blev ett par gymnastikskor av märket Adidas. De var verkligen jättesnygga om jag får säga mitt. Funderar själv på om jag också skulle ta och köpa mig ett par.

adidasskor

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Lästips!

Detta är bara hur intressant som helst: SvD, Nytt ljus över Mona Lisas leende.

Kanske är da Vinci-koden äntligen knäckt. En grupp vetenskapsmän har undersökt den italienske renässansmästaren Leonardo da Vincis verk för att – 500 år senare – förstå hur Mona Lisa kom till. (SvD)

Själv kan jag inte göra några relevanta kommentarer till artikeln, min kunskap om konstens tekniska sida är alltför begränsad. Däremot kan jag varmt rekommendera artikeln. Jag lät mig både imponeras av att Leonardo da Vinci var så briljant och att dagens forskare kan får fram så otroligt mycket kunskap genom sina undersökningar. För mig är det rent fantastiskt att man ens kan mäta ett penseldrag som gjordes för ett otal antal år sedan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Var det inte det jag sa…

Jag har alltid hävdat att jag mår dåligt av att ställa om klockan till sommartid. Min kropp är liksom gjord för vintertid…och det året om. När jag säger detta brukar folk i allmänhet titta lite undrande på mig, de tycker nog att jag är en aning gnällig och att det inte ligger någon större substans i mitt uttalande.

Nu är det dock inte bara jag som har märkt av det här. Forskarna har tydligen lagt märke till samma sak: Sommartid ökar risken för hjärtinfarkt, DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Har jag berättat om filmen som jag fick ifrån min bror?

Jag fick en film från min bror för kanske ett år sedan som jag tittade på i min ensamhet. Jag visste inte vad det var för film eller vad den handlade om. Efter en förhållandevis kort stund blir jag dock HELT ställd. Jag förstår ingenting. Det tar säkert en minut innan jag börjar förstå sambandet. Det är inte ofta jag tappar fattningen så, men denna gång gjorde jag det. Jag var helt oförberedd på handlingen.

DU KAN SE FILMEN HÄR.

:-D

Nattkörning

Natten blev förhållandevis sömnlös (igen). Denna gång var det dock en kombination av egna och andras barn som höll mig vaken. Maxi hade nämligen åkt in till Stockholm tillsammans med en väninna. De hade tänkt att sitta på någon liten kvarterskrog och ta ett glas vin och snacka lite skit. Sedan skulle de åka hem igen förhållandevis tidigt eftersom Maxi arbetar idag.

Maxi och jag hade i vår tur bestämt att Maxi skulle ringa mig när de båda vännerna åkte tillbaka hem igen från stan för att jag skulle kunna hämta upp Maxi då hon kom fram till vår station eftersom hon inte skulle få sällskap hela vägen hem. Ensamma flickor som promenerar mitt i natten är ju inte helt lyckat i dagens samhälle tyvärr. Så blev det också så när som på en liten detalj. Till samma krog hade även kommit ett gäng killar som Maxi och hennes väninna kände sedan tidigare. Problemet var att en av killarna fyllde år och de andra killarna bjöd honom generöst på allt han ville ha. Maxi och hennes vän insåg tillsammans med en av killarna i gänget att födelsedagsbarnet fått alldeles för mycket i sig lagom till Maxi och hennes väninna skulle åka hem. De tre vännerna utser i det läget sig själva som överförmyndare till födelsedagsbarnet och släpar helt sonika med sig killen till tåget. (Tågresan hade inte varit helt lyckad…).

När de närmar sig stationen som jag väntar vid ringer Maxi och frågar om jag möjligen skulle kunna köra hem det överförfriskade födelsedagsbarnet, vilket jag svarade ja till. Maxi brukar aldrig be om någonting sådant så jag förstod att det var helt uteslutet att lämna honom ensam vid stationen eller sätta honom på någon buss. Genom bara ett ögonkast på den stackars saten kunde ä'ven jag konstatera samma sak som Maxi. Inte ens bilresan var helt lyckad om jag ska vara ärlig. Killen mådde ju inte alltför bra och när han mådde som sämst så öppnade han bara dörren och lutade sig ut, trots att jag körde. (Han hade tappat all kontroll).

