Okej, nu ska jag ge mig ut på djupt vatten och diskutera flumskola, men varken utifrån vare sig ren vetenskap eller någon beprövad erfarenhet.  Däremot utifrån mina egna åsikter hämtade ifrån där jag befinner mig just nu i livet och med all den livserfarenhet som jag har lyckats samla på mig genom bland annat alla mina olika roller som jag har haft (allt-i-allon ni vet ) under 41 års tid. Då talar vi bland annat om grundskoleelev, frisörelev, komvuxstudent, lärarstudent, mamma, frisör, egenföretagare, idrottsledare, idrottare, körsångare, barn och vuxen osv osv….

Definitionen för flumskola får väl i mitt inlägg vara en pedagogik som är mycket otydlig. Flumpedagogen blir således den person som upprätthåller denna pedagogik och som dessutom saknar ett tydligt ledarskap, en som hellre vill vara ett med eleverna helt enkelt. För mig är uttrycket en överföring från 70-talets "älska-alla-för-den-de-är-mentaliteten" till ett istället pedagogiskt sammanhang…en lite mys pys inställning så att säga… (Oj, vilka möjligheter det finns att avrätta mig verbalt nu ))

Hur som helst så inträffade mitt första möte med en så kallad flumpedagog 1981 då jag själv gick i sjuan. In i klassrummet fullkomligen skrider det in en nyutexaminerad lärare (som jag tyvärr inte minns namnet på), men som i sin första mening talar om för oss elever att han inte ville bli kallad för magistern eller läraren utan att vi skulle kalla honom för "hjälparen". Tilläggas kan att jag själv i detta läge befann mig i mina absolut värsta tonår där jag roade mig kungligt med att pröva ordens makt på min omgivning. Hans önskemål om att få bli tilltalad hjälparen fick mig omedelbart att tänka på att han ville vara Jesus( möjligen för att han hade mörkt skägg också). Egentligen tror jag (så här ca 30 år senare) att hans intentioner var att vara en hjälpande hand i våra lärprocesser, men en sådan tanke fanns inte ens med i mitt universum vid den åldern. Rakt av antog jag istället (antagligen på grund av min egen begränsade livserfarenhet både av livet självt och av andra människor) att han hade ungefär samma ambition som jag med livet…att idka någon form av maktutövning på och med andra människor.  Denne stackars hjälpare blev således min värsta motståndare i denna maktkamp.

Dessvärre blev han också andra elevers motståndare i ett flertal klasser. Jag tror faktiskt att vi mer eller mindre gjorde slarvsylta av honom och jag har många gånger i vuxen ålder haft ångest för vad det sedan blev av denne stackars man. Hade jag bara kommit ihåg namnet på honom hade jag försökt att ta reda på hur det sedan gick, men han var tydligen så oerhört oviktig för mig vid 13 års ålder att jag inte ens bemödade mig att komma ihåg hans namn, jag minns inte ens hur länge vi hade honom eller i vilket ämne. (Jag känner att jag får hjärtklappning av ren genans).

Ska jag sedan lägga till mina egna döttrars erfarenheter från grundskolan så har de otaliga gånger beklagat sig över att de inte begriper vad det är läraren vill "ha". Maxi som hade övervägande MVG i sina betyg uttryckte samma frustration över detta som Medi. För att det verkligen var någonting som lärare VILLE ha, det bevisades genom proven. Stod där inte det som läraren hade tänkt sig så blev betygen lägre, that´s it. För MVG nivån krävdes ofta någon form av analys, speciellt i SO-ämnena. Maxi som själv anser att hon är helt urusel på att analysera frågade alltid mig hur man kunde analysera ditten eller datten. Naturligtvis slutade det hela med att jag hjälpte henne att skapa en analys som hon sedan kunde spinna vidare på, på proven. Dessvärre tror jag inte att hon fick upp ögonen för vad analys var ändå, det är fortfarande ingenting för henne. Ordbajseri är vad hon tyckte att det var, allt för att få läraren tillräckligt nöjd så att hon kunde kamma hem sitt MVG.

Nå vad står jag idag då när det gäller flumskola och flumpedagog. Jag har ju arbetat i närmare 20 år som frisör och trots att det inte betraktas som ett yrke med någon hög status så är det ändå ett riktigt glamouryrke. Det gav mig en mkt hög social status bland alla grupper i samhället, då de flesta har ett mkt gott förhållande till sin frisör. Dessutom vårdar man nästan det bästa folk har, deras utseende. Vad människor än säger så är de allra flesta mer än måna om det och sätter ofta sig själva i underläge när det gäller vem som kan ta hand om det bäst i förhållande till frisören. Jag tror att kvinnor ofta ser frisören som en utseendeguru medan män ser frisören med mera spänning om ni förstår vad jag menar ). (Jag överhörde en gång ett samtal mellan en grupp män där de delgav varandra vad de tyckte om sin frisör…) Dessutom kunde jag så länge som jag arbetade som frisör gå klädd i stort sätt precis hur jag ville på vilken tillställning som helst. Var jag "felklädd" var detta inget problem…frisörer är ju lite mer extrema än andra och detta uppfattades i regel bara som att man vågade vara en utstickare…inte så slätstruken som alla andra.. (Jag tror att det var självsäkerhet de såg). Allt detta sammantaget gav mig ”status”…