Det hela slutade med att jag delegerade ett visst ansvar till den överförmyndar som satt bredvid födelsedagsbarnet. Han fick helt enkelt se till att killen inte ramlade ut i farten. Till slut fick vi hem herr överförfriskad. Därefter släppte jag av två av de tre överförmyndarna och slutligen körde jag hem Maxi. Jag var hemma igen klockan 01.30. Djupt tacksam över att fördelsedagsbarnet inte var mitt. Visserligen är det en kille på 21år, men trots myndighetsåldern är det inte roligt att få hem någon i det skick som han var i…. oavsett ålder.

Läs  även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Blogg.se

De flesta av mina bloggvänner bloggar under blogg.se och det har jag absolut ingenting emot. Däremot är jag inte alltför förtjust i att man alltid måste fylla i ett lösenord när man kommenterar hos någon av bloggarna hos blogg.se. Ja, egentligen har jag ingenting emot lösenordet heller, bara själva utförandet (läs designen) av lösenordet som jag ska skriva in. Jag inser att det är till för att man ska slippa en massa spammeddelanden, men det borde man väl göra ändå utan att göra lösenordet näst intill oläsligt för stackare som mig som både ska tyda vad där står och skriva av det. Så här kan det se ut:

Jag har faktiskt ofta svårt att tyda texten när den både är förvrängd och dold i olika färger. Möjligen är det mitt ögonfel (jag skelar ju och troligtvis är det just detta faktum som gör det svårare för mig än för de som inte skelar) som gör det extra besvärligt för mig, men jag förstår inte riktigt poängen om jag ska vara ärlig. Kommenterar man dessutom hos flera bloggar blir man riktigt irriterad tillslut. Det ska väl vara enkelt att kommentera hos alla bloggare, det är väl inte meningen att man ska behöva tyda en massa lösenord. Om jag misslyckas i mina försöka att tyda bokstäverna (vilket sker ibland) får jag upp ytterligare ett lösenord och så får jag istället försöka att tyda det lösenordet. Idiotiskt system om jag får säga mitt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Lastbilschaufförer

Jag har alltid tänkt att om det är några som har kontroll då de är ute på vägarna och kör så är det lastbilschaufförer. I min värld har de varit de största proffsen på vägarna. De vet både hur man kör och hur man hjälper varandra i trafiken, riktiga proffs helt enkelt. I jämfört med dem har jag alltid känns mig som en amatör, trots att jag kört bil i snart 25 år nu. Speciellt när jag varit ute och kört landsvägskörning har jag tänkt så då jag sett hur lastbilschaufförer ofta både tar och ger plats på ett moget och välövervägt sätt. Nu är jag dock av en annan uppfattning. I och med vårt "nya" vinterlandskap så har vägarna blivit "mindre". Åtminstone har körfälten krympt och på vissa vägar har de krympt så till den milda grad att dubbelfiliga vägar plötsligt blivit enkelfiliga, om ni förstår vad jag menar. De allra flesta som kör på dessa vägar saktar in och försöker att ta hänsyn till varandra nu när det är så trångt och det inte längre är någon självklarhet att man inte kör in i varandra. Alla kör så UTOM just lastbilschaufförer. De kör helt enkelt på som vanligt, med samma placering på körbanan som vanligt, till syntes HELT ovetandes om att två körfält har krympt till ett eller möjligen 1,5. Jag körde precis över Medi till hennes pojkvän och jag fick mer eller mindre köra upp i snövallarna för att inte krocka med ett flertal lastbilar som bara blåste förbi. De gjorde inte en tendens till att ens sakta farten och som minst tror jag att avståndet mellan oss var ca 15-20 centimeter. Ett avstånd som är alldeles för litet om man ska "blåsa" förbi, de kan ju inte ha haft någon kontroll över att vi inte körde in i varandra. Det måste ha varit mer tur än skicklighet att det inte hände någonting. De hade väl i och för sig ingenting att oroa sig för. Min lilla pluttbil hade väl inte kunnat göra någon större skada på någon lastbil, men de skulle ju i sin tur kunna slita upp hela min sida. Jag förstår i ärlighetens namn inte hur man kan köra så ansvarslöst.
 