Vad har nu detta med flumpedagogen att göra undra ni säkert. Jag har efter ett långt yrkesliv HELT bytt inriktning i mitt liv och istället valt att utbilda mig till lärare. Jag går nu och studerar i en akademisk miljö där man skulle kunna tänka sig att statusen var mkt högre än vad den var när jag var frisör…men skenet kan lätt bedra. Folk tittar på mig som om jag kom från mars när jag säger att jag håller på att utbilda mig till lärare…de flesta undrar dessutom om jag verkligen vet vad jag gör. Till råga på allt elände skriker media ut i den ena reportaget efter det andra om hur ifrågasatt utbildningen är just nu. Skolan och lärarutbildningen blir samtidigt ett politiskt slagträ i ett slag som ingen kan vinna utan att försoning sker och mitt i allt detta tillsätts en utredning som mer eller mindre avrättar den utbildning som jag just nu går!! Jag kan tala om att detta inte är helt roligt när man efter 20 år äntligen tar tag i saken och går sin "drömutbildning".

Björklunds mantra om flumskolan med allt vad detta innebär känns som ett slagträ mot mitt huvud. I varje slag sänker han mig och fortsätter han ett tag till så kommer jag inte ens att nå upp till vattenytan…. Han vill egentligen höja ett varningens finger men istället hugger han sönder oss studenter som ännu inte har fått någon erfarenhetsgrund att stå på, där vi kan höja oss själva något eftersom ingen annan bevisligen gör det.

 Man märker av detta även bland lärarna på skolan. De försvarar sig själva och sin utbildning med både näbbar och klor. En lärare var tillräckligt desperat för att föreslå att vi studenter och hela lärarkåren måste bli bättre på att formulera vad det egentligen det är vi gör och sedan tala om för samhället hur bra vi är…allt i ett försök att höja statusen något. Nu tror jag inte att det hjälper om alla lärare i hela världen talar om vad de gör och hur bra de är. Det är inte så att det är för lite människor som har insyn i skolan. De är väl snarare så att det är många människor som har mkt god insyn i skolan. Vad är då egentligen fel?

Jag vet egentligen inte, jag är alldeles för liten för att svara på det MEN så mycket kan jag säga att jag är förvånad över att man efter att så mycket forskning har gjorts och med tanke på hur länge skolan som institution har funnits fortfarande är så otroligt undrande över hur man bäst tar hand om och lär barn och ungdomar. Jag är mkt kritiskt till att olika typer av människor med olika sorters människosyn och lärandeperspektiv kan ta fram forskning som stödjer just dem. Man verkar kunna ta fram precis den forskning man vill ha, helt beroende på vilken infallsvinkel man har. Det är inte en fråga om att skolan inte har problem och att det kan finnas både pedagoger och pedagogik som utfattas som flummig, men jag vill lyfta upp detta på en högre nivå. Det känns som om skolan diskuteras på partikelnivå och att det är genom att förändra partiklarna som man kommer tillrätta med problemet…. Jag är ute efter helheten…

Dessutom är jag mkt kritisk till alla tolkningar som skall göras på alla olika plan av allt och alla, på alla nivåer i skolan (jag läser just nu Allmänna råd och kommentarer för en likvärdig bedömning och betygssättning från Skolverket) för mig blir det polsk riksdag av alltihop. Jag ifrågasätter inte de demokratiska tankarna, men frågan är om alla ska vara med och bestämma allting. Hur gör läkarna, sitter de också och tolkar sina behandlingsplaner lokalt tillsammans med företrädare för patienter och liknande och utarbetar sedan egna lokala behandlingsprogram (läs arbetsplaner), eller? Räcker det inte att utbilda demokratiska pedagoger och sedan ta fram en demokratisk kurs- och läroplan….måste man sedan fortsätta att vara demokratisk ner i minsta atom och om och om igen "bevisa" hur demokratisk man är genom att ingen får ta ansvar för hur saker och ting ska vara utan alla ska hela tiden vara med och dela på allt i demokratisk anda…

Demokrati ända in i idioti…är min mening…

Slutligen: Varför kallade jag flumpedagoguttrycket för lärare a la 2008?

Jo, jag är skittrött på att ifrågasättas av vänner, bekanta, media och politiker. Det är verkligen inget fel på lärare generellt. De är trevliga, ansvarstagande människor som tycker om barn och gör sitt absolut bästa. Det är den politiska styrningen det är fel på, det är hur man använder sig av forskningen som är fel och det är den ekonomiska biten som är fel…enligt min mening. Skolan slits sönder mellan en massa proffs- och amatörtyckare och mitt emellan står lärarna och försöker att hålla båten flytande, medan de ifrågasätts om och om igen… Lärare a la 2008 får finna sig i en oacceptabel arbetssituation och blir dessutom häcklad genom att kallas för flumpedagoger med flumpedagogik…  och trots detta gör de oftast ett enastående jobb. Vem klarar egentligen någonting sådant år ut och år in, dessutom underbetalda och i en miljö som kanske inte alla gånger är den bästa …jo en flumpedagog a la 2008, en överlevnadskonstnär som dessutom för Sveriges framtid framåt medan de politiska proffstyckarna flummar runt och funderar över hur det egentligen borde vara…

Dessutom skulle jag gärna se att vi från och med nu utformar en pedagogik kring "älska-mig-för-den -jag-kommer-att-bli-mentalitet"….en pedagogik som för mig medför ett visst överseende med eventuella tonårskriser…men ändå inriktar sig på en fungerande framtid!

Läs även andra bloggares åsikter om Skola, Utbildning,

Samhälle, Politik, Flum, Flumskola, Flumpedagog, Björklund