Antingen har jag idealiserat lastbilschaufförer i hela mitt liv eller så har det skett ett generationsskifte som innebär allmänt sämre förare. Jag är benägen att tro på det sista, för inte kan väl JAG ha haft fel i hela mitt liv…;-)
 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Hoppas inte taket rasar in

Sitter just nu i en idrottshall. Mini spelar handboll. Då slår mig tanken att det förmodligen ligger en massa snö på taket. Det är alltså bara att hoppas att det inte trillar in. Det ser i och för sig betryggande ut med cementbalkar i taket!

Första inlägget från min iPhone

Skriver detta inlägg för att kontrollera om det är lätt att blogga ifrån min iPhone. Det verkar ju som om det skulle kunna fungera bra.

Minis disco gick bra. Från början var hon lite reserverad men det gick snabbt över, lite för snabbt om jag får säga mitt. Resten av kvällen for hon runt som ett litet skållat troll, precis som 700 000 andra barn…okej jag överdriver en aning men många barn var det och mycket spring var det. Phu, helt klart skönt att vara hemma.

En skön natt…

I natt har jag sovit som en stock och det efter två förhållandevis sömnlösa nätter. Nyårsnatten har jag ju redan berättat om, men natten till i går blev lika illa ur sömnsynpunkt. Däremot berodde den sömnlösheten inte på någon annan än mig själv, jag kunde bara inte sova. Jag låg och vände och vred på mig fram till ungefär klockan halv-tre på natten, men då somnade jag å andra sidan. Inatt sov jag dock som däckad HELA natten och det var verkligen skönt.

Idag har vi inga större planer. Mina svärföräldrar ville att vi skulle komma ner och hjälpa dem med något tekniskt, så det får väl bli dagens bestyr. Lite så där lagombestyr om jag får säga mitt.

För tillfället har vi -13 grader här hemma så det är inte direkt något uteväder. Jag var ute med Mini igår så att hon fick åka skidor, men hon började att frysa förhållandevis fort. Förvånansvärt fort om jag får säga mitt. Jag som är uppvuxen med en norrlänning till far har ju fått lära mig hur man klär bort kylan, men i Minis fall hjälpte det inte. Trots tre lager på ben och kropp, två lager strumpor och två par vantar frös hon om händerna så att det gjorde ont i dem när vi kom in och då hade vi kanske bara varit ute i ca 45 minuter. Dessutom rörde Mini på sig precis hela tiden då vi var ute….jag kan för mitt liv inte begripa hur hon kunde frysa så. visserligen höll hon i sina små stavar och de var verkligen iskalla….men ändå. Rörelsen borde ha gjort att hon inte frös. Nu har jag tidigare funderat på hur hennes temperaturreglering fungerar i kroppen. Jag har alltid tyckt att den verkar vara åt det sämre hållet och kanske är det så….

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Ett trevligt 35-årsfirande

Brorsan och hans fru hade ordnat en fin 35-årsfest. Där fanns både trevligt sällskap och god mat, mycket trevligt måste jag säga. Mini lekte med sina kusiner och så fanns där även två söta hundar att leka med så hon var nöjd. Naturligtvis blev det för mycket mat (igen) så nu börjar det bli dags att återigen tänka på figuren…

Födelsedagsbarnet (min svägerska) fick en svart kofta av oss. En kofta som jag själv är mycket förtjust i och jag hoppas att hon är eller åtmistone blir lika förtjust i den som jag. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Gott Nytt År!

Gott Nytt År till alla mina vänner och läsare i den nätburna världen!

Så var det då nyår igen och jag har ännu inte bestämt mig vare sig för vad jag ska bjuda på eller vad jag ska ha på mig. Jag kan dock på det bestämdaste tala om att innan klockan slår 12 i natt så har jag både bjudit på god mat och varit finklädd…det är liksom ingen fara så.

Jag önskar nu alla i ett riktigt Gott Nytt År. Själv har jag mycket nytt att se fram emot nästa år och det känns både skönt och spännande. Dessutom har min man lyckats fixa några små irriterande buggar i min blogg, vilket gör att jag ser fram emot ytterligare ett givande bloggår. Stor kram till oss alla och så hörs vi igen nästa år!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,